Värst vad många illrar som är på rymmen 😕

Ja, kanske det, men här nere är det bara jag som haft annons ute i snart ett år. Polisen har inget sedan förra hösten, och den illern är hemma igen. :(

Var i Skåne? Tänker på Duholm men är inte säker på vilka som kom hem efter olyckan samt om de klarat dig såpass länge ute

Många illrar som hittas som ingen letar efter tyvärr.

Kan inte komma på någon hanne men tänker på samma som AnnaJosefin, om någons illrar klarat sej ut länge skulle det kunna vara hennes eftersom dom rymde från ett hägn.
Lägg upp bild om du vill, ofta kan man känna igen ursprunget.

Tänker om den är så sliten har den troligtvis inte rymt senaste dagarna.

Den hittades ungefär 10 mil från Duholm… Han har varit ute länge, kanske flera år. Han ser ut att komma från en av farmarna jag känner här nere, men har definitivt levt i en familj och varit högt älskad. Jag lägger inte ut bild för hans skull. Han ska inte riskera att hamna i ett hem där han egentligen inte hör hemma. Han har kännetecken. Vet ni någon alls i Skåne som blivit av med sin iller be dom maila till mig så löser vi resten. Den här illern har inte blivit dumpad. Han är ljuvlig och alldeles bedårande snäll och mysig. Men som sagt, gammal och väldigt trött… :(

Förresten.. Vad hände hos Duholm? Har ju knappt varit här senaste åren.. Försökte hitta hennes hemsida/ uppfödning, men det gick inte. Hon hade ju superfina pälsar!!!

#6 hon har slutat och har ingen uppfödning längre. Synd tycker jag :( Är illern kollad om den är chipmärkt?

Va? Nä vad trist! Iller ska till vet i morgon eftermiddag och kollas och avlusas och allt annat som behövs… Jeez. Ni skulle se hans tänder… Och tassar. Torra, trötta, gamla och slitna. Päls som en gammal getabock. :( Men han är såååå gosig. Älskar kel och mys. Han verkar glad och blir piggare och piggare. Har tom poppat runt lite. :)

#8 får han stanna hos er om ingen gör anspråk på honom? Låter ju som du redan är lite kär ;)

Någon MÅSTE ju sakna en så go kille. Hade han varit en odåga hade jag mer förstått om han blivit utkastad. Jag föll pladask. Men jag blir kär i alla illrar jag ser, så det är ganska irrelevant. Han får bestämma om han trivs hos oss. Gör han det får han stanna tills jag hittar hans familj eller tills han dör av ålder. Den här grabben ska inte riskera att hamna i någon omplaceringskarusell… Han har fått lida nog. Tror jag plockat bort ett femtiotal fästingar på honom. Alla döda sedan länge och fyllda med hans kroppsvätska, vita och vidriga. Ett under att han överlevt dom. Bläää.

Så gott att du har hittat honom och att du kan tänka dig att behålla honom 😃. Det värmer mitt illerhjärta 🌺

Vad glad jag blir av att läsa detta, att illern kommit in i värmen o in i ett kärleksfullt hem. Hoppas att det är några kärleksfulla ägare till denna herre som hör av sig till dig sotlynx, annars att han får några sista toppen år hos dig som en älskad familjemedlem

#10 hur gick det hos veterinären? Var han chippad?

