Mitt första riktiga möte med en iller var i en djuraffär i Italien. jag hade fått nog av att vara djurlös så jag var på jakt efter ett sällskapsdjur. Hade haft drömmar om iller (som jag inte visste nått om!) men mamma sa ju att de var vilda djur, och att de var djurplågeri att ha dem. Så inne i djuraffären tittar jag på lite olika djur, å hittar så klart ett terrarium med 4 illervalpar i. ytan är väl inte mer än 50 x 50 cm, golvet spåntäckt och allt de har att leka med är en träpinne. Har alltid tyckt synd om alla djur i djuraffär så jag tänkte inte speciellt på att de bodde så litet, visste inte bättre. Killen i butiken kommer fram å frågar om jag vill hålla. hela jag skiner upp som en sol, och han lägger en liten liten valp i min famn, som hamnr på rygg, sträcker ut sig, gäspar och ger mig en puss på armen. Sen var jag såld. Jag struntade i min totala brist på kunskap, min mammas åsikter, och att den kostade otroligt mycket mer än en råtta/hamsetr/mus jag tänkt köpa. Så killen i butiken stoppar in henne i en lite papperskartong. Inte ens här tycker jag att det e konstigt, jag har köpt hamster etc förr och alltid fått dem i kartong. Lång historia kort: Med jajja så gjorde jag allt man kunde göra fel pga min brist på kunskap. Och av den anledningen är hon inte heller i livet idag. men hon lärde mig iaf hur underbara illrar är!

Mitt första möte med en iller var då jag hämtade Pyr, faktiskt. Det må låta idiotiskt kanske att jag inte hade träffat någon iller innan för att testa och se om jag skulle "klara av det" och om det var något som passade mig, eller vad man skall kalla det… Var fast besluten om att jag skulle skaffa iller och visste vad det innebar att ha det som husdjur. Jag förväntade mig VÄRLDENS bitmonster, men icket…
Fick åka långt för att hämta henne, till Gävle och hämta upp henne hos Åsa (som hade träffat Camilla som jag köpt henne av) blev halva vägen närmare då iaf. Hade gått och längtat efter att få hämta henne rätt länge så det var kul när jag fick se henne på riktigt och tänka att det var min iller. Känndes rätt overkligt i och med att jag inte hade ens sett en i verkliga livet innan. Underbart var det! Lite småbitande vid upphämtningen, men det var väl ingenting. Underbart första möte med en iller helt enkelt! :)

Förutom att de hade ett gäng på naturbruksgymnasiet jag gick på som jag bara tittade på en snabb sväng och konstaterade att "den där vill INTE jag klappa den verkar livsfarlig" så var det med pojkvännens iller Greta.

Jag träffade Aztech (på forumet) på en fest,han sa att han hade iller och nyfiken om man är frågade jag om jag inte kunde få se på den,vilket jag fick,först trodde jag hon kulle bita mig (illrar kan ju vara lite påflugna när de tycker någon är spännande)

Tyckte nog inget speciellt om illrar den gången mer än att jag tyckte Greta var lite söt men det satt endå i bakhuvudet att den säkert kunde bitas OM den ville. Hur som helst umgicks jag mer med både Aztech och Greta samt att Aztech hademed Greta hem till mig så jag vande mig ganska snabbt,sedan var jag med hem till Mr twisted här på forumet för att Greta och hans iller skulle få ses,eftersom Greta är så liten jämfört med Ferdinand tyckte jag Greta var riktigt mysig och verkade inte alls farlig. Sedan köpte ju Aztech Malte och även det gick bra,började lusläsa här också alldeles i bhörjan av förhållandet och upptäckte att iller var något mer än bara en "hamster" och att det fanns många intresserade och illrar verkade bara mer och mer spännande. Så efter att ha umgåtts med Atztechs illrar och läst ett halvår skaffade jag min egen lilla Mimmi…och på den vägen är det.

Första gången jag träffade en iller var lofoten, norge. Tjejen som hade den lät den bo i en kattstransportbur. Tjejen tog ut den och lät mig hålla den. Det första den gör var att bita mig. Fick självklart för mig att iller var som en hamster eller marsvin med tanke på att dem hade det i en sådan lite bur. Var inte mer än 12 år gammal då. Kan inte svara på om hon hade den för jämnan i buren för det minns jag inte. Blev jätte förälskad men när jag kom tillbaka efter några månader så var illern död. Minns att den hette illra.

Efter det började jag läsa om illrar på svenska sidor då och fick en hel annan syn på det hela.

Jag har alltid vetat vad en iller är eftersom jag sett kort på sigge som pappa hade innnan jag föddes. Sedan skaffade min "brors" tjej en iller som hon skulle lägga ut på blocket. Så att då nappade jag direkt, detta var ödet eftersom jag så länge tjatat.

Jag ringde pappa och han gick med på det :D
Skrollan som det var låg i en kattbur på toaletten (hemma hos en kompis till ägaren) och jag var lite rädd i början, hade aldrig rört en iller.

Andra dagen åkte vi hem till henne för att hämta skrollan och åka hem. Vi packade in hennes bur i bilen och ägaren hämtade skrollan. Hon var bitig och hon hade precis tvättat henne eftersom att skrollan luktade så tyckte hon.

