Känner din smärta!

usch jag hoppas alba mår lite bättre snart och att hon mår bra så länge det bara går

vi skickar massa kramar härifrån

Har pratat med chefen nu, och precis som jag trodde så började jag tokböla och snora. Han sa att jag självklart får jobba hemifrån. Så nu ska jag ladda en bärbar dator med mitt jobb och dra hem snart… Skönt! Man vill lixom vaka över henne, ifall hon behöver hjälp… Sen kan man inte låta bli att pyssla massor med henne…

Så jag kommer inte vara här på ett tag nu, inte mer en kort iaf. Håll tummarna!

va skönt att du fick göra så! pussa tösen ifrån alla oss i gävle :)

Åh men det verkar ju som en snäll chef som förstår och låter dig jobba hemifrån!

Vi håller tummarna för er!

Tänkr på er, och vi finns här när du behöver oss.

Kramar i massor

usch.. kram på er.

Det här är så hemskt…ta var på eran sista tid tillsammans nu. Tänker på er. tröst kramar!

All kärlek från oss i småland.. Lider med er…

:') Tackar

Tråkigt o höra :( Men som du säger, jag tror absolut inte hon har ont, vår veterinär försäkrade mig att trots att albins mjälte var så groteskt stor så gjorde den inte ont..det var det enda som betydde något för mig. Ta nu bara vara på sista tiden..ta mycket kort och försök filma henne om ni har mjölighet till videokamera..jag hann aldrig det med albin o ångrar det massor.

Tänker på er, kram

Nej nu sitter jag här och gråter på riktigt!
Skickar tusen kramar till er! Tänker på er.

#3 va skönt att du får jobba hemma.Tröstkramar*håller alla tummar, tassar och allt man kan hålla*

Min vett  sa att cancern i bukspottköteln normalt sett inte sprider sig men att den växer.Det finns olika uppgifter om det . Jag har haft en vett som inte var så duktig och jag vet inget om er. Men jag tycker det verkar konstigt att ni inte röntgar benet .jag har två,eg. en som är jävlig på att klättra och det är väl inte otänkbart  att alba och så gjort  nåt sånt och brytet benet .Hon kan ha klämt den ochså.Häromdan lutade jag mig bak i soffan och tyckte det köndes knöligt ,rättade till joggingbyxorhna som hängde där .Det sprattlade till och en babe uppenbarade sig .Hade ingen aning. Angående cancern i magen så vet ni inget eg..Det är kanske inget .Normalt gör man en riktig undersökning för att kunna bedöma skadan .Ultraljud t.ex.

Tänker på dig. Ta vara på den sista tiden :)

Många kramar från oss.

#14, det är ganska vanligt att illrar som har t.x insulinom även får andra typer av cancer. På Albin dök det upp tumörer i hela magen … veterinärer kan känna ganska bra om det är tumörer. Jag tycker att när det är fastställt att en iller är så dålig som alba är nu så är det bara en plåga att hålla på med ultraljud och dylikt som är mycket stressande för djuret..

vad tråkigt =( sackars er

                            *tröstkramar*

16 # Det är vanligt att de får insulinom när de blir 6-7 år ja ,det är också vanligt att de får cancer när de blir äldre .Är insulinomet kopplat till annan cancer . Min vett sa nej .Men det betyder inte att det är så.Men finns det undersökningar som kopplar insulinom med andra typer av cancer.När jag läste vad DR Williams  skrev har jag inte för mig att han nämnde det.Han skrev att det var operabelt och man kan skjuta på slutet 2-3år ,men att det inte var en bot att operera .Till slut vinner tumören. "vetrinärer kan känna ganska bra vad som är tumörer" .Tänk om det vore så enkelt att man palperar med fingrarna ,Oj här är en tumör.Nej de kan känna om där är något som kanske inte borde vara där.Det kan ge en antydan hur man ska gå vidare i undersökningen.Är magen full med knutor och patienten mår dåligt ,kanske man inte ska gå vidare.Att bara känna med fingrarna skulle här i Sverige betäcknas som kvacksalveri.Hade numera kände Dr. Trollius diagnostiserat livmodershalscancer  med hjälp av fingrarna så hade han åkt dit tidigare.Jag säger inte att man ska behandla  in absurdum .Till slut går det inte längre, och då tycker jag det är bättre att låta dom somna in i famnen.Men jag tycker att man ska försöka gör de undersökningar som går.

Jag vill också här göra reklam för en medicin som heter Proglycem .Den används till insulinom i amerika.Den fungerar bättre än cortison som vi använder här.Den höjer blodsockret,och slutar inte att fungera som cortison kan göra.Nackdelen är att den är dyr och inte finns i Sverige.Men Djursjukhuset i Hälsingborg tog hem lite till sin patienter.

Usch vad jobbigt för er. Hoppas att den sista tiden blir fin.

Känner och lider med er!!!

passar även på att tacka för en trevlig dag/kväll i söndags…

Jag vet att Luci uppskattade det jätte mye =) *hon har tillåmed blivit lite gosig*

Jättetrist med Alba…

vet inte vad jag ska säga… hoppas hon får det bra sin sista tid… och vill ni ha hjälp/support eller bara sällskap så tveka inte att höra av er!

