Mycket intressant tråd Sara… hmm får fundera lite på detta och återkomma..

Jag tycker att när det blir en sanitär olägenhet så har det gått över gränsen för vad som är normalt.

MEN.. om en person kan ha många djur men ändå sköta hygienen på både djur och ägare, skötsel, mat, veterinärvård, egen tid så kan jag inte klaga. Försäkringar på djuren anser jag faktiskt är ett måste med så många djur (jag tänker på siffor upp mot typ 10-15). Vet inte vilka mängder du tänker på.

Det blir lätt så att man vill rädda alla djur som far illa. Men man måste ju inse vilka begränsningar man har. Men om hjärtat verkligen säger "det här djuret vill jag ha" så tycker inte jag att man bör avfärda det bara för att man har ett antal hemma redan. Men som sagt, hygien, skötsel och kvalitetstid måste vara något som det finns mycket av.

Det viktigaste för att kunna hålla ett djur som skall må bra, är ekonomi, egentid och ett rent hem åt djuret, samt aktiviteter.

Jag är av den åsikten att många som skaffar djur efter djur, saknar något, och behöver fylla sitt tomrum. En man/kvinna eller barn, är i regel inte lika lätt att ta hem.

Ekonomin är viktig pga av alla oförutsedda utgifter, men även för möjligheten att behålla hemmet man har erbjudit sin kamrat. Man har helt enkelt ett ansvar gentemot sin nya vän att erbjuda ett livslångt hem, inte ett hem där de snart kan flytta iaf.

Egentid är viktigt eftersom varje djur är en egen personlighet. De kan ha sällskap av varandra, men ett sällskapsdjur vill även ha trygghet av dess ägare, i form av uppmärksamhet.

Att ett sällskapsdjur skall ha tillgång till ett rent hem, behöver inte vidareförklaras. Att ge sin vän nytt vatten och fräsch mat är ett ansvar ägaren tar på sig.

Enligt mig är det vanvård om dessa kriterier inte uppfylls, dvs stadig ekonomi, god hygien och egentid.

Aktiviteter löser sig oftast om man de har sällskap, men även egentid kan innebära aktivitet.

Med stadig ekonomi menar inte jag att alla måste vara höginkomsttagare, utan bara att man vet var pengarna kommer ifrån vid månadens slut. Det viktiga är inte att få en löning, utan en regelbunden inkomst.

Jag tror nog de flesta djur har mer glädje av sina artfränder än ägaren, även om vi säkert ofta önskar vara bästa vännen.

Ni som har lite fler illrar, hur många är er gräns?

#5: Va? Finns det en gräns?? 
Oh, hmm, jag vet inte. Har ju sex stycken och det är inte riktigt våran gräns än i alla fall :-)

Ärligt tror det är otroligt induviduellt, mycket handlar om hur man tar hand om dem och vad man har för tid för dem, och framförallt hur mycket tid man vill lägga på dem. Alla prioriterar olika med sin tid.

Jag har ju fyra egna illrar. Sedan har jag en bonusiller som jag under inga omständigheter kommer lämna ifrån mig  ;)

Jag har även en sjätte iller boende här tills på tisdag. Då flyttar den vidare. Den har bott hos mig i 1½ vecka då.

Jag kan lätt säga att ha 3 olika läger är inte min grej. Jag blir tokig !!
Jag börjar dagen med att torka högar (ja de är inte rumsrena), sedan är det dags att tömma alla lådorna, sedan är det vattenbyte och påfyllnad av mat. Sedan måste även varje individ få lite pussar och kel med löften om att få en liten, liten godisbit.

Jag tycker att 3 illrar är ett lagom antal. Fyra är för mig alldeles för mycket. Men ändå råkar jag hamna där iaf. Tydligen så ska jag nog ha fyra. Ödet vill nog säga mig något.  ;)

Verkligen intressant tråd.