Hej alla! Förlåt att svar dröjt, varit fullt upp… Nope, inget chip. Han är mager, tänderna är i ganska dåligt skick, spruckna och gula och med inflammerat tandkött här och var, förmodligen pga fel kost ( sniglar, maskar, grodor ??), mängder av ärr efter fästingar, spruckna trampdynor, dassig sommarpäls fortfarande… Vet kunde inte avgöra hur gammal han kunde vara eftersom dom tydligen kan åldras snabbt om dom far illa. ( tro det, ja.. )… Ska nu invänta prov på parasiter och liknande… Men han tar sig. Han hade ju trillat ner i en källare när han hittades, sedan suttit hemma hos en familj nästan en vecka innan dom fick fatt på mig. ( Jag är ju tydligen fortfarande den enda som letar efter bortsprungen iller i Skåne med omnejd just ju??? )Han var skitig och luktade skunk när jag lyfte upp honom först.. Efter ett dygn här i rena filtar och med toalåda, mat och värme, har han slickat sig väldigt ren och fin. Man kan nääästan ana lite glans i pälsen. Nästan. Han äter, men med viss försiktighet. Gömmer all mat längst in i transportburen och äter bara när dom andra pälsarna lämnar honom ifred. Tittar storögt på när katterna gör illrarna sällskap vid matskålarna… Vet inte vad "katt" är för något. Igår vågade han smaka på Barf och upptäckte att det var jättegott, idag har han även vågat sig på lite rått ägg. Han protesterar högljutt när dom andra pälsarna vill komma in i hans transportbur/bo, drar igen luckan om sig och blänger tills damerna tröttnar och går och Morrgan lägger sig platt och uttråkad på golvet. Morrgan och damerna gör inte en ansats att vara elaka mot honom, men han vill ha eget space. Har förmodligen inte träffat andra illrar sedan han flyttade från sin mamma. Han har ett helt annat beteendemönster och kroppsspråk än vad mina korvar har. Han är oerhört snackig också, mot mig också. När jag lyfter upp honom småpratar han med mig innan han rullar ihop sig. Han är mycket för att gosa famn och sova knä. Tänk om jag hade kunnat kommunicera med honom, kunnat få reda på vad han varit med om. Stackars lille illerpiller. Vi gör ett återbesök hos vet om någon vecka. Tills dess hoppas jag han har lagt på sig rejält med både muskler och fett. Det blir lyxmat deluxe för hela slanten framöver… Inte så bra för Morrgan eftersom han apfet redan, men det får jag väl lösa med fler promenader. Håll tummarna för att jag kan få ordning på denna fine lille illerfarbror. Han behöver all kärlek och värme och positiva tankar som går att få. Och snälla hjälp mig leta efter hans tidigare ägare. Har kontaktat alla illerfolk från både förr och nu jag känner och vet här nere, men ingen vet något alls. :(

Oh vad fint att du tagit hand om honom! Gråter en liten skvätt.

#14 Fint att du lägger ner både massa tid och pengar på honom :) Har försökt forska runt några år tillbaka om någon sökt en iller neråt men hittar ingenting, det verkar inte vara någon som brytt sej om honom. Att han är snäll betyder inte att han haft det bra, har träffat dom som fått "perfekta" illrar direkt och "träliga" illrar fast dom haft de rätta förutsättningarna..

#15 16 Tack tack. Jag grät en skvätt när jag hämtade honom, dels för att det inte var Irma, dels för att det är så synd om honom. Man kan ju inte göra annat än att hjälpa. Det jag funderar på är varför han inte blivit mer förvildad. Man hör ju ofta om illrar som varit på vift både kortare och längre tid och är helt andra illrar när dom kommer hem. Det som smärtar mig mest just nu är att han är så glad men ändå så tungsint. Det känns som om han är ledsen ända in i själen, om ni förstår vad jag menar. Glad utanpå och glad över situationen nu, men ändå så ofantligt ledsen och uppgiven. Ungefär som Magnolia och Stella kändes när Irma försvann. Ingen spunk, ingen gnista. Synd att det inte finns illerpsykologer.. Funderar på att låta en djurkommunikatör prata med honom, se om det skulle ge något, kanske hjälpa mig att förstå vad han behöver. Mycket kramar ska han iaf få när jag kommer hem idag.

#17 Kan ju ta lite tid för honom att stressa ner, många intryck och mycket som händer. Han kanske har lite svårt att lita på en bestående livssituation.. Har bara haft omplaceringsillrar och de flesta har det tagit flera månader för att helt bli trygga och sej själva. Tror det kommer gå bra för er!

