bitig illerhona.
Hallå. För nästan 2 månader sedan köpte jag en illerhona som då var 8 månader gamal. Vi köpte henne som sällskap till vår haniller som just blivit ensam här hemma. I början hanterade vi henne med endast vantar då hon bet mycket , och väldigt hårt. Hon var alltid på sin vakt , hon sov knappt och låg alltid så hon hade koll på alla. Vi har kunnat hantera henne utan vantar nu i snart en och en halv månad men hon bits än! Fötterna är hon väldigt glad i att bita och hon sätter sig hårt och vägrar släppa ibland , och ändå är det bättre än i början… Man kan plocka upp henne men hon börjar genast vrida sig och vill bita. Hon burrar även upp svansen lite då och då. Annars är hon jättesocial och följer en överallt. Är man på toa så ligger hon utanför dörren och väntar. Jag tycker inte hon upplevs som aggresiv , snarare osäker och med mycket attityd. Hon är inte heller särskillt glad i godis så man kan juh inte ge henne något sådant för att träna henne i att vara snäll i famnen. Däremot älskar hon vetegrodsolja men det får man juh bara ge begränsat med. Är det någon som har något bra tips på att träna bort hennes ständiga bitanda och kanske få henne mer säker av sig? För både händer och fötter är sönderbitna på oss här hemma nu :p Hon gillar att leka tagen , så vi springer mycket i huset och hon springer efter och jagar. Men det ger juh inte så mycket närkontakt… Hon ska steriliseras om en vecka , brukar betenden ändras då? Är tacksam för tips. Mvh Sönderbiten.

Söt tjej! Tycker det låter som ni gjort stora framsteg och det kan vara så att hon helt enkelt behöver mer tid.
Vad gör ni när hon visar oönskat beteende?
Låter som en väldigt stressad tjej, som min Aylinh och hon är väldigt känslig för förändringar och upplever gärna allt som någon typ av hot.
Nu menar jag inte att det är ni som stressar henne utan att hon kanske inte alltid haft det så roligt? Eller att hon faktiskt bara är lite "nervig"..
Vad har ni testat för godis? Gimpets multivitamin är en pasta på tub och är guld värd här och hos många andra.
Vissta ska man ta det lite lugnt med vetegroddsoljan men mina har inte krävt så mycket för att uppskatta det utan varit nöjda med att slicka på själva flaskan eller tunt utsmetat där det ska bittränas.
Kanske växla med lite ägg?
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

Angående steriliseringen så är det kastrering som gäller, gör det enkelt för mej och länkar till en artikel;http://iller.ifokus.se/articles/4f29404b88f47251b90027eb-kastrera-din-iller?articles-1
Hur det påverkar beteendet är helt individuellt, är hon i brunst nu?
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus
Ja vi har märkt stora framsteg men det känns ändå som man sitter fast :/ för det mesta tar vi upp henne och försöker klappa henne när hon bits , men hon är redan hyper då så hon söker efter fingrarna eller annat hon kan bita. Men vi håller henne tills hon lugnar ner sig så hon inte lär sig att hon kommer ner om hon bits. Sen när hon är lugn släpper vi ner henne och ibland leker med henne eller så springer hon iväg och hittar på med något. Vi köpte henne från samma uppfödare där vi köpt de andra illrarna och vi har aldrig haft dessa problemen med dem. Där satt de i en i rätt liten bur utomhus , 2-3 illrar tillsammans. När hon sen kom till oss så får de juh gå fritt i huset. De första dagarna vågade hon sig inte ens ut ur rummet där vi har buren och så fort man kom in där så sprang hon och gömde sig. Vi ville inte stressa henne utan lät henne ta den tiden hon behövde , kan det varit där något har gått fel? Vi har testat med cat sticks. Vår ena iller är tokig i dem men inte honan. Vi har testat något annat med men minns inte namnet. Testade lägga vetegrodsolja på magen på dem när jag skulle klippa klorna och det funkade utmärkt på de andra två men ikke på henne. Så fort hon såg fingrana skulle hon på dem… :/ kanske ska införskaffa gimpets då och testa :) Ja hon är brunstig nu , men har inte märkt att hon blivit aggresivare eller något sånt.
