Har själv inga barn, två av mina illrar måste gå ur tiden först men har ändå en del tankar. Fyra illrar är inte det lättaste att omplacera lite beroende på ålder, personligheter och om man kan tänka sej dela på dom. Det jag vill ha sagt är att man måste ge det tid. Du kommer säkert få några relevanta svar men vill du läsa mer finns det en mängd trådar inom ämnet som du kan söka efter. Som jag upplevt det fungerar det om man verkligen vill men hamnar djuren i kläm kan dom få det bättre någon annan stans. Jag hoppas det löser sej för er alla och grattis till bebisen :)

Tack för svar =)

Funderar alternativt att två får stanna då dom inte har så många år kvar och man vill ju helst att dom ska få leva sina sista år i lugnt och ro.

De andra två är två busfrön på ett år och hanen på ca 10 mån värdens goaste.

Precis håller med dig i resonemanget gällande djuren och om man inte har tillräckligt tid då är det klart dom kan få det bättre med någon som har mer tid =)

Tack så mycket ska kolla runt lite på forumet och se om jag hittar något =)

Jag har aldrig fått tiden att räcka till för mina pälsar när jag fick barn. man är väl 2 om barnet så där kan den andre verkligen kliva in. man ska inte behöva släppa sin fritid för att man blir mamma/pappa. 

Jag är tyvärr av den åsikten att när man skaffar djur så skall man ha tänkt ut dessa saker innan. Och eftersom du nyligen skaffat en valp så känns även det fel när du helt plötsligt dumpar den. Du måste ju ha antingen försökt bli med barn och var det ej planerat alls så storken oväntat kom på besök (been there done that ) så borde du ju haft en plan iaf i grunden….

Ja precis håller helt med det är lite därför jag vill höra hur ni gjort och hur det har funkat med barn och iller många säger att jag självklart måste göra mig av med dom, men det är inget jag alls vill.

Jag tror ju man kan få allt att funka om man bara vill det med hela mitt hjärta.

Detta var inte planerat då jag inte trott att jag kunnat bi med barn då läkare sagt att detta inte är något att hoppas allt för mycket på .

Det känns så klart fel att omplacera ( tycker ju det är värt att försöka innan man tänker på det på riktigt)

Men samtidigt vill man inte att ens djur ska bli lidande om tiden inte skulle räcka till,djurets bästa går först inte människans ego.

Skulle tex hellre omplacera än att mina djur blev deprimerade för att tiden inte räckte till.

 Jag tvivlar igentligen inte på att jag skulle kunna ta hand om barn och mina små pälsar men aldrig haft barn innan =) Och kände att det var värt att tänka på.

Jag vill ju försöka få det att funka då jag inte kan se mitt liv utan dom =(

Har du möjlighet att ge illrarna eget utrymme är ju det kanon. och ju fler pälsar du har ju mer kan dom roa varandra. Rensa lådor etc tar ju lika lång tid vare sig du har 2 eller 4 som bajsar ner =P

Sedan finns det ju massa olika aktiveringsleksaker man kan införskaffa där dom får använda hjärnan som tröttar ut dom bra =)

Jag har sett massa illrar (inte bara illrar- hundar, katter ja, rubbet) bli lidande av bebis ankomst i hemmet - ofta begränsar sig tiden med iller till städning, dumpning av mat och kanske lite kel på kvällen - illrarna är ju sällskapliga djur och behöver sin ägares tid, det är inte ok att dumpa dom i rummet eller uteburen så att dom har inte möjlighet till att umgås med familjen. Då blir dom olyckliga, speciellt när det kommer till att dom var *fria* lång tid innan. Sen så är du ju bara en människa - bebis kan hålla dig vaken hela nätter, du kan ha ofattbar ont i tuttarna och kroppen första dagar/månader förutom bebis och illrar finns det också vanliga hembestyr att ta hand om - städa, laga mat osv. Jag skulle verkligen tänka om och försöka klura ut - om jag ska klara av det eller inte. Och kom ihåg att inte tänka på eget ego utan på illrarnas bästa, för om du har att välja mellan att dumpa dom i rummet och kika in där typ 1 timme om dagen så kanske är det inte optimalt?