Det finns nog de, som trots goda intentioner, tar sig an fler djur än de klarar av. Jag är uppvuxen på landet och i byn fanns några ensamstående kvinnor som tycktes samla på katter. Katterna fick ständigt ungar och blev bara fler och fler. Särskilt mycket skötsel var det inte fråga om, utan katterna fick klara sig bäst de ville och levde väl mycket på det skogen gav. Det är ju väldigt oansvarigt både mot katterna och de vilda djuren. Skogsdjuren får ju helt plötsligt tampas med en massa rovdjur som inte funnits där tidigare. Det blev till slut skyddsjakt på katter i byn som inte hade halsband.

Är man hemma mkt och har ekonomin för det så anser jag att 5-6 illrar är helt ok. Men drar det sig upp mot 10 st och man man även har andra djur då behöver man nog tänka sig för om man inte är fler i familjen som har ansvar för djuren.

Varje iller behöver iaf minst 15 min egentid varje dag (om de har sällskap av andra) enligt mig och har man 10 illrar krävs det 2,5 timme. Har man då andra djur och arbetar så är det inte mkt tid kvar på dygnet om man ska sova och ev göra nått annat.

För mig är 3 oxå ett lagom antal. När Amy och Milton bodde här på semester en vecka så kände jag att jag inte kunde ge alla tillräckligt med tid. Jag har t o m dåligt samvete ibland när jag har mina sämre perioder för att jag inte går ut och går med dem.

Sen är ekonomin en stor bit…

Som tur är har jag inte haft fler illrar svårt sjuka samtidigt. Några hade insulinom samtidigt men när det väl är utrett och behandlingen fungerar så är det inte några dyra veterinärbesök.

Som det är idagsläget så skulle inte min ekonomi klara av tre sjuka illrar samtidigt (som tur är har jag föräldrar som är mkt generösa). En sjuk iller kostar mkt pengar även om den är försäkrad.

Jag anser faktiskt att det är snällare att spendera mer tid på några djur än lite tid på fler djur.

OBS! Jag tänker inte på nån speciell så ta inte illa upp!

För mig är en djursamlare någon som samlar på sig så pass många djur att de inte kan ta hand om dem. antingen ekonomiskt, skötselmässigt eller inte har tid att ge dem. När djuren far illa pg av hur många de är, och ägaren fortfarande skaffar fler djur, ja då kan man ha att göra med en djursamlare.

Jag tror att en riktig djursamlare tappar kontrollen, och bara skaffar fler och fler djur, och det kan vara svårt att få stopp på det. Men det kan vara av olika anledningar. Vissa söker efter den där "åååh" känslan som man får då man tar sig an ett nytt djur. Känslan som kanske för vissa försvinner efter ett litet tag, och då måste man snabbt skaffa ännu ett för att få samma känsla. Samma personer bruka också ofta ta en kull på nått djur de har, bara för att få den känslan igen. kanske är personen uttråkad, och ständigt söker efter stimulans på detta vis. Man kan på ett klumpigt sätt likna det med ett shopping beroende, där personen måste shoppa för att må bra.Det spelar ingen roll vad det är egentligen, bara det är något nytt.

Gränsen för när man får för många djur (bortsett från det ekonomiska, plats etc) går enligt mig när djuren förlorar sin individualitet. När man ej längre ser varje djur som en individ, utan ser djuren som en grupp, utan individuella behov (eller att man inte kan tillgodose deras behov). Ja då har det gått för långt. För vissa går den här gränsen redan vid kanske 3-4 djur, medans den för andra kanske går vid 100.  men alla djur har rätt att få förbli individer, precis som vi människor och skall behandlas därefter.