Inte för att jag har någon iller ännu och egentligen inte kan ett skit men jag såg en video på youtube där han sa att för att lära illrar att inte bitas skulle man lyfta upp dom i nackskinnet och hålla en stund när dom gjorde något oönskat eller trycka ner dom när man håller i nackskinnet sen släppa ner dom som vanligt. inte säga något eller nått, bara upprepa det tills dom lärde sig. Han sa att illrar gör så mor varandra naturligt eller nått. sen vet ju inte jag om det funkar som sagt
Det finns massvis med godis… som man kan prova.. Let's bite är ju torkat kött (finns många sorter) du får se om du kan hitta det och prova… sen kan du ju prova rått kött av alla dess slag… Jag har ångkokt kyckling till mina katter när jag försöker lära dem tricks (dem nekar att rått som godis)… kanske funkar på iller med???
Vad det gäller bitandet så har jag ingen erfarenhet av iller men jag tänker lite på mina erfarenheter med katt och hund… Att ni leker jakt där hon jagar kan vara en anledning till att hon biter er i tårna, Eftersom under leken så jagar hon era fötter så dem blir bytet så dels är ni inne och triggar hennes jaktbeteende sen att hon kommer och biter er i tårna när ni inte leker kanske är ett sätt för henne att bjuda in till lek??? Så där skulle jag försöka hitta nått annat som hon kan jaga, en vippa med mus eller svans på så att hon slutar se era fötter som byten… Har hon leksaker som hon får bita på??? Hur är hon med er andra iller?? (byt ut händer och fötter till leksaker)
Sen när ni leker med henne om hon bits så avbryt leken direkt ställ er upp och gå därifrån och ignorera henne 1-2minuter. Hon kommer inte ha en aning till en början vad ni håller på med, men förhoppningsvis ramlar poletten ner. (tanken är att hon ska inse: Aha! bits jag vill ingen leka med mig!)
Ett tips är att fundera på vad hon gör innan hon börjar bitas, leker hon? har hon bråkat med den andra illern? har ni lekt mycket med henne innan ni tar upp henne? är hon rädd? har hon ont? Bits hon mer eller mindre när ni hanterar henne nyvaken? Kan hon vara hungrig?
Att säga ett skarpt nej och väsa åt henne har jag oxå hört att man kan göra men det vet jag inte om det funkar…
Att kastrera kan hjälpa henne varva ner lite men det tar ett tag innan alla hormonnivåer har lagt sig.
// Jenny and the tassilicious
Det både låter och ser ut precis som min lilla illerdam här hemma 😛
Hon är nu 11 månader gammal och är fortfarande sådär bitig och galen! Hon har dock sina små stunder då hon kan stanna i knäet och sova, men det är ju inte varje dag det händer precis 😉
Kämpa på och lycka till! 🙂
"I am definitely a mad man with a box." - 11th Doctor
#4 japp , jag har testat trixet med att ta i nacken och även trycka ner i golvet. Har också läst att det är så mamman fostrar sina valpar :) , men jag har inte tyckt det hjälper alls. Vet inte om det är för man gör fel eller något. Jag har testat det några gånger på denna tjejen , och i vanliga fall blir de juh lugna när man håller de i nacken , men inte hon. Hon slet och höll på så jag testade klia henne på magen samtidigt , då lugnade hon sig efter ett tag. Men så fort man ska släppa ner henne så vänder hon sig efter fingrarna igen… #5 det med att vi triggar henne är säkert sant , har inte tänkt på det på det viset förr :) och det stämmer säkert att hon vill bjuda upp till lek när hon biter. vi har några leksaker men hon är totalt ointresserad , liksom de andra två , de leker hellre med varandra eller oss. Vi gjorde en hemmagjord leksak då vi knöt en strumpa i ett snöre för att se om det var intressant så vi kunde köpa en riktig , men hon bara nosar på den och sen går mot fötterna. När hon biter i fötterna så står hon först lugnt och fint och bara nosar , och det låter jag henne göra. Sen har jag lärt mig när hon ska bita för då har hon nosat på samma ställe för länge så då drar jag undan foten. Men hinner hon bita så bara fortsätter hon anfalla , kanske är det ett sätt att leka? När hon biter i händerna så är det när hon tycker man hållt henne för länge , det går bra att plocka upp henne (för det mesta) sen brukar man kunna hålla henne i 10 sekunder innan hon börjar vrida sig och vill bitas. Om hon ligger och sover och man tar upp henne så brukar hon aldrig reagera , då kan man till och med hålla henne mot kroppen. Därför upplever jag inte henne som aggresiv. Tycker verkligen du kom med bra råd och ska testa dem som se om det blir någon förbättring. :)

ALLTSÅ det här med att lyfta/dra/nypa i nackskinnet är ju helt galet, jag är så attans trött på att det förespråkas och används…
Varför vill man straffa ett djur fysiskt? Argumentet med att illrar är tuffa mot varann fungerar inte, en iller vet skillnaden på ägaren (människa) och en annan iller. Det dom inte nödvändigtvis vet och förstår är att vi är känsligare än illrar men det är väldigt konstigt att visa det för illern genom att ge den stryk?
