tamiller och farmiller är samma, om de som är uppfödda till att ha som husdjur. Men farmiller är uppfödda då ett orättvis sätt mot djuren.

Och jaktiller kan man ta en valp och ha som sälskap, eller ha en som sälskap och jakt.

Så jag säger att tamiller och farmariller är detsamma. Ingen som hälst skilnad (notera att jag nämde tidigare om de föds upp för att vara just till sälskap)

 Säger mina åsikter, och väntar mig att slippa påhopp på för min uppfattning om det finns folk som tycker att jag har fel. Vill inte heller höra ifrågasättningar eller moralfrågor då jag redan sagt vart min moral ligger.

tack

Jag anser att alla illrar som inte är vilda är tamillrar. Sedan delar jag själv in dem i mindre kategorier i användningsområde eller uppfödningssätt.
Jaktillrar , sällskapsillrar, farmarillrar. Skillnaden jag gör i mina underkategorier är:
Sällskapsillrar de föds upp i hemmiljö inne hos en familj. ej i burar.
Jaktillrar föds upp i burar på farm men är av den mer krävande tamiller sorten. Inte alla som blir bra sällskapsillrar att ha i sängen där.
Farmillrar. De föds också upp i burar för att bli antingen päls eller någons sällskapsdjur. Ofta på farmer som redan håller på med mink för pälsindustrin.

Detta är min helt personlig indelning och hur jag själv ser på det. Är säker på att det finns lika många olika definationer på detta som användare inne här.

Mvh Åsa

#0 Tycker det är en mkt bra beskrivning.

Om man går efter det Åsa skrev och tror många gör det så är min ena honas uppfödare en jaktilleruppfödare och ingen farmare som vissa påstår då han använder sina illrar i jakt, vill inte ha några disckutioner för det orkar ja verkligen inte med just nu. Men då kan han inte klassas som farmare utan är en jaktilleruppfödare.

Obs! Sen om nån annan inte tycker det stämmer så håll det för er själv för jag har väldigt bra kontakt med honom och vet väldigt mycket om honom och hans uppfödning så jag vill inte ha några onödiga kommentarer, kommer ändå inte orka svara på det i det här skicket.

För mig är farmare synonymt med att föda upp illrar i burar. punktum slutum. Att de sen kanske föder upp illrar till jakt och/eller sällskap säger mig bara vad illrarna är menade att "användas" till.

Tam iller är för mig den typiska sällskaps illern, den lite trögare, dummare varianten som de flesta av oss har hemma. Jaktillern är mera "iller" - aktivare, skarpare, intelligentare och smidigare. som ändå går att ha som sällskap

#5 håller med dig!

En skillnad jag gör mellan jaktiller och farmillrar är på vilket vis de jagar med djuren. Visst finns det jaktillrar som föds upp på samma vis som på vilken farm som helst, ska dessa delas in som jaktiller eller farmariller då?
Tja, kan väl säga både och, men en viktigt punkt (som jag tycker) är att bara för att uppfödaren jagar med några illrar några gånger om året så tycker inte jag att alla dessa illrar klassas som jaktillrar (kanske har flera 100 djur som ej används till jakt).
Föds illrarna upp för att vara bäst lämpade till sällskap (som sarae beskrev bra- lite trögare och dummare varianten) så klassar jag alla djuren på farmen som vanliga farmillrar.
Jag menar, skulle jag ta med en av mina illrar på jakt ett par gånger och sedan avla på den så kan jag ju knappast klassa valparna som jaktillrar…

#1 & #4, varför skriver ni här öppet för om ingen får kommentera er eller tycka annorlunda än er?
Om någon inte förstår vad det är ni menar ska ni helt strunta i att förklara det då, bara för att slippa diskussionerna.. jag förstår inte riktigt… känns som att själva meningen med ett forum försvinner lite om ingen får diskutera det som skrivs..

#5#6 Är en jaktiller alltid "mera iller" än en.. ja.. annan iller? Tror/tycker ni att även en jaktiller kan vara dumsnäll?

#1#4 Måste fråga som Jossan.. Om ingen får ifrågasätta er, varför säger ni det högt då…?