#17 jag tror att han säkert varit mer förvildad men att det trubbas av ju tröttare och ju längre han varit ute. Tom helt vilda djur kan te sig tama när de är riktigt slitna. Hoppas han kryar på sig och slipper gå och fundera över när maten tar slut nästa gång och vart han ska sova…

Uppdatering; Ägg är gott, frystorkad barf är gottigott, Orijen cat/kitten är gottigottgott. När jag åkte till jobbet i morse hade grabben en rund och go mage. Betydligt gladare iller. Morrgan vill gärna lägga sig och krama honom och slicka honom i öron och mungipor. Morrgan är stor och stark. Herr hitteiller är inte helt nöjd med Morrgans behandling, blir sur och börjar tjattra. Morrgan blir då ledsen och leker platt disktrasa på golvet…. Forts följer….

Uppdatering: Tonvis med tandsten borttagen. Viktuppgång på knappt en vecka: 300g. Barf+ utsvulten iller = synlig go mage= betydligt gladare iller. :)

Oj vilken viktuppgång!!

guu va mysigt å höra denna solskenshistoria.. jag blir verkligen helt oerhört lycklig och varm i hela kroppen, sååå himla fint gjort av dig, Stolynx! ❤️

Det måste kännas rätt fint för dig ändå, som förlorat en iller.. att få rädda en förlorad liten fluff? Det är bara att hoppas att någon med lika stort hjärta som dig, hittar din Irma och tar lika väl hand om henne om hon skulle vara i samma skick som "Herr Hitteiller".

Allrabästa hälsningar / Michaela

Idag har vi klippt klor och hjälpt till att snickra lite i köket. Diskmaskinstömning är en klar favorit. Det går tom att jaga katterna lite. Idag har han känts riktigt glad och pigg. :) Fast det är ju klart, med mat i magen mår man ju bättre. Han är verkligen en helt underbar liten herre! :D

Har pratat med Duholm. Han är inte hennes iller. Är både glad och ledsen över detta. Glad över att jag får behålla godingen ett tag till, men ledsen över det faktum att hennes iller kanske fortfarande finns därute i kylan…. Fast jag var och spanade iller i Saxtorp för en månad sedan. Fick en bild på en huligan som var och busade i ett stall där. Den illern är väldigt lik Duholms hane som försvann.. Och det är ju faktiskt ett mycket mer rimligt avstånd för en iller att ta sig från Kävlinge till Saxtorp än 10 mil österut. Håll tummarna för att Saxtorpsillern blir infångad, och kanske hittar hem efter två långa år!

Vad roligt att han gör framsteg och så fort :)

Man blir varm i hjärtat när man läser detta

Vet en familj som säkert skulle kunna ta sig ann denna kille om ett hem behövs. Denna familj är helt underbar och tog hand om en vanvårdsiller till mig. Det är ett foreverhome :) Stor och bra insats du har gjort och gör! Behövs fler eldsjälar som du :)

Tack CeciliaoLucifer, men lille farbrorn stannar hos mig tillsvidare. Det fungerar jättebra med både mina andra illrar och även katterna. Jag känner att det vore dumt att flytta runt honom eftersom vi faktiskt inte vet varifrån han kommer eller om någon saknar honom. Jag har lärt mig mycket under året som gått i jakten på Irma, och det är otroligt vad lätt det är för polis och veterinärer att säga till upphittare att dom kan få behålla djuret om ingen ägare dykt upp inom en vecka. Det verkar vara minsta möjliga motstånds lag som gäller. Myndigheter skiter fullkomligt i illrar som kommit bort. När jag anmälde Irma försvunnen tog det en hel evighet att förklara vad mörkt viltfärgad innebar, kvinnan i andra änden av luren visste inte ens hur en iller såg ut. Det är inte säkert att den här illerns ägare känner till alla olika illerforum, eller hur man går tillväga för att få hjälp. Det betyder inte att dom är sämre illerägare. Den här illergrabben har helt uppenbart varit så otroligt älskad! Han är så väldigt trygg, har rutiner, små egengeter som en iller utanför ett vettigt hem aldrig skulle haft. Känns som han bott hos ngn pensionär som inte gjort annat än varit hemma och illerpysslat hela dagarna, om ni förstår vad jag menar. Jag fortsätter leta efter ägare. Kanske hittar jag någon, kanske inte, men om han stannar hos mig vet iaf allt illerfolk var han finns om någon ledsen illerägare faktiskt skulle dyka upp.

