Hej hej! :) Jadu, här är det inte speciellt aktivt längre och många "gamla rävar" som var väldigt aktiva här i många år har dragit sig bort från den här delen av internet eller tom slutat med illrar. Vissa hänger i gruppen "vi som älskar illrar" men personligen har jag lämnat den gruppen då ifokus-folk inte verkar speciellt välkomna där, eller iaf inte alla.. Vi skulle behöva en ny aktiv iller-generation som vill lära sig mer och som vill diskutera saker här inne :) men det är svårt att få igång något när sajten är så död. Illerträffar anordnas lite här och var privat och utställningar kan man ju alltid besöka :)

Hänger även ett gäng på "Illertokig" på Facebook :) men på det stora hela verkar det vara väldigt "dött" tyvärr :(

Kan bara instämma med Jossan.

Själv har jag dragit mig tillbaka på grund av sjukdom och har inte krafter att dra igång något. Försöker ha min iller-tips-promenad varje år men det är inte så många som kommer. Verkar lite som att den nya generationen inte har samma behov av att träffas 😕. Vilket jag tycker är väldigt tråkigt.

Att det är väldigt lugnt här inne är till stor del mitt fel! Jag har inte tiden för sidan och har försökt hitta någon som brinner för illrar och kan tänka sej blåsa liv i den igen men det har jag inte lyckats med.
Svårt att hitta någon med massa tid över.

Det anordnas fortfarande svenska utställningar och där brukar det dyka upp lite folk och även någon träff då och då men annars har det även där blivit lugnare.
En av anledningarna där kan säkert vara smittorisker osv..

Jag upplever det som att vilket intresse man har som illerägare också har förändrats, många av de riktigt kunnig som man kunde lära sej av har kanske inte ens illrar längre.

Hur det än är så är det tråkigt!

Vad tråkigt! Jag hade ett annat alias på den tiden när sidan startades upp och var 13 år, helt förälskad i illrar. Gick på massa träffar i Göteborg och åkte med upp till Skövde på utställning. Haha hade till och med "I love ferrets" tröjor. Kan tilläggas att jag absolut inte fick äga en iller själv. Nu är jag strax 21 så det var ett par år sen. Det jag tyckte om med detta forumet (och andra illerforum) är att man anordnade träffar med massa folk hemma hos någon och hade presentutbytning under julen och tog det lugnt i solen i Slottsskogen på sommaren. Oerhört tråkigt att det har dött ut!

#5 Jo visst är det tråkigt!

Har du hunnit skaffa dej någon liten nu då?

Är ju en utställning i början av mars, i Märsta. Tror att det brukar vara någon träff runt maj i Stockholm med!
Annars verkar det vanligast att åka hem till folk med iller nu om man träffa dom.

#6 Nej inte än! Men jag flyttar till en egen lägenhet i februari såå nu börjar tankarna snurra runt i huvudet på mig igen. Dock så ligger det en liten schäfervalp brevid mig som kommer förhoppningsvis spendera en hel del tid hemma hos mig…men vi får se!

#7 Finns några som haft iller och hund ihop som fått det att fungera, sen såklart en drös som inte fått det att fungera men finns en del erfarenheter att läsa om :)

Jag var ju väldigt aktiv här inne för några år sedan, men gav upp då längtan efter en iller blir så stor = ) Om jag hade haft någon som kunde vara illervakt om jag skulle åka bort och om jag visste ifall min sambo tålde illrar så hade jag skaffat en direkt. Men tids nog, och då återkommer jag nog hit för att förnya kunskapen samt lära mig mer.

#9 Dej kommer jag ihåg, du var mycket här när jag var ny! :)

Håller tummarna för att du ska kunna skaffa en egen liten en dag :D

#10 där ser man, vad roligt = ) Det gör jag med, men det kommer väl tids nog som allt annat. Vart illerfrälst när jag var ca 15 år, är idag strax 24 år och är fortfarande lika förälskad. Jag älskar att sitta och kolla på era bilder och att läsa om alla hyss som era illrar hittar på. Dom verkar så mysiga, även om dom ibland verkar vara små monster. Haha!

