Tror det går över mer eller mindre direkt på några dagar, men på en månad efter kastrering är han både mer luktfri och lugnare och håller väl inte på med "våldtäkter" längre.

Honan däremot Måste du kastrera när hon börjar löpa. Detta sker då hon är ungefär ett halvår gammal. Kastrerar man inte henne rätt direkt så kommer hon att "löpa ihjäl" sig och kan få aplastisk anemi vilket hon kan dö av (prova gärna söka på detta ord på forumet så hittar du massa info).

Kastrering för en hane kostar under en tusenlapp, och för en hona runt en tusenlapp om jag inte minns fel.

Välkommen hit förresten!

testa sök på ordet "kastrering" så hittar du massor med intressanta trådar om detta för honor och hanar!

Tanken är att de ska till veterinären bägge två men vi tänkte vänta tills de var lite äldre men nu känns det akut för hennes skull.

Jo, har förstått att vissa hanar är skittaskiga mot sina brudar… Kan vara snällast mot henne. Annars är väl det generella rådet att man låter dem växa klart innan man kastrerar. Vad gäller honor så tar man dem oftast precis då de börjat löpa (de blir svullna i baken då).

Tycker ni ska åka in med honom så ni får honom kastrerad innan hon kommer in i brunst så det inte finns risk för en tjuvparning. Kom ihåg att "fiskarna" lever några dagar efter kastrering.

#6 Några veckor! :P

hejsan på er gott folk. har inte synts till här nu på ett tag. anledning är att vår dator krashat. just nu sitter jag uppkopplad från wii. men behöver er hjälp. vi har samma problem med våra 3 nu :( lillen är väldigt rent utsagt elak, mot både nicko och betty, men framför allt betty. han är jätte hårdhänt och bettty bara skriker och skriker. och hon är livrädd för honom, och han får under inga omständigheter komma henne för nära, hon bara springer då. hon får inte vara vart som hälst heller. ligger hon och sover påett ställe som lillen inte tycker hon ska ligga så flyttar han väldigt hårdhänt på henne, och går sen nöjd och lägger sig. ingen får äta tillsammans med honom heller. varken betty eller nicko vill busa med honom heller antagligen för att han är hårdhänt och elak. det ser ut som att jag har en mobbare och två som är mobbade. det blöder i våra hjärtan att se och höra när de åker på stryk. jag ville ju skaffa vänner till betty. inte ovänner :). och börjar bli jobbigt att få sömnlösa nätter. har ni några tips? lr kan det inte bli bra? alla är kastrerade. vi går emellan och särar pådem och försöker få lillen att förstå att det är fel. detta gjorde vi inte ifrån början men när vi märkte att betty inte kan försvars sig själv. vad ska vi göra? god fostsättning på nya året.

hjälp hjälp.

#8> Lite annat problem än det med brunsten. Är lillen nykomling i gänget? För mina senaste illrar tog det ett halvår nästan för dem att bli vänner, innan dess slogs de flera gånger om dagen. Och med slåss menar jag att Leo(nya illern) jagade Stiffler (som är större än Leo men som är fredlig) som skrek som en stucken gris. Det hela slutade när Stiffler slutade skrika, då blev det inte kul längre att spöa honom för Leo.

Finns några andra trådar om detta, testa sök på "vänja" eller "vänja ihop" kanske, eller "sams" eller "slåss" kanske?! Finns många metoder du kan testa…

tänk på att hanen kan genom att bita honan i nacken få in henne i brunst. Har precis råkat ut för det själv här hemma…så livet e skit kul :P

det som är så tråkigt är ju att betty blivit så förändrad. hon har liksom blivit skygg och är väldigt rädd som sagt. kollar både en och två gg innan hon vågar spinga fritt. springer från möbel till möbel för att söka skydd. och då är hon den illern som inte bryr sig alls annars om nånting:). där emot har hon blivit väldigt mycke mer kelig. men kan ju vara för att hon känner sig trygg hos oss och att det bara är vi som kan hjälpa och skydda henne. nicko rycker in ibland också när det skriks som värst. men det syns ju att även nicko vill vara så långt ifrån honom som möjligt, så det syns verkligen att han också lider när lillen är på bråk humör. så ser det ut som hoppar på lillen i ett bra läge så betty får chans att ryma. så sticker han ocksålika fort. ser lite gulligt ut. men som sagt så börjar detta bli jobbigt. jag ska leta reda på lite förklaringar och tips osv. finns det fall där det bara inte funkat? och vad är det värsta som kan hända mina älsklingar?

