Jag stödjer dina tankar fullt ut. Det har i år poppat upp otroligt många som vill ta valpar på sin första iller.
Detta är inget jag över huvudtaget vill uppmuntra. Då det är bland det svåraste som finns att föda upp en kull illrar. Bara det att det finns så mycket som kan bli komplikationer under dräktigheten gör att det är ett tufft beslut varje gång. Det kräver att man känner sin iller väl för att våga ta beslutet att avla på henne. Om honan inte får hjälp vid en komplikation tillräckligt snabbt riskerar du både honan och valparnas liv. Att valpar dör är trist, men att behöva förlora sin hona är ödestigert och jobbigt. Att förlora henne på grund av sin okunskap är direkt vidrigt.
Så man tar en otrolig risk när man väljer att avla på sin hona. Har varit på väg att förlora honor som räddats just därför att man snabbt märkt att något var fel. Sedan kommer man till det att det föds ett gäng valpar. Vi kan säga att det föds en rätt vanlig kull på 6 valpisar. Den första tiden gäller det att ha jämn koll på valparna så att man ser att de går upp i vikt som de ska men utan att störa honan för mycket. Man kan stressa vissa honor så att de biter ihjäl valparna. Och det är ännu en sak som inte är så rolig. När valparna börjar röra på sig och öppnar ögonen ja då går det fort. De far överallt och deras bett är lite som en singer symaskins. hihi
Jag har dock gjort så att jag försökt att övertala folk att vänta för illerns skull, men har man ändå valt att betäcka sin hona så har jag erbjudit mig att ge råd. Det är dock inte säkert att det går bra ändå, för när något händer, går det fort.

Sedan tycker jag att man ska fundera lite på vad man har för kunskaper att föra över till sina valpköpare. När valpköparen ringer med probelm, kan man hjälpa dem då?
Så jag vill passa på att be alla att tänka en extra gång.
Mvh Åsa

Jag håller med er fullständigt!
Jag har haft iller i bara 1och½ år och i och med att jag bor där jag bor har jag fått lösa det mesta själv och tagit reda på så mycket det bara går om illrar, så anser jag att jag har en del kunskaper. Men jag skulle aldrig kunna ta en kull på någon av mina honor pga av att jag anser att jag inte har tillräkligt med vetskap för att ta ett så stort ansvar på mig. Det som också skrämmer mig är inte bara att det är nyblivna illerägare som vill ta kullar utan också väldigt unga sådana, som kanske inte har det ansver som krävs. Det är ju inte direkt som att avla på en kanin eller råtta. 

Oj, vad jag låter skrytig nu om att jag vet så mycket. Hm, men jag kanske inte vet så mycket, men om man gemför med personer på samma nivå så anser ivf jag att jag vet ganska mycket.

jaja, ni får väl skrika lite på mig då

*skriker* Du har aldeles rätt.

haha trevligare att prata i vanlig samtalston, gör så ont i halsen när man skriker. hihi
Men visst är det så att det är stor skillnad, du kan inte ens jämföra aveln på iller, med hund eller katt. Så det finns inget att jämföra med helt enkelt. Det är det svåraste djuret att föda upp av de jag har erfarenheten av. Nu har jag visserligen inte fött upp alla djur som går, men underlat, fiskar, katter, hundar och kaniner. Och så det senaste hästar. Fast det vet vi inte hur det fungerar med än. Där känner jag mig lite skrämd. hihi

Jag kommer upp på msn om ca 1h Åsa! Be there

hmm, då var jag i stallet. Vi var så duktiga och gick med Sanna i pulkan dit. Jag är helt slut. hihi