#8 Precis! Jag vet några som har hund och iller avskilda men eftersom jag ska bo i en etta på 45 kvm så hade jag aldrig vågat ta den risken. Men vi får se vad framtiden har att utvisa! Blir jag med iller så ska jag införa oldschool illerträffar!

Tror också lite att dessa hemmaträffar har dött ut på grund av "alla" smittorisker, tänker då på gröna-mag-sjukan. Det är mycket därför jag har min träff i maj, för då kan vi vara utomhus.

Har under många år funderat på hur man får tag på alla illerfrälsta? Det var samma när jag var aktiv inom SKILLS. Det var nästan alltid samma människor som dök upp och det är ju samma fenomen på utställningar.

Hur gör man för att locka människor??

#13 dom man inte lyckas locka måste jag nog säga nog inte är intresserade ;)

#14 Visst är det så :-((

#13 När det gäller den här sidan så behöver den uppdateras bättre. Annars är det väl att försöka synas på internet, mässor och kanske uppfödare kan få köpare eller intresserade enagagerade :) Självklart finns det en mängd som inte har något utbyte av det sociala och de som egentligen inte är intresserade men de tänkte väl ingen lägga någon energi på ;P Det är dom som är som mej, fick illern på köpet eller på annat vis lite oplanerat sådär, kanske inte ens tänkt på att det finns en liten illervärld som man skulle vilja locka fram, åtminstone jag!

#12 Här bor både två katter, en siberian husky och en schäfer fritt med illern på heltid och har gjort det i snart fyra år😛.

Angående detta med att hela illerintresset verkar ha ändrat sig med den nya generationen illerägare så märks det tydligt när det kommer till utställningar nu och då. För några år sedan var man tvungen att anmäla sina illrar till utställning direkt anmälan släpptes, annars hamnade man på reservlista och riskerade att inte få plats. Nu verkar det vara svårt att fylla kvoten för antal illrar som kan bedömas. Man kanske skulle göra mer reklam för utställningar och träffar genom att tex annonsera i djuraffären eller vara med och göra reklam vid olika djurmässor? Kanske utställningarna kunde samarbeta med tex animail.se och göra lite reklam på deras hemsida eller skicka med någon info med populära foder tex.

#18 Jag tror absolut att det är bra idéer!

En annan aspekt är att här i Sverige är det en relativt hög omsättning på illerägare. Få förblir illerägare under en lång tid (+ 15-20 år). Ännu färre har ett engagerat intresse under en längre tid av sitt illerägande. Det gör att vi ofta har generationsskifte där de gamla försvinner och en ny grön generation tar vid. Medelåldern är hela tiden rätt låg med liten spridning i åldrarna.

Med de gamla försvinner inte sällan diverse sociala strukturer som utställningar, illerträffar, föreningar, forum, websajter osv. Dessvärre blir det också en ständig förlust på förvärvad kunskap som inte överförs till de nya generationerna. Det gör att vi med några års mellanrum så att säga hela tiden får starta om i illervärlden och vänta på nya "eldsjälar".

Det blir inte bättre av att starka åsikter och olika viljor tycks göra det omöjligt att ha en fungerande illerförening eller dylik organisation där man hade kunnat förvalta och dela med sig av kunskap, statistik och bidra med kontinuitet. 

Som en av de relativt få som fortfarande håller på efter en längre tid kan jag känna det trist och ganska tröstlöst att det känns som om vi hela tiden trycker på reboot. Nu har ju inte jag längre något direkt intresse för den mer sociala biten kring illerägande, men jag tycker ändå att det är roligt när det dyker upp någon ny ung riktigt entusiastisk person som är sant vetgirig och drar igång saker. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig lite luttrad och tänka att ja, ja, vi får väl se hur länge denna person varar ;).

I en del länder utomlands som Storbritanien och USA är det en väldigt hög andel av mycket långvariga, alltjämt entusiastiska illerägare. Hur kommer det sig att vi inte har det här?

