OT. Ush...
Som sagt, säg till om jag skriver för mycket här, haha! Men se det som en bra sak, att jag hänger mycket på iller.ifokus 
.
Aja… Kände bara för att skriva av mig lite så…
Idag var min mamma och styvpappa på min mormors begravning. I finland.Jag och syrran stannade hemma, för att jag inte klarar av begravningar, och för att jag inte får vara ensam hemma så stannade syrran också…
Det som känns jobbigast är att jag hade ett löfte till mig själv, som jag har haft sen många år tillbaka… Att lära mig tillräckligt med finska för att kunna prata med mormor. Men jag hann inte… Min mormor var alltid så glad, och jag kunde inte ens prata med henne…
Min mamma är finsk, och pappa svensk, så jag kan inte finska…
Det känns även jobbigt för att döden hela tiden finns här vid mig… Det går inte att komma ifrån…
Det värsta minne jag har är från den 9'e september 2007. Jag satt i rummet och städade terrariet till mina vandrande pinnar. Min syster var ute och lekte med våran hund Jonathan (shetland sheepdog), och hennes kompis var med. Vi bor precis vid bilvägen, där det åker bilar nästan hela tiden, och bussar en gång varje kvart… Så hör jag min syster skrika "JONATHAN, KOM HIT, JONATHAN KOM!!", jag springer till fönstret för att se vad som hände.
Det jag fick se var hur våran hund försökte springa till en hund på andra sidan av gatan, han springer till vägen, och en bil kommer…
Jag fick bevittna våran hunds död. Jag minns hur min syster gallskrek och grät. De åkte till veterinären, men han var redan borta…
Jag kommer ihåg allt så tydligt. Och det har satt spår i mig. Jag får panik när vi går ut med Jack (våran nuvarande hund, Jack russel), drar han det minsta mot vägen så får jag en hemsk känsla i kroppen. Och jag är livrädd för att mista Cinkajou… Jag älskar verkligen honom, så mycket skratt som den lilla filuren skänker mig varje dag… Jag ska skydda honom till varje pris!
Men som sagt… Döden finns vid mig hela tiden… Själv lider jag av djup depression, och det är svårt att komma ifrån tankarna om döden… Därför spelar Cinkajou en enorm roll i mitt liv. Han får mig att tänka på något annat när jag mår dåligt. Och jag har inte skadat mig själv sen jag fick honom (det är ju hans jobb, haha…)…
Men jag är bara så rädd för att mista fler nu… Så trots att Cinkajou kan vara riktigt jobbig ibland. Så håller jag hårt vid honom, och ska göra allt för att få honom att må så bra som han kan! För nu har jag ju något att leva för, någon som faktiskt är beroende av mig! Ja, jag kan inte pussa Cinkajou tillräckligt för att tacka honom för att han finns!
Oj vad långt det blev! Det blir visst så ibland, jag börjar skriva och kan bara inte sluta, för det ena leder till det andra osv. HAHA, jag måste nog börja blogga eller nått så ni slipper mina inlägg
Jag känner samma sak… pappa är finsk, mamma är svensk… skulle gärna lära mig finska så jag kan prata med farfar… men vi åker aldrig och hälsar på honom ens… och han har bara varit här en gång när jag var 5 år… har både pappa och farmor här som borde lära mig finska tycker jag.
golf.ifokus.se
Du är en bra person, och det finns j'tte många omtänksamma personer här inne som lyssnar och förösker hjälpa dig så gott dem kan. Lycklig du är som har en sådan underbar iller :)
Tag vara med dem stunderna när du är med Cinkajou. Det har jag fått lära mig när mina marsvin gick bort…
Klart vi inte blir less på dig. Om du behöver skriva av dig så är det bara att skriva på. De som inte vill läsa kan låta bli. Du skriver ji OT framför.
Här har du en till som är halvfinne. Pappa finsk och mamma svensk. Jag har dock kunnat flytande finska både att tala och yssna. Sedan dog min farbror som betydde väldigt mycket för mig. Och då slutade jag. Stängde av allt som hade med finland att göra. Nu kan jag forfarande förstå en hel del finska om jag läser noga. Likaså kan jag förstå en del om jag lyssnar. Men tala kan jag inte längre. Det är något jag sagt att jag ska åtgärda med. Men när får vi nog se.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Klart att du ska skriva här om det mesta tokage, då vet jag också vad som händer med Cinken. Han som är så ursöt (även om jag är partisk där haha).
Här är ett foto på honom en av hans pastell bröder och mamma Tiffanie när hvalparna är ca 7 veckor gammal
Vad bra att ni inte blir less på mig =)
#5 Jo precis! Jag tycker det är så kul att skriva om vad jag och Cinka hittar på under dagarna! Hihi! Vad söt bild! =D
Jag har märkt att jag borde skaffa högre säng, HAHA! Cinkas sov och lek tider synkar inte med mina 
, och när matte sover som bäst, så har han sååå kul med att hoppa upp i sängen, krypa under madrassen och krypa under täcket och bita mig i tårna. HAHAHA…
Starta ny diskussion