Håller fullständig med, att föda upp illervalpar är INTE en dans på roser. Förvisso tog jag en kull på en av mina första tikar jag hade (Ronja), hade då haft iller nästan 2 år innan dess. Hade sen lite erfarenhet av att föda upp djur då jag innan jag fick iller hade råttor. På dessa hade totalt 3 eller om det var 4 kullar innan jag blev alergisk mot vissa delar av deras mat samt spånet dom gick på. Så jag rekomenderar verkligen dom som tänker ta en kull på sin/sina första tik(ar). Lär först att känna djuret, det gör man inte på några månader. Det tar sin lilla tid att känna till ett djurs temprament, och att föda upp illervalpar går inte med vinst precis, det kan vem som helst som har haft illervalpar intyga. För av någon anledning så går det nästan alltid med förlust eller om man har tur jämnt upp. Många tror att det bara att föda upp, man tänker inte på att en valp kan bli sjuk och man måste till veterinär. Har själv vid 3 tillfällen fått åka iväg med valpar när dom har fått inflammation i ett eller bägge ögonen. Detta hände även en gång att jag fick åka in på akuttid, och då är allting dubbelt så dyrt. Dessutom så ska man hitta rätt köpare, en köpare som verkligen vet vad iller är, har själv råkat ut för köpare som när allt kom till kritan inte viste vad iller var. Ett prakt exempel var det paret från Lund, som köpte en valp från min allra första kull. Dom ringde redan samma kväll och frågade om det var normalt att en illervalp leker så mycket som hon gjorde. Bara det att ställa en sådan fråga fick mig att tänka efter om dom var rätt personer att ha iller. Dom ringde sen minst 3-4 ggr/vecka och sa samma sak. Men när dom hade haft henne i ca 1 månad ringer dom och säger att dom inte kan ha henne kvar pga att hon inte låter dom vara ifred när dom kommer hem från sina jobb, eller sitter vid datorn. Sa till dom att det är klart att hon inte gör, hon har varit ensam en hel dag, klart att hon vill leka när ni kommer hem. En vecka senare så kom hon hem igen, hon omplacerades till en familj i mellan Sverige, där hon fortfarnde bor kvar. Numera så frågar jag alltid ut mina köpare, och vill gärna att dom kommer hem till mig medan valparna ännu är små, detta så att jag kan bilda mig en uppfattning om hur dom kommer att vara som illerägare. Har sen en familj som köpte en av förra årets valpar, och dom litar jag på till 110%. Dom var och tittade till sin valp minst 1ggr/vecka, på så sätt så hade Kenickie lärt känna sin nya familj långt innan han kom hem till dom. Så numera vill jag att mina köpare ska komma hem minst 1 gång till mig om det finns möjlighet till det.

Trollet.

Det är väl precis som med småhundsaveln, man har kommit på att man kan tjäna pengar på det. Man säljer ju blandras valpar som har en liten del chihuahua i sig för över 10000 kronor och folk betalar. Helt sjukt! Så fort någonting blir populärt så öppnas ju en marknad för en massa oseriösa människor som bara är ute efter att tjäna pengar. Illrar har ju blivit mer populärt igen. Sen vet jag att den del vill ha valpar på sin iller just för att just den illern ska leva vidare i sina avkommor men det betyder att man har ett hem för en illervalp. Alla de andra då? Hur många ser man inte på Blcoket o.dyl. Nästan alla är från sommrens kullar. Hur ska man veta att ens valpar får bra hem och inte blir omplacerade några månader senare pga "allergi"?

Att bli uppfödare är att ta på sig ett väldigt stort ansvar. Det är ändå levande varelser det handlar om.

Lite avvikande från tråden kanske, men måste inte den som köper valpen höra av sig till uppfödaren innan man säljer den vidare? Tänkte för då kan ju uppfödaren ta tillbaka valpen och sälja den till någon seriös. Så är det ivf med Malolo. Jag fick skriva på ett papper om att jag måste ta kontakt med uppfödaren om jag tänker sälja henne. Att hon har första tjing.

#8 Dom flesta uppfödarna har muntliga eller skriftliga avtal ang. omplacering av valparna. Tyvärr hjälper det inte alla gånger. Inte ens det faktum att valparna är chipmärkta och info om ägarbyte ska skickas till registratorn, med gamla och nya ägarens underskrift, hjälper alla gånger. Vad många inte tänker på är, att det är den som står som registrerad ägare i chipregistret, är den som kontaktas och betraktas som ägare till illern om illern kommit på avvägar och ska återlämnas.

Nej, tyvärr hjälper det inte alltid. Finns ju kryphål för det också. Man kan ju "tappa" bort sin iller. *morr*

#2 "Det som också skrämmer mig är inte bara att det är nyblivna illerägare som vill ta kullar utan också väldigt unga sådana, som kanske inte har det ansver som krävs."

