ska omformulera mig lite, är illern ungefär lika busig och bitglad som 8v kattungar? Eller bitts dem som små pirayor så man får åka på akuten o sy en gång i veckan för att ta i lite? Skulle gärna vilja veta om de ens skulle vara aktuellt att ha funderingar på iller.

Prova! 😉

Hade illrar bitits så att man får åka till akuten en gång i veckan tror jag knappast att de hade varit så populära som husdjur. 😉

Men det beror helt på illern och på omgivningen. Mina illrar biter mig väldigt sällan och isåfall bara under lek och då är det mest ett misstag från deras sida.  Medan de, om de träffar osäkra eller okända personer kan bita. Dock så är det inte hårt och väldigt sällan det ens går hål på skinnet. 

Det beror på åldern på illern, på osäkerhet, hur hanterade de är, vad de har fått för uppfostran, och vilka signaler man själv sänder ut.  

Vissa illrar biter alltid vissa personer medan de aldrig skulle få för sig att bita en annan. 
Att ha en iller är lite som att ha en jobbig katt/hund. De behöver mycket stimulans. Vill man ha ett enkelt husdjur som man inte behöver ta hand om så mycket är det inte iller man ska ha. 
Jag ägnar t ex lätt 3 timmar om dagen åt mina illrar.

Tänk dig att ha typ hundvalp i förhoppningsvis 6-8 år minus promenader flera gånger om dagen.

Risken är att din sambo blir rädd om illern biter och då kommer illern tycka att det är den roligaste lek i världen.. Bita ger så roliga reaktioner ;) Valpar testar gärna, vissa löst andra tar i allt vad dom kan och en rädd människa är det lätt att fortsätta bita i.

Ja okej men då låter de inte så farligt, de är som busiga hundvalpar helt enkelt låter det som. Då är de inga problem om de naffsar när man leker med dem eller så det räknade jag med redan. Min sambo hade fått för sig att de är bitska o lite småaggresiva djur som kommer bita sönder hans händer hela tiden och att den blir mer bitglad innan den fått mat o blir hårdhänt när den ätit kött. Jag tyckte de lät fånigt men han va övertygad men nukänner vi båda att de verkar inte vara nått farligt med den. Vi tar ju hand om en kull med jakthundar varje vår nu ett tag så busiga djur som använder munnen är inte farligt, det är bara om de går mycke hål i huden som de blir läskigt. Kanske blir en iller om nått år endå, vi vill ju först o främst flytta till vår nya lägenhet som vi får till hösten o vara försäkrad med fast inkommst innan vi skaffar flerhusdjur över huvud taget. Men får försöka passa på att träffa några illerägare i sommar och se om de faktis är ett djur för oss. Tycker själv dem verkar helt underbara små varelser o jag älskar djur med liv i sig,inga latoxar som aldrig vill leka. Tid kan man alltid räkna med att vi ger och har för dem! Sambon är sjukskriven i 5 år nu, därför vi funderar på ett djur med stort ansvar som behöver mycket tid o kärlek för de är de mesta vi har just nu. Men ja tack för era svar, de har absolut väckt vårt intresse mer nu! :)

Alltså vissa illrar bits aldrig medan andra kan bita ganska mycket och väldigt hårt. Jag har haft båda delar. Den sistnämnda är nu vid 4 års ålder inte en iller som ovana får hantera för om han bits (vilket han försökt de gånger man testar) så biter han satans hårt. Han bet sig fast i min pappas hand för ett par år sedan och där har han fortfarande en stor knöl för det tog illa i en sena. Sedan har jag ju en iller nu som inte bits alls, mer än i fötter på okända människor. En gång hämtade jag hem en ohanterade iller som skulle omplaceras och killen som omplacerade var en riktig biffig snubbe som hade ett par stora svetshandskar för att ta upp den lille illern. Och nej, de är inte aggressiva när dom är hungriga eller när de äter kött (då borde ju katter vara som galna när de tom tar levande byten utomhus ;)), men en iller som erbjuds en köttbit eller godisbit kan ju ibland bli så pass ivrig att den råkar bitas. Jag vet ju att vissa illrar blir såna, men mina kan man tex mata direkt ur handen utan problem :)

Och just det, passa på att hälsa på någon med iller innan ni bestämmer er :) antingen fastnar man eller så blir man avskräckt!