Men att dumpa dom i ett rum är inte det jag vill, men så klart måste man kunna begränsa deras utrymme för barnets bästa. Och för att dom också behöver få sin lugn och ro. 

Med ute bur är det ju mer för att dom ska få bli stimulerade mer än inomhus inte för att stänga ut dom hela dagen.

Om jag inte har tid med dom skulle jag anse att omplacering vore det bästa. Då jag älskar mina lurvar och inte skaffat dom bara för att ha. Då tycker inte jag att man ska skaffa djur från början.

Jag har haft iller sen jag var tretton år och vet ju hur extremt sociala och beroende dom är av sin ägares uppmärksamhet.

Jag sitter här med en 1,5 åring och en till på väg och på det har jag 4 illrar som går i 2 gäng då de inte är sams.. Jag hade 2 av illrarna när jag blev gravid och under graviditeten flyttade vi och då införskaffades nya "regler" i hemmet. Illrarna fick ett eget rum och en utegård. Detta har förstås hjälpt mig enormt mycket men jag är ändå inte helt nöjd över situationen. Vi letar hus på landet med mycket större möjligheter. Som det är nu bor vi i ett litet hus på 80kvm. När vi kom hem från BB var jag helt slut första veckorna. Det var som tur var sommar och illrarna var ute mycket då och sambon gick ut med dom i sele som extra aktivering. När bebisen var 3 månader (snäll bebis, som varit otroligt lätt och låter oss sova om nätterna) var det 2 illrar som behövde ett hem akut. Efter mycket fundering så tog jag dom i tron om att det skulle gå att få dom sams som med alla illrar jag haft.. Där hade jag fel.. De gick ihop i 6-7 månader tills jag gav upp och inte såg några framsteg utan bara 2 små nykomlingar som blev förtryckta av de andra illrarna. Sen i somras har jag haft 2 gäng. Det gör att den lilla tid jag har över inte räcker till som jag önskar så nu ska det försökas med sammanföring snart igen.. I vilket fall; när dottern sover har vi illrarna ute i resten av huset medan 2 illrar är i utegården. Och de som mest är där är dom som var här först och älskar att vara ute. Men de delar på tiden då de är lösa för den sociala biten. 2 av illrarna får ibland hälsa på dottern och hon tycker att dom är spännande. En jobbig sak är att hela tiden behöva tänka på hennes leksaker och nappar som är farligt goda för små illrar. Man måste vara steget före och ha järnkoll! Man kan planera hur mycket som helst men man kan ALDRIG veta hur man kommer känna när man väl sitter där med barn och djur. Jag har alltid sagt att det får lösa sig, djuren gör jag mig bara inte av med men ibland känns det som att man skulle behöva hjälp med att ge djuren allt vad dom vill ha! Jag känner stor press på mig själv som djurägare då jag har höga krav på hur djuren ska ha det och när det inte alltid går ihop så som jag önskar blir man förstås stressad.. Många idag håller dock sina illrar mer naturligt (oavsett barn) och mer utevistelse minskar förstås den sociala närvaron med människor. Ibland när jag har illrarna lösa och vill umgås står illrarna och gräver på dörren och vill ut igen. Tycker att du verkar ha en förnuftig tanke runt det hela. Kanske det kan vara smart att omplacera de yngsta om du tror att det skulle funka, annars provar du och ser hur tiden räcker till med ett barn och 4 illrar? Klart att det kan funka, men det beror ju även på hur ditt barn blir (extremt närhetskrävande tex) och vilket intresse din sambo har för illrarna. Här hemma är illrarna mina och jag som sköter 95% av alla deras grejer. Lycka till med bebben!! :)

Bara för att bilden är så söt. 2 av mina tjejer :)

Tack så mycket för ett bra och hjälpsamt svar =)

Här ser det ut lite på samma sätt mitt intresse är störst men min sambo ställer upp och sköter dom så som mat och lådor medan jag står för aktivering och att spendera tid med dom då det främst är mina djur.

Vill ju verkligen att det ska funka och som du säger vet man aldrig hur det funkar fören man är där.

Det är något vi som sagt strävar efter ett hus med mycket tomt och natur då vi trivs bäst på landet =) Det är ju så man vill bo om man älskar djur finns så mycket fler möjligheter =)