Jag har själv som nybörjare blivit övertalad att testa det, det var också under en tid när det var den generella synen på hur man "tuktar" en iller. Fast det tog emot och var emot all logik så gjorde jag det, tur som så visade illern tydligt att det var det sämsta jag kunde göra.
Jag har haft en hel del illrar med väldigt olika mentalitet men kan med säkerhet säga att det inte skulle gynnat mej eller någon av illrarna om jag gått på dom fysiskt, varken pirayorna eller dom som bara trotsat.
För mej är det lika obegripligt som att ge ett litet barn en rak höger för att hen nöp mej i rumpan.
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

Lite mer konstruktivt då 😃
Man kan skapa tillit och bygga en bra relation med djur på fler sätt en närkontakt.
Kan ni kanske gå på lite promenader?
Jag brukar sy "brottarkompisar" till illrarna, långa rektangulära och fyllda stavar som köper lite avstånd.
Det låter inte som att hon är bekväm med att bli upplyft överhuvudtaget, det kanske ni inte kan kräva av henne nu heller?
Behöver hon lyftas så kör korta pass där hon får slicka på vetegroddsflaskan under tiden. Hur håller ni henne? Stabilt och nära kroppen kanske behövs.
Hennes beteende är inte det minsta konstigt om hon fått leva i en bur första halvåret av sitt liv, stackarn förstår nog verkligen inte vad som händer och vad människor faktiskt är bra för.
När det går överstyr här brukar jag väldigt gällt tjuta till "iiiih" så illrarna förstår att jag får ont men även där måste man se hur illrarna reagerar, vissa kan bli jättestressade och det får motsatt verkan.
Hur som så är nog bästa tipset ändå att ni inte tvångskonfronterar henne utan ignorerar när det går överstyr. Då har hon liksom redan kommit inte i fel sinnesstämning.
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus
#9 som sagt , precis som du , har jag testat det , men jag skrev även att jag inte tyckte det funkade och använder därför heller inte den metoden alls! Ja jag har selar hemma men har inte kommit så långt än med henne , glömmer ofta bort det men ska testa nu i helgen tänkte jag , ta ut alla tre. :) Vi måste hålla henne precis bakom framtassarna , annars bits hon. Men jag brukar hålla henne mot kroppen med huvudet vänt bort och andra handen under rumpan förståss. eller så lägger jag henne så hon vilar på min arm. Då brukar hon vara rätt lugn , särskillt om man går runder i huset samtidigt för då har hon en massa att vädra efter. :)
#10 Det är ju en perfekt tillfälle för henne att acceptera att vara i famnen! Så fort ni tänker lyfta upp henne lägg henne på armen och ta en liten rundtur i ett annat rum medans ni gullar med henne så hon kan associera att upplyft "då ska vi göra nått spännande" sen innan ni släpper ner henne så låt henne en liten slick på vetegroddsflaskan så kan ni släppa ner henne sen… (när ni står still/sitter så låt henne vara i famnen bara en 10sek… sen utökarna med 5-10sek var tredje gång)
Sen ha tålamod det kommer ta ett tag innan hon kopplar det hela… Är hon mer villig att stanna i famnen om en annan iller är i famnen?? Då kan det vara ett bra sätt att få henne acceptera att vara i famnen! När du ändå ska in till veterinären så be henom göra en hälsokontroll på henne och klämma igenom henne så det inte är så att hon har ont att det är därför hon bits och ger sig på fingrar uppe i famnen…
// Jenny and the tassilicious
#0 Här har jag LilleMann som hatar händer och biter i rent försvar. När han kom så strök han längs väggarna, undvek mig så mycket han bara kunde, undvek att ta kontakt med mig.