#8 ja tack för mer svar! Och ja som jag skrev i komentaren så är de ju verkligen ett köp vi vill tänka igenom ordentligt först och främst och vi har planerat att ta kontakt med iller ägare som vi skulle vilja hälsa på till sommaren för att få oss lite större erfarenheter av djuret än youtube videos och massa internet poster. Men de har helt klart väckt stort intresse hos oss just nu! :)

Just youtube-videos är inte så mycket att lita på då de flesta är från USA eller länder där de inte har samma lagar som i sverige eller hanterar djuren på ett sätt som ingen skulle få för sig att göra här.  Typ ha dem i burar eller lyfta dem i nackskinnet eller mata illrar med banan/frukt.  Inget av dem tycker jag är okej eller bra djurhantering.  Och att ha dem i bur är ju direkt olagligt. 

Träffa så många illerägare som ni kan, alla illerägare (och illrar) är unika. ^_^

Jo det märkte jag ganska fort att de är stora skillnader på länderna när jag blev chockad och väldigt upprörd över att se en tjej hylla illern som husdjur och att de finns så många som säger dumma saker och behandlar dem fel, så har hon själv dem i en bur… Så det är ju inte riktigt sånt vi har tittat på, har mest kollat hur folk tycker dem är som husdjur och hur många leker med dem. Har ju läst på rejält om illerskötsel och skulle aldrig få för mig att sitta o mata dem med banan. Så vi/jag är ordentligt kritiska, men man måste ju se olika för att kunna bedömma vad som är rätt och fel skötsel tänker jag. 

Jo det verkar så charmiga alla illrar och illerägare! Blev ju förvånad när jag läste att många gärna tar emot besök för att titta på illrarna och uppmanar folk till det, det gjorde oss väldigt glada vilket kan ha o göra med vår goda inställning till detta 😃

Det finns väl inget bättre än att få surra på om sina små pälsklingar, och dessutom med någon som faktiskt är intresserad ;

Ja dem bits, oftast som bus, men är man lite sisådär med bitande är det kanske inte så kul att bli biten i fötterna när man försöker gå, eller sträcker sig efter tv dosan så hoppar en iller upp och biter en i handen. Dock biter dem bara för lek men jag tycker dem biter mer och lite hårdare än en kattunge + att en kattunga växer ifrån det lite medans en iller gör det genom lek och leker även som vuxen. Dock aldrig vart med om att en iller biter så att det går hål, i värsta fall har jag sett yttepytte små märken, men inget allvarligt :)

Det går aldrig att säga, jag har träffat illrar som aldrig biter sina ägare och okända och jag äger en illertjej som biter alla hon får fatt i utom mig!

Det är mycket personlighet och uppfostran!

Av nio illrar har jag en som enligt mej "aaaldrig skulle bita"… Fast hon gjorde ju det om man inte vaknade när hon ville och ganska hårt hehe. I oordning:

• iller 2, högg sej fast i tågkonduktören så det blödde helt oprovocerat. Bet aldrig före och heller inte efter.
• iller 3, började jaga fötter efter att varit hos illervakt. Väldigt svårt att få bort när han lärt sej det roliga i det vid tre års ålder.
• iller 4, hade tydliga bekvämlighetszooner och bet sej fast, snällt men envist om man gick över dom fast aldrig på mej.
• iller 5, en piraya som högg, bet och tuggade på allt och alla. Ska ha varit sådan sen valp men senare konstaterades skada på ryggkotor - avlivades alltså då risken var överhängande att hon hade ont och bet av den anledningen.
• iller 6, högg ytligt men blodigt i en kort period fast testar än idag ibland efter ca fem år. Kan hanteras av personer med vana som förstår sej på henne.
• iller 7, högg allt vad hon hade i flera år vid första bästa tillfälle, även hon testar än idag även om väldigt sällan. Helt opålitlig med alla förutom mej.
• iller 8 och 9, riktiga gullegrisar med allt och alla. Har dock båda bitit mej blodig när jag särat på dom vid slagsmål, råkat skrämt dom eller "tvångsduschat" dom efter slagsmål. 