Mitt iller bestånd har ökat rätt dramatiskt under senaste knappa året. Men jag vet också att jag har ekonomin för det (sparkonto åt illrarna), även om alla blev sjuka samtidigt så skulle jag ha råd att ta dem till veterinär och behandla dem. Sen har jag även tid för dem…mina får så mycket egen tid de vill, men mina tycker oftast att det e roligare att vara tillsammans med mig allihop. Ändå tar jag med mina på individuella utflykter med jämna mellan rum, vare sig de vill eller inte ;). Plats anser jag också att de har…det e snarare jag som har brist på den varan hehehe ;)

#9: Exakt, man kan ju ha ägandet för många djur även om man utom pappret är fler i familjen som har hand om dem och hjälps åt liksom. ;-)
Lite så jag menade med att det är individuellt.

Det som är många för en erson kan vara lite för sex personer :-)

Jag tycker nog det finns många djursamlare härinne, men kanske av lite mindre akut slag. Dvs illerägare som dessutom har råttor, fåglar, möss, ormar, katter och kanske rent av hundar. Har man fler än 3-4 djurslag skulle jag nog klassa dem som djursamlare (såvidare man inte är bonde)…

Då är jag samlare om man går efter antal olika djurslag man har.

#13> hehehe… Men antagligen en vettig sådan! :-)

Oh isf skulle jag med vara djursamlare..vad hemskt de låter

har ju katt,illrar,råttor och en ödla

Jag tycker att djursamlare är dem som inte har tid till djuren, och som missköter dem(inte rensar lådor,inte går ut med hundarna osv)..att dom har så många djur att man inte kan ta hand om alla. Sålänge man håller sig inom gränsen för hur många djur man har tid till (både skötsel och sällskap) så tycker jag faktiskt att det är ok. Och har man då valt att skaffa så många djur så får man ju med prioritera det först.

Men allvarligt talat, att vara djursamlare tycker jag är lika illa som dem som bara köper nya djur, tröttnar, säljer och skaffar nya>_< (för sånna finns ju också)

För mig är en djursamlare någon som sitter med hur mycket katter eller hundar som helst och inte tar hand om dem eller håller rent efter dem. Sånt man ser skräckexempel av på tv.

Sen känns det lite som att inlägg #9 blev riktat till mig där Sara skriver att om man har fler än 5-6 illrar och även andra djur så bör man tänka om. Varför då?

Om man inte jobbar utan tillbringar all sin tid åt sina djur, har en uppfödning, tar hand om alla, springer till veterinären så fort det är någonting osv, osv. Varför ska man då tänka om?

En annan bit för mig är även att en djursamlare är en person som samlar på sig djur enbart av ren själviskhet. När ha-begäret tar över den logiska tanken…

#17> Och vad är skillnaden på en sådan ha-berärare och en vanlig djurägare som inte använder sina djur till tex jakt eller annat bruks-arbete?

Alla djurägare som bara har djur för sällskaps skull är väl egentligen egositer i grund och botten. Vi skaffar ju djur för att ha sällskap… hehe… mig inkluderat.

Vad är den logiska tanken? Att inte ha djur? Förstår vad du menar, men även vi icke djursamlare skaffar ju djur av egositiska tankar. :) Intet ont i det… eller så är det litet ont i det, annars skulle ju inte tamillern som vi har den, inte existera utan bara användas för kaninjakt/råttjakt.

Ja, klart de e för oss själva vi skaffar djur :P Det jag menade är när det endast är för oss själva. Alltså när man inte tänker igenom ekonomi, tid och annat innan man skaffar sig ett djur till.. Förstår du? ;)

# 16 Nej Rikki, det var inte menat till dig och jag skrev att 5-6 illrar är ok men när det börjar närma sig 10 så bör man tänka sig för, inte tänka om.

Sen så är det bara mina åsikter jag framför och runt 6 vuxna illrar/djur är nog gränsen för vad jag anser en person (utan andra familje medlemmar som intresserar sig) bör ha.

Inte därmed sagt att man inte klarar av fler eller att man är djursamlare för det. Det är bara mina åsikter som jag har efter mina egna erfarenheter.

Puttar upp till Sarae!! Skärpning nu bruden!