Massor med kramar från oss alla!!!

massa tröstkramar, tänker på er!

Tycker så synd om dig. Njut av den sista tiden ni har i hop och skäm bort henne lite extra.

Tänker på er.

Vet hur du har det, ta vara på de sista stunderna, Kram

Ursch vilken helvetisk vecka jag hade förra veckan! Ni skulle knappt tro mig, men alla olyckor verkar komma i 3.

På måndag blev Alba mycket sämre och slutade äta torrfodret. Hon fick även svårare att gå, blev vingligare. På tisdag vart hon tröttare, och jag började vaka över henne för att hjälpa henne när hon behövde. Flyttade ut hennes filt ut i soffan så att hon kunde ligga därute med mig när jag "försökte" jobba. I tisdags vart även min sambo tvungen att resa bort i jobbet, skulle komma hem onsdag kväll, och jag lovade att hålla henne "vid liv" tills dess. Kan säga att det inte var så lätt att vara ensam med henne hennes sista dagar. Satt mest och bölade hela dagarna. Fick hjälpa henne prick en gång i timmen att gå upp och pinka och bajsa. Tumören måste ha tryckt på tarmen så att hon inte kunde hålla sig längre än så. 1 gång i timmen, dygnet runt tom torsdag gick jag upp med henne. Fick inte sova mycket dessa dagar.

Tisdag morgon får jag även veta att familjens 7 åriga jämthund dött i svåra plågor efter en halsinfektion och 40,5 graders feber. Medicinen han inte verka i tid… *snyft*

På onsdag nås jag av nyheten att min förra sambo även dött under tisdagen, som jag var ihop med i fyra år. Min första kärlek… Hampus… Han var en av de helikopterpiloter som störtade i Ryd i tisdags. Fattar ni??? chocken var nu enorm och jag bölade 99% av dygnet. Det var vi som skaffade illrarna Alba och sedan Beda, och han var fortfarande illervakt under jularna. Det sjuka i det hela är att jag under tisdag morgon skickade ett sms till honom och berättade att Alba var döende, fick tillbaks ett sms där han var ledsen och han sa att jag inte skulle glömma att "livet går vidare också". Tyckte dessa ord var en liten tröst såhär i efterhand, så jag har vidarebefodrat hans sista ord till hans föräldrar. :-( Kände även piloten han flög med, Hök. :-( Jävligt surt slut för så unga människor som slitit sååååå hårt för att bli piloter.

Sjukskrev mig på onsdagen, resten av veckan.

På onsdag kväll kom så äntligen min sambo hem och det var en stor lättnad i min kris. Min syster och hennes sambo som hållt mig sällskap några dagar kunde åka hem igen. Vi spenderade ett sista dygn med Alba innan vi på torsdag bestämde oss för att hon inte skulle behöva lida mer. Tror iofs inte att hon hade ont, men hon var nog rätt matt sista dagarna. Hon åt BARA laktosfri grädde sista 2 dygnen. Hon lyckades smaka på några små bitar gul kiwi på onsdagen, men det var det sista fasta födan hon smakade. Hennes favvofrukt var kiwi. Åt även nån minibit med kex, hennes nya favvogodis. Men annars var hon såååå duktig och åt grädden man matade henne med en gång i timmen. Skönt att hon iaf åt något, annars hade hon blivit jättematt jättefort.

På torsdagen sken solen, och vi hade beställt tid hos en liten veterinär i Uppsala. Åkte dit vid 16. De hade tänt ljus i undersökningsrummet, och hon fick en sista spruta. Veterinären sa att hon kunde bitas när hon fick sprutan eftersom den gjorde ont. Men hon kände inte Alba, världens snällaste iller. Hon skulle ALDRIG bitas. Den verkade inte heller göra ont och på 10 minuter hade hon somnat på mitt bröst. Vi lämnade henne där, i son fleace-bläckfisk, som hon älskade att sova i. Så om 1-2 månader kommer  hon hem i en urna och får stå i bokhyllan med Bedas urna.

När vi kom ut till bilen igen, utan Alba, satt vi en kvart och bara andades. Den ena djupa sucken efter den andra. Sedan sa vi båda att det underligt nog kändes som en lättnad. Att vi gjort det bästa vi  kunde som avlivat henne på denna dag, det kändes så rätt mot henne. Inte en dag för sent, och inte en dag för tidigt. Vi fick ha ett bra sista slut med henne.

7 år och en månad blev hon. En värdig ålder för världens snällaste illerhona.

Sjukt nog var Albas avlivning det jobbigaste på veckan. Efter hon var död kändes det som om inget värre kunde hända, nu hade vi haft 3 dödsfall inom familjen denna vecka… Hur mycket ska man tåla? Intressant nog slutade helgen med att jag var så jäkla tacksam för att jag har en sån underbar sambo, som tar så bra hand om mig. Man lär sig uppskatta det lilla i kriserna!

Måste jag byta Alias nu? :)

#20> Troop> Tack, håller med om att det var trevligt att träffas. Och kul att se erat busfrö, vilket energi-knippe. Sambon min hade aldrig träffat en valp förr och blev förvånad över hur mycket mna kan hålla igång. Hon måste ha sovit som en klubbad säl sen?

