Jag kan dela med mig av min erfarenhet. Vi skaffade en till hane för lite mer än ett år sedan och det gick inte att ha honom tillsammans med vår andra hane och hona, dom var alldeles för elaka mot honom. Hanen vi har sedan tidigare började bli brunstig i samma veva vilket inte hjälpte till direkt. Han fick ett nytt chip insatt men när han hade lugnat ner sig då var det valpens tur. Eftersom vi hade dom avdelade från varandra sedan tidigare så fick han vänta med sitt chip till januari om jag minns rätt. När han väl hade fått sitt chip så hade illrarna varit avdelade ca 4 månader, alltså ända sedan han satte sina tassar hemma hos oss. då kände jag att nej, nu måste det bli en ändring. Jag tog de båda hanarna och satte ihop dom i ett mer neutralt rum och lät dom helt enkelt slåss. Och det var inte roligt att se men jag kände som så att så länge det inte sprutar blod så låter jag dom hålla på. Jag höll koll på dom hela tiden och dom slog och slogs och slogs men jag tänkte att nån gång blir dom trötta och nån ger sig. Mycket riktigt, kanske en halvtimme senare satt vår äldre hane i ett hörn och pep och visade att han gav upp. Då delade jag på dom, snyggade till deras bitsår som såg mycket värre ut än vad det egentligen var och lät dom sedan gå och lägga sig. Efter det gick det mycket lättare att ha dom ihop. Några veckor senare kunde dom bo tillsammans i samma rum och nu är dom polare :) honan däremot hatar honom fortfarande men dom har lärt sig att leva med varann på sitt eget sätt. Så mitt tips är att ha mängder med is i magen och låta dom göra upp. Din valp kanske också är på gång att bli brunstig och din andra hane känner av det?

Usch , ja det är verklig inte roligt att se dem slåss , jag hatar det. Får hoppas det går fortare än en vhalvtimme :p men tror du att chansen är stor att de hugger tag i strupen och stryper varandra? Ja den lilla är 6 månader nu så han är väl i stort sätt könsmogen nu med , så vi ska kastrera honom nästa månad , då är båda kastrerade , tror du de blir lugnare mot varandra då? Hur var det sen när du satte ihop dem igen efter de fått slåss? Slogs de lite ändå eller allt var lugnt? Är jätte tacksam för ditt svar :)

Det är svårt att säga hur dina illrar kommer göra men jag har inte varit med om att nån har siktat in sig på strupen, mest så har dom bitit i varandras nackskinn. Jag har heller inte hört talas om något sådant, någon annan som gjort det kanske?

Du kan ha tur med att dom kommer lugna ner sig när båda är kastrerade, det är ju ändå mycket hormoner som snurrar runt i kroppen. Det kan nog bara tiden utvisa hur det blir med det :)

Nästa gång jag satte ihop dom så var det fortfarande lite slagsmål men det var inte alls på samma nivå, dom hade båda fått visa vad dom går för redan. Och så fortsatte det. För varje gång dom fick vara tillsammans så bråkade dom mindre och mindre :)

Aah vad bra :) vi ska testa släppa ihop dem idag så får hoppas på det bästa :)

Berätta gärna hur det går :)

Nja det gick så där , separerade dem när det syntes blod. Först gick det bra , då gav valpen igen och de höll på tills de tröttnade , då höll de sig på varsin sida av rummet. Sen kunde de lukta på varandra och gå efter varandra utan att göra något , sen flög teemo på valpen igen som då började skrika högt fast än teemo inte bet , det verkade mer som han sa ifrån bara , för varje gång teemo skulle på så sprang valpen iväg precis som han inte ville mer. Men sen tog teemo tag två gånger vid halsen och sen såg vi små hål på nacken där det kom blod ifrån , inte mycket men min kille ville inte mer då , han är jätte rädd om sin iller :p men jag ville ändå testa lite till för det kanske bara krävdes en liten stund till. Men vi ska testa en gång till efter valpen kastreras , och funkar det inte då så får de gå seperat , tyvärr… :/

Ni måste ha lite is i magen. Jag lovar och svär att det känns förj*vligt när illrar slåss, jag har varit med om det många gånger själv och det känns alltid lika jobbigt. Det man inte får glömma är att det faktiskt inte alltid är illern som får sår som är oskyldig. Hade en sammanföring här hemma 2010. Det var mellan en valp och en 4 åring som hatade andra illrar. Valpen hade en period med en sårskorpa i nacken som var stor som en femma- ändå fortsatte han att mucka med den äldre illern. Revor och sår är helt normalt men det ska förstås inte blöda- och med blöda menar jag att det blir sår så att det rinner blod, inte bara blir en rispa i huden. Jag tycker ärligt talat att det låter som att det går ganska bra :) att illrarna själv avbryter är jättestort och jätteviktigt! Det allra bästa är egentligen att låta dom vara själva. Jag vet illrar som råkat ta sig in till varandra när matte/husse inte varit hemma och när ägaren kommit hem har illrarna gjort upp och blivit mer eller mindre sams. Se till att det finns möjlighet för valpen att ta skydd om den vill det. Ha tex rör i rummet som är lagom stort i diameter för en iller! Då kan han krypa in där om han tycker att det blir obehagligt. Allra bäst är om ni kan ta med båda illrarna till helt ny mark då finns det möjlighet för dom att umgås samtidigt som det är mycket annat som lockar att undersöka. Lycka till! När man väl har 2 illrar som älskar varandra förstår man varför man kämpade och att det var mycket för deras skull :)

Jag håller med i allt Jossan skrev, "lite" hål i nacken är ingen fara. Och som sagt, det är väldigt viktigt att dom får avbryta själva. Får dom inte göra det, då kommer dom aldrig lyckas sätta rangordningen. Jag har en bild hemma på datorn tror jag, på Valle och Hoffa precis efter dom har gjort upp. Valle ser ut som en nåldyna men det ser värre ut än vad det var. Jag ska se om jag lyckas lägga upp den ikväll så får du se.

Aah okej , då får vi testa igen , men låter valpen återhämta sig lite först :) känns bra att höra att det verkar gå bra för då känner man lite hopp fortfarande :) Men hur stor är chansen att de slåss på liv och död? Eller det är inte vanligt?

Det är ytterst ovanligt och handlar till största del om brunstiga hanar som försöker ha ihjäl varandra. Jag vet ingen iller som lyckats bita ihjäl en annan iller :)

Jag hittade bilderna nu, men jag minns dom som mycket värre än vad det var :P

Hittade även en film som jag ska se om jag lyckas lägga upp på något vis. Den visar hur deras bråk såg ut efter att dom hade haft sitt stora slagsmål. Alltså ett "mindre" bråk. Du kan även där se hur Hoffa ser ut i nacken (albinon).
https://www.facebook.com/photo.php?v=10152094486975485&l=2820564195330049485

Donna fick vara med på ett hörn också när det var dags för äggulan :)

Det var exakt så som vår valp skrek när sen stora anföll honom efter det första bråket. Men hans bitsår var inte hälften så irriterat som den på bilden , så då var det nog inte så farligt ändå :) bara att på det igen :)