hjälp

Bra fråga du. Jag har ju själv haft en ihopvänsjningstid på 2-3 månader nu med Gamla Stiffler och nya Leo, där Leo terroriserat Stiffler och bitit honom. Stiffler skriker av fullan sky ibland bara när leo tittat på honom.

Vi har haft dem ihop när vi vart hemma. Har de slagits har jag haft koll på dem, låtit dem slåss ibland när det varit "lätta slagsmål". Vid allvarligare slagsmål , då man verklgien ser att Stiffler åker på storstryk, så har jag taigt isär dem. Annars tycker jag nog att man ska lägga sig i så lite som möjligt.

Vi har testat badkarsmetoden, och den har funkat rätt bra. tvingat dem att vara tillsammans i badkaret kanke 10 min en kvart… men men vill ju inte bada dem för ofta.

En annan sak jag brukar göra är att ta upp dem båda nrä de sover, sätta sig typ i soffan, med dem båda i knät. Förvånandsvärt ligger de båda helt still då (fast de oftast inte ens gör det när man bara tar upp en). De är med på att det är ett test på att vara nära varann. Då kan de t o m lägga sig med tex huvudet på varann, och gosa lite.

Är de lite vakna, brukar jag ha lukt-session med dem. Låter en iller lukta på den andra, medans jag ser till att den andra inte kan bitas/fly osv… Man kan låta dem börja lukta varandra i baken, går det bra, så får de lukta lite högre upp. men låter man dem lukta i nackskinnet kan den arga lätt passa på att ta sig ett hugg, så var beredd att fya då. Dock brukar jag vara försiktig med att fya för mycket, så att den arga inte blir ännu argare eftersom det är den som blir straffad för sin svartsjuka, om du förstår hur jag menar?

Vad du än gör tror jag inte du ska ge upp än. Det kan som sagt ta månader. Bara du ser små framsteg… Ett steg bakåt får man då och då, kanske är hon bara lite vinterdeppig, som alla andra illrar nu på vintern. Du kan ju försöka ha lite mer alonetime med den nya honan.

En annan sak som är bra är att göra roliga saker med dem ihop, så att de inte ens kommer på tanken att slåss/vara rädda. Tex slicka laktosfri grädde bredvid varann (kanske i varsin skål i början, men närmre och närmre) eller gå på promenad. åka på resa kan åxå få dem att ty sig något till varann… Utsätta dem båda för miljöer där de inte är så trygga kan funka.

Förresten, nu idag är första dagen som hanarna är ensamma hemma, ihop!!! Får se om Stiffler har några nya bitmärken i nacken ikväll… spännande. senaste dagarna har de inte slagits alls (vad jag sett). Stora framsteg från att ha slagits 3-4 ggr/dygn nyss.

ge henne mycket gos och godis (gärna slickbart). Själv hade jag samma situation med nova (och även när thea levde) och tuva rätt länge, och det händer fortfarande att tuva skrämmer upp nova med lite brottning och kanske nåt nyp i nacken. Men sen sover de tillsammans en stund senare… Jag separerade dem ibland, lät nova vara med mig i sovrummet på natten eller så… Du avgör nog bäst när lucy behöver få va ifred lite. Men låt dem vara ihop så mycket som lucy orkar. Det kan ta tid, Nova och tuva har ju bott ihop ett år nu, och det är fortfarande lite gnabb ibland alltså… Men nova har varit väldigt dålig på illerspråk, och hon lär sig faktiskt även fast hon är lite äldre, men det tar som sagt tid… Mycket fisande och skrik har det blivit med tiden, men nu händer det till och med att nova och tuva busar ihop ibland, även om det inte är så ofta…

Försök skämma bort lucy, så hon vet att hon har trygghet hos er. Jag tror ni själva känner av vad som är bäst för lucy. Lycka till.

