Ush vad hemskt :(. Vad dåligt att dom inte gör något åt det! :O

*kramar hårt*

Ja, dom tycker att det är onödigt då det är en agressiv tumör och att dom opererade henne och behandlade henne med två metoder men nu börjar den komma tillbax ändå den envisa cansern Så nu har hon fått rullator då hon kommer inte bli bättre och kommer mer och mer ha svårt att hålla balansen. *Lives sucks!*

#2 kramar tillbax

*tröstkramar i massor*
usch vad hemskt att det inte går att göra något:(

#5 Ja man känner sig så otroligt hjälplös, ja dom tycker det inte är nån idé för den kommer bara att komma tillbax och såret där dom öppnade upp har inte läkt som det ska pga medecinen… Suttit här och gråtit med mamma en stund då hon berättade det och sen skulle ja höra av mig till pojkvännen och då hörde han såklart att ja va lessen och då berättade ja för honom och då kom tårarna igång igen..tårarna tar aldrig slut..kramar

#6 kramar om, hua lill gumman förstår dig helt ut då läkare jorde misstag med min mormor som du kanske vet=( men hon är stark och glad och passa på att ta vara på tiden som är kvar med henne och skäm bort henne det är denna starka kvinna värd=)

Jag kan nog inte riktigt föreställa mig hur du känner dig… Men har varit lite i samma sits. Jag har förlorat båda mina föräldrar i cancer under de senaste 1 1/2 åren. Fast jag (ingen) visste om att det var dödligt när de blev sjuka. Läkarna kunde helt enkelt inte hitta vad som var fel, utan vi fick veta först efter obduktionen vad det var.

Men jag kan verkligen förstå din maktlöshet, panik och ilska över att läkarna ingenting gör. Det var samma när min far låg på sjukhuset nu i somras och bara tynade bort. Det enda de kunde ge var smärtstillande. Den synen vill jag inte ens ge min värsta fiende… 

Du kommer komma igenom det här, jag lovar. Men vägen dit kommer vara jobbig, säkert ett rent helvete ibland. Huvidsaken är att du har bra människor omkring dig som kan trösta och att ni får vara ledsna inför varandra. Kram på dig.

#7 Ja det gör jag redan lite, hennes två söner som inte hon har nån kontakt med har fått reda på hur det ligger till iaf och bara ena har kommit och hälsat på en gång. Så jag tror hon ser mig som ett av hennes barn istället. Fattar bara inte varför!? varför just hon och nu?=´( känns så overkligt, kan knappt tro de…ena stunden vet ja att det är verkligt och gråter floder och ena stunden känns det så overkligt att jag precis som vägrar att tro det för att jag inte vill att det ska va sant…kramar tillbax

#8 Ojj, det måste verkligen va värre att mista sina föräldrar =´( så du kan säkert föreställa dig hur ja mår eller rättare sagt vet hur ja känner mig.

Ja man känner sig så maktlös, skulle kunna gö allt för att dem skulle bli frisk igen.. lär va så ofta som möjligt hos min moster då jag vet inte hur lång tid jag har kvar med henne..

Jag hoppas verkligen det, har inte såå många kompisar, har några bara(och då är det högst 4-5 st) men min familj och pojkvän har ja iaf. kramar om

Tänk bara på att inte trötta ut dig själv för mycket. Min tanke när pappa blev sjuk var också att jag måste utnyttja varenda minut jag kan till att umgås med honom. Men det är väldigt uppslitande och utslitande. Jag var hos honom ca varannan dag (i genomsnitt) de en och en halv månader han låg på sjukhus (fick åka 16 mil tur och retur med bil varje gång). Och när jag kom hem de dagarna var jag fullständigt utpumpad. Ville bara lägga mig och sova. Till och med de sista dagarna när jag kanske bara var där en timme åt gången (han kunde inte prata då) var jag fullständigt slut när jag kom hem.

