RIP mina grabbar
Till Minne av mina
Pågar!!!****
Idag den 25/12-07 är det 5 månader sedan som min älskling Lilleman gick över Regnbågs Bron. Och exakt på dagen 4 månader senare, gick min älskade lille clown…. Laban följde efter honom.
Dessa båda har alltid (tillsammans med Lina och Ronja) varit de illrar som har legat mig varmast om hjärtat.
Man ska ju egentligen inte ha favoriter när man har djur, speciellt inte dem som är sådana hjärteknipare hela högen. Men både Laban och Lilleman var alltid extra mycket iller. Laban för att han hade sååååå mycket hyss och skit för sig redan från det han var en liten valp, ja inte bara då det höll han på med i stort sett hela sitt nästan 7 åriga liv.
Lilleman var speciell på sitt lilla vis, då han från början var en Multi Color som blev en mörk silver som blev en ren silvertomte. Detta blev han under dem första ca 2½-2 åren av sitt nästan 6 åriga liv. Han hade också visat vid ung ålder att han var väldigt speciell då vi när han var ca 12-13 veckors ålder upptäckte att han var döv, detta gjorde att vi hade en lite annorlunda kontakt med honom. Det gick ju inte att kalla på honom på vanligt vis, utan jag fick se till att ha ögonkontakt med honom. Sen kunde jag ge honom tecknet för kom hit, och han kom i stort sett varje gång jag kallade på honom.
Båda killarna älskade att få vara ute i skogen eller vid havet med mig och min sambo när vi var på träffar eller bara själv åkte ut, killarna ville själva gå, inget bärande här inte då blev de sura på mig om jag tog upp dem. Inte ens som små valpar fick jag bära dem, nä nä, dem skulle gå själv när vi var ute.
**Minns speciellt en gång med Laban när jag nästa precis hade fått hem honom, hade väl haft honom i kanske 2 veckor eller så. STIF anordnade en träff vid Finnstorps Dammarna på Söderåsen här i Skåne. Rundan runt dammen är ca 1½-2 km lång om jag minns rätt (är ett tag sedan vi var där uppe). Vi hade gått ca halva sträckan när jag tyckte att Laban borde vara trött i sina små tassar vid det här laget. Så jag tog upp honom och skulle lägga ned honom i en bärväska jag hade med, men icke sa nicke att han skulle vara kvar där. Nä nä….. han skulle gå, och gick gjorde hela vägen runt, så han formligen flög ur väskan för att komma ned på marken och gå igen. Inte ens Aslan som också var med då vill gå så långt, nä han låg hellre och mös i väskan än var ute i snålblåsten. **
Både Laban och Lilleman älskade att vara ute tillsammans, så det var oftast dessa 2 jag hade med mig på träffar vi var på.
När jag köpte Lilleman så hade jag redan Laban, Aslan, Lina och Ronja sedan innan. Tyvärr så kom aldrig Lilleman och Aslan riktig bra överens, Aslan skulle alltid trakassera Lilleman genom att bitas eller jaga honom. Tyvärr så satte aldrig Lilleman Aslan på plats, Lilleman hatade att vara i bråk han gick hellre undan, han ville inte bitas, vare sig du var djur eller människa. Och apropå att bitas så minns jag en episod med Lilleman och min son Peter.
Det var så att Lilleman var nog ca 10-11 månader eller så, vi satt och lekte med illrarna på golvet jag och min son. Peter tar Lilleman och ska skjutsa iväg honom över golvet, samtidigt så kommer Aslan springandes och skulle börja bråka med Lilleman ungefär i samma sek. som Peter ska släppa iväg Lilleman, så biter Aslan till. Lilleman svänger runt och ska ge Aslan ett nyp och ett vässsss, men det bär sig inte bättre än att Lilleman får tag på Peters finger, vilket resulterar i att Peter skriker till. Både Aslan och Lilleman reagerade, Aslan genom att skälla och Lilleman med att vässssa. Men minen som Lilleman hade sa mer än 1000 ord vill jag lova. Hade han kunnat så hade han bett 1000 gånger om ursäkt och förlåtelse, detta var första och ända gången som Lilleman satt en tand på en människohand. Och man kunde se i hans ögon att han skämdes, så säg inte att djur inte kan visa känslor. En del kan det.
Mina älskade pälsbollar är nu vid Regnbågs Bron och väntar på att jag ska komma och hämta dem igen, och det ska jag när min tid den kommer en dag.
**
Sov i Ro mina poppisar, och hälsa och popa till Ronja, Aslan, Dino och valparna som är där uppe och väntar på mig.
**
Sov i Ro.
Christel, Bertil
Lina
Tiffanie
Tilly
SheereKahn
Nanooq
Agnez
Atlaz/Jazz
#0
Det är fina minnen du har av dina grabbar. Det är inte så lång tid sedan grabbarna gick över Regnbågsbron. hoppas de glada minnena, har börjat "bädda in" smärtan och saknaden, så att det gör mindre ont att minnas och är lättare att glädjas åt tiden ni fick tillsammans.
/Ammi
#0: Beklagar så, vet vad ledsen du måste vara fortfarande. Men det kommer bli bättre. Även om det låter som en klyscha när man säger det.
Kramar till dig.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Det känns lite bättre nu när det värsta har lagt sig, men dom finns i mitt hjärta hela tiden. Jag har sett dom båda, dom var och hälsade på tillsammans med både Ronja och Aslan. Detta är dagens sanning,det hände för ca 14 dagar sedan. Det är inte första gången jag har sett mina djur sedan dom lämnat mig, min hund Minka har också varit och hälsat på vid några tillfällen. Så jag vet att dom har det bra allesammans.
#3 Glad att det värsta har lagt sig. Djuren brukar oftast finnas kvar i våra hjärtan, till tröst och glädje. Förmågan att uppleva närvaron, är inte alla förunnat, och omöjlig att förklara för den som inte upplevt. Gläd dig åt att du har den.
förstår att det måste vara oerhört tugnt! Särskilt nu i juletid när man vill kunna omge sig med sina nära och kära. Men med tiden så blir det bättre, och man har kvar alla fina minnen av dem. saknar fotfarande min jajja, men det känns inte jobbigt längre, istället kommer man i håg hur fint man hade det.
#4 och 5# Jag är glad att jag har förmågan att kunna märka mina djur, och jag är lite bättre till mods nu när det liksom har fått sjunka in lite. Men vist man minns deras upptåg och bus så här i juletid när dom älskade att få sina julklappar. Riva sönder julklappspappret var kul tyckte dom alla 5, både Ronja, Dino, Aslan, Laban och Lilleman. Speciellt om det låg en mus eller godis i julklapparna.
#6 Jo, det är något speciellt med 'julklappsminnena'. Gav mina hundar var sin lampkartong med köttfärs i…det minnet dyker alltid upp i juletid ;-)
Fint skrivet av dig.. Vi får hoppas att dem har det mkt bättre nu…
(tog mig friheten att korrigera html koderna)
Tack #8#, ser bättre ut nu :-)
Starta ny diskussion