#18 det funkar inte, stora kedjor som animail vill inte samarbeta med utställningar, illerägare tittar/ bryr sig mer på vem som anordnar utställningen och vem kommer att bedöma illrar än om att ha en trevlig dag med likasinnade. Shf 2013 samarbetade med butiker, hängde ut välkomstlappar med info om utställningar hos veterinärer osv så jag vet verkligen vad jag skriver om. Tycker att största problemet ligger inte på utställningarnas sida utan hos själva illerägare - ska man komma ihåg och älta i all evighet varje liten niesnask, motarbeta och stampa med fötter och bojkotta allt som går inte som man har tänkt sig så allt kommer att dö ut snart för ingen ska åta sig grejer. Varför finns det INGEN fungerande förening för illerägare? Varför finns det ingen förening för illeruppfödare? Varför finns det ingen riktigt fungerande hjälp för illrar i nöden i Sverige?? Ja… alla får nog svara var för sig. Det är lätt att glömma att det är vi som är illervärlden här i Sverige och det är vi som formar den och tydligen så det är så vi vill ha det som det är nu. Jag lovar att om det skulle vara en väl fungerande förening som ordnsr utställningar så skulle säkert tom samarbete med butiker gå bättre - butiker vill inte gärna samarbeta m3d en skara privatpersoner. Alla behöver inte älska varandra det handlar om att respektera varandra och komma ihåg att vi alla står på samma sida och vill stödja samma sak.

#20 jag tror du har helt rätt! Jag kände att många av de som hade iller förut och hade ett brinnande intresse ploppade upp ungefär samtidigt som mig själv. Nu har dom trappat av en efter en och nu är nästa generation här. Undra om djurhållningen har något med ålder/intresse av illrar att göra. Jag kan ju själv känna att mitt liv med illrarna har fått ta ett rejält steg åt sidan efter att jag fick barn. Hade jag haft illrarna boendes i burar i någon bod hade det kanske inte påverkat mitt liv så mycket som när jag alltid haft dom runt omkring mig..? Jag vet inte.. Bara spånar. Håller med om att det är synd att vi har en så infekterad historia när det kommer till illerföreningar och syn på avel som gör att folk tröttnar, är osams och inget blir riktigt bra när man ska gå ihop flera stycken och hjälpa varandra..

#22 Ja, jag tror du har en poäng där, att det har med ålder och intresse att göra. Illrar här i Sverige känns huvudsakligen som ett ganska "alternativt djur" och ett "ungdomsdjur". Ett djur man har mer i en övergångsfas i sitt liv. En del tycks uppleva iller som ett billigare och enklare alternativ (som vi ju dock vet egentligen är helt felaktigt).

Många går vidare med andra djur som t ex hund eller katt som kanske känns mera vuxet men där det också finns en väldigt omfattande och sedan länge väl etablerad organisation. Det är också mera mainstream att syssla med sådana djur vilket kan förenkla tillvaron ibland. På bara de senaste åren har jag haft 3-4 bekanta som gått över till hund (och en till katt). Jag har flera gånger hört frasen "illrarna var bara ett substitut tills jag kunde skaffa hund".

Men som sagt, i UK och USA har man gott om äldre illerägare. Kanske är det en kombination av tradition/kultur och att de helt enkelt har en så mycket större folkmängd?

#20, 21, 22, 23 Åh, vad bra ni skriver. Väldigt bra sammanfattat så jag behöver inte skriva mer.

#23 jag tror också på att det har med kultur och även folkmängd att göra. Här är illern ett alternativt djur och i samma veva som piercingarna åker av flyttar illrarna (haha, fördomsfull ironi ;) har själv plockat ut de flesta av piercingarna men illrarna är än så länge kvar). Skämt å sido. De är nog ett djur som anses som ett mer "normalt" och accepterat husdjur i UK och USA. Här, där det krävs relativt stor yta för illrarna, är det ofta svårt att kombinera små barn och illrar och jag tror att det ofta är där det slutar. Eller som du säger, intresset övergår till hund.. Varför det nu skulle ha så stor betydelse för ålder och illerägande..?

