jag känner att jag skaffar den iller som jag fasstnar för och har en bra uppfödare i mina ögon. sen om det är riskteckning eller inte spelar ingen roll för mig då jag anser att dessa risker kan alla illrar ha.

Jag tror många just inte stödjer avlen på dessa riskteckande illrar inte själva illern i sig, många illrar omplaceras ju och behöver ett nytt hem, då stödjer man ju inte aveln genom att ta en risktecknad omplacering.

#0: Jag tror. Bara tror nu alltså, eftersom jag själv inte ser vissa som till exempel tomtar som riskteckningar. Men jag tror att de som ser riktigt hårt på detta kan ha tagit sina som omplaceringar och att de på det sättet inte har gett sitt stöd direkt till aveln av dessa. Lite som jag inte köper en iller född hos en farmare, men kan ta en på omplacering.
Dubbelmoral? Ja, kanske. ;-)
Men det är så jag TROR att många diskuterar gällande olika saker.

vad bra att du tog upp det här =) jag garvar på mig när jag läser om dom som gör så :P.. haha….jag fick ju kritik för att jag skulle avla på snuffe för att han var tomte, å en av dom som gnällde har nu köpt en tomte å ska avla på :S :P hahaha

jag ser inget fel i att ha en tomte, visst dom kan bli döva, so ?? det kan en "vanlig" iller med :P

Jag är inte så insatt i riskteckningarna men att ta hand om en omplacering som är risktecknad anser inte jag är att stödja de som avlar på riskteckningar.

En liknelse är att jag tog hand om Bus som omplacering, jag anser mig inte stödja farmarna för det även om Bus kommer från en farmare från början.

Det är bara en tanke jag hade.

Även om man tar hand om en omplasering som är rikstekande tycker jag strider mot de man står för. Om man själv anser att man inte ska avla på en risktänkande iller eller att man inte ska köpa en sån iller så ska man väll inte ta en som omplacering heller? Är inte det att visa att det är okej att ha en riskteknad iller i alla fall? I så fall kan man ju be en granne köpa en sån iller bara för man själv strider mot det och sedan få illern av sin grannne för då har man ju inte köpt den själv?

Det är bara en tanke jag har det känns som att det är okej så länge man inte har köpt den direkt från uppfödaren men bara den varit i ett hem tidigare så är det ok.

Jag kan inte riktigt fatta tänket om man är så emot det o sen skaffar en även om det är en omplacering.

#6 jag tror nog att folk som inte gillar riskteckningar men iaf tar en omplacering ser hellre att dom tar illern istället för att den avlivas…

Är inte de dubbelmoral?
Det finns väll fler männsikor som kan ta den än den som är emot de eller hur?

Ömm….Hm… Nu skulle jag vilja ha lite mer fakta :) Och möjligtvis bilder också kanske, som kan förklara detta lite djupare för mig…Tack ?

#8 Jag tycker inte det är dubbelmoral, de som inte gillar riskteckningar har ju inget emot illern som "person" så att säga utan just uppfödningen på dessa illrar.

Att ta emot en omplacering har ju ingnting med avleln att göra (såvida man inte tänkt att avla på sin omplacering)

Är inte så kunnig på just riskteckningar men är inte för blandrasavel på hund tex och vill inte stödja den uppfödningen och bidra till den, endå har jag inga problem med att ta emot en blandrashund som omplacering då jag inte anser att jag stödjer avlen utan tar en omplacering som behöver ett nytt gott hem. I den biten ser jag ingen skillnad då jag inte har något emot hunden utan bara aveln som jag anser vara oseriös (nu handlar inte denna tråden om hundar men hoppas du förstår min liknelse)

Jag förstår hur du tänker. Men jag tycker ändå det känns som dubbelmora. För är man så emot en sak så tycker jag att man inte ska skaffa det. För då stöder man ändå det på ett vis. Det finns så många människor i sverige som tycker om djur som kan ta hand om djuret i alla fall.

nej det är då inte dubbelmoral då man inte tar över omplacerings illern och sen avlar på den. sen är det ju så att om jag tex skulle ha extremt mycket emot risktäcknings illrar och vet av två stycken som absolute ingen kan ta och dom kommer att avlivas, inte tusan låter jag dom dö bara för att jag är emot det…

Jag tycker inte det är dubbelmoral men förstår hur du tänker.

Om man anser det är fel att avla på sk riskteckningar så vill man inte stödja uppfödaren och därför köper man inte från den uppfödaren. Men när illern sedan eventuellt omplaceras så stödjer man ju inte uppfödaren när man tar hand om illern. Det gjorde ju första köparen.