#6/7 Jag vill bara säga min åsikt vad jag tycker om det sen vad andra tycker är en annan sak, alla får såklart tycka som dem vill och orkar inte diskutera då jag inte mår så bra ändå och klarar inte av sånt nu. Därför skrev ja så för att slippa från första början en massa diskutioner om det jag skrev.

Men varför skriva på ett forum om man inte är beredd på att ta några frågor?

Jaktillrar/farmarillrar är oftast samma sak.. De som har uppfödning i burar kallar vi för farmare. De säljer i regel sina illrar som sällskap/jakt och de är vanligast i södra sverige/gotland. Vad jag sett av dessa illrar är de väldigt tama/lättuppfostrade, en jaktiller ska ju vara lättfostrad/inte bitig av många skäl.. Alltså håller jag inte med i att en jaktiller är en "skarpare" iller. Jag tycker man ofta hör om folk som köper från dessa farmare/jaktilleruppfödare och får hem en helt bitfri valp, alltså en buruppfödd valp som inte fått mycket till start i fostringen.. Jag tror inte det finns någon vanlig hemuppfödare som föder upp "jaktillrar".

#9 Inte just ni klarar/orkar ja inte av det och du vet varför.

#4 #6 jag sa att jag inte ville höra moralfrågor och påhopp. Lite jobbigt när det är om samma sak hela tiden. Men fråga om annat går bra, men ge fan i at fråga vart jag har min moral då jag redan har sagt det och påhopp är bara onödigt.

Jag föredrar trevlig stämmning i forum

när jag tänker farmare så är det farmade illrar dvs de illrar som föttsupp för pälsen, en pälsiller helt enkelt som stått på sidan av Minken. Om de sedan håller dem i små eller större burar poängtar jag inte utan bara deras syfte -päls.

jakillrar är för mej en arbetande iller som har en uppgift och alla jaktillrar jag träffat o växt upp med har antingen bott inomhus eller utomhus, både fritt inomhus och i bur.

tamiller är för mej i princip en jaktiller fast utan arbete. Den är inte menad till att göra nåt annat än att vara sällskap. iom farmade illrar används i avel har jakillern parats med farmade illrar och i slutändan är de alla samma. Men de sorterades tydligare upp tidigare genom päls, temperament osv.

#7 & #10 Vad jag har fått lära mig (finns diskussioner på illersveriges forum) av en person som kände ett par jaktilleruppfödare plus att han själv jagade/tänkte börja jaga med sina illrar var att jaktilleruppfödarna ibland avlade in vildiller i deras illrar och att det tog ungefär 3 generationer för att få en allert och bra jaktiller utav det… Som fortfarande hade kvar mycket av sin jaktinstinkt..
Därav har jag fått bilden av att jaktillrarna skulle vara lite mer åt det vilda hållet än de vanliga tamillrarna..

#12 Ingen har ju frågat om din moral här- finns ingen anledning till att använda svordomar och ett ovårdat språk då det gör att ditt inlägg är det enda som gör att denna tråden har fått lite sned stämning… tycker jag..

#0 Bra beskrivning på farmiller, jaktiller och tamiller :-)

#2 Alla jaktillrar föds inte upp i burar. En del jaktilleruppfödare har uthus med utegård till sina illrar och en del föder upp sina inomhus.

#5 och #6 Det finns en hel del jaktillrar som är lugnare än de vi kallar sällskapsillrar. När jägare från fastlandet kommer till ön, är det rätt vanligt att dom lånar illrar. Det är ofta jaktillrar (buruppfödda eller "uteillrar") som dom aldrig tidigare träffat, men kan hantera utan problem.

#10 Vet en tamillerunge, med tvåsiffrig sällskapsstam bakom sig, som såldes till en jägare, den blev en av hans bästa jaktillrar.

#13 Kunde inte beskrivit det bättre själv, så jag håller bara med :-)

De flesta jägare använder transportlåda när dom ska ut och jaga med sina egna illrar, men det finns dom som stoppar sin jaktiller i byxans benficka när dom ska ut och jaga, utan att illern sticker iväg. Det ser rätt gulligt ut, när illern sitter i benfickan och tittar sig omkring.

#15 skulle kanske valt ett annat ord, menad einte skarpa som i bitiga elelr aggressiva…men mera ja, aktiva intelligenta, alerta ….det var så jag menade men hittade inte ordet ;)

#16 Sånt händer, orden kan ju ha olika betydelse för olika personer :-) Skarp för mig är en iller som bits hårt och/eller även är aggresiv.