Det här är spännande. Har senaste veckan bara fått uppemot tio mail och meddelande av folk som blivit av med sin iller. Alla anger detaljer om sin iller som överensstämmer med den information jag delat på olika forum. Dom där små specifika detaljerna i hans utseende som skiljer honom från "vilken iller som helst" är det däremot ingen som tar upp… Ingen har dessutom tappat bort någon iller enl polis, eller ens lagt ut någon efterlysning i alla forum som finns, FB och här exvis. 

Hur i halva friden ska jag kunna veta vem som äger illern? Hur ska jag veta vart han hör hemma? Samtliga vill att jag ska skicka bild så dom kan se om han är deras. Det kommer jag inte göra… Dessutom kommer hans ägare få hjälpa till att betala veterinärnotan, något som inte skulle vara minsta lilla problem för mig om Irma dök upp och behövt vård. Hon är förövrigt fortfarande försäkrad trots att hon varit på rymmen ett år… Suck och stön… Hur gör man???

#30 Jag skulle nog ha is i magen. Det är ju ingen som har uppgett dom där specifika detaljerna och så länge ingen gör det så skulle jag behålla honom.

Jag skulle inte heller skicka bilder på honom. Har du otur börjar dom cirka runt och ALLA kommer då att veta detaljerna och göra anspråk på honom.

Kan inte du vända på det och låta dem skicka in bilder på illern de saknar? jag tänkte att du alla fall kunde minska ner antalet som tror att de är deras.

#32 smart!! :)

#32 tänkte precis som du…
Om det är deras iller borde de väl ha bilder på den som de kan skicka, bevisbördan ligger ju hos dem som gör anspråk på djuret, inte hos den person som tagit sig an det.

TS, en stor eloge till dig och det du gjort…

Saknar min lilla Julia som gick bort för många år sen, hon var så grymt smart att vi kunde gå med henne utan koppel i Landskrona och hon gick fot. Hon kunde vägen hem och stannade fint vid alla övergångsställen och väntade på oss.

Jag kommer vara benhård på det där med foton. Har fått några stycken, men det är inte lätt att se detaljer, och som ni vet ändrar illrar utseende ganska mycket under åren. Masker bli ljusare och mörkare, nosar bleknar, osv… Hittills har det varit ett par som varit nära, men det är för mycket i utseende som inte stämmer. Man tittar ju också på illerns ansiktsdrag och form.. Små nosmönster osv… Inte lätt…

#35 både med ålder och om illern varit ute länge. Vilket svårt uppdrag du fått nu att försöka jämföra bilder med en individ.. Foton kan verkligen ljuga.. Ibland krävs det nästan att ta lite kort på djuret för att se hur han fastnar på bild. Vissa drag ser man så mycket tydligare på ett foto. Hoppas att du hittar ägaren så att han får komma hem om det nu är någon som saknar honom.

#31 kan inte du ta ett snack med grabben för att kanske få fram mer info ?

# 37 Det skulle jag gärna göra men då får det komma en "beställning". Sen kostar det lite så frågan blir också hur mycket man vill lägga ut på en hitteiller…..🙂

#38 jo det är ju sant. men ja för min del skulle det lätt vara värt det. men som sagt alla prioriterar helt olika

Tänk på att nosmönster kan ändras de med, mörka nosar blir ofta fläckiga när illern blir äldre osv.