#25 Håller med; att vi inte håller dem i bur spelar säkerligen en stor roll! Och den fördomsfulla ironin var pricksäker haha ;).

För ett tag sedan läste jag en brittisk artikel någonstans där det stod att illrar är numera inte något som bara ens morfar/farfar eller gamla gubbar som hänger på puben håller på med, utan nu är det också många unga och många tjejer som har iller. Så olika det kan vara! Men så är ju jaktillertraditionen väldigt stark där också.

#26 ja, det kan man snacka om skillnad! Gamla gubbar är knappast överrepresenterade i det här landet när det kommer till illerägandet..

#21 att animail inte sammarbetar med utställningar håller jag iaf inte med om ;)

#28 för att förtydliga det hela så ser jag inte sponsorbidrag som samarbete - det är reklam för butiken. #18 skrev tydligt att genom samarbete menar hon mer reklam åt utställning inte åt själva butiken ;)

#21 hade helt missat ditt inlägg! Kul med fler reflektioner :) Tycker du är lite för kritisk faktiskt och om man ser till vidare diskussion så går det ut på att illervärlden i Sverige har ett generationsskifte med jämna mellanrum och att då äldre eldsjälar helt hoppar av och nya, ofta unga personer tar vid. Och att detta är ett stort problem. Både gällande föreningar, utställningar och information. Man kan inte skylla allt på illerägarna då det är så många nya och få gamla som faktiskt är engagerade/ är kvar i illervärlden. Att också påstå att det beror på att det är "fel" personer som anordnar håller inte heller i det stora hela just pga att det är så många nya som inte har en uppfattning om gammalt groll (mycket pga att det knappt finns några krigande illerföreningar att bli inblandad i). Jag tror att många av de nya inte vet/vågar ta sig till utställningarna. Att mycket beror på informationsbrist och att för få av de "gamla" är aktiva på internet. Att bara säga "det går inte, vi försökte under vår utställning" är att ge upp, då måste man försöka med nya vägar. Funkar inte animail så kan man försöka med något annat, det var bara ett exempel. Sen måste man förstås kunna ta kritik och uppföra sig professionellt oavsett om det är i lilla illervärlden eller inte. Reklam och marknadsföring kräver för övrigt ett ständigt upprepande. 3 ggr, minst, bör man "utsättas" för reklam för att det ska ge någon egentlig verkan. Man kan inte ge upp efter en utställning, utan man måste fortsätta med nästa och med nästa och visa att man finns. Kanske skapa speciella tävlingar för personer som är där under dagen utan illrar för att locka fler besökare!? Ha en tävling där man kan ladda ned ett informations/reklamblad om utställningen och sätta upp hos sin lokala veterinär/djuraffär, ta kort på det och skicka in till utställningen och man har chans att vinna något litet? Det finns många vägar att gå och man får prova sig fram helt enkelt. Ang illerföreningar så håller jag helt med. Det skulle kännas mer seriöst att vara en förening som står bakom och anordnar saker. Men samtidigt är det svårt just pga problemet att så många äldre slutar och lägger ned det här med iller. Då skapar det problem.

#29 jag menar reklam åt båda håll: utställning-butik :)

Nu skrev jag mitt inlägg utan tanke på något speciellt - har observerat illervärlden här i ett par år nu, på precis samma sätt observerar jag illervärlden i polen, har också tillgång till information om illervärlden i andra länder genom min kontaktnät och det är utifrån det jag ser skrev jag mitt inlägg. Att skriva att det som händer inom illervärlden är inte ägarnas fel…. Vems fel är det då? Vem är illervärlden då? Om du själv kände dig utpekad på facebook då nån skrev om "ifokus attityden" - hur ska man tolka detta? Hur vill vi få fler engagerade inom illervärlden från dom nya ägarna om dom inte vågar sig hit och dom som vågar sig hit upplever forumet som otrevlig?? Hur kan det funka fint om enda iller forum i sverige är forknippad med dålig attityd och påhopp?? Skrev också om animail för just det namn dök upp, så tog det som exempel ;) det gäller många andra kedjor/butiker.

