En omplacering kan vara helt perfekt, lika gärna som den kan var väldigt besvärlig. Det är ju bara att höra sig för innan… Om du ska skaffa valp som din första iller skulle jag rekommendera att du köper en först och väntar med en till. En "ensamiller" tyr sig mer till ägaren samtidigt som det kräver mer av dig i form av aktivering osv…

#1 Ok, tack. :)

Då skaffar jag nog en från början, får se om det blir från omplacering eller uppfödare. Illern kommer få springa löst i ett rum på 3x5 m, alltså 15 kvm, är det lagom?

Har ni några bilder på hur ni inrett era illerrum? :)

#2 jag har mina illrar lösa i lägenheten, stänger ibland in milton i sovrummet iom att han är lite problematisk (eller ganska mkt) med alla människor som inte är jag.. I lägenheten har jag lite leksaker här o där, de hörn som inte är lådor är sovplatser.

Jag bor i en tvåa, men drömmen är ju att ha kåk med ett stort "illerrum", där ska finnas massa leksaker, klätterställningar *låga sådana* rör i massor, hängmattor o en massa annat skoj =)

Just nu går de lösa i lägenheten o leksaker ligger lite varstans o nån stol är prydd undertill med hängmatta, så de ser ganska likt ett människohem än ;)

kan ju påpeka att en "perfekt" iller kan bli väldigt besvärlig med. det har ju berättats mycket om illrar som bytt beteende helt, för att testa vad den kan göra med den nya ägaren

#2 det går ju inom ramen om vad som är lagligt och inte, men en iller trivs allra bäst om den får vara med där det händer saker så mycket som möjligt. Rummet kan man skaffa en grind till och bara låta illern vara där när du inte är hemma tex.
Mina går löst i min lägenhet men ibland stänger jag in dom i sovrummet och badrummet (rummen hänger ihop) när jag inte är hemma för jag är ganska nyinflyttad o litar inte 100% på lägenheten än.. ;)
Så fort jag kommer hem brukar dom vilja undersöka mina matkassar etc o hjälpa mig med det meta jag gör.. hehe

Det finns nog inget som säger precis "hur en iller är".. Vi har skaffat våra fyra två och två. De äldsta är gärna sociala med oss, kan sova i sängen men aldrig nära oss och de är inte speciellt mysiga. De två yngre är väldigt mysiga av sig trots att de växt upp tillsammans.

Och det finns nog inget som säger att de inte klarar av att flytta, det måste nog vara väldigt individuellt. Våra flyttar lite hit och dit mellan oss och själva har vi flyttat fem och respektive tre gånger med de vuxna och valparna. De tycker det är skitkul att komma till ett "nytt" ställe. Så länge de har "sin människa" att ty sig till kan inte stället vara något problem.

Vi har våra lösa överallt hos mig och överallt utom vardagsrummet hos min pojkvän. Men sen är ju deras mål i livet att ta sig in i vardagsrummet också.

Ok. Jämfört med ytan era illrar får springa på så verkar mina 15 kvm inte så stort. Men jag kommer även skänka en garderoben till illern (inbyggt i väggen liksom) där illern ska få ha roliga aktiveringssaker och hängmattor. Så det blir ju 15 kvm + 3 kvm. Och när jag pratade med en illerägare hade hon sina illrar på 16 kvm och sade att det gick utmärkt. Jag har en hund så illern kan tyvärr inte springa fritt i hela huset.

men har du inte möjlighet att spärra av vissa rum emellanåt då? en iller är som en katt som älskar att vara närvarande där sina ägare är. Det funkar förmodligen att ha en iller så men den skulle nog lätt bli ganska olycklig att bara höra allt som händer runt om och inte kunna delta.. :/
Hundar och illrar kan lära sig leva tillsammans precis som hund och katt.

#9 Jo, det skulle kunna fungera. :) Jag har både över- och undervåning, jag skulle kunna spärra av och så om inte Ludde (hund) och illern fungerar så bra. Men Ludde brukar vara så snäll, han fungerar ihop med kaninen så kanske han skulle fungera med en iller. Iallafall när jag är hemma och kan se till så att inget händer.