Om man låter grannen köpa djuret för att kunna lura sig själv så är man nog inte riktigt sund i huvudet.

Bus är både farmariller och har massor med riskteckningar ändå anser jag mig inte stödja farmare eller osund avel. Jag tog hand om en liten kille som blivit född på fel ställe och har fel pälsfärg. Inte tjänade uppfödaren nått på att Bus kom till mig istället för att avlivas.

Däremot skulle jag aldrig åka till en farm och köpa en iller därifrån, för då skulle jag stödja farmaren.

Ok omformulerar det :).. Risktäckningar? Finns det de illrar som det är risk med? Har de till och med börjat avlatsönder illrar lr vadå?, HUr ser man detta ?..

#14 Det finns trådar om risktäckningar. Hur man söker dessa trådar har jag ingen aning om

Stöder man inte på ett vis om du ändå köper den som omplasering? det finns ju fortfarande de som inte tycker att de är ok varför inte låta dem ta hand om dem i stället då man är emot de.

Genom att du köper den så tar ju du på dig annsvaret för illern och då godkänt att den tillhör riskteckningen i stället för att försöka jobba mot att det avlas fram. Låta de uppfödare ta tillbaka sina illrar i stället eller låta de som tycker att det är ok att köpa dem göra de i stället.

ja men hur många uppfödare tar emot kanske en två årig iller? och som sagt det är ju illern folk är mån om och då spelar det ingen roll vad det är för färg

Men om jag nu har förstått rätt nu då, så borde man ju inte avla "fram" dom nej! Men eftersom det är ett faktum att de finns, så skulle ju inte jag vilja se att man gör skillnad på dom. De är ju fortfarande lika mycket värda. Värda ett bra liv….?

#18 jag tänker samma som dig =)

Jag räddar hellre livet på en omplacering än håller stenhårt på mina principer gentimot farmare.

Om vi alla slutade med att köpa illrar från farmarna så blir de tvugna att lägga ner sin verksamhet och då kommer en del illrar att dödas men då kommer iaf inte fler illrar att lida i burarna.

Skulle ingen ta omplaceringarna så slutar ändå inte farmarna sin avel eftersom de redan sålt illrarna och tjänat sina pengar.

Visst finns det andra som kan ta omplaceringarna, men exempelvis Bus var det ingen som ville ha eftersom han var ett sk bitmonster (inget som jag har haft problem med).

Jag håller med Xannadu. Jag tycker det är dubbelmoral och inga svar hittills har fått mig att ändra åsikt. Jag förstår hur ni resonerar men det är ändå att stödja aveln indirekt.

ja jag försöker säga samma sak som sara det är de jag menat hela tiden…

Jag anser att illern inte ska behöva lida/avlidas beroende på var den kommer från eller hur den ser ut.

Skulle illerns död göra livet bättre för ett gäng andra illrar så finns det iaf en mening med det. Men om man inte ruckar på sina principer när en ung och frisk iller får dö helt i onödan utan att något blir bättre för det, så tycker jag man man är en ganska dålig och enkelspårig människa. Ett liv är värt mer än att man ska slå efter en skugga.

Nu är detta inget påhopp på någon utan endast mina åsikter om saken som sådan.

#23 håller med dig där sara skiter man i en omplacerings iller och låter den dö så att säga bara för att den har en viss teckning då tycker jag inte att man är en så kallad iller människa som älskar dessa djur

#23 *håller med*

Ser ingen anledning till att låta en iller dö/hamna fel pga han/hon har fel färg.

Nu har jag inte orkat läsa hela tråden. Men jag tycker att själva tanken är intressant.

Men först och främst värnar jag om livet i sig, oavsett om det gäller en tusenfoting eller en iller.  Det största ansvaret lägger jag på en uppfödare som ska ha som mål att avla för en friskare stam. Dvs utesluta sådant material som kan medföra negativa effekter på stammen.

Nästa ansvar lägger jag på köparen. Det är trots allt det du vill ha som uppfödarna väljer att avla fram. Vill du ha illrar med blaise så finns dem, det gäller bara att ta sig dit och betala så får du din iller med den där häftiga blixten mellan öronen. Och inte gör det dig ngt att just du köpte en för det gör väl ingen skillnad?

Ni förstår vad jag är ute efter?