Jag började med att tala om att jag skulle lyfta upp honom, lyfte upp honom korta stunder, tvekade inte utan tog ett stadigt tag i hela kroppen på honom, bara höll, kanske gav honom lite vitaminpasta, pratade/berömde lugnt och strax innan han började visa att han ville gå ned, så släppte jag ned honom, fortfarande pratande. Så här har jag hållt på sedan han kom i augusti förra året. Nu kan han vara stilla i famnen en liten stund och jag får klappa honom över och runt huvudet men av ren självbevarelsedrift så inga fingrar runt munnen.
Han kommer aldrig att bli en gose-iller men han har blivit sååå mycket bättre. Han kommer alltid vara tvungen att hanteras med varsamhet och ett säkerhetstänk. Nu tar han kontakt med mig, han visar när han vill något. Han älskar att tänka med hjärna så det går åt många toa-rullar. Han älskar att gå på promenad och även där tar han kontakt och vill komma upp en stund. Ibland är stunden på hans villkor och ibland på mina.
En kväll efter han hade varit i famnen och blivit nedsläppt, så la han huvudet på fötterna, jag fick klappa honom på kroppen utan att han visade tendenser att bitas. Strax innan han själv tröttnar slutar jag klappa. Det var en belöning om något för min del.
Det har varit så illa att jag funderat på att sluta ställa honom på grund av hans osäkerhet, stresskänslighet och viljan att bitas när det blir för mycket för honom. Men sista utställningen fick han kommentaren: easy to handle. Då var tårarna nära :-))
Jag uppmuntrade inte till att leka med fötter eller händer. Sådana lekar får han leka med dom andra. Leker vi så är det med leksaker. När han kom nära mina fötter och inte gjorde något, bara luktade, så berömde jag med rösten eller gav honom pasta. Märkte jag att han ville bitas så sköv jag undan honom försiktigt men bestämt.
Skulle jag ta honom i nackskinnet i bestraffningssyfte så skulle jag förstöra det lilla förtroende han har för mig. Han kommer alltid att vara lite mer krävande än dom andra och förmodligen kommer bara jag att kunna hantera honom men aldrig att jag omplacerar honom.
Vet inte riktigt om du blir hjälpt av min text men jag tror med tid, tålamod, kärlek, mutor, konsekvent hantering kommer du att komma långt.
Hillbiörns illrar finns på Facebook.
Under en period kan man ge lite mer belöning än vad man annars gör. Bygga förtroende kan man tex göra genom att varje gång man tar kontakt och lyfter upp så har man helt enkelt vetegroddsoljan framför nosen på henne. Hon lär sig associera era händer och er beröring med något positivt. I er situation tycker jag ändå att det är lättare att ge råd än då det gäller illrar som levt under mer eller mindre optimala förhållande under valptiden och ändå biter. Här finns det ju en tydlig anledning för illern att bete sig så som den gör- den är helt enkelt totalt ovan vid den situation som den hamnat i. Människor som vill hantera den och stor yta att röra sig på. Och något man inte får glömma är att man alltid ska ge beröm när en sådan Iller uppvisar ett önskat beteende, istället för att bara försöka tillrättavisa ett dåligt beteende. När ni tar upp henne och ger vetegroddsolja så beröm massor medan hon slickar på flaskan och sätt ned henne innan hon tröttnat. Tycker även att den gamla "dängan" att man absolut inte får släppa ned en Iller som bits går emot sig själv lite.. Illern blir inte mer sugen på att vara uppe i famnen för att man tvingar den trots att den tydligt försöker visa att den inte är bekväm i situationen. Och jättebra tips om att avbryta lek med fötter och händer med en leksak. Så massa beröm! Låt henne slicka på flaskan till oljan, man behöver inte ens trycka ut något för att dom ska få smaken i munnen.