Sen kan det ju vara så att lucy är en självständig iller som inte vill vara för mycket nära er. I början kanske hon var räddare, och därför tydde sig mer till er. nu när hon är mer hemmastadd hos er kanske hon själv vill vara mer själv… en tanke bara…

Jag tror faktiskt att problemet mest ligger hos Lucy. Dels som AlbaStiffler säger, tror jag att hon är ganska självständig. Det kan nog ha att göra med att hon flyttat runt och haft flera hem under sitt liv. Sen tror jag att hon inte har umgåtts så mycket med andra illrar, så hon kan inte illerspråket och sänder ut fel signaler.

Det största problemet tycker jag är att hon är ganska rädd emot oss… Men som ni säger, det är bara att ligga i och vara envis. Godis och mys i knät får hon ofta. Men hon är nästan alltid helt spänd i kroppen och rycker och ryggar hela tiden….

Inte ger vi upp än inte! Vi har ju bara haft henne knappt en månad :) Jag blev bara lite besviken eftersom jag föreställt mig att det skulle gå kanonbra. Men så är Frenja elak (inte elltid men ibland) och Lucy misstänksam och rädd. Jaja, det är ju oförutsägbart med illrar, så är det bara.

Jag har haft som gräns, att så länge inte den elaka iller spöar för att döda, så har det vart ok… Vad gäller Leo så slåss han för att det är roligt, efteråt är han alltid lika nöjd och poppar glatt/argt. grrrr…. När Stiffler med tiden blivit bättre på att förutse Leos attacker och tex gömt sig under soffan (under vilken Leo inte kan kasta sig på Stifflers rygg) så har bråken avtagit. leo har lixom ledsnat. Kan tippa att de löser det där själva, när de har lite bättre koll på varann ochhur det funkar även för dina illrar. Men som sagt, kan va smart att möblera/ordna det lite så så att Lucy har bra ställen att gömma sig på eller smita iväg/springa runt runt på om hon blir jagad.

låt dem träffas så mycket som möjligt, men se till att båda 2 får egen tid/plats där de inte behöver vara rädda för att bli attackerade. Det som funkat bäst på mina vid ihopvänjning är att de fått träffas på helt neutral mark, och fighta ut det så att säga, med andra illrar närvarande. Vad gäller otrygheten så e det inte ovanligt att illrar kan vara så. Men försök tat ge henne egen tid. Ta ut henne på promenad/utflykt ensam med er, då lär hon sig att ni är trygheten. SEn e det bara att låte henne ta initiativen  egentligen. Förr eller senare kommer hon att börja söka sig till er, om hon får göra det på sina egn avillkor.

Jag ska höra om vi får komma på besök eller låna en iller som våra kompisar har. Han heter Zion och är en väldigt bra medlare. Han tar dessutom hand om illrar som är svagare eller utanför.

Sen ska vi bli bättre på att promenera. Vi har slarvat en del med det sen Frenja blev kastrerad. De mår ju egentligen bäst av en daglig promenad.

39> Wow, vad är det för superiller? En medlariller… har jag aldrig hört om… hehehe. Ge han en godis från mig.

som med alla djur så handlar det om revir och att visa vem som är ledaren,,, tar längre tid vissa gånger innan dom accepterar vem som är vem, men jag vet,,, jag skulle lämna tiny till en tjej som skulle passa henne då jag skulle utomlands men tiny blev livrädd och åkte på dyng mycke pisk och skrek och gömde sig skakandes under en låda oxå… jag kunde inte vänta ut den tiden mot henne utan jag fick tag på en annan som kunde passa henne då och då slapp jag vara med om detta,,, nu är ju eran situation helt annorlunda men iaf…jobbigt är det.

#10 jo, Zion är ganska fantastisk! Han skyddade vår lilla Frenja när Sam och Arwen (våra fosterillrar vi passade förut) skulle ge henne spö. Han jagade bort de andra två och lekte snällt med Frenja. han förstod att hon var lite utanför och mobbad av de andra två.

