Hejsan och välkommen hit.

Då det gäller illrar och era hundar så är allt individuellt. Dock tror jag mer på att ta hem en valp än en omplacering för att det ska fungera. Vet de som har iller ihop med papillon och det går hur bra som helst. Gäller bara att uppfostra illervalpen rätt så den inte leker lika hårt med hunden som med en iller kompis.

Det finns en hel del uppfödare runt om i landet. Men jag tycker du ska söka fram en som känns bra för dig, oavsett om du får åka en bit. Och oavsett om det får bli en present i efterskott. Det är inte mig veterligen många som kommer ha leveransklara valpar i slutet av maj.
Se till att du väljer en uppfödare som verkligen svarar på alla dina frågor, där du känner tillit och känner att du har uppbackning och törs ringa klockan tre på natten och fråga saker. Känn dig för alltså och prata med många så har du att jämföra sedan. Som valpköpare ska man absolut inte vara rädd för att ställa krav på sin uppfödare.

Mvh Åsa

Kul att du/ni vill skaffa iller. Angående att ge bort illern i födelsedagspresent tycker jag det känns lite riskabelt. Förstår att du kanske inte menar det riktigt så… Men det kan om inte annat vara bra att ha klart ägandeskapet redan innan ni köper djuret, ifall ni splittar. Då blir det inget tjorv om "men jag köpte ju djuret, fast det var ju till dig", typ.

känns som om Chiuahor kan vara en hundras som kan ha lite bättre förutsättningar än många andra hundraser. Jakthundar är INTE att rekommendera att ha med illrar då instinkten sitter så djupt rotad i att illern ska dödas. Sen kan det även vara motsatt problem, dvs att en kaxig iller terroriserar hundarna/katterna. Alla möjligheter finns. Men det kan åxå funka direkt utan problem. Själv skulle jag aldrig våga skaffa hund då jag har illrar, eftersom jag sett hur hundar regarar när de känner illerfoften. Men visst, jag har iofs inte sett chiuahor i  sällskap med iller… :)

I södra Sverige finns det en hel del uppfödare, men visst, det är som du säger. Det finns inte alltför många "seriösa" uppfödare i sverige. Att du hittat hit är iaf en bra början.

Sen har du såklart en annan möjlighet, det är att "rädda" en omplacering. Finns många illerannonser ute här (och på blocket) just nu, med både unga och lite äldre omplaceringar. De är oftast minst lika lätta att ta som en valp (om inte lättare). Men, det enda problem som kan tänkas finnas är att KANSKE är en vuxen iller svårare att vänja ihop med en hund… Kanske… det är nog rätt individuellt! Själv gillar jag omplaceringar massor, då man slipper den jobbiga valpåldern (som är rätt dryg många ggr). :)

Kolla runt under fliken "Blocketannonser mm". :)

 Lycka till!

Välkommen hit!

Satmaran här inne har två valpkullar på gång och bor i skåne=) så om du söker på medlemmar och skriver in satmaran så hittar du hennes press och kan kontakta henne där, lycka till!=)

#2 på tal om iller och hund..

Jag hen en illerhane här hemma i Mullsjö. Min hund (papillonhona 7år) bor hemma hos min mamma och mina syskon. Illern gillar hunden, men hunden gillar bara illern om hon slipper bli nosad på.. Hon tycker att han är för närgången..

Men ihop med en terrier som min familj lånar hem ibland går det utmärkt. Terriern älskar att nosa efter illern, och han bryr sig inte så mycketn är han väl har fått hälsa och busa lite..  Bara frsta gången som terriern inte irktigt fattade at det var ett sällskapsdjur, och att det var min älskade egendom. Hon betedde sig som att det var en ny leksak åt henne. Fick hålla i henne tills hon stillat sin iver och fick se att leksaken kunde gå själv.. då blev det mer spännande att se efter vart han tog vägen.

Sen har jag nästa exempel, en liten svart hund av okänd ras.. De träffades första gången i förrgår. Och det var inga problem alls.  Illern tittade på mig, och öppnade gapet läskigt nära hunden nos.. Jag sa nej till honom, och han lät bli att testbita hunden i nosen.. Efter det gick han runt och grävde lite, gömde sig. trasslade in sig osv, som vanligt. men hunden i släptåg..

#4> Grattis till framgången. Jag tänker ändå inte våga riskera mina illrars liv då jag vet hur alla du jakthundar JAG träffat reagerar på mina illrar.

Vad tycker du är bäst, att rekommendera att hundar kan reagaer genom att döda illern, eller att rekommendera att det säkert går?

De hundar som träffat mina illrar står utanför buren (eftersom de så starkt visar att de är hungriga på illrarna) och slår i luften med sina käkar, de dregglar och blir helt galna.

Jag har träffat otaliga hundar på stan vilka hussarna får släpa hem hunden flera km efter eftersom den bara ska vända och springa efter mina illrar och äta upp dem. Vad jag menar är att många hundar (och ja, behöver inga fler exempel på när det funkar) regaerar instinktivt och kan inte hålla sig, oavsett hur mycket husse/matte bannar dem om att de inte får skada illern. Det är av denna anledning jag gärna vill varna folk med illrar att tänka 2 ggr innan de har hund med sin iller! :)

Lucifer hade monopol på vår 3 våningsvilla trots att vi hade en Giant Riesenschnauzer på över 45 kg :) En ras som användes för att jaga råttor. Utmärkta vakthundar :)

Allt är individuellt!

#5 Tack tack..