Man blir så fruktansvärt trött av alla sin sorg och att se en människa så sjuk utan att kunna göra något. Så försök tänka på dig själv också så att du inte går in i väggen. Din moster vill nog inte att du ska kolapsa heller. Kram

Ja kan tänka mig de, men man vill mista den dyrbara tiden hon finns kvar… men ska tänka på det. Tur man har hundarna och illrarna som känner på sig, man kan sitta länge och bara krama om dem. Man är så knäpp, sitter och hoppas på ett mirakel eller nått att hon ska bli frisk…

#12 Det är aldrig lätt att se någon man älskar tyna bort, men på något vis måste man lära sig att acceptera vad som är på väg att ske. Det måste ändå vara skönt att kunna ta ett ordentligt farväl.. Jag tyckte att det var skitjobbigt att inte kunna göra det min pappa.

Jag känner med dig.. Önskar att man kunde göra något..

Är så ledsen för din skull. Många kramar från tim och mig

#13 Jo det är klart, men det är så svårt.. känns som allt går åt h%#*!?e, förutom en sak…Om det ändå fanns nått jag skulle kunna göra, innan operationen gick hon ner och efter men nu har hon börjat gå upp igen men snart lär hon sjunka igen… gör så ont i mig att jag är helt maktlös och inte kan göra nått för att hon ska bli frisk. 

#14 Tack, ja man önskar att man skulle kunna göra nått bara så hon blir bättre, hon förtjänar inte det här. Det skulle va hennes gamla läkare som skulle få hennes canser och det menar ja utan att få dåligt samvete, skulle må mycket bättre om han fick den överförd till honom. kramar tillbax på er 

Skulle jag höra vad hennes gamla läkare heter så skulle jag söka upp honom och skälla ut honom rejält men risken är vell att man skulle slå till honom också och det förtjänar han men bara ja som skulle åka dit för det, kommer resten av mitt liv ALDRIG kunna lita på nån läkare, dom är F#n idioter hela bunten!!!Värsta är att jag nog kommer försöka få reda på namnet då det är det enda jag kan göra.

Känner med dig!!! På lucia är det ett år sedan jag förlorade min son pga cancer, det har varit det längsta och värsta året jag varit med om… Se bara till att du har nån att prata med, det hjälper!

Miste själv en kär nära för en tid sedan i hjärntumör så jag vet vad du går igenom!

Ta vara på den tid ni har kvar o försök att ge både henne o er positiv energi!

Inte roligt när en nära drabbas av sådant som cancer, man känner sig så liten o hjälplös, inget kan man göra!

Det enda man kan göra är att försöka att göra den tiden man har kvar till något bra o levande, skratta i massor även fast du gråter inombords, överflöd med kärlek o massa kramar!

Tid för att sörja har man sedan, låter lite knas men så är det faktiskt!

Kram

Jag lider verkligen med er, vet inte hur det känns med är ledsen för eran skull för att ni ska behöva genomlida detta.

Hemskt att förklora sin son, hur gammal var han?

han var 7 ½ och fick en hjärntumör…

det är så jävla orättvist!!!

#16 usch va hemskt, va söt han va*kramar om* Jo man känner att det blir lätt att man bara "säckar ihop" och bara håller sig hemma.. men försöker och annars är det ett bra ställe det här att få skriva av sig sina tankar ock kännslor.

#17 Jo men nu när man kramar om henne varje gång så håller man sig för gråt klumpen sitter i halsen och vill inte visa henne att jag är lessen… Hoppas nu bara att hon kan komma och fira jul med oss. Hon sa: men jag kanske inte orkar va med hela tiden när vi frågade henne*suck* men då sa vi juh till henne att huvudsaken är att du är hos oss.=´) så vi får se hur snabbt tumören växer och se hur mycket hon kommer att orka..

#18 Det är verkligen obeskrivligt, känner sig så maktlös, arg men samtidigt riktigt lessen så det värker i hjärtat.

#19 Usch lider med dig, hoppas dom snart hittar bättre metoder.

åh jag blir helt gråtfärdig när jag läser om sånt här =( hoppas att du får behålla henne ett bra tag till (F)

                               *tröstkramar*

#22 Ja jag vet inte vart jag ska ta vägen, har vart ute ikvöll och kom hem alldeles nyss, en viss person tyckte att man inte skulle va ute och festa om man sörjde, men va f#n har h*n inte hört talas om att man kan sorgs supa, måste  göra nått för att få tänka på nått annar en stund iaf… så då fick man dåligt samvete också…ska man sitta hemma och bara deppa ihop utan att försöka leva…. så nu sitter man här halv lullig och ur dåligt samvete…nä usch vill bara lägga mig i fosterställning och gråta mig till söms. Mår så himla dåligt också ska man ha dåligt samvete på det också?! nä det tar mig f#n priset!