Ska jag ta åt mig eller ?  ( jag är väl den ygnsta iller-uppfödaren just nu i sverige antar ja.)
Ansvar kan ja säga att det har jag verkligen, och kunskap lika så.(försöker inte skryta eller något sådant, men vill få bort stämpeln att bara för att jag är ung, -så kommer jag inte kunna uppfostra mina valpar-)
Och jag har kontakt med ett flertal uppfödare som jag bara behöver ringa om jag undrar något, och har haft mail kontakt med samtliga i ca 1 år. Och sen är det ju så att det finns inte så mycket info om iller-avel på internet, så jag förstår inte hur folk som inte har kontakt med minst en uppfödare kan klara av att föda upp en kull och klara födseln och allt. Och jag vill inte låta spydig eller liknande men för sjutton, ja har samma möjligheter som andra att uppfosta mina valpar bra och hitta nya lämpliga hem.

#11 Du är ju ung, men ingen här har sagt att du inte klarar av det, men eftersom det finns vuxna som faktiskt inte klarar av det ansvaret, och vuxna har oftast "bättre" koll på de viktiga, och om knappt dom klarar av det, hur ska det liksom gå för dom som är unga?!

Fast jag säger inte att du inte skulle klara av det, förvisserligen har du klarat det bra. Men det är mer andra som är unga också och tar kull bara för att dom vill ha en till valp och inte har råd. Lånar en hane, parar dom, får valpar och blir leveransklara vid sjuveckors åldern och vips- dom tjänade ihop över 3000kr.

Hm, jaja, slut på min predika ;P

#12 Nej, men nu när jag är den yngsta så är de ju ganska märkbart att jag är en av dom som det skrivs om.
Och det är detta som jag menar, folk drar slutsatser att bara för jag inte är "vuxen" så har ja inte ansvar som krävs, hur vet folk det?  Ingen här känner mig IRL, så ingen kan hålla på att dra slutsatser. Och vem är det som säger att någon som är några år äldre skulle ha bättre koll "på det viktiga"? (nu kommer väl någon och säger, "men det bara är så".)
Jag tar lika mycket ansvar som andra som tar en kull.
Och som det sagts tidigare, om man tror att man ska tjäna pengar på att ta valpar så tror man fel, det kostar otroligt mycket att ta valpar.

för att vuxa har mer ansvar allmänt.

Ingen har sagt att du inte har det som krävs, men självklart är man orolig överhuvutaget för alla som inte har haft iller länge och för unga, det måste ju också bli en första kull någon gång.

Valpar brukar kosta om kring 2500 och plus, eller hur? Seriösa uppfödare har massa krav på köparen och seriösa köpare har massa krav på uppfödare. Men det är ju många som tar första, bästa och billigast, då tjänar man pengar på att sälja valpar till vem som helst för liksom 1000kr eller nåt, bara valpen utan något annat. Visst kan man tjäna pengar då ><

Och tro inte att jag säger att du kommer att göra nåt sånt och att du inte tar mycket lika ansvar som andra.

#14
Men man kan inte bara säga att vuxna har mer ansvar allmänt, nu handlar det om illrarna och ja kan inte ta mer ansvar än vad jag redan gör, jag tar lika mycket ansvar för mina illrar precis som vuxna gör. Jag skulle aldrig ens tveka att åka in till vetrinären om jag tror att det behövs.
Jo visst. så där gör oseriösa folk, men dom som sköter valparna väl, och chippar och vaccinerar och allt dom tjänar inte på det.
Det är inte bara valparna som kostar att födda upp, det kostar med ultra-ljud och lån av hane osv. Som jag tex, innan ens valparna hade fött, så var ja redan uppe i summan 2190, och det var enbart på ultra-ljud.
Jag har samma krav som dom flesta uppfödarna, och mina valpar blir: chippade,avmaskade,vaccinerade,vetbesiktade och Reggad i Svenska Illervänner.

ja, men ta inte illa upp! Jag har inte sgat att du inte klarar av att ta hand om valpar! ingen här har sagt det.

Ja, och det är ju bra att du är en seriös uppfödare! Skitbra!

Den här tråden handlade nog inte om uppfödarna, utan att dom är mer rädda för illrarna. Och du har ju gjort ett bra jobb dina illrar, så, inget mer med det liksom.

moahhaha

#17 din korv, var snäll! :P

Borgarn!" du har haft tindra i ett år! du kanske har en jöätte stor illervana eller inte!? men i mina ögon så ser det inte ut som att du har det! håller du inte med om själv att detta är liiite för tidigt!?

*redigerat bort fet stil*

Jag tror att Borgarn känner själv om han är redo eller inte. Jag tycker att det låter som att han tar ansvar för valparna och ger dem det bästa :)

#20! det hoppas jag värkligen! VÄRKLIGEN!

