Idag är de en vecka sen Svea fick somna in. En trogen livskamrat genom allt som sista dagarna gav upp mer och mer då tumörerna tagit ut hennes livsrätt… Så länge hon åt och orkade busa ansåg jag att hon hade ett stort livsvärde men sista dagarna stod hon bara vid maten och tittade och kom sig ej för att äta. Det var efter vi kom hem från bb med William som jag upptäckte att hon var nästan bara skinn och ben kvar… Under tiden på bb drömde jag en dröm om Svea att hon var smal och sen var de som någon hade knutit ett hårt snöre runt hennes buk som var enormt uppsväld sedan såg man bara hennes små ben under magen… De var som en sanndröm detta…

Jag ska ha en iller som ska heta Svea. Året var 1999 och Towa hade hastigt gått bort i en tumör och jag & illern Tussana kände oss ensamma. Jag kollade runt och fick höras talas om GLÄDJENS uppfödning utanför Uppsala. Jag ringde och mycket riktigt de hade en omplacering på 1 år som de ville bli av med. De tyckte ej hon var lämplig att avla på och hon hade gått in i brunst. Jag åkte mot Uppsala och var ute på landet… Där i en lada bodde Svea i en hage tillsammans med sina syskon, föräldrar, fastrar morbröder och all släkt man nu kan tänka sig. Svea var ivrig och sträckte sig mot mig… Hon blev kloklippt och summan på 600 kronor betalades. Vi kom överens att om de ej skulle funka med min iller Tussana skulle köpet avbrytas… Vi satte oss på bussen hem mot Stockholm och hon luktade. Hade fått veta att denna 1 åriga dam aldrig hade badat… Så det första jag gjorde efter att hon hälsat på Tussana var att lägga henne i badet då jag kom hem. De var ej uppskattat. Natten flöt på lungt och Svea och Tussana blev värsta polarna. Någonstans påminde Svea om Towa. Dagen efter stoppade jag in min hand i transportburen där hon då låg och sov… KNAAAAAAAAAAAAAAAAK!

AJ! AJ! AJ! Blodet sprutade och de knakade i mitt skelett. De var inte första gången Svea bet mig. Hon har under årens lopp bitit mig i läppen och tungan, fingrar och fötter men vi kämpade ihop. Med tiden blev vår relation mer och mer djup. Att Svea bet mig så avskräckte inte mig utan jag blev mer och mer envis om att denna dam ska jag fostra… Det enda som alltid funkat bra genom årens lopp var kloklippning som annars brukar vara en svår procedur.

Vår flytt till Småland bekom Svea inte speciellt och i samband med Tussanas bortgång gav vi varandra väldigt mycket tid den närmsta månaden innan Lilla Nora kom som ett yrväder. Den dagen Tessie och Groggie flyttade hem till oss blev Svea rätt lättad då hon fick lufsa omkring i sin egen takt iställe för att Lilla Nora skulle vara på henne så… 

Åren gick och Svea var en underbar dam som utveckla starr och demens och åt precis hela tiden. I våras hade hennes ena klo blivit deformerad så Svea fick genomgå en tåaputation där både klo och tå togs bort. De visade sig vara en godartad tumör. Jag var rädd att jag skulle förlora henne redan då… Men de gick bra och Lilla Noras bortgång en vecka senare gjorde att Tessie och Groggie tog mer och mer hand om Svea. Mer framåt april maj så hade Svea fått en brun sak på ryggen som såg misstänksamt ut som en fästing. Men de var det inte… Den ökade i storlek med tiden… Jag märkte mer och mer att tumören i magen börja spöka med..  Jag visste att Svea aldrig skulle klara en operation så hon fick som sagt var ha kvar sin livsanda så länge som hon ville…. Hon påminde om en dement tant med psykiska problem jag hade i vården för ett antal år sedan. Hon hade tumörer fulla magen och ingen fatta hur hon kunde överleva men de gjorde hon med sin envishet… Svea var VÄLDIGT envis med… Ibland fick hon värsta ryckningarna och trodde hon var en liten illervalp och var mycket piggare än Tessie och Groggie.

Mot slutet nu så vakade Tessie och Groggie över Svea och sista kvällen så märktes de tydligt i Tessies blick att GÖR NÅGOT ÅT SVEA DÅ! Jag trodde knappt hon skulle klara natten men de gjorde hon. Sista dagen tvätta jag av henne lite bajs hon hade på pälsen men struntade i kloklippningen ansåg att de skulle bli för jobbigt för henne… Hon var ovanligt pigg då vi åkte iväg till vetrinären…

Tessie och Groggie fick säga hej då och hela kvällen och halva natten mot tisdagen hade jag plockat ihop massa saker hon skulle ha med sig i urnan. Tårarna rann för mina kinder då hon fick den insomnande sprutan. Jag berättade för henne om hur mycket jag älskar henne och att alla står vid himlens port och välkomnar henne (jag jag är så barnslig att jag tror på en himmel och den dagen jag dör får jag möta mina illrisar)… Jag pussade på henne hela tiden och Hon besvara mina pussar så länge som hon orkade…Vårt avsked blev likt en begravning och jag och Tessie och Groggie gav vårt avsked och gjorde i ordning henne både innan sprutan och sedan i lådan…. De var ett sådant vackert avslut!

Imorn kommer hon åter efter enskild kremering. Hon ska i minneskåpet tillsammans med Tussana och Lilla Nora. Där får hon vara till den dagen jag dör så ska askan spridas på min grav…

Jag har aldrig varit med om ett sådant vackert avslut i samband med en illers bortgång. Jag vet att Svea ha de bra nu…. Nu ger jag Tessie och Groggie en massa tid… Möblerade om i illerrummet och har tvättat upp alla filtar efter Svea (då hon ej höll tätt)

Hon var och förblir mitt älskade lilla hjärta *LOVE!*