#0, #8
Om ni har möjlighet, dela av lägenheten så att 'bråkmakaren' inte går med de andra. 'Bråkmakaren' kommer säkert att föra en del väsen, men det blir iaf. lugnare för de andra illrarna. Lycka till!

#7 hehe det till och med

jo visst man vill ju göra det, men känns som att man då drar ut på det ännu längre. för det borde ju inte bli bättre när man sedan sätter ihop dom. och så känns det så himmla elakt att stänga in han. betty får vi ofta hämta natte tid när det skriks, då får hon stanna där inne med oss tills hon vaknar på morgonen.

#15
Visst kan det kännas elakt mot 'bråkstaken', men är det inte lika elakt (eller elakare) mot dom andra, att 'bråkstaken' får terrorisera dom.

Det behöver inte bli svårare att få ihop dom igen, bara för att man separerar dom. Den senaste illern jag kastrerade, var jag tvungen att ha avskild några månader innan den blev kastrerad, då den gick in för att vara elak mot dom andra. Två-tre dagar efter kastreringen släppte jag in den till dom andra.  Inte ett försök till bråk, rena ängeln.

jo absolut är det synd för de andra det säger jag ingenting om. grejen är ju att om jag förstått den tidigare ägaren till lillen och nicko så var han ett svin bland de andra tre han hade nicko med räknad. sedan vart han lillen kastrerad och bara ett par dagar efter det så var det frid och fröjd, och lillen vart också en ängel mot de andra. en tid senare flyttade de hit. och det var ej några problem, de första 2 veckornna. sen efter det kaos varje dag :(

#17
Det låter som om dom håller på att skaffa en ny rangordning. Det händer rätt ofta, när illrarna flyttar till nytt hem, även om dom levt ihop utan problem tidigare.

Som sagt, för oss tog det nästan ett halvår för dem att sluta slåss. Sen som i en handvändning, på bara 2-3 dagar blev de kompisar och sover numer så sött ihop. Så ha tålamod. Vi hade våra åtskilda i 3 månader kanske, de fick vara ihop när vi var hemma, i början några timmar/dag, sen även på nätterna… Sen hela helger och tillslut hela veckor. Såvidare inte slagsmålen är för hårda, så låt dem slåss lite. Men du kan ta isär dem om de blir för hårdhänta eller vara för länge. Det är iaf mitt råd.

Har du hittat badkarstipset? Det funkar rätt bra, och även att låda dem umgås när de är helt upptagna med annat. Typ torka sig i samma handduk efter badet… gå på promenad. Åka bil ihop i ditt knä (ha koppel på). Besöka andra så att de kankke söker skydd hos varann… Dricka laktosfri grädde/äggula i samma skål eller i skålar bredvid varann…

ha båda i knät och låta dem lukta på varann medans du håller bort den enas huvud, sen byter du och låter den andra lukta på den första osv… Upprepa detta så ofta du har tid (nån gång om dan). Ta båda när de sover och låt dem sova ihop i ditt knä, i början flyr säkert den ena efter bar anånm minut. men sen blir det längre…

Lycka till! :)

#0 Kastrera snarast.

For djurs skull ar min personliga asikt att man inte ska forsoka for lange. Men, man kan se ganska tidigt om det aldrig kommer att fungera. Med Smulan visste jag att det aldrig skulle ga ex. Inga djur ska behova ha det sa.

joo jag vill så gärna att det ska funka… Men jag vet inte hur jag ska förklara hur illa det ser ut..