#13 Tack!! Du beskriver allt precis som jag uppfattar det.

Våran Ida är en jaktiller utan jobb. Trist,?  men istället har hon blivit en vaktiller!!.  Ve den FAN som kommer innanför våra dörrar utan rätt attityd!!!?

Ok. Det är inte lätt alla gånger.  Min son kan inte ta hem kompisar hur som helst.

Ida är en iller som VI kan lita på precis i alla läge. Hon kan sova ihop med oss båda och hon tolererar tusen pussar på nosen från min son och mig. Men Ida är accepterar sällan någon utanför flocken.!!!

Kan vi inte införa en ny benämning?

Jaktiller.

Vaktiller.

Tamiller.

Sen tror jag att vi kan ta och avskriva Farmillern, för vad jag vet så var det länge sen man födde upp illrar för pälsens skull.

Illerpäls var fattigmansmink och av dålig kvalitet, enligt vad jag har fått höra av äldre personer.

#13 Väldigt bra beskrivet.

#14 Men det kan väl inte vara så många som avlar in vildiller ändå?
Fast jag kan ju inte stå för alla andra jaktillrar. Han som födde upp våra sålde dem som jakt- och sällskapsillrar. Visst har de jakt i sig (de jagar på allt som rör sig, speciellt katter) men de är "dumsnälla" hela bunten.

De jägare jag pratat me som har iller och det inkluderar utomstående, släktingar och arbetskamrater även jaktilleruppfödare. De talar alla för samma sak, illrar i mindre storlek för de ska skrämma upp kaninen inte bita/äta den, lätthanterliga och även endel dresserade då de faktiskt släpps ner löst i hålen och det är meningen att den ska komma tillbaka när jakten är avslutad. och på gotland där det finns gott om jakillrar men inte en enda vildiller. Så några hybrider används inte här iaf enligt alla de jag pratat med, och att jägare skulle blanda in vilt har jag svårt att föreställa mej överhuvutaget då de tar många generationer innan de blir hyfsat "tama" och arbetsamma.(vildillern är ju solitärtlevande och vid jakt krävs sammarbete mellan ilelr och jägare). Där emot blandade ju farmar in vilt då de hade finare päls…

#18vad jag vet så gick pälsillrarna hos farmare över till endel jägare. särskillt de med sämre päls kunde säljas till jakt om de inte avlivades. och idags läget är det mink som gäller hos farmarna, inte iller för det är som du säger "fattigmans päls". Men även hört att om minkåret var lite dåligt kunda minkpälsar "blandas ut" med iller….?!

Men vist kan endel farmare ha någon iller kvar på sidan av men knappast någon som ska bli päls, kanske en jaktiller ;-)

#16: Menar skarp på samma sät som dig i det här fallet. Trist när man inte får fram rätt ord.

jag tycker inte att man kan göra stor skillnad mellan jakt och tamiller då många som födit upp iller mest lämpade för jakt nu har börjat avla på färg och storlek precis som många andra som avlar på tamillrar- sen om det jagas med några av illrarna gör inte att jag skulle vilja kalla alla uppfödarens/farmarens illrar för jaktillrar…

Nu funderar jag lite till här.

Om man bara tar illern i sig, då kan man väl inte göra nån uppdelning mer än att det är en tamiller? Jag menar, det är ändå såpass många "hemmauppfödare" som avlar på illrar som kommer från "jakt- eller farmaruppfödare".

Dessutom, att säga att jaktillrar är "skarpare" (mer alerta) än andra illrar stämmer ju inte (längre?). I så fall sitter vi på fyra undantag här hemma.

Och ytterligare, med tanke på vad "hemmauppfödare" avlar på, så slutar alltså en "farmar- eller jaktiller" vara det genom sina valpar?? Betyder inte det att allt bara är samma sak, tamiller.. Som sedan, beroende på användningsområde eller var den är uppfödd kallas olika saker?

Att man sen gör sina personliga uppdelningar är ju en annan sak.. Men i stort är väl allt man pratar om tamiller ändå??

#24 håller med dig om det där. jag menar jag har miilo som tamiller men lär honom jaga och börjar använda han till jakt går han över till jaktiller helt då eller?

