Jag saknar...
…alla illrar som inte finns med längre.
Illrar har verkligen alla egna personligheter som inte går att ersätta.
Jag saknar de som;
älskade att ligga i knät
älskade promenader
alltid var med en i hemmet
uppskattade att följa med överallt
Jag saknar nog mest illrar som var intresserade av mej, var med på allt och ville umgås med mej.
Mitt gäng nu är också fantastiskt men minimalt intresserade av mej, jag vill skratta med dom inte åt dom! Det är ju Oliwer som tycker jag är skoj men bara tills tjejerna tar över, dom får jag ju vara så försiktig med så det blir aldrig så där avslappnat.
Jag saknar mina bekymmerslösa grisar helt enkelt!
Saknar ni något speciellt som försvann med illern? Jag gissar att de flesta av oss ändå saknar alla illrar man haft..
/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus
Jag saknar min Pegasus som varit den snällaste och rent ut sagt "bästa" illern jag faktiskt haft. Pålitlig, promenadglad och världens snällaste! Jag saknar min Dexter för att han var världens bästa förstagångsiller och min första illerkärlek. Och man kan ju inte annat än sakna Skit heller. Han var ju min gulligaste iller som bet de flesta utom mig. Pratade om hans och pappas hat till varandra senast igår. Men mest av allt saknar jag dom alla 3 tillsammans. För mig var det en helt perfekt grupp
Sajtvärd på Iller.ifokus
Saknar alla ngt otroligt.
Bubs, min första iller som var med överallt. Som var med då jag jobbade i stallet, som jagade mig i ridhuset, som satt i handväskan då vi var ute. Han som gick ifrån husses knä om de satt i soffan, och la sig i mitt då jag kom.
Tjejen med sin försiktiga personlighet som bet som en symaskin i början och sen fortsatte bita alla utom mig. Jag tog ledigt i tre veckor för att få en bättre kontakt med henne i början. Hon som slutligen fick den största platsen i mitt hjärta.
Skitos som aldrig lyckades klia sig på öronen utan att missa och som var så gudomligt snäll.
Iris, liten som en vessla flyttade hon in 13 veckor gammal. Efter att ha haft 4 hem i sitt korta liv. Alla andra illrar hatade henne då hon inte kunde prata illriska. Skitos började sen skydda henne och hon blev en så glad och busig liten tjej.
Cathy som var det snällaste och vänaste man kunde tänka sig.
Cliff som var en galen buskille med atletiska förmågor som matchar Celadons.
De här sex var en underbar flock. Kom hem till sex illrar som kröp upp i knät varje dag. Usch, nu sitter jag och gråter på jobbet :(
Flocken jag har nu är inte lika gosig. De har alla vuxit upp tillsammans från valpstadiet och har varandra, utom Celadon men han är ingen gosiller. Amon är den som vill kramas hela tiden, men de andra har större behov av att kolla vad jag gör och bli lite klappade och busa med mig, men inte av att ligga i knät en längre tid.
Sen har den här flocken utegårdar så att de inte är lika vana med promenader. Synd att det blivit så, är ju en fin stund att vara ute och gå.
Starta ny diskussion