Iller 5,6 och 7 har jag tagit hem med vetskapen om deras läggning för att bitas. Övriga ser jag som typiska illrar 😃

Okej, ja asså det är ju svårt det här, det har verkligen starka personligheter dem här sötnosarna! 
Kan ställa en följdfråga, är de någon av er som upplevt att de är skillnad mellan honor och hanar? Som jag har hört det verkar det som honor gärna biter lite hårdare och är lite mer livliga om man säger så. 

Åh önska att man kunde vart ''barnvakt'' någon gång så man fick lära sig dessa djur rent praktiskt. Längtar till man får träffa några!

Gör som Veronica :) 1. Bet otroligt sällan och då löst. Genomsnäll men gillade inte yngre barn och bet alltid dom men höll liksom bara fast med tänderna. Bet dock folk i öron. 2. Bet enstaka gånger och då vid slagsmål med annan iller eller i samband med godis. Världens snällaste som en 8 årig tjej gick och bar på utan problem. 3. Gillade aldrig män.. Bet mig några gånger när han var valp men var sedan världens snällaste med mig. Vi litade helt på varandra förutom om han kom under täcket då kunde han nypa till. Han hatade min dåvarande sambo som han bet mer eller mindre varje dag. Snabba bett men vassa tänder. Min nuvarande sambo blev sams med honom efter ett halvår av rena trakasserier (den illern kröp in under täcket enbart för att bita honom i benen tex) men blev då bra vän med honom. Pappa och denna iller funkade inte för fem öre. 4. Världens snällaste. Biter i fötter på okända efter att en person blev skrämd och trodde att han skulle bita.. Mina barn får gosa med honom. 5. Bet som tusan när han kom som valp. Biter han så gör han det hårt. Litar på honom nu när jag vet hur jag ska hantera honom och då kan även illervana handskas med honom. Icke vana försöker han bita. Gärna i handleder. 6. Världens snällaste. Bet ingen under det 1,5 året hon bodde hos mig. 7. Vassa tänder och fick sin vilja igenom med hjälp av dom. Inget elakt i henne, men en enormt stark vilja. Bara man smörade för henne var allt lugnt. Alla utom 6 & 7 har varit hanar.

Hmm okej ja hanarna verkar lite snällare, baserat enbart vad jag läst här nu.
Ska säga att jag uppskattar enormt vad ni har att berätta om era sötnosar!

1. Bogey (hane, RIP 2008-14). Hade dottern som favorit och bet aldrig henne förutom nån gång under de första veckorna hos oss som valp. Bet frun hårt över näsryggen en gång, när han var runt året, och fick bändas bort så därefter var de inte så goda vänner. Hade lite förkärlek för bara armveck de första åren, med det gick över. Han kunde ibland bli lite hårdhänt vid lek, utom mot dottern, men var annars en iller vi kunde lita på. Främlingar skulle dock testas lite då och då.

2. Imie (hona). Kom till oss 2010 som en osäker lite valp som bet vilt och hårt omkring sig med blodvite som följd. Hon har numera mig som favorit och biter inte mig ens vid lek , men hon  kan ibland bli lite hårdhänt med de andra i familjen vid bus. Annars är hon helt ansiktssäker och bits aldrig annars. När jag städar hennes gömmor kommer hon dock och ger mig ett litet tjuvnyp och ställer sig sen och blänger på mig för att jag rotar i hennes grejor.
Tyvärr ogillar hon de flesta främlingar och testar dem gärna.

3. Ford (hona). Nykomlingen i familjen kom till oss, via uppfödaren, som 7-8 månaders omplacering nu i januari. Testar ja, blodvite ja, sjukhusbesök nej inte ännu i.a.f. 😛. Vet inte hur hon hanterats i förra familjen men hon kan testa hårdhänt men det blir bättre och bättre. Ford verkar ha tagit dottern som favorit och som det verkar har hon även slutat att testa dottern när hon ligger i famnen. Hon testar mig fortfarande ibland men senast blev det i.a.f. inget blodvite så det går åt rätt håll. Hon mopsar sig även mot Imie fortfarande så hon åker på stryk med jämna mellanrum. Däremellan kan hon vara en riktig liten myspäls.