#32 som jag skrev: "man kan inte skylla ALLT på illerägarna […]" Självklart har även illerägarna också en del i det hela. Men man kan inte lägga över allt på dom då vi i Sverige har ett problem med att många hoppar av. Att utställningar inte funkar pga teorier om att alla illerägare bara bryr sig om domare och vilka som anordnar när det är så otroligt många återkommande på alla utställningar. Oavsett vem som anordnar eller vilka som dömer. De som inte kommer är bland annat de som hoppat av. Är det illerägarnas fel då att utställningarna inte får fulla lokaler? Då ser jag att informationsflödet felar. Jag vet inte om jag kan kalla iFokus för ett ställe med dålig attityd. Tycker det är mycket trevligt här och vi får inte in en massa klagomål heller. Om man däremot präntar in i nya att det här är ett forum med dålig attityd, var inte där, så förstår jag om ingen vågar sig hit. Senaste tiden har det varit mycket trevlig stämning här och det är ju synd att det kom i samma veva som många äldre faktiskt slutade vara här.. Vi behöver informationen och engagemanget från fler. Sen förstår jag inte allt du skriver, vad du menar?

Men vem pratar om utställningar nu? Jag iaf pratar helt allmänt. Sen utställningar är en helt annan kapitel, då på utställningar dyker faktiskt upp nästan hela tiden samma personer med några få "nya" folk.

#34 men nu hänger jag nog inte riktigt med.. Jag svarade och diskuterar vidare på dina teorier i första inlägget (som till största del handlar om just utställningar). "illerägare tittar/ bryr sig mer på vem som anordnar utställningen och vem kommer att bedöma illrar än om att ha en trevlig dag med likasinnade. Shf 2013 samarbetade med butiker, hängde ut välkomstlappar med info om utställningar hos veterinärer osv så jag vet verkligen vad jag skriver om. Tycker att största problemet ligger inte på utställningarnas sida utan hos själva illerägare - ska man komma ihåg och älta i all evighet varje liten niesnask, motarbeta och stampa med fötter och bojkotta allt som går inte som man har tänkt sig så allt kommer att dö ut snart för ingen ska åta sig grejer" Jag uppfattade detta som att du anklagade illerägarna för att det inte blev fulla lokaler på utställningarna? Så varför jag fortsätter diskutera runt utställningar är för jag trodde att det var där du fann problemet med oengagerade, bojkottande illerägare som mest bryr sig om vilka som dömer och anordnar. Och sedan förstod jag som sagt inte allt du menade i tidigare inlägg så även där kan det blivit ett missförstånd där jag trodde att vi även diskuterade utställningar :)

Då kanske var jag lite otydlig :) i första inlägget skrev jag om utställningar och saknad av illerföreningar, då enligt min mening allt skulle fungera mycket bättre om det fanns engagerade illerföreningar som ordnar saker som att stå på olika events, anordna utställningar osv, men tydligen går det inte. Sen gick på attityden helt allmänt då jag ser både vissa likheter bland illerägare i olika länder och olikheter finns det med :) och då min grundtanke är att det är vi ägare som utgör illervärlden och vi har den som den är, för vi har gjort den sån. Om vi inte ändrar attityden hos oss själva och bjuder mer på sig själva vem ska då vilja "ta efter oss"?? Om det inte finns något att ta över?

Aha! Då är jag med! :) Jag håller med dig på många punkter men samtidigt tycker jag att Blieshift (som varit med ett aaaantal år längre än vi) har en viktig poäng i varför det mesta falerar. Att illern i Sverige, och vad jag tror beror mycket på djurhållningen i Sverige, är ett alternativt djur som du har en period innan du skaffar familj eller för den delen hund. Illern är inget djur som är smidigt att dela med små barn. Den kräver mycket yta och vår mentalitet är att de kräver mycket social kontakt. Detta ser man inte på samma sätt i många andra länder. Jag tror att det faktiskt kan vara A och O i hela den här diskussionen.

