Jag antar att du undrar rent allmänt. 
Personligen så har jag märkta att tar man första kullen på en hona vid 1 år, så fungerar det bäst. Inga problem med skendräktighet eller förlossning. Jag skulle nog inte para en hona som var äldre än 3 år om hon inte haft en kull innan.

När man ska ta sista kullen går inte att generalisera utan allt beror på individen. Man få använda sunt förnuft och se till i vilket skick honan är. Själv tar jag 1 eller 2 kullar på mina honor, allt beror på vad jag vill ha i min avel. Vilka kombinationer som passar in i avelsplaneringen och ibland vill man se vad honan ger med en annan hane.

Vad gäller hanar så begränsar jag mej inte till antalet kullar han får göra utan hur många individer som får gå vidare i avel. T. ex om en hane får 10 kullar och bara en går vidare i avel så har det ju inte så stor betydelse. Det är att föredra att han får flera kullar, för att man ska kunna utvärdera vad han ger med olika honor. Det ger mej ju en uppfattning om vad han nedärver och vilka linjer han passar eller inte passar med. Det är det upplägget jag har för att jag ska veta hur jag ska gå vidare i min avel.

Jag anser väl att honans skick ska vara avgörande först och främst, att ta kull på en äldre illerhona känns inte som det mest vanligt förekommande utan är nog snarare en undre gräns jag skulle vilja se (Exakt var vet jag inte). Hur långt man låter honan vila om hon används till fler kullar finner jag också intressant!

Om efterfrågan på illrar vore större och någon satt på en hypotetisk fantastisk parning skulle jag inte se det som ett problem att man använda samma kombination flera gånger heller eller rättare sagt att man hade ett högre accepterat antal avkommor från den kombon. För bra sällskapsdjur är väl det vi är ute efter? :)
(För att vara väldigt tydlig, så länge det handlar om en begränsad genpool anser jag att begränsning av djur som går vidare till avel ska fortsätta vara lika strikt)

Samma gäller såklart när det kommer till en hane. När det gäller utlåning av hane så tycker jag väl att man ska se till hur det påverkar i det större perspektivet, det räcker med att titta tillbaka några år eller på viss inriktning av avel utanför gränserna för att se att det inte leder fram till något önskvärt. 

Hur man än gör så anser jag att man har ett ansvar när man tillhandahåller avelsdjur, på samma sätt som man väljer att styra sin egen linje/linjer så tycker jag man borde kontrollera hur man sprider ut delar av den. Även om det inte påverkar den egna linjen så lånar man ut sin hane till hälften av Sveriges linjer under dennes livstid så har man inte handlat helt OK, enligt mej.

Jag tycker faktiskt att ett vilt spridande av samma avelsdjur är något av det mest skrämmande som förekommer inom husdjursavel.

Kul tråd, kul att den kom upp nu när det bara vara några veckor sen jag filosoferade kring det här.

Bra reflektioner från er!! :)

Jag har suttit och funderat på hur jag ska svara och jag är fortfarande osäker på hur jag skriva för att det ska låta ok men lite så här tänker jag:

Jag brukar ta första kullen året honan fyller ett år. Känns mest naturligt. Däremot har jag en hona som är född sent på året och som börjar redan i januari så försöker jag nog hejda det. Det tycker jag är för tidigt. Har lite svårt att förstå varför man ska vänta tills dom fyller två år, som var så populärt att göra för några år sen.

Däremot skulle jag nog inte ta en första kull på hona på säg 3-4 år. Det känns lite "gammalt".

Sista kullen beror mycket på vad som har kommit i tidigare kullar, vad jag är ute efter, hur stora tidigare kullar har varit, hur honan ha återhämtat sig från sina tidigare kullar. Förr hade jag en gräns vid fem år men nu vet jag inte. Det beror på så mycket runt omkring.

Samma sak gäller vid antal kullar. Svårt att sätta en maxgräns, man kanske vill testa en annan kombination, det kanske inte dyker upp det man söker osv.