Sen tycker jag att omplaceringar oavsett vad dem kommer ifrån, eller hur dem ser ut eller hur dem har behandlats så är det inte individens fel att det har blivit som det har blivit. Tyvärr är omplaceringar vandringspokaler och dem ska hamna i hem som egentligen inte bryr sig om färg, tecken eller kön. Dem ska bara få komma till det hemmet som gör dem lyckliga.

Det är som att säga att man inte ska adoptera barn ifrån fattiga  länder bara för dem vuxna vet vad oskyddat sex leder till?

Eller att man inte ska skänka pengar till ngn barnby för att det egentligen är barnens egna föräldras ansvar att dem får utbildning mat och vatten.

Sen att dessa barn svälter ihjäl eller dör på barnhem gör ingenting? för dem har föräldrar som har ansvar för dem så ingen annan behöver bry sig?

För mig är det samma sak när dem kommer till djur som är i behov av hem. Det är inte individens fel oavsett om den är viltfärgad eller albino, pastellfärgad eller döv? Ska djuren behöva lida över människans själviska ego?

Att städa framför sin egen dörr funkar inte i det här läget. Men visst vill man vara stolt på andras bekostnad så varsegod.

 #8 Skriver ---> Är inte de dubbelmoral?
Det finns väll fler männsikor som kan ta den än den som är emot de eller hur?

Ge dig in i omplacerinskoordinators värld under en månads tid så kommer du säkert att bli medveten om hur det står till inom omplaceringsvärden. Spekulanter har kriterier som få omplaceringsillrar kan leva upp till. "En stor pastell hane vill vi ha, ej över 2 år, bitfri och 100% på lådan". Ska ytterligare krav ställas på dessa individer så får ingen av dessa illrar ett nytt hem. Rättvist eller?

Det räcker med att försöka skaffa akuthem idag, och man har inte tid att dividera om skitsaker såsom moraliska aspekter när ett djur behöver ett nytt hem. Och ibland är även den nya hemmet en början på ett nytt liv.

Men har man inget annat att göra så visst, är det dubbelmoral!

Alltså anser ni att det är okej att man kan ha lite dubbel moral. Det är okej att man köper en omplasering bara för att det är en omplasering.

Det finns fortfarande folk som kan ta dessa illrar. Om man säger att att det är fel och man värkligen stider att det inte är rätt att avla fram dessa illrar och att man ska avstå att köpa dessa illrar så ska man inte ta en omplasering heller, det strider ju mot det man tycker. För då måste man ju tycka att riskteckning är ok ändå om man ändå kan ta en omplasering.

Vad är dubbelmoralen med att hjälpa ett djur till ett nytt hem oavsett hur den ser ut?? Nu pratar vi om omplaceringar och inte folk som väljer att köpa en valp.

Var finns dessa människor du talar om som vill ha dessa dubbelmorals illrar?

Är ni bättre illerägare för att ni punkt till pricka håller era principer? Principer som kan kosta djur sina liv?

(Med NI syftar jag på dem som tycker att det är okej med riskteckningar, farm osv)

Om man hamnar i den situationen att illern dör om du inte tar den, varför inte söka alternativa vägar? Nu tror jag inte att det är speciellt vanligt förekommande heller, tror det finns många goda hem för en gratis iller, t.o.m de som är lite svåra av sig. Det jag vill säga är att jag tror inte man behöver gå över lik för att vara principfast.

Nu låter det som jag missunnar några att ta risktecknade, att det skulle ha varit fel av dom men det tycker jag inte. Jag skulle också ha agerat så. Samma gäller de buruppfödda. Men det känns lite underligt att de inte kan se dubbelmoralen i det.

Jag kan ej heller se någon dubbelmoral i det…

Och måste bara säga att det var bra skrivet Ceciliaolucifer…

# 30 Tack!!

Tack ceciliaolucifer, satt och försökte formulera ungefär samma sak du skrivit under tiden jag läste tråden, men nu när jag såg det du skrivit så räcker det bara med att jag säger att jag håller med dig totalt.

Att inte ta hänsyn till riskteckningar när man köper valp tycker jag faktiskt är oansvarigt, och en aning naivt. Att kunna sin del om riskteckningar som uppfödare tycker jag ska vara grundkunskaper hos en uppfödare, och en STOR del att ta hänsyn till som köpare. Minst lika viktigt som alla andra delar man ska titta på när man väljer uppfödare. Vill vi inte ha en frisk illerstam?