Så arg, irreterad, lessen och får små panik attacker samtidigt som man lite lullih…

Ska --- ta reda på va doktorn heter, så ska ja ge honom världens dåligaste samvete, hoppas han får så dåligt samvete att han tar livet av sig eller nått! det får ja minnsan inte dåligt samvete för önskar honom inget annat att han får canser han också och döör..

/Less på dessa okunniga läkare och orättvisa!

Ps. fin bild gjord av dorkey på mig och saga, riktigt fina människor dom två ska ni veta*kramar*

Inte ska du känna skuldkänslor vännen. man måste fortsätta leva och göra vad man kan för att ta sig igenom sådana här fruktansvärda saker. Lyssna inte på sånna människor. Din moster blir inte gladare för att du sitter hemma ensam och sörjer henne. Man kan sörja på många sätt, och hur man gör det är upp till en själv, ingen annan har rätt att kritisera det!

*tröstkramar*

#24 Ja det tyckte ja också, sitter ja bara hemma så blir det lätt att jag ger upp allt och de vill ja inte och då va de skönt att få bli bjuden på lite drinkar så man fick tröst dricka lite, men då fick man dåligt samvete och ville bara in på närmaste toa och gråta ut. Hoppas h*n förstår att jag vill försöka rycka upp mig men ändå att h*n ska förstå att jag är mår så dåligt inombords.

kramar tillbax =´I

jisses, kan folk bara inte låta en sörja på sitt eget sätt ?
tkr inte folk borde kläcka ur sig en massa skit när dom inte vet hur det känns >.<
ush,ush,ush !!
tkr inte alls att du ska ha dåligt samvete, däremot tkr jag att personen som sa så till dig borde ha det, å den där doktorn borde ha det..

din stackare.. kram på dig (F)

#26 Ja precis, man mådde inte bättre när h*n sa det precis=´( ja jag hoppas dom har det och läkarn vill ja att han ska ha så dåligt samvete så han antingen tar livet av sig eller iaf slutar som läkare och aldrig jobbar med människor igen. kramar tillbax=´]

#23 Här sitter du mitt uppe i din sorg över att förlora någon du älskar men önskar samtidigt att någon annan ska få genomlida samma sak? Även om du är ledsen så är det jäkligt egoistiskt att önska livet ur någon som antagligen har gjort sitt bästa med din moster. Tänk efter en extra gång hur det är att vara läkare!

Cancern går inte alltid att få bort. Acceptera det istället för att önska en annan familj samma helvete!

#28 Han har då inte gjort sitt bästa!! Hon gick till honom i 7år och klagade på att ha ont i huvudet!! och gissa vad han gjorde åt det i 7år?! Jo han skickade hem henne med huvudvärkstabletter, i 7år utan att ens fundera på att ta reda på varför hon hade ont hela tiden!! Så han gjorde f#n inte sitt bästa!!!! Hade han tagit sitt ansvar att kolla upp det när hon ville så hade dom kanske kunnat rädda henne!

Efter att hon gått hos honom i 7år så bytte hon läkare och inte förns då hon berättade för den nya läkarn så började dom kolla upp henne och fick svar att det var en agressiv tumör i huvudet.

Så tack vare den förste läkaren har hon mist sin chans att överleva, så jag har rätt att önska honom att han skulle få hennes tumör istället för henne!!! Denna läkare är dessutom anmäld, men frågan är om hon lever när det äntligen blir domstol då det tar så lång tid med sånt.

putt?

#28 inget svar? om du ändå kan komma med detta så måste du väl kunna stå till svars för vad du skrev.eller?

#31 Kunna stå till svars för att jag tycker att det är fel att du önskar hans familj den sorgen?

Vart står det att det pågått i 7 år för det är ingenting jag sett. Visst är det i så fall förståeligt att du känner förakt för läkaren men jag tycker fortfarande att det är fel att önska livet ur människor.

Jag kunde lätt ha anklagat pappas kiruger för hans död men det var inget alternativ för mig. Det hade inte gjort mig gladare och det hade absolut inte gett honom tillbaka.