#24 precis.
Tror iof även att mycket av "den gamla jaktillerns" skarphet berodde på att många utav illrarna inte hanterades tillräckligt utan blev svårare att hantera därigenom.
Kan ju bara dra lite snabba paralleller till england. Var en engelsk man som bodde i närheten av mig förut och när han träffade mina illrar när jag var ute var han helt förstummad över hur tama och snälla dom var.
Där han kom ifrån hade många illrar som de hade ute i burar. Dessa illrar lyfte man i svansen då de bet. Självklart var alla illrarna bititga då de inte blivit socialt tränade eller hanterade speciellt mycket. Plus att de bodde ute i burar och aldrig fick någon vardaglig stimulans.

Har fått höra sedan långt tillbaka att jaktillrar ska vara svårare att ha, och när endel diskuterat om hur snälla och fina deras "jaktillrar" är så har jag stått fast vid att dessa illrar inte är jaktillrar. Föds de upp för att passa som sällskap och avlas för färger etc, ja då spelar det för mig ingen roll om 5, 10 eller 20 djur utav 100 ibland får följa med ut och skrämma upp kaniner ur hål, jag klassar alla som tamillrar eller som jag föredrar- farmillrar.

#26 ja men som du säger så om jag nu tar miilo som är social och inte bits med mera och börjar jaga med honom kanske det är mindre risk för att han blir ilsken. funderar på detta då jag vill aktivera honom mer=)

Intressant.. Tror oxå att jaktillern setts som skarpare pga dålig socialisering, och en tro blan jaktfolket att man inte skulle socialisera dem för då skulle instinkterna gå ur dem..

Samma sak tros ju på vissa håll fortfarande om jakthundar (!) ex vår familjehund, när vi skaffade honom fick vi väldigt många gliringar för att vi "klemade bort han" och att han därför inte skulle kunna bli nån bra hund i skogen. Han lever som en vanlig familjehund, men han har även tagit flera jaktcertifikat och andra utmärkelser innom området.

Aviendha för ett annat ex är jag säker på att om man släppte ner henne i ett kaninhål, som gört under kaninjakt i england, så skulle hon driva, ingen tvekan om den saken.

Möter man hundar så måste man hålla i henne, för får hon en chans så hugger hon efter hundarna (!) *även stora som dobbermans..* o hon är en hederlig "tamiller" =)

#28 mina 3 illrar är likadana. Den som har mest jakt i sig är den som är mest "tamiller-avlad" så att säga.. Det är Dexter som är döv pga teckningen… :)
Skrämmande det där med jakthundarna. Att människor fortfarande är så oupplysta. Det ena måste inte utesluta det andra. Jakthundar är avlade för att jaga, inte skulle ett trivsamt och välmående liv ta bort den nedärvda instinkten..

#27 att jaga med en iller som bor och lever så som tamillrar i regel gör (som en familjemedlem) kommer inte förändra illerns beteende eller på något sätt göra den mer "skarp"..
Det är lite som att många faktiskt tror att illrarna kommer bli opålitliga och mer aggresiva pga att de får rått kött och känna smaken av blod.
Att trigga deras naturliga instinkter betyder inte att deras sociala beteende och uppfostran kommer gå förlorad. Att jaga med sin iller är ju förstås en utmärkt aktivering, samtidigt som att jag tror att en iller i regel blir lika aktiverad av att bara få gå o nosa runt i skog o mark där det promenerat harar, grävlingar, rådjur och hundar. :)

#29 jo precis jag funderar på att träna honom på att vaar lös mycket och ha ett långt koppel och han får strosa i skogen tyvärr har ju inte thyra det där skog humöret hon ska bara hem hela tiden=(

#30 jag köpte lina/koppel till katt i djuraffären. Det är som ett nylonkoppel som är på 10m. Väldigt bra faktiskt. Annars så är ju det bästa som sagt att ha honom lös.. Men det är ju lite läskigt i början innan man vet exakt att han faktiskt kommer tillbaka

#31 ja men vi har en massa rullar i lagårn med starkare höns när som man kan rulla ut som en stor hage och träna inkallning i den för innan han hinner klättra över hinner jag dit och ta honom ifall han skulle vilja smita=)