#29 Myndigheter skiter inte alls i allt vad illrar innebär, då har du haft otur. Har hjälpt en del illrar och jag tycker att det i nästan alla fall har fungerat smidigt. Har du kikat i ferretid.se om ngn saknar sin iller? finns tre bortsprunga/saknade illrar där. Du måste anmäla honom som upphittad, sen beslutar polis och länsstyrelse om vad som händer med honom. Min erfarenhet av hitteillrar är att dem till 99% är helt fantatiska, man får alltid känslan av att dem har varit älskade. Men jag tror att dem instintivt känner på sig att dem får en andra chans. Låt dem besöka, du märker på en gång om det är deras iller. Om du inte är ägare av djuret (överlåtet från polis/länsstyrelse) så kan du bli anmäld för stöld om det visar sig vara deras djur. Du gör en stor och viktig insats :)

Han anmäldes som upphittad redan samma dag som han dök upp. Jag vet mycket väl vilka regler som gäller för upphittade djur. Jag har vid ett flertal tillfällen fått höra av polisen här nere att "har ingen hört av sig inom en vecka kan du göra vad du vill med den", och det tycker jag är väldigt nonchalant. En vecka är väldigt kort tid egentligen. Låt säga att illern liftat med en bil från ett annat län! Då blir det väldigt mycket krångligare att få några svar från polisen, såvida man inte har ett chipnummer att gå på. När jag hittade Irma tyckte man att jag skulle avliva henne eftersom hon förmodligen var vild.. Helt sjukt.. Tyvärr, jag har mött mer motstånd än hjälp. När jag bett folk som hört av sig skicka bilder har det blivit väldigt tyst.. Inte hört av någon efter det.. Luktar lite skumt. ;( Ska kolla med FerretID en gång till! Tack!

FerretID har fortfarande bara två honor som är rapporterade som saknade…

#42 Fått polisanmälan per post som bekräftelse?

Vet inte vart du bor men i sthlm och göteborg har det fungerat fint, även i jönköping. Sthlm har en egen djurenhet så dem kanske har bättre koll.

Verkar väldigt skumt, håll hårt i hnm :)

#44 Kul att du upplever Jönköpings som bra! Själv är det de jag har absolut sämst erfarenhet av men det är också några år sedan så hoppas att det betyder att det har blivit bättre :)

Jag upplever det som att det beror på ordningen inom länet, det kan vara väldigt tydligt och alla vet var informationen ska hamna och är engagerade. På andra ställen kan man knappt få hem sin hund (eller vad det är) för att den enda man kan kontakta är på semester och ingen annan vill ta i en med tång ;)

Jag bor iSkåne. Och nej, ingen anmälan per post. Anmälan gjordes av den ursprungliga upphittaren och hon fick bara svar via telefon. Hon ringde flera gånger och bad om hjälp med illern som hon inte visste vad hon skulle göra med. Sista gången hon pratade med polisen sa dom till henne att hon fick försöka sälja eller ge bort den när det gått en vecka… Det var i den vevan hon hittade min annons om Irma på Blocket och kontaktade mig… Jag har pratat med farbror blå ett par ggr också nu, men ingen saknar honom. Alla vet dock att han finns hos mig om någon skulle höra av sig….

Ännu en koll av veterinär idag. Vaccinerade kaniner och katter så jag tyckte det var lika bra att göra en koll med en andra veterinär. Allt såg bra ut, förutom gamla slitna tänder… Hon hittade heller inget chip och hon letade verkligen runt flera gånger. Han fick beröm över att han var en oerhört trevlig och snäll gammal herre. Hon hade aldrig sett så slitna och gula och sprickiga tänder i kombination med så fint tandkött, så hon tippade också på att han är en gammal gubbe. Go och glad är han iaf, och pusssig!! :)

Det här låter ändå som ett riktigt härligt slut på en tråkig historia! 🙂