Jag har aldrig träffat en vakthund när jag har haft med illern.. Vet inte ens om terriern räknas som jaktras?

#6 där påminde du mig. Sambons föräldrar har en sån giganthund- med lite pudel i sig oxå..  Och där har vi försökt indroducera illern och hunden. men eftersom det var svårt att hålla tillbaka hunden pga hans styrka och iver har vi lagt ner det projektet. Jag såg inget tecken på ilska, eller mördarinstinkt.  Bara iver, nyfikenhet och leklust.

har hund och iller, funkar rättså bra skulle jag vilja säga. Elliott som är lite äldre kan tycka att det blir lite för mycket med en lekfull valp ibland men annars så går det bra.

Tack för era svar!!

Angående att det kunde vara problem med ägarskap längre fram tror jag inte. Jag & min sambo har varit tillsammans i 6år, förlovade i 3 och har en dotter på 6månader.

Så vi delar på mycket mer än bara en iller så att säga:-)

 Jag känner mig mest osäker Att skaffa iller ihop med mina hundar att ILLERN ska skada hundarna?

Mina hundar har aldrig försökt ge sig på marsvinen dom träffat Vi har haft dom lösa ihop på golvet och dom har inte brytt sig nämvärt.

Min tanke var ju isåfall att skaffa en illervalp så illerna får vänja sig vid hundarna från första början.

Vad tror ni? Kan illern ge sig på hundarna och skada dom ordentligt? Eller det ligger inte i illerns sätt?

Självklart kommer jag aldrig lämna dom under ouppsikt. Vi vill ha iller som en katt, alltså inte i bur.

#9 Min illertjej visar direkt vem som bestämmer vid mötet med nya hundar- ett snabbt hugg i nosen och sedan är rangen bestämd. De hundar vi har träffat lägger sig nästan ner på rygg i blotta åsynen av illern.

Skillnaden på marsvin och illrar är att illern garanterat kommer vara nyfiken, studsa runt, inbjuda till lek och testa hunden- vilket i sig kanske kan trigga hundarna?

#9: Det är klart att en iller kan skada en sådan liten hund. Men risken för det ska vara liten om du sätter ihop dem med en valp. Således skulle jag rekomendera en uppfödare där du får ta med dig hundarna att träffa på valpisar.

#11> Skulle ju säga att risken är minimal att hundarna skadas. VIsst, en iller kan bitas och kommer säkert testa göra det på hundarna, men antagligen är det inte så att säga mer än korta hugg. Av misstag kan ju såklart ett hugg träffa på oläpligt ställe (ögat?) men jag har svårt att tro att en iller klarar av att "skada" en hund på ett skadligt sätt (typ bita stora köttsår).

Risken är större, som sagt, att hunden "leker" med illern, tex tar ett bett i den och skakar den (som hundar gör för att döda sina byten). Såna lekar, på allvar eller på lek, kan såklar skada/döda illern.

Man vet aldrig, allt kan hända…

#9 Min hund rörde under 5 år aldrig vare sig råttan, marsvinen, kaninen, degusarna eller hamstrarna när jag var med. Har massor av filmer där de klättrar runt på honom och är allmänt nöjda ;) Men en dag när jag kom hem efter skolan hittade jag två hamstrar utan huvuden liggandes på golvet. Det var INTE kul. Någon hade öppnat dörren och lyckats dra ut hamstrarna genom gallret på buren och sen "lekt" med dem. Lyckligtvis hade denna någon gått in i mitt rum där jag bara hade en bur, och inte i djurrummet där resten fanns… Är osäker på om det var min hund Andy (som inte öppnar dörrar) eller grannens katt som smitit in genom den öppna trädgårdsdörren, men sen dess är jag extremt noga med att aldrig låta Andy vara med mindre djur utan mycket ordentlig tillsyn, just in case. Jaktinstinkten kan säga till på en tiondels sekund, hur lärd och snäll hunden än är, tror jag. Ett litet busnyp kan räcka (även om en iller förstås är tåligare än gnagare).

Du säger att du inte tänker lämna dem ihop utan uppsikt, visserligen. Men om illern går lös som en katt och hundarna likaså skulle ju det innebära att du alltid måste vara hemma alt. ha med antingen hundar eller iller. Och det är kanske inte gångbart om 5-10 år?

Såg by the way en kompis iller hänga sig fast (och inte släppa) farligt nära ögat på hennes valp när de hälsade på varann (de var inte helt vana vid varann då, dock). Valpen pep och blev skraj men idag kommer de två såvitt jag vet överens bra, och inga missöden har skett.

Jag tycker det låter som många anser att det kan vara problem att ha iller & hund ihop.

Så vi kommer inte skaffa iller.

 De sista inlägget:

När jag inte är hemma är mina hundar instängda i vårt sovrum, då hade väl illern fått vara i resten av huset eller någon annanstans Jag hade iaf aldrig låtit dom vara ensamma tillsamman ifall något skulle hände. Vare sig det handlar om illern eller hundarna.

Det behöver inte vara problem. men lika lite som jag skulle lämna en hund och en katt ihop skulle jag lämna en hund och en iller ihop. Nu har jag bara stora raser att jämföra med. men jag stänger hellre undan mina illrar i ett rum när jag åker bort än att chansa.

Hade en kompis som hade kattvana hundar. En dag när hon kom hem hade en av hundarna fått ett rus och huggit ihjäl ena katten. Vad som triggat detta är det ingen som vet. de hade levt ihop utan problem i flera år. Så jag skulle aldrig chansa om jag inte är hemma.