#19 Återigen. Man kan inte säga " du har haft iller si & så länge"
Man kan ha haft iller i 13 år men inte läst ett smack om avel tycker du man är tillräckligt duktig för att ta valpar då? Nej.
Medans man kan ha haft iller i 1 år och läst dagligen om avel och frågat frågor. Visa saker går inte att lära sig, visa saker lär man sig genom erfarenhet.

punkt slut! jag känner inte dig! men vad ska utåtstående tro?

Jag vill berömma dig Borgarn för att du verkligen verkar veta vilket ansvar det innebär att både äga och avla på ett djur (inte för att jag känner dig men det är känslan jag fått.) Som du skriver så har du kontakt med andra uppfödare som stöttar dig och det är ännu ett bevis på att du tar detta på allvar och tänker mycket på Tindra och hennes valpar. Diskutera ålder kan man alltid göra men det är inte alltid åldern som är viktigast. Sen finns det säkert andra unga (och vuxna!!!) som inte har en aning om vad dom gör och inte alls har en aning om de risker som finns. Någon kull måste vara ens första och oavsett om man är ung eller "vuxen" så beror allt på hur mycket man vill lära sig.

Fortsätt så här, du verkar göra ett väldigt bra jobb med Tindra och hennes valpar

haha

För det första tråden gäller att det har blivit en lavinartad ökning av nya uppfödare som inte haft iller speciellt länge. Så jag ber att vi håller oss till det.
Sedan att folka alltid har olika åsikter om saker, det måste man få ha.
Men Roxanne, #19: Inte fetstil. Finns ingen anledning att ta i så mycket. (*redigerat bort den feta stilen)

Ursprunget är inte att Borgarna ska sitta och behöva försvara sig här inne. Om han hör till de nya som klarar detta så är det bra.
Vi talar om alla dessa som föder upp och har noll koll.

Så åter till vad gör man åt det att så många föder upp utan att veta vad de ger sig in på?

Jag håller med elin_n ^^

Ja visst är Borgaren ung men han har ju också stöd och backup från andra.
Att det kan kosta mycket vid avel är de flesta medvetna om nu efter en tid av massa olyckliga händelser.

Vad alla som är "nya" illerägare bör tänka på innan avel är:
* har jag tid?
* har jag råd med 10 000 att slänga ut för en operation vid ex. havandeskapsförgiftning?
* har jag kunskapen om stödmatning, hanteringa av nyfödda valpar och en nyförlöst hona?
* gör jag detta för att jag värnar om illerns fortlevnad eller för att tjäna pengar?
gör jag detta för att "min iller är så fin och söt" eller för att hon/han har bra gener?
* har jag vetskap om  min illers förflutna.

Jag satt också och funderade innan jag kastrerade Trixie. Men jag valde att kastrera henne för att:
* jag har inte tid med massa valpar att stödmata dygnet runt.
* jag har inte råd.
* jag har inte vetskap om Trixies förfädrar.

Ibland måste folk tänka efter innan de sätter igång med avel. Låt allt ta lite tid, leta efter bra avelsmaterial. Både på hona OCH hane. Läs på enormt mycket, ha kontakt med uppfödare och prata om olika händelser som kan ske.

Med handen på hjärtat.. hur många "nya" uppfödare vet egentligen vad de ska leta efter vid t.ex havandeskapsförgiftning?

#28: Kan bara skriva:
Jag instämmer till 100%.

Hmm, inte bra det här Nettan, jag börjar hålla med dig för mycket. Detta måste genast åtgärdas. hihi

Jag har en tanke.

Jag förstår vad ni tänker på när ni pratar om ansvar och att man ska ha kunskap nog att ta hand om valparna sen. Det tror jag egentligen inte att är ett så stort problem. Jag håller absolut med Borgarn (#22). Lämpligheten som uppfödare ligger varken i ålder eller i hur länge man haft iller. Självfallet har man ju mer erfarenhet om man haft iller längre, men som sagt, det beror mycket på hur engagerad man är också!

Min tanke var den att det som kanske är värre med en del av dem som tar kullar efter sina honor är att de gör det bara för att honan är så "snäll och söt". Det är ju självfallet bra att avla på ett trevligt temperament, men borde inte en annan sak, nämligen livslängd och bra stam, vara viktigare? Vi vill ju att våra djur ska leva länge och må bra så är det inte nästan att lägga krokben för oss själva när man tar kullar efter de "söta" honorna utan större tanke på stammen?