#32: Dock skiljer det sig väldigt om vad man anser är riskteckning och inte riskteckning. Om det tviste de lärde brukar man säga. ;-)

sedan finns det vissa tecken som inte de lärde ens tvistar om och de bör man inte uppmuntra genom att köpa valp.
Men sedan anser jag privat att det är skillnad på att köpa en valp av något man är emot och ta en omplacering från något man är emot. Oavsett om det är en riskteckning man anser är eller en farmar iller om man är emot sådana.

#27. Allt är inte svart eller vitt. Allting har för och nackdelar, ok man kan vara mot så kallade riskteckningar men man kanske även är mot att avliva friska djur, låta ett friskt liv dö bara för att den har fel färg.. Vad gör man då är detta dubbelmoral, knappast man kan ha mer än en åsikt det är en bra egenskap tycker jag att kunna inte bara stenhårt se saker på ett sätt just eftersom inget som sagt är endast svart eller vitt. Mer konkret okm man är mot "riskteckningar" såkan det hända att man ändå tar hand om en iller med sån teckning då man är mer emot att friska djur avlivas..

Håller med dig Ceciliaolucifer!

Saken är den att man kan tycka det är dubbelmoral att ta en omplacering som är rikstecknad om man är emot den aveln och det skulle det vara om man specifikt letade efter en risktecknad omplacering av den anledningen att "jag vill ha en sån färg men vill inte stödja aveln"- för då är det minst lika illa. Då uppmuntrar man till att just dessa illrar får lättare till nya hem pga av färgen inte pga illerns egenskaper.
Men tar man en omplacering TROTS att den är risktecknad så gör man illern i sig en tjänst- inte uppfödaren till illern!

#8 Jag kan bara tala för mig själv. Jag har en silvertomte hemma och en annan iller som är döv. När vi skulle åka och titta på dessa tjejer hade de legat ute för omplaceringan väldigt länge. De hade haft en kass start på livet med väldigt många hem, varav det sista släppte ut dem i skogen! Vi hade ingen aning om Mollys täckning innan vi hälsade på dem utan jag ville egentligen enbart ha viltfärgade illrar.

Det jag betalade för Molly och Daisy tillsammans var omkostnader för veterinär och behandling.Så hur skulle detta då bli dubbelmoral?

Jag gav två osäkra illrar ett stabilt hem där de kunde utvecklas och bli två helt annorlunda. De är idag två helt underbara illrar som har fått en säker blick och som vågar tro att de faktiskt får stanna i ett hem!

Jag däremot sitter varje dag och oroar mig för mina tjejer och väntar på dagen då sjukdomarna börjar komma.. Jag hyschar inte om att att mina illrar antagligen har de sämsta anlag man kan tänka sig (Har absolut noll stamtavla i dagsläget)

Men att jag skulle stödja aveln på riskteckningar? Då skulle nog alla som tar omplaceringar göra det. Eftersom man i väldigt många fall inte får någon stamtavla så vet man aldrig vad som döljer sig bakom dessa illrar!

Och som Jossan säger. Det är en sak om letar efter exempelvis en silvertomte och en helt annan sak om man tar en iller TROTS teckningen.

Jag håller åxå helt med #26, precis så tänker jag…

Det tycker å andra sidan jag ÄR moral, och inte alls dubbelmoral.

Satt åxå och tänkte på liknelser, som att jag såklart kan vara emot oskyddad sex tex i Sydamerika när ena parten kanske har HIV, men jag är ändå för att rädda ett barn från en sådan situation genom adoption… Om jag nu känner för att rädda detta barn, menar ni som tycker att detta är dubbelmoral, att jag isf stödjer att de skaffar barn när de har HIV? Mjä….

Det är djur vi pratar om och inte barn/människor.

#38 Många ser sina illrar som sina små barn…

Nä, vi pratar om moral… och dubbelmoral… :) Om ni inte såg samma moral i motsvarande scenario gällande riskomplaceringsiller vs att ta riskteckningsavel så är väl en liknelse relevant! :)

Sen kan jag hålla med om att det är dubbelmoral om jag med min risktecknings-omplacering dessutom avlade på denna… Då har jag begått dubbelmorals-fel. Men det skulle aldrig iaf jag göra med ev riskteckningar…

Ett exempel…

Jag är emot pälsfarmar..
En kvinna har köpt en stoor minkpäls men sedan tröttnat på den. Nu ska hon skänka bort den gratis och jag kan tänka mig att ta den så den inte hamnar på soptippen.

Då menar ni med andra ord att det inte är dubbelmoral, eller? Eftersom jag inte köpt den själv?