Men då är ju alla människor som går omkring i huset ett problem, de kanske råkar trampa på illern eller råkar släppa ut den genom dörren. :S

Kul att du ska skaffa iller… jag har haft både valpar och omplaceringar och tycker nog att en omplacering är lättast att uppfostra, där börjar du lixom inte från "noll"… oftast blir det ändå nästans om att skaffa en valp, man måste uppfostra den för illern gör precis så mycket som den får, och gärna lite till, oavsett om det rä en valp eller omplacering… den testar varje ny ägare. Så även om förra ägaren säger att den är rumsren så är detta nödvändigtvis inte sant hos dig. Men de är oftast ändå lite lättare att lära om och de är inte lika galna som en valp är. Sen är ju det farksitk så att man med en omplacering "räddar" en iller, och det känns rätt skönt…

Jag bor i villa ochhar mina illrar helt lösa i hela huset (sånär på tvättstuga och några smårum), det är roligast för illrarna. Sen är det en god idé att sätta myggfönster på de fönster man vanlgitvis har öppna, samt att sätta grindar på ytterdörrarna, även om inte illern dagligen är i detta rum. De har en tendens att överlista sina ägare och rymmer om de får minsta chans!!!

Sen, om du har massa andr aolika djur så ska du inte vara 100 på att de funkar ihop. både illern och hunden har rätt starka jaktinstinkter som kan lockas fram vid "fel tillfälle". Illern kan mycket väl vara jaktintresserad av kanin och råttor mm, och gillar kanske inte alls hunden. Men framförallt så reagerar väldigt många hundar väldigt starkt på illrar och ska döda dem, itne så kul om det händer… Men med rätt hund och lite tur kan det kanske gå… lycka till hur som helst, och välkommen hit! :)

Jag har själv en omplaceringshona som jag har fått jobba oerhört mycket med. Idag är hon den finaste i världen.
Hon klättrar inte på några möbler (endast upp i sängen om nätterna) hon biter mig aldrig, och uppför sig bra i allmänhet. Men hon har inget förtroende för nya människor. Och hon tycker att personer av det manliga könet lika gärna kunde hoppa ner från ballkongen. Men när jag fick henne var hon raka motsatsen.
En riktig liten satunge.
Valpar är oftast lättare att få fästa vid sin ägare då det ofta händer att omplaceringar får för sig att vara väldigt självständiga efter att de omplacerats.
Men allting varierar alltid. De är olika individer och har precis som vi olika personlighet.
Två illrar kanske blir lite mycket att börja med när du inte har någon vana? Du bör nog börja med en och se hur det går och hur det känns. Det är mer jobb än vad man tror (;

#12 Där måste jag nog säga emot dig! Tror faktiskt att många omplaceringar kan uppskatta att få ett permanent hem efter att ha flyttat runt/haft ett dåligt hem innan. Merparten av omplaceringar blir riktigt fina och keliga illrar när de börjat lita fullt på den nya ägaren!

#12> hehe, kul hur man kan få så olika syn på valpar vs omplaceringar. Själv tycker jag mina omplaceringar varit mer keliga än vad mina från-valpstadiet-illrar varit. De har varit mer självständiga än omplaceringarna… Så som sagt, det är nog verkligen individuellt utan några bestämda regler…

Sen visst, man kan få några konstiga beteenden på köpet med en omplacering, men med lite otur kan man ju även åf med en valp…

min omplacering Dexter är en fantastisk iller. Han hade flyttat runt till ca 4 olika hem när jag fick honom som 6 månader gammal kille.
Han och jag funkade perfekt tillsammans från första stund och han var rumsren, bitfri och social från första stund. Han och min andra iller som är tagen som valp är de som helst ligger och myser i knät. Min tredje iller som också är tagen som valp är inte riktigt lika mysig men han är då alltid med överallt! varje litet steg jag tar… :)

Mmm, såhär i efterhand föredrar jag faktiskt omplaceringar, mot att börja om med en valp. Båda har sin charm, men omplaceringar är minst lika bra som valpar. Det beror mer på en själv som husse/matte vad det blir av dem. :)