Hugo till veterinären
Hugo har haft en "knapp" på ryggen som kommit och gått och jag har misstänkt att det har varit en mastcellstumör och jag bokade tid för en undersökning. Typiskt att varken sårskorpan eller knappen kunde synas med blotta ögat. Tyvärr så tog längre tid för mig att hitta den än den tiden det tog för henne att känna på den och konstatera att den måste bort. Operation den 18:e.
Vad ska jag säga? hoppas på det bästa. Orkar inte vara ledsen, ingen ide. Går ändå inte att göra något åt känns det som. Just nu mår han bra och det värdesätter jag mer än mina egna tankar..
Jag är trött på all olycka, trött på alla tårar varje kväll, trött på att må dåligt över den innerliga saknaden, trött på att vara orolig, trött på att hålla andan när jag vaknar för att se att dem andas när dem sover, trött på all ångest och förtvivlan över hur länge jag får ha dem kvar.
så förbannat jävla trött på allt som drabbar dem jag älskar. Måste jag sluta älska för att slippa allt elände?
hua beklagar sorgen, det finns f*n inte ord för det du fått uppleva den senaste tiden. det är sjukt att du ska drabbas av allt.
Nej vad tråkigt att höra.. Jag hoppas att det kommer att gå bra och att han får fortsätta att må bra…
Det är svårt när människor och djur som man älskar går bort.. Men man får försöka att se det som att de fick bra liv med en.. Kanske inte är så mycket tröst..
// Lowe. Medarbetare på hår.ifokus.se
:-( Va nog en sån som Alba fick 2 månader innan slutet… Även om den nog inte hade med slutet att göra, utan bara med massa cancer lite överallt i kroppen… Förstår att det är svårt att vara tapper när man inte vet vad denna "knapp" kan vara förvarningen för?!
#1 jag tycker att det var nog för länge länge sen..
#2 Du har helt rätt, men det är svårt att tänka så.
#3 Tyvärr kommer inte cancer med en singelbiljett. Ofta är dem kombinerade - kommer förr eller senare eller så finns det redan där. Vi ska ta en hormonpanel också för att leta efter lymfom och andra eventuella problem. Blodprover också.
Förhoppningsvis så är det bara något godartat. Jag försöker ändå se det så mellan tårarna.
:( Tjejen hade en liten plopp på ryggen i höstas. Det var bara en finne…
*muttrar* Jäkla illrar att alltid bli så sjuka… *krama cilla*
Kramar om i massor till dig. Tycker du haft nog nu.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Tänker på dig!
Sara
Tänker på dig Cilla.
tänker på dig! kramar
Nähä. Nu blir det vet.besök igen för din del :S Håller tassar att det är något mer ofarligt som snabbt kan lösas!
kram cilla.. verkar så typiskt att allt elände ska komma på en gång…
Tack för allt stöd. Men det känns så hopplöst bara 
Kan bara säga det jag sagt till dig tidigare- Dexter har såna där mastcellstumörer som kommer och går. Ibland är de väldigt inaktiva och han låter dem vara och ibland är de väldigt irriterade och han kliar upp stora sårskorpor..
Just nu är det lugnt.
Han har opererat bort 3 stycken men de har inte visat på något elakartat.
Som du vet vid det här laget kommer cancer sällan ensam men kan trösta dig med att allra första gången jag såg dexters mastcellstumör (då jag trodde det var ett konstigt sår och den sedan "försvann under en lång tid) var för snart 3 år sedan. Så för hoppningsvis är det allt som finns på lille Hugge!
Håller tummarna!
Sajtvärd på Iller.ifokus
Starta ny diskussion