OBS OBS OBS Påhittat exempel!

#41 just det exemplet blir väl lite särfall. Eftersom du inte gillar pälsfarmar vill du inte stödja dem ekonomiskt genom att köpa en päls, om du då bara tar hänsyn till detta kan du ju ta emot gratispälsen.. Men sen när du bär pälsen finns det ju en risk att du ökar efterfrågan på pälsar om andra bli sugna på att skaffa en…

#42 Päls som päls

(hm.. kanske inte rätt sak att säga på ett illerforum :)

#41 En iller som är i behov av ett hem och en päls som riskerar att slängas känns kanske inte som en så bra jämföresle…?

Kan även tillägga min lilla pälskling Dexter här hemma! han är risktecknad upp över öronen (bokstavligt talat alltså).. han är döv och har flera släktingar som jag vet blivit sjuka.

För 4 år sedan köpte jag honom och då var det inget prat någonstans gällande riskteckningar etc. Det fanns knappt några forum att besöka och de som fanns var väldigt inaktiva. Jag visste inte ens att det fanns något som kallades riskteckning och ändå hade jag varit ute och surfat runt på mer eller mindre varenda svensk illersida på nätet.
Sen fick jag höra om dexter som var pandatecknad, döv och hade haft många hem under de 4 månader efter han lämnat uppfödaren.
Efter att jag fått hem Dexter började leta väldigt mycket på utländska sidor gällande teckningar och färger och fick på så vis upp endel skrämmande fakta.
Sen kom tecknings-diskussionerna upp och trots att dexter var en omplacering så kände jag mig ganska lurad.
Min "friska" och för mig perfekta iller hade helt plötsligt inte så höga odds längre… 
Så på den vägen är det för mig..

Sen har jag ju även triton som är en "ren" pastell men med risktecknade illrar på åtminstone ena sidan av tavlan. Honom köpte jag med hjärtat och inte det minsta med hjärnan… Jag vet att det inte blir fler illrar efter hans föräldrar men där hade jag sjukt mycket DUBBELMORAL!

#44 Eller så är det ett dåligt exempel för att det påvisar bristande logik hos de som är väldigt säkra på sin sak.

Min personliga åsikt är dock att okej, det kanske kan klassas som dubbelmoral att ta en risktecknad omplacering om man är "emot" riskteckningar.. Men för min del står riskteckning lägre än det faktum att det är en iller som behöver ett hem. Nån slags version av "ändamålet helger medlen"…

Måste bara tillägga en sak.. Nu är detta MIN tolkning av vad Robinsnel skrev.

"Men sen när du bär pälsen finns det ju en risk att du ökar efterfrågan på pälsar om andra bli sugna på att skaffa en…" = har du en risktecknad iller (köpt eller omplacerad) så kan du öka suget efter sådana genom att du "visar upp" den…

Det är ju definitivt ett sätt att stöda avel på riskteckningar.. gratis reklam liksom..

#47 så kan man ju absolut se på saken. Men när jag är ute med mina tex så kommer de flesta fram och pratar (då jag oftast går i skogen o inte möter så många) och då kommer till 90% avel upp och då många som man möter i skogen har hund så vet dom ju vad dålig avel innebär och tycker precis som jag; att det är dåligt med riskteckningar… :)

#46 Om det är så att man verkligen letar efter risktecknad omplacering så Fine. Där förstår jag era tankar. Där efterfrågar man färgen.

Att tro att det är en viltfärgad iller man ska hämta men att det visar sig att denne har en riskteckning. Då har man ju inte efterfrågat teckning utan man tar den trots sina brister.

Sen är jag inte den första som gör reklam för Mollys teckning. Det är snarare så att jag fint förklarar för de jag träffar att hennes teckning är förknippad med sjukdomar/dövhet och att jag aldrig skulle ha haft henne om hon inte varit en omplacering.

Så ser jag på saken. Men alla tycker vi olika

#47 skillnaden är väl att en iller är en kännande varelse som BEHÖVER ett bra hem. Man kan liksom inte bara kasta illern i soporna som man skulle kunna med minkpälsen.. ;)

Alla illrar är ju underbara individer och antagligen världens finaste i husses/mattes ögon, menar du då att man inte borde låta nån annan se omplaceringsillern man tagit hem bara för att den har en särskild teckning?

#50 Ser man det ur den synvinkeln är svaret helt klart ja. Men det är inte min personliga åsikt i frågan, det är bara vad jag anser vara logiskt med de "kraven".