beklagar verkligen sorgen. massor av kramar till dig du är en stark tjej=)

cilla det finns inga ord för att beskriva hur jag lider med dig. du Har verkligen haft din beskärda del av lidande. Anledningen till att jag säger att det är du som har lidit och inte djuren är för att de lider inte mer, de har de bra nu, men för den som är kvar är det alltid svårast. Jag hoppas att du finner styrkan för att kämpa dig igenom sorgen, och vända den till glada minnen. *Strykekramar*

Håller helt och fullt med Saraes ord, kunde inte sagt det bättre själv. Man får glädjas i att djuren lidit mindre än vad man själv gör när man blir ensam kvar. Men hur lätt är det att glädjas i det?

Det enda jag kan säga är *STOOOOOOOOR TRÖSTEKRAM* Ge inte upp! :')

Håller verkligen med ovanstående *tröstkramar i massor*

Beklagar, även fast ord inte kan läka såren så kanske de kan lindra något. Finn styrkan genom dina älskade avlidna att fortsätta och håll huvudet högt.

Kramar.

Cilla cilla cilla. Kan du inte ta med dig illrarna och komma hit över helgen? Vi kan promenera i skogen i timmar och prata om livet. Vi spärrar av så att dina bebisar får ett eget rum och sen tar vi det lugnt. Sen går vi och klappar Ove, hästen jag rider innan Diney kommer hem igen. Jag ska laga god hälsoaom veganmat till dig och ge dig många kramar. Osse åker till Gotland i helgen och jag är helt ensam i skogen :( Ta bussen en bit så hämtar jag er halvvägs. Kram

Saknar fortfarande alla mina småttingar som har tagits bort.

Tiden har faktiskt förmågan att göra det lättare att se tillbaka med glädje på de underbara stunder man hade ihop.

Kram

Du är så stark! Jag hade inte orkat, men du har gjort det. Fortsätt kämpa, sörj och ta din tid, en dag kommer det en sekund när du inte saknar sådär hemskt förbannat mycket.

Förstår verkligen hur du känner det. Önskar att jag inte gjorde det. Hade en smitta bland mina chinchillor i somras och förlorade över 10 stycken av mina älskade bebisar. Och innan de hittade vad det var så kunde jag bara maktlöst se på hur de dog. Det tar väldigt lång tid att hämta sig. Jag har verkligen inte hämtat mig än och det kommer att ta lång tid innan även du hämtar dig, tyvärr.

Rikki!!! Fy!!! Hon kommer att återhämta sig snart! Cilla, du överlever detta älskade. Det är fruktansvärt, men man kommer över det. Det är en klyscha, men tiden läker alla sår. Vi vänner finns där för dig alltid. Du kan alltid ringa och jag kommer alltid finnas för dig. No mather what. Fika på onsdag?

Det tar tid att återhämta sig. Det måste få ta tid. Om det inte skulle göra det så skulle man inte bry sig om sina djur, eller hur?

#11 Tiden man sörjer visar inte hur mycket man älskade.

Dock brukar det ta tid.

Självklart, men uppmuntrat är en bättre strategi än inversen. Man säger inte att det kommer vara för jävligt och ta hela livet. Man säger att det kommer att gå bra!

Jag vill inget annat än att kunna glädjas åt alla fina minnen. Det är där jag står just nu.  Jag vill men kan inte. Jag försöker att fokusera på dem jag har kvar just nu och det gör det lite lättare.

Det är så tomt så tomt. Tänk att en liten skrutteman kan lämna så mkt tystnad bakom sig.

#8 Jag väntar på en sån sekund.. 

#9 Hemskt att bara se på :(

#10 Blir bra, säg en tid bara.

Jag undervisar till tolv… Kan vara i stan till ett? Snälla påminn mig bara då jag är nykter. Ett sms i morgon tisdag skulle vara grand!

Minnen… mina minnen av Bubbisen får mig att gråta. De flesta minnen är från då jag bara hade honom. Han var med överallt. Han var med då jag jobbade i stallet, han jagade mig i ridhuset och i boxen. Han kom springande då han hörde min röst och gick ifrån husses knä till mitt då jag satte mig i soffan. Alltid kommer man hitta saker att skylla sig själv för. Alltid är det något vi kan finna som vi gjort fel. Men, vi gjorde allt vi kunde. Jag vet att du gjorde allt rätt. Jag gjorde allt rätt med min skrutt. Allt rätt utfrån den information vi hade tillgång till. Du gav dina djur allt. Kram.

Finns inga ord som hjälper dig Cilla. Men jag vet att du tar dig igenom detta. Du är så otrloigt mycket starkare ön vad du tror. Annars hade du inte klarat dig så här långt. Och du är inte ensam. Du har flera små pälsvänner kvar som behöver dig och en massa vänner irl.

Kramar om och försöker trösta.