eM är väl från åland?

ja, det finns några stycken.. Men är tveksam på hur många därifrån som är aktiva nu för tiden… Hoppas du hittar nån!

#1 Jag har adopterat eMs illrar… hoppades att det skulle finnas någon till! 

#2 Tack!

#3 Har du dem för evigt nu?

Jag är från Åland. Bor dock inte där längre.
Sen finns det inte så många, fråga Emelie, jag minns faktiskt inte vad de heter. Vet inte ens om de har sina kvar.

#4 Ja så är det tänkt. Eller först var det meningen att vi skulle vara fodervärdar åt dem, men sen ångrade hon sig och sa att vi kunde behålla dom permanent om vi ville…och det ville vi ju! Från början var det dessutom tänkt att vi bara skulle ha de två tjejerna, Burton skulle flytta till Sverige. Men de som skulle ha honom hade inte tid att komma just då… såklart blev han en direkt favorit så nu
stannar alla tre hos oss!

#5 Tråkigt, skulle vara roligt att se hur andra illrar har det hemma hos sig.

#4 Var det förresten kanske du som från början skulle ha Burton?

#7 hon som från början skulle ha burton finns här inne…men jag låter henne ge sig själv till känna om hon vill det ;)

#7 Hejsan.

Det va jag och min dåvarande sambo som skulle ha tagit Burton. Två av hans systrar bor här. Men eftersom jag nu är själv med mina fem flickor så kunde han inte komma och bo här :(

#7 Nej nej, det var Sofie som du ser ovan. Jag har däremot en syster till Maololo och tycker att det är kul att veta vart hon är :)

#7 Hej Sofie! Tråkigt att det blev så att du inte kunde ta Burton… men jag förstår att det räcker bra med de fem tjejerna om du dessutom måste ta hand om dom själv. Vi hade ju som sagt absolut inte tänkt ta fler än två stycken, men nu är vi glada att han bor hos oss. Du får gärna komma och hälsa på Burton och tjejerna om du kommer till Åland igen. De stora fodersäckarna finns numera i djuraffär i centrala Mariehamn…

#7, #10 Hehe, det här forumet är som Åland, alla är släkt med varann… Malolo (Av någon anledning har vi börjat kalla henne Mokkfjärd) är den iller som vi har mest problem med, jag undrar om det är för att hon är äldst och har svårast att anpassa sig till en ny situation? Hon verkar mycket mer lättskrämd och feg av sig än de andra. Hon fiser ofta, kanske för att hon är så ängslig? Hon bajsar ofta utanför lådorna och biter hårt då hon kommer i kontakt med människohud som inte är händer. Samtidigt är hon den enda av de tre som någolunda klarar av att vara i famnen. De andra börjar sprattla och ska bort nästan direkt, även om man plockar upp dom när dom ligger och sover! Jag undrar om det kan bero på att vi fick alla tre samtidigt? I och med att de redan har varandra kanske de inte känner något behov av att gosa med några nya? Några tips på hur man kan "lära" dom tycka om att sitta i famnen?

Burton är den mest sociala och nyfikna som vill leka hela tiden, han är också den som är roligast att gå i koppel med. eM sa något om att hans syskon var likadana på det viset, stämmer det?

Malolo och hennes syskon har en del vilt i sig och hade en dålig uppväxt. Vi sam köpte dem har i princip allihop haft stora problem i början. Tror att det har lett till att de är väldigt präglade på vissa personer. Jag skulle ha väldigt svårt att omplacera Tjejen då jag vet att hon tycker att förändringar är jobbiga och att det nätan bara är jag som får hantera henne. Folk som är illervana brukar inte ha jättestora problem heller att hålla i henne. Men ändå problem. Hon högg killen inäsan häromdagen :)

#11 Det kan vara svårt att få en vuxen iller att tycka om kel… Prova att ge något slickbart gott när det är mysdags. Prova också lite hårdare kel, många illrar gillar ganska rejäla tag, typ massage på ryggmusklerna. Massera öronen kan också vara en höjdare, det är en av miltons favoriter, han stånkar och börjar dregla lite när man gör det på honom… Undvik att lägga dem på rygg i början om de inte litar på dig riktigt än. Om du ger nåt godis när de är i famnen kan du ju kela lite med dem medans de slickar kanske, för att vänja dem.. Förhoppningsvis inser de att det är så sjukt skönt som det faktiskt är ;).

Om de är rastlösa och ska gå hela tiden (även fast de borde vara trötta och inte nödiga) kan det löna sig med lite "tvångskel". Det innebär att du lyfter de lite under frambenen och klappar från över ögonen (så de måste blunda) och bak över huvudet. Det brukar resultera i gäsp och en trött iller.

Om de bits när det kelas, säg ifrån och återgå till kelet, släpp inte ner dem förrän de lugnat ner sig. Det är lite av att du ska vara ledaren där också… Lycka till!

Jag bor på Åland, har en illerpojke på 7 månader.

#12 Det förklarar faktiskt en hel del, visste inte att vildheten "går i familjen". Vi har inte problem med att hålla i henne (det är ju hon som helst av alla kommer upp i famnen), hon är också väldigt pussig av sig!  Men det är just då man INTE håller i henne utan hon går fritt i ens famn och man har t-shirt på sig som det huggs. Sen verkar hon inte fatta vad hon gjort för fel när man fyar…ser ledsen och förvånad ut i några sekunder, sen kommer hon tillbaks och vill gos-bitas mer… Jag har konstaterat att hon verkar vara lite av en rabiat feminist ;-) hon biter män mer än kvinnor, jag har alltid tänkt att det beror på att jag säkert påminner mer om eM än vad sambon gör, både till storlek och lukt.

#13 Tack för tipsen, just nu kör vi "tvångsgos" metoden, försöker att lyfta upp dom ganska ofta så att de ska vänja sig, men inte till överdrift, spratlas det får de går ner efter ett tag, vill ju inte riskera att de känner att de inte har någon kontroll och börjar bitas istället… Har prövat godismetoden, det funkar med olja, då stannar de tills den är slut, om man ger dom en godisbit vill de helst sticka iväg och gömma den, så det går inte alls. Ska pröva att stryka lite hårdare, kanske de tycker jag är för mesig och får tråkigt…? En sak som funkar någolunda är att kela med dem när de ligger och sover i t.ex hängmattan, utan att man håller i dem. Men det är ju inte lika mysigt förstås…Ett till problem är att "Honki" (heter eg. Tadashi) vår vita hona är så in i Nordens kittlig! Det är nästan hopplöst att klippa klorna, hon är en riktig sprattel-Fia!

#14 Så roligt! Vi borde träffas!

#13 Prövar den lite "hårdare" metoden med blandat resultat. Burton verkar tro att ryggmassage är det samma som att leka, först är han lugn men efter ett tag vill han bli nersläppt och krumbuktar ryggen och vill att man ska jaga honom…vilket ju förstås också är kul, men det var ju inte dit jag ville komma… "Honki" (Tadashi) är sitt vanliga sprattliga jag men lyckades få henne att sitta still i några minuter igår! Mokkfjärd (Malolo) somnar i famnen ibland men har alltid ögonen liiite öppna för säkerhets skull…jag jobbar vidare!

#16 Låter ju kanon! Kel brukar ofta leda till en busig iller har jag också märkt. Men det ser jag bara som något bra, då kan man busa av dem ordentligt och sen återgå till lite mys i soffan.. Eller så kanske du kan prova att ta burton när han sover och kela lite o se om han kan sova en stund i famnen?