OT Sakaden efter föräldrar...
den 28de är det ett år sedan mitt liv ändrades… MIn biologiska mammas man begick självmord efter att ha trott att han aldrig skulle vina tillbaka kvinnan han älsakde - min mamma..
Det hela började igentligen med att min lillasyster flyttade hem till dem för några år sedan.. Morsan klarade inte av Kristina, hon var omöjlig.. Riktigt elak mo morsan.. Jag hade hoppats på att hon skulle klara det..
Efter ett par år, 2 kanske, så börjad emorsan ta amfetamin ibland, under en kort period.. Hon åkte fast, behandligshem.. Där var han, den personen som jag önskar död idag.. min mammas psykolog eller vad han nu var.. Han manipulerade henne.. Efter ett halvår så drev han henne att flytta ur huset fårn sin man.. Min älskade Kenta. Min plasits.. Jag saknar honom.. han försökte allt för att få morsan tillbaka, hon ville men HAN kom emellan hela tiden.. Kenta hängde sig i ladan 28de november 2006.. Snart ett år..
Morsan.. JAg kommer ihåg sista gången jag pratade med henne i telefon.. Sista gången jag såg henne.. Sista gången jag såg henne var dagen efter Kentas begravning 14 december.. Min mamma.. Sita gången jag pratade med henne var den 1a februari. Det var en torsdag. Jag sa "jag ringer på söndag när jag kommer hem. Jag ringer på söndag". På lördagen ringde pappa (min fosterpappa, fosterbarn som jag är/var) och berättar att hon gått samma öde som Kenta, en vecka innan jag fyllde 19.
Mamma.. Min mamma… Jag saknar mamma och kenta så mycket.. Som jag skrev tidigare, allt började när min lillasyster flyttade in.. Det känns som att det är hennes fel att mamma och kenata är döda.. Allt är hennes fel.. Hon är bara ett barn, men hon var så elak.. Jag hatar mig själv för att jag hatar min egen syster..
Förlåt att jag skriver sådana här hämskheter här i iller.ifokus.. Behövde bara skriva av mig.. Förlåt…
// Lowe. Medarbetare på hår.ifokus.se
Vad hemskt! Beklagar verkligen. Men man måste få skriva av sig eller prata med någon ibland.
Livet är fan inte vad det borde alla gånger… För vissa slår det hårt för andra ännu hårdare….
Beklagar sorgen och din saknad. Att förlora någon på ett sådant vis.. Det måste vara så… så fruktansvärt milt talat.
Sajtvärd på Iller.ifokus
nej, livet är fan inte lätt. och det är bra att du skriver av dig!! Jag beklagar verligen, det var ledsamt att läsa ditt inlägg och känna hur jpbbigt det är för dig..
usch, lider verkligen med dig. Fattar inte varför livet ska vara så orättvist och som ovan skrev, man måste få skriva av sig. Det går inte säga i ord men verkligen hemskt hjärt skärande.=´(
Självklart ska du skriva av dig. Man behöver det. Och här lyssnar vi. Jag kan förstå att det är otroligt tungt för dig och att det är något du aldrig kommer att komma över helt. Det finns inga ord man kan säga för att trösta dig heller.
Men jag förstår att det kan bli för mycket för en mamma och tydligen var det så det blev för din.
Beklagar så din sorg.
Kram Åsa
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Beklagar din sorg! Att livet kan vara så förbannat orättvist! Men jag är glad att du delar med dig till oss härinne, det tar inte bort din smärta, men det kasnke lindrar lite att prata om det. Många tröstkramar till dig.
ursch beklagar sorgen.
din stackare =( tycker verkligen synd om dig. vet inte riktigt vad jag ska säga =(
men som sagt det kanske känns bättre att prata om det. man kan aldrig sluta sakna, man behöver inte dölja det.
det var 16 år sen min mormor dog, å mamma är fortfarande ledsen när hon tänker på det.
hoppas du mår bättre snart gumman. kram oss =)
Jag kan förstå till viss del hur du känner dig. Jag har också förlorat båda mina föräldrar. Mamma för drygt ett år sedan , och pappa för snart 3 månader sedan. Visserligen dog de av cancer men vi närstående fick ändå en fruktansvärd chock, eftersom ingen av oss (eller dem) visste att de var så sjuka som de var. Du får gärna skriva pm till mig om du vill skriva av dig till någon utomstående. Kram
#9 sånt där skrämmer mig nåt otroligt. Alla ska vi dö i cancer tydligen… fruktansvärt…
Sajtvärd på Iller.ifokus
#10 Jo, det skrämmer mig med. Speciellt om vi alla måste lida så ofantligt som mina föräldrar gjorde. Det var helvetet på jorden för dem, det kan jag lova! 
Förlåt Telefonkontakt! Det var inte meningen att det skulle bli OT på din tråd! Jag lider med dig…
Uj, blev alldeles tårögd av att läsa ditt livsöde! VAD DU ÄR STARK SOM ORKAR LEVA! *kram*
#13 orkar och orkar. snarare att man inte vill avsluta livet, vem, vet, det kan ju bli riktigt bra :P
// Lowe. Medarbetare på hår.ifokus.se
Absolut. Faktum är att kriser ofta gör en starkare i längden. Man vet vad man klarar av och det kan göra en superstark…
Starta ny diskussion