Lite hjälp och råd..
Hej hopp!
Nu är det så att vår lillkille Jorm på 4,5 månad verkar ha gått in i förbrunst.. killen fick ner kulorna när han var 4-5veckor, och nu har han börjat göra tappra parningsförsök på en skräckslagen, kastrerad Aiia.. Jätte jobbigt för båda två såklart!
Så nu kommer vår fråga, hur ska vi bete oss när han gör sina försök? Hittills har vi plockat isär dem, och det har hänt ca 3 ggr. Och efteråt ser Jorm så skamsen ut att det gör ont i mammahjärtat, och Aiia ser helt chockad ut.. Gör vi fel? Samtidigt kan man ju inte låta honom prova heller, för Aiia bara tjuter men säger inte direkt ifrån, eftersom han håller fast henne..
Är enda alternativet att dela på dem om det fortsätter såhär? Och som sagt, hur ska vi bete oss när det händer?
Jag har faktiskt låtit Bus hålla på men tjejerna är ganska duktiga på att säga ifrån även om Bus skiter fullständigt i det. Jag anser inte att tjejerna tar skada av det än så länge.
Nu har jag märkt att kulorna har åkt upp igen. 
Sara
Okej.. kan de åka upp igen? Hade jag ingen aning om :P
Men grejen är att Aiia är lite mesig av sig, lite sådär mammig och lugn och försiktig.. Så när Jorm lägger sig över henne och biter tag i nackskinnet så fräser hon inte ifrån, utan bara ligger och tjuter och skriker och hoppas att han ska ge sig.. och det gör han tyvärr inte :P
Men man ska väl inte säga åt honom när han gör så? Det skulle kännas jättefel, för han gör ju i grunden inte fel.. det är ju hans instinkter, hur ska han veta att Aiia inte är med på samma sak, liksom..? :P
Så alltså, är alternativen att låta honom hålla på och hoppas på att Aiia säger ifrån, eller att dela på dem? Usch, vill inte dela på dem..
jag satt i samma sits med gimli o tjabo som båda gick i brunst vid 4 månaders ålder, nu har jag ju då inga honor men bilbo & albin blev ganska hårt utsatta dom oxo :) slutade med att jag faktiskt fick dela av och bokade kastrering på deras 6 månaders dag ;)
Kan säga att det kan gå illa. Jag har haft en illerhona som inte var brunstig och som försökte säga ifrån som vart våldtagen av en brunstig hane. det var en blodig och otrevlig historia.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
aha, så att det är därför griggie åller på så. Jag som trodde att han än så länge lekte när han låg på skrollan, nu bet han dessutom henne i nackskinnet och drog iväg på. Men jag vet inte om skrollan inte fattar, för att hon fortsätter bara jaga och leka med groggie.
#3, ahh, okej.. verkar nästan inte bättre än att det kommer att bli samma sak här då! Hoppas inte, vill för det första inte dela på dem för de avgudar ju varann i vanliga fall och jag vet att de skulle sakna varann enormt.. och för det andra tänkte vi ju vara uthålliga och vänta så länge som möjligt med kastreringen.. Men det går väl inte att planera allt här i i livet :P
#4, usch, det låter riktigt hemskt! Nåt sånt vill vi inte vara med om.. visserligen är Jorm en riktigt lugn och harmonisk iller, men när hormonerna spritter i kroppen ska man nog inte ta för givet att det alltid är så.. Huvvaligen, så hemskt!
Kan nån förklara hur det funkar det här med förbrunst? Är det nåt som alltid kommer, eller kan illern gå in i "vanlig" brunst direkt också? Och hur vet man skillnaden?
Starta ny diskussion