Jag var ute med Humla och så kommer det ett par tanter och utbrister "nääämen vilket otroligt söt liten iller!" varav den ena tar tag i henne å börjar klappa henne intensivt medans hon chantar "åh herren låte sitt ansikte skina över dig! å herren låte sitt ansikte skina över dig! å herren låte sitt ansikte skina över dig" Hon hade värsta korset runt halsen, jag bah "okeeeej". Började prata med henne sen, hon sa "du borde släppa henne fri och se vad hon väljer, då har du varit riktigt god mot henne, som ger henne frihet. hon kommer klara sig fint, precis som minkarna de släpper ut! det är det bästa man kan göra, de ska inte sitta i bur"

"Du vet väl att de flesta faktiskt dör efter första veckan och att de som överlever förstår balansen i naturen och anses vara skadedjur?"

"nej, nej de klarar sig det har jag hört"

"De är imoprterade från nordamerika och borde inte finnas här, visst är det hemskt att de sitter i burar, men hade vart bättre om man aldrig började med det, men det är ju hemskt at släppa ut dem"

"nej nej det är jätte bra! testa att släppa din iller lös! hon kommer klara sig precis som katter""

tanten fick verkligen inte in det i huvudet :P Humla har ju precis lika mycket utrymme som hunden, å hon kom springandes till mig hela tiden å hoppa upp i mitt knä å klättra upp på axeln, hon har ett långt flexikoppel. sa till tanten att humla ska hem å sova nu, visste inte vad jag skulle säga liksom :P hon var rätt skum :P men nu har jag en frälst iller iaf :P