#32 Ja det skulle jag, hellre han är min moster om man får välja, då det va hans fel dessutom. Så jag står fast utan dåligt samvete att jag önskar att han skulle få tumören istället för henne.

Har skrivit det i två trådar tidigare ang min moster, så du kunde vell ha frågat mig innan du skrev. Tack vare honom kommer hon gå en långsam död till mötes, hon kommer att lida och alla vi som står nära och se henne tyna bort. Och Tack vare honom så har jag mist allt förtroende för läkare och min moster kanske inte ens får leva till jul ens beroende på hur snabbt tumören växer.

Som sagt är han anmäld men vi vet inte om hon kommer att kunna komma till domstolen beroende på hur hon mår eller om hon ens lever då det brukar ta så lång tid med sånt.

Jag vet att det inte gör att jag kommer få henne frisk bara för att jag hatar läkaren men vill se till att han aldrig får jobba på sjukhus igen för att han inte ska kunna göra om samma misstag igen och fler får lida lika mycket tack vare en dålig läkare.

#33 Då är vi helt olika varandra. punkt.

men undra om det kommer gå så långt till domstol, ibland så blir det ingenting. Inget taksigt menat, men änska inte för mycket. Beklagar.

#34 Jo vi måste nog vara det, iaf på den fronten. Punkt.

#35 Det vet vi redan att det kommer då det är så pass allvarligt och allt. Tack.

ja det där som bnoffan skriver håller jag inte alls med om, som sagt innan folk yttrar sig en massa olämpliga saker i denna tråd där emma vill prata ur sig för att må bättre ska dom nog läsa dom andra trådarna oxå.punkt

#36 tänker på dig gumman=)

#36 okej, men vad skönt att ni vet att det blir något såna fall. Hoppas bara att det inte kommer att ta allt för lång tid då istället eftersom att det finns tendesns till att göra det =/

#37 Tack så hemskt mycket, skönt att veta att jag inte är ensam om den åsikten.=´) då jag skrev längst upp "Som vissa här inne vet så har min moster en agressiv hjärntumör som opererades bort för två månader sen ungefär plus att fått strålning och en till behandling…" så borde man förstå att jag har pratat om detta tidigare.

#38 Jo det är det som är så dåligt, borde gå fortare sånt tycker ja..=(

Fy vad jobbigt för dig. Jag har "endast" förlorat ett djur, men jag tror inte att det kan jämföras. Försök att släppa din ilska, den får dig att må sämre och det önskar jag ingen. Kram

#40 Njae, man har kännt henne längre än nått annat sjur så på det sättet kan man inte jämnföra det med..Svårt att göra det då man känner sig så maktlös och då väldigt värdelös..man har inte så bra matlust och hörde imorse när pappa pratade med mamma att jag inte åt riktigt med vilje och att dom isåfall skulle bli tvungen att tvångsinta mig nånstanns så jag får i mig nått..men han är nog bara orolig då man redan är smal och väntar på järntabletter. Men jag försöker verkligen inte att banta, vill så gärna gå upp men har bara inte nån matlust..vill bara sköjas när ja tuggar maten=(. Man får försöka va glad för den tid man får med henne men det är svårt då man kramar henne så får man en gråtklump i halsen som man försöker trycka ner så bra man kan, klarar sig bara man inte pratar då…usch det är så jobbigt..=´( tack, kramar tillbax

" ja det där som bnoffan skriver håller jag inte alls med om, som sagt innan folk yttrar sig en massa olämpliga saker i denna tråd där emma vill prata ur sig för att må bättre ska dom nog läsa dom andra trådarna oxå.punkt"

Eeeeh ursäkta? Haha….

det var väl inte menat att bli en diskussion över huvud taget, om nu inte iller_tjejen vill det, men jag känner att jag måste dyka in  och säga att jag förstår bnoffan. Jag tycker också att det är lite väl magstarkt att sitta och önska livet ur en annan människa, och säger man en sån sak på ett öppet forum måste man ju räkna med att få lite reaktioner..

tycker som sagt samma som iller_tjejen läkarna gjorde en helkropps röntgen av min mormor men RÅKADE missa en canser knöl i magen som var stor som ett mjölkpaket.