Sajtvärd på Iller.ifokus
Det är exakt samma med våran lilla tös, vi hade ett liknande inlägg här inne för ett tag sen 🙂
Vi har oxå använt handskar så vi kunde hantera henne utan stress och så hon får lära sig att att vara nära utan att varken hon eller vi stressade upp oss. Handskarna ligger nu på hyllan förutom vid kloklippning eller när vi ska ta på selen för att gå ut lite, selen är fortfarande lite läskig 🙂
Hon bitts fortfarande men inte alls som i början och hon har blivit mkt mer nyfiken på oss, tricket vi använder är laxolja eller vetegroddsolja och så är vi väldigt väldigt lugna runt henne, det enda hon får leka med är prassliga kattleksaker (tycker hon är roligast) som vi slänger iväg =) alltså ingen lek precis runt oss =)
Dock biter hon fortfarande i fötter och råkar man vara för snabb i rörelsen runt henne biter hon och "attackerar" men små framsteg och ignorerar dåligt beteende har funkat bäst för oss!
Lycka till 😃
#8 Nu vet ju inte jag hur ni har gjort precis men tycker absolut inte det är att ge illern stryk eller att man straffar dom. Mer som en tillsägelse bara.
http://www.youtube.com/watch?v=7unlTYsUmvE
4 min och framåt pratar han om det och visar, illern gäspar till och med så den har inte ont. Tycker det ser väldigt lugnt och snällt ut .
#15 vi har väldigt svårt att läsa av illerns signaler. En gäspning för oas kan verka som att illern är helt avslappnad när den i själva verket försöker ge lugnande signaler åt sin hotfulla ägare. Illern känner sig inte lugn och trygg i situationen. Det är ett straff. En tillsägelse kan man helt klart göra verbalt. Det är även en myt att illermammor tillrättavisar sina valpar med liknande metoder. Illermamman flyttar sina valpar på så vis och pratar ett helt annat språk än vad vi som människor har möjlighet att förmedla till våra djur. En Iller tex tror inte att du som människa är dens mamma som "fostrar" den när du tar den i nackskinnet eller trycker ned den i golvet- illern ser en många gånger större människa som hotfullt dominerar den/ utför onaturliga handlingar mot den.
Sajtvärd på Iller.ifokus
#9 OT: när du syr brottarkompisar har du nån tyngd i dem? typ liten påse med ris i ena änden eller fyller du dem med vadd??
// Jenny and the tassilicious
Vi har nog haft en väldig tur vad det gäller bitandet med våra illrar :) förutom våra omplacering första veckorna. Men det berodde nog mest på osäkerhet och miljöombyte:) det som fungerade bäst för oss var att ta henne till ställen där hon kanske inte kände sig så säker ( ut i snön mm) då hon gärna ville bli upplyft och hanterad. Annars fick vi i princip inte röra henne. Nu är hon världens goaste och ska alltid ligga i knät och älskar att bli ompysslad. Kommer springandes när man kommer hem och vill upp i famnen :) dock inte väldigt förtjust i andra människor. Då tvekar hon inte att bita. Men det kan vara värt att testa att ta henne till ett ställe där du är säkerhet för henne :)
Tack för alla tips. Jag ska testa och se vad som funkar bäst för henne :)
Dom flesta här inne vet nog vem min lilla Rora är x)
Hon kom till mig efter att hon suttit i ett terrarium och va väldigt osäker och högg på allt och hon släppte in för något i världen (haft henne sittandes i min handled i 15 min) och jag provade allt, hon förstod tillslut att jag inte var farlig men hon fortsatte bita, så jag var lika dum mot henne som hon var mot mig och sa till på skarpen efter allt gullande och lirkande och det behövdes bara max 6 gånger sen funkade det med rösten.
