jag som funderar på att bli iller uppfödare kommer ju att socialisera mina valpar men inte kela med dom så att jag fäster mig vid dom om man säger så, och fattar inte varför köttdjur som det kallas ska vara tama när dom som sagt bara hamnar på tallriken sen, det kanske låter elakt men det är ju sant. kanske skillnad om man har tama kossor som man mjölkar då

Om man ska socialisrea sin illrar innehåller inte de kel? hur har du annars tänkt socialisera dem?

Inget påhopp bara en fråga som intresserade mig om hur man gör. Då jag själv räknar med kel ingår i socialisera sina illrar. men jag kan ha fel så skulle vilja veta hur du tänker.

Jag var faktikst lite nyfiken på det med…jag vill gärna ha en iller som är kelad med om jag köper valp från emuppfödare..det är ju det som är poängen med det hela ju!

Kan bara hålla med #0 reagerade oxå på de.. Klart de inte funkar att sitta och kela med alla kultingarna när man e grisfarmare det är ju ganska många småttingar och så hemskt att fästa sig vid alla små grisarna som ska slaktas sen..

Korkad tjej som tyckte att djuren skulle ha ett trevligt liv innan den trevliga och humana slakten…..

Grisar gillar närhet, sen är det bra med tama djur, lugna djur, de är lättare att hantera och jobba med.

haha, här haglar ironin. Man kan ge grisar ett trevligt liv utan att sitta och kela med alla kultingar. Vi har en bonde vi köper kött av. Han har då för många för att kela med alla. Men dessa grisar lever ute med möjlighet att gå in om de vill. De har ett jätteområde där de strövar omkring och bökar i myllan. Sedan slaktas de på gården, inga transporter med djuren förns de är döda. Tycker det är perfekt. Och ärligt talat, det köttet är sååå gott. Lyckliga djur blir god mat.

Ska kanske infoga att jag inte såg bonde söker fru.

#7 Var precis så jag menade oxå…

#7 håller med helt=)

Angående att kela med sina köttdjur. Jag är uppvuxen på bondgård och har aldrig haft några problem med att kela med Brunte, eller Färdinans osv osv. Vi har haft små söta kalvar som sprungit lösa på gården som vi barn har kelat med. Sen när de blivit stora har vi fortfarande kunna klia en gigantiskt tjur mellan hornen… ytterligare senare så blev Brunte köttfärs som vi barn gärna åt. Vi visste ju att brunte haft ett bra liv.

Vad är det för konstigt med det? Att bönderna skulle bli blödiga om de kelar med sina djur tror jag inte stämmer. Då har man ju valt fel jobb. Med det menar jag inte att alla bönder är kallblodiga, men vi ser det som helt naturligt, eftersom vi är köttätare så vet vi varför köttet "odlas".

#1> om man inte klarar av att skaffa ett band med sina djur som man föder upp, så ska man inte vara uppfödare.

Vi har även haft hundvalpar som vi fött upp i familjen. Lovar att det svider att alltid undra om dessa valpar verkligen fick ett bra hem, eller inte. Att höra att en av kullens valpar farit illa hos sin nya ägare är absolut inget kul. Du kan ju tänka dig hur det är att vara illeruppfödare där jättestor procent av alla ägare är "dåliga ägare" som omplacerar sina djur när de ledsnat. Hur tror du d¨å det känns, oavsett om du kelat med dina valpar eller inte? Klarar man inte av det så bör man inte skaffa valpar.

Jag har jobbar med både grisar och kor, försöker hjälpa djuren den vägen, ge dem ett så bra liv som möjligt medans de lever :)

Har varit med på slakt hemma hos min farfar. Han hade en liten gård med cirka 10 nötdjur och en stor sugga som fick kultingar ltie då och då.

Kan mycket väl förstå att han blev bästa kompis med sin sugga. Det behövdes eftersom han åkte runt med henne för att para henne. Så då behöver man detta band.

Men om man har cirka 300 grisar och kanske 100 kor så kanske det blir lite väl jobbigt med att "kela". Då kanske det är lika bra att ha lösdrift till sina djur.

#2 ja inte lätt att beskriva visst blir det en massa kel så men inte det här gulle gull mammas lilla bebis då jag har svårt att slita mig från djur som jag kärar ner mig i, förstog du nu?

#12 ja som jag skrev ovan här så vill jag inte bli super kära i dom, och sen tycker jag att ansvaret ligger hos uppfödaren att holla kontakt och kolla upp så att det verkligen är ett bra hem och om djuret far illa tar man det tillbaka.

#15> Jepp, det låter enkelt att hålla kontakt. men det är inte alltid så lätt att få reda på om de missköts i sitt nya hem. Det är ju inte direkt så att ägaren säger det. Sen är ju frågan, hur många år orkar du som uppfödare hålla kontakt med ägarna?

#16 ja jag skulle då hålla kontakten då jag skulle känna att det var mitt ansvar