Det var ändå lite tröst att få se lite ungt illerliv… trevligt!

herregud vilken vecka! jag lider å fruktansvärt med dig, ingen skall behöva stå ut med så mycket sorg på så kort tid. Alnba fick iaf en fin sista tid. tröstkramar i massor

Vilkn vecka ni haft, lider med er, det är fruktansvärt. Hon fick en fin sista tid tillsammans med er! Kramar

Vad kan man säga? Orden saknar betydelse… Allt kommer verklligen på en ggr av sorg och smärta. Livet e verkligen inte rättvist ibland eller i alla fall DÖDEN ÄR INTE RÄTTVIS! Tre mäktiga tårar rinner för dina kinder och vi lider verkligen med dig. Tre individer som stått dig nära. Pusta ut. Alla varför som inte finns svar på… Men som du säkert vet och som många som sagt att du får leva på de vackra minnerna och tänka och tro på att Alba och din Jämthunden och ditt ex är på en vacker plats nu. Du har säkert haft oändliga sorger innan och vet hur du bruka göra för att le och minnas… Skriva, måla, en vacker sång etc… Tiden med dina nära och kära är obeskrivlig nu.. Den behövs och vi är nog oändligt många här  som skänker dig i tanken  en näsduk efter dina tårar runnit en stund… Tårar behövs! *Omtanke från mig, illrarna Svea, Groggie och Tessie

Tycker inte du ska byta Alias nu om du inte känner att du måste… Hur kan man hedra någon som betytt mycket för en… Du vet bäst vad du bruka göra… Jag har själv skapat ett minneskåp hemma där saker har stor betydelse. Där har jag mina illrar Tussana och Lenoras urnor, där har jag kort och en leksak som kommit har stor  betydelse för dem… Där har jag kort på vänner av människor och djur som inte längre finns mitt bland oss men som haft stor betydelse i mitt liv…. För mig ha de hjälpt mig i livssorger och i livets glada stunder och de är som de finns kvar och följer en i vardagen med på någe vis…

Tackar för alla uppmuntrande ord.

#30> Jo, även jag har ett sånt där minnesskåp. Av varje djur som dör brukar jag klippa en tuss av pälsen och knyta ett band runt. Har 3-4 hundtussar och en tuss från Beda och en från Alba. Bedas urna och en massa foton står åxå i min bokhylla. Lite magstarkt kan vissa tänka, men inte jag… :)

Hade inte mage att stoppa ner Alba i den kalla jorden än, så jag lämnade in henne på kremering istället för att ta med henne hel hem. Måste bearbeta lite innan jag får ner mina djur i jorden. Beda har vart död ett halvår, men är fortfarande inte begravd. av nån sjuk anledning är det en liten tröst att ha dem där i bokhyllan.

#31 En kollega till mig berätta hur hon skulle göra med sin kremerade hund… Jag nappade direkt…

Askan ska spridas på min grav eller i min grav den dag jag själv ligger i jorden…  På så vis är vi tillsammans igen även om jag vet att våra själar är i himlen då.. Är barnslig och tror på himlen nu och Gud har ett förfärligt jobb med min Lilla Nora nu för så extremt busig som hon var…

#32 vilken bra idé.

Som om inte helvetet kunde lätta lite så ska jag åka till hemmet där min mormor ligger och säga hejdå till henne idag efter jobbet. De hade ringt idag och frågat om de skulle köra in henne till sjukhuset för dropp eller låta henne dö en fridfull död på hemmet istället. *suck* Vilket val? Jag vill hellre att hon får dö där hon är trygg, på hemmet där hon bott ett tag nu. Så jävla värdelöst att behöva säga hejdå till någon man älskar… så jävla värdelös vecka! Jag som precis trodde jag var påväg ut ur detta djupa hål. :-(

ursch finner inte ord mer än att jag tycker du är enormt stark som orkar allt detta. många tröst kramar från oss

#34 usch va hemskt, va ett bra val. Skulle man välja så vill man hellre somna in på ett hem än sjukhus. *tröstkramar från oss*

:O stackars :'''( beklagar sorgen….tur att Alba hade det bra hennes sista tid, å att det kändes som att ni gjorde det bra att ni avlivade henne just då :)

                          *tröstkramar*

tycker väldigt synd om dig, det är så hemskt att förlora ngn man älskar…hoppas det vänder för dig snart. kram

men jisses! hur mycket ska en människa behöva ta? lider verkligen med dej! massa tröstkramar till dej!

#26 -> AlbaStiffler: mjo… klubbad säl är nog det minsta man kan säga… sov ända tills nästa morgon… fast då var hon å andra sidan uppe i varv igen :P verkar inte direkt finnas nått stopp på henne… ge henne 20min för att powernappa så kan hon hålla igång ett par timmar till :P

Jätte tråkigt med Alba och givetvis med allt annat som hänt :/

Men som sagt erbjudandet kvarstår! vill ni ha lite sällskap med tillhörande duracell-iller så är det bara att säga till!!!

:-)