Alltså ok om det är rangordning, men han har ju redan nu vunnit lätt. Betty håller sig undan eller kommer till oss så fort Lillen är vaken liksom, för hon vet att hon åker på stryk.

Hon är alltså LIVRÄDD för honom. Ha dem i knät samtidigt gör vi då och då också, hon sprattlar och river upp våra händer sån panik  får hon, och han börjar på en gång att attakerar henne mot nacken och ryggen. Och han är jätte hård hänt. Han är ju också så himla mycket större än henne också. och det han brukar göra är att jaga rätt på henne lägger sig platt på hennes rygg, och på så sätt kommer hon inte loss, sen bara hugger och hugger han, och hon skriker och skriker.

En gång har han även bitit hål på ryggen på henne, dock inte så djupt, men det blodade iaf :(…

Känner mig bara så makt lös, och så otroligt synd om de två öviriga som får gå hemma och känna sig förtryckta och rädda,,..

Och sen dessutom en son som bölar så fort Betty skriker, för han tror att han dödar henne, spelar ju för sjutton ingen roll hur mycket jag förklarar :)..

Men jag tackar för alla råd, och kämpar vidare!…

Föresten ni andra som Lillen bott hos hur har han då funkat med andra illrar… ?

#21> När du har båda i knät, se till att han inte kan jaga henne och att hon i lugn och ro får lukta på honom (medans ni tex håller bort hans huvud så att han inte ser och inte kan bitas). Samma sak åt andra hållet, låt honom lukta, men passa honom så att han inte biter, då rycker ni undan honom och kanske fyar. Du kan ju ha handen din för och låta honom lukta på henne genom dina fingrar i början, så kommer han inte åt att bita. Små små babysteg.

Kan säga att jag hade precis samma situation här hemma, och storleken spelar ingen roll. mina hane var större än den hane som spoöade honom… *s* men visst svider det. Och anser du att et absolut inte ser ut att finnas något hopp, så får du väl söka ett nytt hem åt en av dem? Går det inte så går det inte, bara du kan bedöma det. Men ge inte upp för fort. Själv såg jag viss nyfikenhet hos Stiffler (som åkte på stryk) då och då i början, dvs han visste att han skulle få spö och var rädd för det, men trots detta så sökte han upp Leo, tex när han sov - för att kolla in vad han gjorde… sen smet han därifrån såfort han vaknade… hehehe, det gav iaf mig lite hopp.

#21 " han har ju redan nu vunnit lätt. Betty håller sig undan eller kommer till oss så fort Lillen är vaken liksom, för hon vet att hon åker på stryk."

Vi kan uppleva att en iller vunnit rangstriden, även om denna inte är avslutad. Betty kanske inte har gett de signaler till Lillen, som visar honom att hon accepterar att han står över henne i rang. Att hon håller sig undan eller söker stöd hos er, kan vara hennes komma undan, utan att behöva ge upp sin plats.

Det är en mycket svår situation, då vi människor inte kan bestämma deras inbördes rangskala, endast att vi står över våra illrar i rang.

"Hon är alltså LIVRÄDD för honom. Ha dem i knät samtidigt gör vi då och då också, hon sprattlar och river upp våra händer sån panik  får hon, och han börjar på en gång att attakerar henne mot nacken och ryggen. Och han är jätte hård hänt."

Jag personligen skulle, med tanke på det första citatet och ovanstående citat, överväga att hitta ett nytt hem åt Lillen. Detta för att varken han eller Betty mår bra av att situationen är som den är. Precis som mellan människor, så är det inte alltid 'kemin' stämmer mellan olika illrar.

//Ammi

gud va ni är bra :) tackar för er hjälp och tips. vi kämpar vidare. jag och sambon har diskuterat flytt, om vi ej kan se förändring snart. och detta är då för bettys skull. hon är min lilla prinsessa, så i sånna fall så är det lill killen som måste flytta tyvärr. men än ger vi inte upp i alla fall. får ge det lite mer tid, och ska testa alla era ider och tips. håll tummarna för att vi kommer skymta hopp för våra älsklingar.