Bilfärden hem gick jätte bra, vi stannade ett par gånger långst vägen och gick lite med skrollan. Hon har ändrat sig beteende så otorligt mycket!! men det är förmodligen för hon inte sitter i bur nu och gjorde det förut. Tror det kan vara därför hon är hundrädd också eftersom ähgaren hade en hund.

Putt

Jag hade sett illrar på stan och så. Men första gången jag verkligen träffade på en va fakiskt när jag hämtade Sigge. Inte så smart kanske, men det var så det var.

Den första iller jag "träffade" var en liten ljus iller. Någon hade förmodligen tröttnat och släppt ut den eller så var det en rymling. Hursomhelst var vi på landet, jag var kanske tolv, pappa tvättade bilen när det helt plötsligt dyker upp ett litet djur som sitter ohc tittar på honom. Han ropar på min mamma så hon ska få se, sen är illern uppe i hans byxben och biter, hårt. Efter omläggning och ett samtal till vårdrådgivning går han ut igen och vi barn hänger i fönstret. Illern går konstant till attack och håller sig runt huset så min far traskar över till grannen lånar hagelgeväret och sen var det ingen iller mer. Sorlig historia.

Den första iller jag höll i och gosade med var någon av "kerran"s. För trots den händelsen, eller tack vare, så ville jag träffa illrar igen.

Den första iller som jag trffade var min äldsta mosters sambos illrar. 2st viltfärgade.
Satt i bilen i väntan på frjan till visingsö, 5-6år gammal. Jens som sambon hette tyckte att det var en bra idé att lägga ner de båda busiga illrarna i knät på mig. Har alltid gillat djur så försökte klappa.
Det slutade med att jag skrek att han skulle ta bort dem för de bet mig i handen och i knät. Blod mums! Bit mera, var nog deras tanke.. Sen dess var jag lite havrädd för illrar, men mstar's banditen gjorde det hela mkt bättre ^^

Och nu går banorna i att skaffa en egen, lite mindre blodtörstig iller ;)

Mitt första möte med en iller var när min storasyster skaffade sig illrar. Minns faktiskt inte så mycket men hon hade  illrar från jag var typ 6år gammal tills jag var 13-14 år:P

Och sen när hon inte hade illrar längre och jag blev äldre så saknade jag att träffa på dedär små envisa sakerna som drog i ens strumpor:P

Min flickvän var sugen på iller när vi var 17, så hon övertalade mig.. Vi läste lite böcker och letade runt lite på annonser. Vi fick tag på Micke o Raymond i eskilstuna, och de hade nyfödda valpar… Så det blev besök, och beslut om en liten vilde.

Det var woodos dotter, så det var ju en liten vilde på riktigt också ;). Bitträningen var ett tufft jobb, en vildmix till förstagångsägare…

Tuttan fick efter några månader sällskap av pappa woodo, som var okastrerad och högbrunstig.. "Chop chop" och hålla dem isär i tre veckor tills han lugnat sig var tanken.. Men en dag hade tuttan helt sonika brutit sig in till woodo och vi fann dem sovandes tillsammans. Efter det var de oskiljaktiga…

jag och min pojkvänn satt och tittade på "och så kom polly" i den fimen var det med en iller. det första jag sa när ja såg illerna var. -vad är det? å va söt, en sån vill ja ha! =) hehe och min pojkvänn gillade iden. nu var bara den stora frågan!!!
----> hur får man tag på en iller??? satt på internet och läste och kollade på bilder på illrar och pratade om illrar varje dag! så kom min pojkvänns pappa på att en bekant till honom hade illrar så jag tjatade i 2 veckor på att vi skulle åka och kolla på dom.för att se hur en iller var! och jag möttes av en helt underbar liten tjej som klättrade över hela mig. sen vaknade det två hanar, dom tyckte jag ju inte var lika goa och söta då + att dom bet både min pojkvänn och hans pappa! men inte mig! men efter det mötet så skulle jag ha en illeroch tillslut fick jag tag på en genom en annan som jag fick något nr till skulle åka och köp några till sig! och så ligger det till! här sitter jag med det bästa man kan tänka sig! en go liten bobby! kan bara såga å här! iller är det bästa jag har haft!

första gången jag kom nära en iller var när vi var på semester i Danmark, vi hade hyrt en stuga, jag var ungefär 6 år.. jag har vart helt djurtokig i hela mitt liv å velat ha dom allra konstigaste djur. så iaf en natt i stugan vaknade hela familjen av att det gick ngt på taget, min pappa å hans kompis fick klättra upp på taget,  å vad ser dom inte ? jo en vildsint silverfärgad liten iller :) jag försökte få tag på den eftersom jag var den enda som vågade röra alla djur, ingen av dom andra ville ta i den, men den lilla rackaren var alldeles för snabb för en 6-åring. så min pappa fick lida igenom det å ta fatt på den, ingen skada skedd med illern å den släpptes så fort pappa kom ner igen :)..det var alltså första ggn jag såg en iller, har sett massor m illrar i djuraffärer mm, men första ggn jag verkligen träffade på en iller, det var när jag skulle hälsa på Bab´s första ggn, vilken lycka !!

#12 haha, det var den filmen som gjorde att jag ville ha en. Så jag började läsa på osv :)

#14 då säger ja bara vilken bra film!;) kul att samma sak fick oss att vilja ha! =)