Vi hade liksom inga moment som man riktigt kunde berömma. Sträckte man fram handen så högg hon direkt.
Och nu blev hon faktiskt domarfavorit på samma utställning Nettan pratade om i #12. Tror du jag grinade eller? xDD
Men skulle aldrig ta en osäker iller i nackskinnet. Jag märkte ju på Rora att hon tillslut bara var elak och jävlades och var inte osäker längre. :)
Det som överhuvudtaget är värt att göras, är värt att göras bra.
Hej, min kille var sådan med bet å ville inte släppa. Så de var grill vantar som ibland som skydd. Nu ta jag upp han han slickar mej i hela ansiktet å ibland så försöker han bita men han biter bara som ett nyp. Var köper ni den pastan till dom? Lycka till med din tjej :-) charlie
Ja jag undrar också om den pastan var man hittar den. Är det i en vanlig matbutik? Och om de äter pasta på tub , är det okej för dem att äta riktig pasta med då?

#15 Jag har sett den videon ganska nyligen men kollade på den idag igen, visst kan han en del om illrar men har överlag en väldigt förlegad syn på hur man håller och behandlar illrar.
I Sverige har vi inte illrar i bur, vi tvättar dom inte i onödan, vi opererar inte bort körtlar, vi förespråkar inte fysisk dominans.
Jag vet inte riktigt varför du inte vill tro på oss som har haft ett gäng med illrar och erfarit båda typerna av uppfostran?
#17 Jag fyller bara upp dom med något mjukt som finns till hand men det är säkert inget fel med att göra dom lite tyngre! Brukar göra dom i storlek med illrarna men smalare, att sy dit lite "flärpar" är säkert också uppskattat 🙂
---------------------------------------------------------
Så ingen tror att jag alltid tyckt att allt bara är fantastisk och tagit symaskinen här hemma med en klackspark så kan jag fylla i att jag när först fick hem tjejerna och bodde i en etta så var det väldigt svårt att komma undan vilket ledde till att jag flera gånger låste in mej i badrummet och bara grät.
Att ha en iller som faktiskt skickat en till sjukhuset och riktigt skadar än är riktigt skitjobbigt och man kan inte alltid hålla humöret och hoppet uppe, när det dessutom tog mej år innan jag ens kunde se en fin sida hos Aylinh så var det klart det påverkade mej.
Numera känner vi varann väl och visst kommer det lite välriktade bett då och då men jag har blivit passivt aggressiv, går runt här leendes och svär - pojkvännen tycker det är ganska kul.
För mej har det iaf varit viktigt att få ösa ur mej i mellan åt, även om jag aldrig tänkt att ge upp.
#19 Jag håller tummarna för att något fungerar galant 🙂
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

#21,22 Glömde! Ne det är en pasta som typ kräm, inte spagetti öht.
Lättast att få tag i på nätet, zooplus har ganska billigt men där måste man ju beställa för en viss summa. Googla på Gimpet multivitamin!
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus
#23 Ja hon ska nog bli minst lika go och kelen som de andra två tillslut :)
#23 Känner igen dedär med att bara bryta ihop och känna att allt var hopplöst x)
Mamma har kommit hem så har jag bara suttit och gråtit med händerna fulla av blod liksom. Var ju lagom kul men nu skulle jag aldrig byta bort min tös. Hela den tiden var värt det, iaf nu när man tänker efter :)
Det som överhuvudtaget är värt att göras, är värt att göras bra.
#23 Jag har aldrig sagt att jag inte tror på er O: Jag sa bara att jag inte tycker det där är att ge illern stryk och jag tror inte att det gör lika ont och att man kan jämföra det med att ge en rak höger i ansiktet.. haha Sen så har jag bara hört er säga det medan på massor av veterinärsidor och illersidor och andra med illrar säger tvärtom. Man får väl prova sig fram och se vad som passar en själv och sitt djur bäst.