Nu har jag ingen större erfarenhet kring just illerföreningar, kanske just för att dom knappt har existerat under mina 5 år som illerägd, så där har jag tyvärr inte mycket att komma med. Självklart tycker jag att det skulle vara suveränt om nån eldsjäl kunde starta igång något igen. Däremot så har jag något bättre koll när det gäller utställningar, även om mina meriter där är ganska blygsamma om man jämför med många andra. Det vi kan se nu om man kollar på anmälningslistan till MI är att det är många nya namn, vilket är väldigt roligt. Jag hoppas vi alla tillsammans kan lyckas få dessa människor att stanna inom illervärlden och bli ännu mer engagerade, dom är ju ändå en del av framtiden. Vem vet, nästa engagemangstagare kanske finns där! En sak vi illermänniskor kan känna oss stolta över är den kommentar jag hört att Zoodepås ägare sagt om oss som var på SHF. Han tyckte det var så himla trevligt där, för det var faktiskt nån som pratade med honom! Detta inträffade visst inte allt för ofta på andra djurutställningar. Vi tycker faktiskt om att umgås och lära känna andra människor. Jag har själv lärt känna så många fina människor bara de senaste åren, dels pga utställningarna jag vart på. Man har ju alltid en granne brevid sig som man har en väldans massa gemensamt med :) Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med allt det här men jag ville ändå säga det :)

När jag skaffade mig min första iller så var det första jag gjorde att leta efter föreningar (på den här tiden hade man inte internet som nu). Jag ville lära mig om illrar, bli aktiv i någon förening och träffa andra illerägare. Jag hittade ganska snart STIF som fanns då, och det blev en jättefin start för mitt illerägande. Där lärde jag mig grunderna och träffade alla min nya illervänner. Den sociala biten och att ha någonstans att hämta kunskap ifrån var väldigt viktigt för mig i början.

Idag har vi fördelen av att kunna hämta otroligt mycket information på nätet. Men jag tror ändå att man som ny illerägare även idag gärna söker efter föreningar, forum, sociala gemenskaper, andra likasinnade. Det betyder mycket, både för att få information (det är svårt att bara läsa sig till allt) och att få ha andra att dela sitt intresse med.

Nu när vi inte har några egentliga föreningar längre så upplever jag att forum på nätet och utställningarna har tagit över den rollen. De har blivit viktiga ambassadörer för att fånga upp de nya generationerna. Men utställningarna är få och har ibland upphört helt, och det enda någorlunda aktiva forum vi har kvar är iFokus. 

Om jag vore ny illerägare idag skulle jag nog känna mig lite förvånad och kanske lite besviken att det inte finns något mer. Sådant som en aktiv gemenskap, föreningar, mer lättillänglig information på svenska. Kanske nya illerägare känner sig lite ensamma i sitt intresse?

Sedan tror jag, som det som Jossan var lite inne på, att hur man utövar sitt intresse och attityder kan ha förändrats en del. Kanske söker och efterfrågar/förväntar sig nya illerägare idag inte riktigt samma saker som förr? Men jag tror ändå att det hade varit till stor hjälp om det fanns någon form av väl etablerad förening/forum/gemenskap att vända sig till.

Jag började också min föreningsbana inom STIF. Det var där jag lärde mig om iller, träffade andra iller-nördar osv.

Sen var jag med och startade SKILLS och höll den föreningen vid liv i många år. Men eftersom jag blev sjuk så orkade jag inte och efterföljande styrelse orkade inte heller hålla igång föreningen då intresset bland medlemmar att hänga med på saker som arrangerades blev mindre och mindre, för att till slut dö ut helt.

Jag tror som ni andra, att många har iller som ett övergångsdjur och alla blir inte lika inbitna som vi gamla rävar. Det är hela tiden nytt folk som skaffar och håller på ett par år för att sedan få nya intressen osv. Vilket är jättetråkigt för man får hela tiden börja om från noll.