Håller med elin_n i hennes kommentar #24. Mvh Ammi

#30 Livslängd och bar stam går hand i hand med bra temprament dvs allt är lika viktigt.

#32 Alltid? Min Ozzy har undebart temperament men jag undrar över hans stam. Jag tror han är en farmariller, vet bara med säkerhet att han är från Skåne. Har de okej stam?? Men ja, på sätt och vis (enligt min åsikt) så är det ju lika viktigt.

#33 Det skall alltid vara lika viktigt i alla fall. Vet inte hur det är i Skåne, tror det är blandat beroende på vilken farmare det är illern kommer ifrån. Vissa håller sten koll på sina djur, vilka de parar med och vilka de byter med medan andra inte alls bryr sig om detta.

Oj, detta var en gammal tråd.

Borgarn tycker du ska lunga ner dig lite. Jag har aldrig pekat ut någon speciell, inte dig eller någon annan, utan bara konstaterat. Dessutom finns det ju undantag. Jag har väl aldrig sagt att alla är likadana? Var du ens medlem i forumet när den här tråden skrevs? så jag har väl knappast pekat ut dig iom att jag inte ens visste att du fanns.

Och vad jag tycker är en sak, alla behöver inte tycka som mig. Jag blir inte arg på någon för att den tycker olika.

Jag tycker att om man haft iller i en kort tid så känner man inte till djuret så väl att man ska ta valpar. Vare sig det gäller hundar, kattor eller annat djur. Sen spelar väl åldern ingen roll om man har vetskapen och får hälp av andra vuxna människor. Men det var inte dom seriösa jag syftade på i mitt inlägg 2#.

-em- har du msn!?

emelie@kalmers.com

Detta var mycket intressant att läsa denna tråd

Jag kan inte heller annat än att hålla med elin i kommentar 24. Tänk om alla som föder upp djur oavsett art hade ett sånt engagemang!

Någon Uppföddare iskåne???

snälla hör av er!!

Jessika.p_@hotmail.com

#40 det här är en jättegammal tråd och handlar inte direkt om vart det finns uppfödare och inte. Skapa istället en ny tråd där du efterfrågar uppfödare. Det gör att dina chanser att få svar ökar.

#33 Ozzy är jaktiller.

Alla pratar om att de kan ansvaret i att uppfostra en kull o vet riskerna gällande honan o sv och hur svårt det är att hitta rätt köpare. Men jag skulle säga att det är den lätta delen. Det svåra i ALL avel är genetiken enligt mig.

#42 Det visste jag inte då eftersom jag inte hade fått hans stamtavla då och med andra ord inte ens visste vem hans uppfödare var.

Men jag har skickat stamtavlan till dig va? :S bara att när du skrev det inlägget så hade du inte fått den?

#44 Jeo precis, nu har jag den :) (vet ju att han är släkt med våra valpisar så ;)

jag undrar mest hur ni har rätt att bedömma vem som kan o inte kan, bör och inte bör föda upp illrar?

#46 ja jag undrar samma sak själv, men tyvärr får man aldrig något bra svar på det

jag anser att den som tänker ta en kull bör få veta allt vad som kan hända, vad det kostar vad man bör tänka på etc etc

Det är alltid uppfödarens val om det ska bli valpar eller ej, ingen annan kan ju bestämma det.
Många tänker dock inte på vilka konsekvenser det kan bli för valpar och hela illerstammen om man inte tänker efter INNAN. Många verkar även tro att det är mer eller mindre gratis och riskfritt att para sin hona så även där tycker jag det är viktigt att informera!

Sedan känns det ganska tråkigt att alltid, alltid få förklara varför man vill djurens bästa.. Tror många väljer att inte se att detta inte gäller mig, dig eller någon annan männiksa, utan detta gäller djuren och försök att förbättre deras livskvalitet och hälsa.

ja så klart måste man ju se till arr djuren man parar är frisk och vet man inte om att det kan bli ett dyrt kejsar snitt på iller honan eller att hon kan stryka med som alla djur kan så ska man inte avla, för den fakta är den första man ska veta tycker jag

#45 Är han? :O Hur då? Sorry OT men blev nyfiken nu :) Samma uppfödare då?