Jag och Rupert bor granne med min syster som har två barn. Dom är 2 år 4 år. Han brukar följa med mig dit när jag är där och hälsar på, jag släpper honom fritt och sålänge barnen inte är jobbiga på honom så är han super snäll mot dom. Är dom för på (vilket dom nästan aldrig är för jag har förkarat för dom) så säger han ifrån, han skulle aldrig bita så det blöder på dom, mest markera att dom är för mycket. Vill dock inte att dom ska sova i samma rum som Rupert, men det är mest för att Rupert klättrar på mig när jag sover och gör samma på barnen.

Min föredetta iller Maya däremot, henne skulle jag aldrig sätta ihop med barn, hon kunde vara väldigt bitig av sig.

Beror på iller och beror på barn. Vi har ett barn som är 1½ år. Hon är väldigt mild mot alla djur, så vi behöver inte oroa oss så mycket över att hon skadar illrarna. Dock har vi två illrar, en som aldrig bits och en som kan nypas rätt ofta. Hon får klappa och pussa (på icke bitig) men inte springa runt och bära då olyckor lätt sker.

När man har äldre barn så måste de kunna kontrolleras av föräldrar. Min systers barn kan knappt lyssna på ett nej och de bråkar förtås om vem som ska hålla den snälla illern. Båda illrarna blir väldigt stressade av de barnen, så jag skulle inte skaffa iller i den familjen. Inget djur skulle nog vara bäst för deras katter är lika stressade dem…

Jag är lite tveksam till Att skaffa iller för första gången när barnen är så pass små. Har en dotter som snart blir 1 år och jag har haft Iller i 10 år. När jag fick henne hade vi redan planerat gällande illrarna. Illrarna går aldrig lösa med henne på golvet. De har ett eget rum att husera i och en utegård i vår trädgård. Jag har också illrar som är väldigt snälla, en som är väldigt känslig och en som biter för kung och fosterland när han är på det humöret.. De 2 sista har inte fått hälsa på dottern. Det är mycket att tänka på för små barn när det kommer till Iller. Det allra viktigaste anser jag är det faktum att illrar kan bitas väldigt hårt och då kan barnet bli rädd och en rädd individ blir lätt ett trakasserat offer för en busig/jäklig Iller. Sedan är det dom små sakerna som att illrar gärna lägger sig på konstiga ställen och sover, ställen som kanske inte barn tänker på att dom kan vara och råkar då kanske trampa eller sätta sig på illern. Man måste även ha benhård koll på gummisaker då illrar älskar att tugga på dessa och måste inte sällan öppnas pga stopp i tarmen. Här hemma är det benhård koll på vart alla nappar och bitleksaker är innan någon Iller släpps ut ur rummet. Det kan förstås gälla suddgummi, dockor, bilhjul, nappar, badleksaker, fjärrkontroller, ja allt möjligt med gummi. Sedan är det ju också det här med illerns förmåga att smita ut. Man måste tänka på dörrar och fönster och hela tiden se runt dina fötter innan man stänger en dörr för att inte klämma någon. Sedan har vi förstås det här med barngråt.. Mina har inte reagerat speciellt men så har vi ett barn som sällan gråter, men det finns illrar som triggas av barns skrik och gråt. Det finns dom som faktiskt attackerar men så finns det också dom som bara blir väldigt stressade och rädda. Dock tror jag att det i första hand gäller bebisgråt då den blir så himla intensiv. Vårt liv med Iller innan vi fick barn var att ha alla illrar lösa med oss, ibland även i sovrummet på nätterna. Ofta promenader eller bara vanligt bus. Idag ser vårt liv med illrarna väldigt annorlunda ut. Jag passar på att sköta om dom som mest efter kl 21 då dottern sover. Är sambon hemma (jobbar på annan ort flera dagar i veckan) så brukar jag klämma in några promenader med dom eller ta in dom för bus. Detta innebär att vi inte alls har några direkta myskvällar längre utan den tid när dottern sover ägnas till djuren. Nu bor vi väldigt litet och letar större men jag kommer inte på många, många år kunna ha illrarna lösa i hemmet igen för jag skulle aldrig släppa ihop dom med några barn.

Vår illerhona tycker det är väldigt lajbans att jaga fötter å kan råka bitas rätt hårt när hon busar, barnen föredrar att inte vara nere när hon är lös hos oss, och fri tillgång till hemmet har hon enbart när barnen sover. Mina barn är 5,6,10. De lägger sig vid 20 den minsta redan vid 19.30 den största sitter helst på sitt rum med datorn ändå med stängd dörr. Första tiden när hon va liten hade faktiskt bur till henne, för hennes egna säkerhets skull, ville ju inte hon skulle hamna i kläm i nån brottning mellan barnen i soffan eller liknande. Buren finns fortfarande med öppen dörr och det är faktiskt dit hon går för att vara ifred eller sova så den innebär trygghet. Hoppas på att kunna bygga en utegård till henne till sommaren så hon kan leka ute med, barnen vill dock inte hantera henne alls :/