Vet inte riktigt hur man ska få upp intresset för utställningar? Försöker påverka mina valpköpare att komma en gång åtminstone, alla behöver inte bli som jag :-)) Tror att många tror att det är besvärligare än vad det är att åka och delta på en utställning, dom vet helt enkelt inte vad det är.

Det är också svårt att nå ut till nybörjare, dom verkar hålla sig på sin kant och kanske vi gamla rävar gör likadant? Jag försöker att dela med mig av det jag kan och jag försöker att hålla mig uppdaterad. Tack vare FB har jag hittat nya ansikten som har haft iller i många år plus alla nya som kommer och sedan försvinner efter ett tag

Sen är det inte roligt att arrangera något när ingen kommer. Försöker ju ha min årliga tipspromenad men dom som kommer är lätträknade. Sen bor ju vi alla en bit ifrån varandra och det kan vara svårt att få ihop ekonomin för att åka en längre bit. Jag har inte råd att åka på vad som helst när som helst.

Det finns många parametrar att ta hänsyn till och det är ett intressant ämne att diskutera :-))

#40 Nej, det är inte alltid lätt att få igång saker och att få folk intresserade heller. Jag startade vår lokala motsvarighet till illerförening tillsammans med några andra, och vi var en liten grupp eldsjälar. Men som så ofta är, så blir det eldsjälarna som får göra ALLT. När eldsjälarna tröttnar dör aktiviteterna ut. Så är det ju ofta inom all föreningsverksamhet.

Jag tror mest på att man skulle ha en dedikerad samlingsplats på nätet, en websajt med forum osv. Fritt för alla att besöka, där artiklar med information och kunskap samlas, lärs ut, utländsk info översatt, länkar osv, kanske lite statitisk, annonser mm mm. En neutral (viktigt!) intresse-sajt som, om den blev väl organiserad och accepterad, kanske också kunde agera som en representant och intresseorganisation för illerägare i olika sammanhang. 

Men det är såklart lättare sagt än gjort ;). Även detta kräver att det finns intresserade. Mina inlägg i den här tråden är mest en reflektion över saker och ting.

Jag var aktiv som fasiken 2008-2010 under namnet Werner men jag försvann då annat tog min tid och livet förändrades, nu är jag bara inne då och då för att se om "de gamla rävarna" skriver något roligt om sina illrar men jag själv har 5-6åringar och de är snart dags för dem att lämna jordelivet och mitt liv ser ut på ett sätt där jag ska lämna mycket bakom mig och öppna armarna för en helt ny typ av umgänge som ska lyfta mig istället för att min överempati ska rädda alla andra (som det gjort hittills - det gynnar alla utom mig) och sätta mig och min hund så länge han är kvar i första rummet sedan och bli en riktigt egoist och plugga och ta mig någonstans i livet :)

MEN illrar kommer alltid vara en del av mig även fast de inte är där fysiskt, att vara illerägare speciellt under detta forums storhets tid var jäkligt speciellt :)

Nu är det mer ett husdjur som jag nästan blir irriterad på att andra utomstående blir förvånade över att jag har då de vart min vardag i 6 år - orkar inte ens med att berätta om att illrar är ett trevligt sällskaps djur och inget bara för alternativa personer men man tröttnar.

De är för mig samma som katter eller hundar - lika oexotiska  men med lika mycket personlighet och mys.

#43 Det är lustigt det där, jag har många gånger fått frågan varför man har illrar, men folk skulle aldrig ifrågasätta varför man har t ex hund eller katt. När jag förklarar att de är sällskapsdjur får jag frågan "men varför har man dem som sällskapsdjur då?".

#44 JA Det är precis det där jag menar! Jag orkar inte ens förklara eller bry mig om att svara längre för - för mig och min omgivning har det ju blivit en sak/en art som är normal att ha då jag haft det ett bra tag nu.. ingen ifrågasätter tex Chinesecrested eller Sphynxkatter som kräver mer special omvårdnad än en iller i form av värme osv.

Förut så berättade man VARJE dag man va ute om dessa djur - nu ignorerar man omvärlden - tycker det är mer ovanligt att ha tex påfåglar i trädgården och det finns ju flera som har det med ^^