När det gäller mina hanar så är jag väldigt snål med att låna ut. Har som "regel" att det ska gagna min avel på något sätt. Honan ska ha något som jag själv inte kan få fram. Är lite emot matadoravel (heter det så?) Jag vill inte sprida mina linjer för mycket och att "vem som helst" ska avla på linjen.

Mina valpar säljs med avelsförbud och det är för att jag vill kunna följa upp linjen, jag är rädd om linjen, jag vet inte vilka sjukdomar som dyker upp, det finns kontrakt längre bak i tiden som inte tillåter avel.

Jag är medveten om att det inte finns några garantier på att mitt kontrakt följs men när jag har berättat min ståndpunkt till avelsförbudet så har det efterlevts av valpköparna.

Så här resonerar jag och jag håller med tidigare inlägg.

Jag står ganska likt Nettan i denna fråga faktiskt. Sedan är ju målet att behålla en ur varje kull för vidare avel (allt för många avlar på en hona och tar flera kullar utan att spara en enda valp). 
Angående högsta ålder har jag alltid oxå haft tanken att 5 år är lite gammalt som nettan skriver, men idag är vi oxå bättre i kost etc på våra djur och det gör illern bättre i måendet och kroppsbyggnaden.
ni som åker på utställningar vet ju idag skillnaden på hur veteraner ser ut nu och hur dom såg ut för några år sedan. är en stor skillnad. man får helt enkelt utvärdera efter varje individ.

Jag tycker själv att det är skicket på honan som avgör allt gällande avel på denne. Självklart får man ta hänsyn till åldern men det finns ju faktiskt honor som det skiljer 5 år på som skulle kunna gå som jämngamla. Skicket på illrarna idag tycker jag kan skilja så otroligt mycket. Anledningen som jag kan se, till att vänta med en första kull till honan är minst 2 år, är väl att man har en större uppfattning om vad det är för iller. Tycker det brukar ta ungefär 2 år tills valpen blivit riktigt vuxen för att veta hur personligheten verkligen är. Inte sagt att en ettårig iller skulle vara för ung för att paras, utan mer varför man kanske valde att vänta till den var 2 år förr. Tror även att det var viktigare förr att faktiskt utvärdera sin hona genom att vänta då många blev sjuka och dog i tidig ålder.

Brukar vänta tills honan är två för jag vill känna att jag känner henne ordentligt. Sen beror det helt på hennes skick hur länge man kan vänta. Nu funderar jag på att ta en kull på Ayla nästa år och då är hon 5. Är hon lika fräsch då som nu så ser jag inget problem med det. Är de i gott skick så är de. Kroppen säger ifrån annars.

Suprelorin har verkligen ändrat "spelreglerna". Före det kom in i bilden var alternativen för att kunna ta en kull på exempelvis en femåring inte särskilt fördelaktiga.

Har verkligen skicket ändrats på de honor man lyckades hålla okastrerade under så lång tid då jämförelse med nu? Var vi helt enkelt så mycket sämre på att hålla illrar då? :) (Generellt då, förstår att en del var tidiga med den nu moderna illerhållningen)

Förutom att det är lite hur som med mina tjejer just nu så har de ju hållit sej i bra skick och jag vill påstå att det mest är Suprelorinets förtjänst :)

#8 jag tror både vhippet spelar in stor roll då dom får behålla sin "naturliga" kropp men med lite hormonhjälp enbart. sedan utfodrar folk med mycket BARF och MYCKET bättre torrfoder.

#9 Jo synen på utfodring skiljer sej verkligen också :) 

Fler har ju också en mer naturlig hållning. Bor ju själv i lägenhet så till vardags lever dom uppenbarligen i en lägenhetsmiljö men i sommarstugan byggde jag ju ett litet hägn och det räckte med några dagar för att se skillnad på deras exteriör!

Vill dock fortfarande tro att suprelorinet är det som är den största framgången :)

#10 ja mer naturlig utemiljö är super. fjantig som jag är vågade jag ej lämna mina nattetid första sommaren med rastgården, men i somras va dom ute dygnet runt en period och attans så stor skillnad det blev på dom.