Han och Lucy har till och med legat och gosat i samma knä! Utan skrik eller panik från Lucy! Han är så totalt cool, den illern :)

#11 Jo, men det jag tror försvårar och förvirrar för dem är att Lucy inte förstår illerspråk. Hon förstår helt enkelt inte att Frenja försöker dominera henne, för hon har aldrig blivit dominerad, vare sig av människor eller djur. (Åtminstone inte på klassiskt vis, märkte jag när jag tog henne i nackskinnet en gång: Jäklar vad arg hon blev! Hon bara högg och högg och skrek av ilska och förnedring. Det gör jag inte om….). Så min tolkning är att Lucy inte förstår anledningen till att Frenja hoppar på henne, utan tolkar det som extrem agressivitet, och blir då självklart livrädd! och sedan blir det bara en ond cirkel eftersom Frenja blir otroligt provocerad av Lucys skrikande att det som började med lite puffar och knuffar övergår till att Frenja bits istället.

hjärtskärande jobbigt :/

#13> Fast sådär reagerar Stiffler åxå. Han åker på spö av alla illrar, varför? För att han totalt undviker alla konflikter. Nog kan han illerspråk för det, men han åker ändå på spö av en illervalp som aldrig skulle göra en flyga förnär… han är bara skiträdd för alla illrar som kan tänkas vara farliga. Och vilken iller som helst tar initiativet att passa på att regera lite då. Vissa illrar verkar bara vara så… Och stiffler är ju ändå en stor iller…

Stiffler var superrädd för honan vi hade förr, grejen var bara att även honan var superrädd för Stiffler och trodde han var farlig eftersom han var stor. men Stiffler skulle aldrig kommit åp tanken att bråka med henne och såg mest oförstående ut när hon var rädd för honom och flydde. hon fick bita honom hur mycket som ehlst utan att han sa ifrån. Han såg bara sårad ut och fattade noll.

Vissa illrar är nog bara sådär underlägsna, de behöver inte vara mesiga för det, de är bara extremt konflikträdda. I stifflers fall är han inte egentliegn vidare rädd för Leo, han är mest konflikträdd. han söker gärna upp kontakt med Leo, men flyr fältet skrikandes om leo så mycket som blänger på honom med "onda" ögat. hehehe.

Men som sagt, Lucy lär sig säkert att det bara är dumt att fly skrikandes, eftersom detta bara provocerar Frenja. Det tar bara lite mer tid än vanligt… Tills dess är det nog bra att jobba på umgänget mellan dem då Frenja inte är arg, så att Lucy ser att det går att vara nära henne, när hon inte är arg. Och så att Frenja ser att man inte alltid måste bitas/jagas/bråka när de är nära.

prova gå ute med dom tillsammans, så vet jag man gör med hundar som inte kommer överens….

Ja, nu är terapi-planen såhär:

Vi har lånat två stora hundburar av vänner. Vi ska ställa dem bredvid varandra och ha illrarna där i ca en timme varje dag. Då tvingas de att vara  nära varandra, men de kan inte komma åt varandra. Sedan är det daglig promenad tillsammans  (eller var för sig om det inte går, för det är enklast att vi är med båda två. De blir hur som helst mycket mer harmoniska av att få röra på sig). Och så ska de få vara tallsammans när vi badar dem i badkaret.

Såhär tänkte vi testa ett tag och se hur de utvecklas. Senare får de vara mer tillsammans utanför burarna. Under övervakning. Det märks så väl att Lucy mår psykiskt däligt att att bli lämnad ensam med Frenja som läget är nu. Det får ta sin tid helt enkelt. Jag tror vi var lite väl ivriga med att släppa ihop dem från första början.

fortsättning följer….. *s'

#15 det låter som elliott i ett nötskal det där… han får stryk… och hamnar i bråk alltid… men jag tror inte han vill det egentligen.. han bara avskyr illrar och tycker dom är obehagliga och jobbiga