Nu är vintern här och alla illrar är lite mer sega. Lite stel i kroppen kan äldre illrar bli precis som oss när vi blir gamla. har hon magrat eller har dålig balans på bakdelen även ibland när hon varit vaken en stund?

Att omplacera den ensamma illern sedan i så hög ålder tycker jag inte är så bra med tanke på att det kan bli en stressfaktor för denna iller.

#1 Balansen är till och från, men magrat har hon gjort, inte så någon skulle se det men jag som matte ser det, hon äter dock fortfarande så har inte märkt att aptiten givit sig av (men vad vet jag, de brukar ju ha så mycket fejk för sig ibland).

Jo det är just det som jag känner att hon är lite för gammal för omplacering.

Jag tycker definitivt att du ska åka och ta ett glukosvärde på din äldsta. Konstatera om hon kan tänkas ha insulinom. Sedan tycker jag att du ska fundera över varför du inte vill medicinera? En insulinomsjuk iller brukar bli pigg och glad igen på prednisolon och gör man medicineringarna till ett godistillfälle brukar det bli höjdpunkten på dagen :) Jag tycker att det är mer plågsamt för illern att gå och vara sjuk utan behandling. Då kan den få rejäla toppar och dalar då den mår dåligt. Medicinen gör att den mår jämnbra så länge man ger illern en lagom dos. Jag har själv behandlat 3 illrar och känner många, många andra som också behandlat med ett gott resultat. Det kan förlänga och ge illern ett bra liv i flera månader och även ibland år beroende på hur långt gången sjukdomen är. Jag har också alltid varit rädd för att vänta för länge innan Man tar det svåra beslutet men när medicinen inte längre ger någon egentlig förbättring och illern åter igen är i stadiet som den är i nu, då är det dags. Eller om man märker av små förändringar i beteenden eller att illern skulle bli akut dålig. Hoppas det går bra för er!

#3 Tack, menade mer om att medicineringen inte gjorde något mer för henne än att hållas vid liv, dvs inte få ett värdigt liv utan bara hänga på livhanken, sett folk som gjort så också, det är vedervärdigt!

#4 kan inte annat än hålla med dig. Jag förstår inte hur vissa människor kan hålla ett djur med uppenbara problem, som har 3 tassar i graven, vid liv för sin egen skull :( Ang din andra hona så är det mycket möjligt att hon kommer leva gott även som ensam, bara att hon inte fått testa det än :)

#5 Jo kanske, hon har bara vart en riktig liten gäng ledare som håller lekarna igång, därav tror jag hon kommer känna sig ensam :S

Hej Olärd!

Jag hade lite samma funderingar som du när jag tog beslutet att avliva min Lucy för ca ett år sen. Då hade mina två tjejer levt tillsammans i mer än 5 år och Frenja hade alltid levt tillsammans med andra illrar. Båda mina tjejer är/var lite till åren komna, så de är/var inga busmonster direkt, men de lekte ändå med varandra ibland och så sov de oftast tillsammans.

Dock har det gått jättebra, även om jag upplevde att Frenja var lite dämpad de första en eller två veckorna. Kanske saknade hon sin kompis, eller så kände hon bara att något var väldigt annorlunda. Skillnaden nu är att jag och Frenja har kommit varandra lite närmare och har en tajtare relation, vilket faktiskt är rätt trevligt - något jag inte upplevt tidigare, då jag som sagt alltid haft fler illrar och de mer har tytt sig till varandra.

Men det ställer också lite högre krav på mig då jag är Frenjas främsta sociala kontakt och det är mig hon söker upp för sällskap och bus. Jag kan till exempel inte lämna henne ensam lika mycket (även om hon absolut klarar att jag är i skolan/på jobbet under vardagarna). Och så oroar jag mig ibland att hon blir lite understimulerad, men det är nog mest jag som lider av det, för hon är trots allt en gammal tant nu som gillar att ta det rätt piano :)

För övrigt så delar jag din uppfattning att det ibland är mer humant att låta sina djur somna in. Beroende på behandling, konvalescens och prognos så klart. Jag tror och hoppas att du har en ganska bra magkänsla för vad som känns rätt för just dig och din iller. Lycka till!

#7 Tack, kändes peppande att läsa dina erfarenheter då jag funderar mycket på detta med att ena illern ska bli ensam!

#8 Mitt tips är att du tar med illern som blir kvar när det dags att ta farväl. Då vet hon vad som har hänt och sörjandet tar inte så lång tid, förhoppningsvis.

Eftersom jag har så många kan jag inte längre ta med alla när det är dags för någon att somna in. Däremot följer den döda illern med hem, läggs på golvet och sen får resten av gänget snosa och nosa och ta adjö. Sen är det begravning så fort som möjligt 😭.

Jag tog med min första iller hem efter att vi tagit bort honom. Ingen av mina andra verkade bry sig alls faktiskt. Den ena gick in i transportburen och la sig på honom precis som vanligt. Märkte ingen sorg heller. Det där tror jag är mycket olika.

#9 Usch jobbigt för en själv men förstår hur du menar. #10 du skriver mina andra, kanske är stor skillnad på två som bott med varann och flera.

#11 fast jag hade bara 2 till hemma och har aldrig upplevt sorg eller förvirring i flocken. Inte när jag tagit bort dom andra illrarna heller.. Andra med fler illrar har upplevt/tolkat illrars sorg. Men jag tror du har rätt i att det är mer märkbart när bara en blir kvar.