Det är ingen som helst skillnad på kön vad gäller bitandet, eller något annat personlighetsdrag heller för den delen. Alla drag är individuella. Det går möjligtvis att urskilja att visa drag är typiska för en viss uppfödarlinje, men alla illrar är unika. Precis som oss människor.🙂

Temperamentet kan däremot skilja en aning mellan honor och hanar.
Men då snackar vi ju hormoner. 🙂

Kan tänka mig att yngre illrar kan bitas på rent jäkelskap :p Min hona på 3 år nyper gärna i fötter, väldigt gärna i främlingars fötter. Hon brukar jaga efter min mammas fötter så fort hon är här haha Annars är det endast jämtemot främlingar hon kan vara reserverad eller att hon kan råka hugga lite hårt när man leker med henne, eller om hunden fått henne på grinigt humör. (Då är det fötterna man får passa.) Annars biter hon aldrig mig eller min sambo. Hon brukar sova på min kudde hos mig på kvällarna. Tror det har väldigt mycket med hantering och vana att göra. sett många dåligt hanterade illrar här och var som omplaceras pga de är för bitiga. Så, ja de kan bitas men det är inte direkt nåt de gör för att de är arga eller elaka. Och det är inte heller omöjligt att träna bort. Jättebra att ni vill hälsa på någon innan. Då får ni en mycket bättre bild av hur de fungerar. Gärna någon uppfödare då de ofta har flera illrar och många års erfarenhet på nacken. :) Lycka till!

När man bor i lägenhet är tyvärr det stora problemet ändå vad grannarna kan tycka om lukten. Hur är ventilationen och kan grannarna bli besvärade?

Kan ju meddela att idag klockan 3 på natten kom jag hem med våran första iller! 
Hon har aldrig försökt bita oss, trotts att vi var främlingar för henne  och när vi leker med henne så biter hon så otroligt löst att man knapt märker av det. Hur fin tjej som helst och passade verkligen mig och min sambo! Vi tog henne som en omplacering och hon har tyvärr bytt väldigt många ägare så nu kommer hon garanterat att få stanna hos oss livet ut. Så himla söt o go tjej är våran  lilla Molly på bara 2,5 år. Hoppas hon kommer leva länge och lyckligt hos oss❤️

#23 Ja asså hur ska jag förklara det här nu då… Vi har inga grannar, vi bor på övervåningen av en ladugård som ägaren har byggt om, vi bor inte inne i centrum utan bland några villaområden inne i stan. Så våra grannar är en verkstad och garage som ladugården är ombyggd till.

#24 haha, ja men dåså… grattis till första illern

Grattis till iller!!! 😄 Ang lukt i lägenhet så har jag bott på typ 8 olika ställen och aldrig fått ett klagomål vid flytt. Har aldrig känts utanför att jag haft djur och flera har varit förvånade över att det inte ens luktat något inne i lägenheten ;) En gång hyrde jag tom möblerad lägenhet i 5 månader med 3 illrar, utan att berätta att jag hade djur (var i akut behov av boende, snabbt) och enda kommentaren jag fick när vi hade flyttstädat var att det var vääääldigt bra städat :) Det blir ju ofta vad man gör det till. Nu bor vi i hus och då vi inte har illrarna lösa, utan i eget rum så luktar det faktiskt mer än när de går fritt.

Skulle vilja säga att min valp (hund) biter mig oftare än mina illrar (haft dom sen de var 10 v., de är 1 år i sommar) såatteh.. Men det är individuellt  givetvis.. 

Min granne har en som mer än gärna hugger alla förutom en i hushållet. Vilket kan ske. 

Så var förberedd på det värsta.

& på det.. så har vi också illrar i lägenhet, aldrig hört något från grannarna & känner aldrig stank i trappen.. (vi bor högst upp & har väl omkring 9 grannlägenheter i samma trapp)

Ok. Ni har tur. Men jag vet att det finns dåligt byggda hus därute, där grannar kan lida av att man har djur… eller bara ogilla det… Så därför nämner jag det.

Ja det är ju olika förstås :) Har hört om de som fått sanera och fått förstörda golv, men jag vet inte om jag träffat någon som haft det så..