Skulle säga att det är sällan som sådana illrar blir bitfria utan man får nästan komma fram till kompromiss där man lär sig leva med varandra ändå.. Om du haft den några månader nu utan att se någon förändring vill säga..

Jag hämtade hem min Rora när hon var 19 veckor. Hon högg en så fort hon fick chansen och släppte inte heller.. Jag jobbade på och provade det mesta, gick igenom hela sidan här typ och provade alla ''uppfostran'' metoder men inget funkade så fick tillslut bli att jag fick ta tag henne i nackskinnet och säga till på skarpen. Alltså hålla ner henne mot golvet tyvärr, men fanns inget annat att göra efter att jag provade allt. Och nu, ca 1 år senare, är hon hur go som helst mot mig, kan bita andra dock men det får man leva med. Dock kan jag göra nästan vad jag vill med henne. 

Så ge det en väldans massa tid och var bestämd.

Har provat att lägga på golvet och väsa då gick de iväg. Att fya fungerar inte

Några mer tips?

Det bästa är att belöna alla gånger då illern inte bits. Beröm och erbjud något gott att slicka på varje gång illern tar kontakt med dig utan att bitas. Det ska vara positivt att umgås med dig utan att använda tänderna. Säg ifrån med rösten om hon bits eller ignorera. Att bestraffa genom att tex ta i nackskinnet kan lätt skapa en kamp mellan er och du kan utmana en redan uppskruvad och bitig iller till att vilja ge igen. Illern kan ju bli bättre och genom att göra en positiv sak av er relation kan ni lyckas skapa ett förtroende även om där inte kommer finnas 100% tillit. När jag fick hem Lily för ett år sedan så visste jag att hon kunde vara ganska bitig. Jag började bygga på vår relation direkt. Istället för att vänta på att bli biten och då korrigera så använde jag vitaminpasta varje gång jag tog upp henne i början. Det gjorde att hon mer än gärna blev hanterad av mig. Vi undviker helt enkelt konflikter och är hon riktigt busig kan hon ta i ganska hårt när hon bits, men då är det bättre att ge henne en leksak att bita i.

Ja när bits så verkar inte förstå/struntar i utan fortsätter gång på gång, ger sig aldrig till skillnad från andra illrar som förstår efter kanske bara 50 tillsägelser:) har i nuläget en ganska taskig relation med illern då det gått ganska lång tid utan större framsteg, biter även väldigt hårt vid lek så att det blöder.

Jag brukar tycka om "Joey the trained ferret "
men just det klippet om bit-träning är inte något jag föredrar
men det kanske är något för någon annan.

Jag håller med om steg 1. säg nej & lyft bort.
men steg 2 - 3. sätt in i en bur - är fel för mig.
(& antagligen enligt lagen, om buren inte är tillr. stor)

Här ser ni filmklippet.

#6 då kanske du borde börja om från början? Handskas med henne när du har något gott som hon kan slicka på, inte såga ifrån när hon gör fel utan bara ignorera henne och berömma varje liten sak hon gör utan att bitas. Busar ni så se till att vara beväpnad med leksaker som hon kan bita i istället för dig.

Ska testa detta:)

Våran Lillstrumpa bet fram tills ca 8 månader - 1 år  sen dess är hon bitfri förutom vid lek . Välj en uppfostran du gillar och var konsekvent bli aldrig arg eller irriterad (lätt att säga jag vet). Blir du det gå undan och stäng in dig någonstans och ta nya tag sen . 

Märkte att Strumpa blev så mycket ettrigare om jag blev irriterad.

 Gör saker med illern som ni båda gillar som långpromenader eller bara stå på balkongen med illern i famnen och någon god olja eller vitaminpasta och titta på utsikten. 

Ha alltid en leksak eller en godis  i närheten att stoppa i munnen på illern när den kommer farandes . Distrahera illern med lek och godis så fort den kommer i närheten.

 Lillstrumpa har alltid älskat att följa med in i badrummet där jag ställt en badlåda i badkaret med hennes leksaker som hon får pocka upp ur vattnet. Första tiden när jag skulle lyfta upp henne ur badkaret försökte hon bita mig även fast hon ville upp.

 Då såg jag till att alltid ha en leksak som jag gav henne i munnen så hon inte kunde bita mig innan jag plockade upp henne. Då slapp jag bli biten och det hela blev bara en positiv upplevelse för oss båda inget skäll och bråk.

Har testat detta i några dagar nu vilket resulterat i sår runt anklar och ett hål i hälen. Fungerar ibland att distrahera med någon leksak

Vad händer om du försiktigt föser iväg henne och markerar med ett hårt fräs? Kan inte bokstavera "shyss". Du vet så där som Cesar låter?

Jag har haft en valp faktiskt som var otroligt bitig och värre blev det om jag på något sätt (fräste,neja,fya, time out ja allt ) sa till henne. Va som om hon ville ge igen :P Men sen slutade jag helt att fokusera på detta envisa bitande ( bet om man tog upp henne, satt i soffan m.m) och började fokusera mer på att få ett starkt och bra band mellan oss.

Då det oftast mer va bråk mellan oss och bandet blev sämre. Var mycket på promenad, även bra om det var lite rörigt (bilar,människor) för då tydde hon sig till mig. Lekte inte med händerna, undvek helt enkelt situationer som alltid urartade. 

Tog upp henne när hon sov,lite taskigt kanske men då blev hon van med bra kontakt då hon sov och var lugn. Mycket godis, vi lärde oss rulla runt och ligg =)

efter kanske ett par månader började vi om och jag började handskas med henne i mer bitbara situationer, kan tillägga att det inte alltid är lätt att undvika men när jag blev biten då vi bara skulle bli vänner satte jag lugnt ner henne eller gick och gjorde något annat. 

Nu var hon betydligt mer mottaglig för ett nej och tittade på mig som "va  gjorde jag dig illa " och efter typ ett år får man bara något litet nyp ibland =) 

(sorry för långt svar)

#12 då kommer tillbaka och biter igen och igen.. Försöker se detta positivt att det någon gång ger sig även om det ser mörkt ur vissa stunder. Har tänkt gå ur på promenader men hon krånglar sig ur selen så vågar inte riktigt:\

#14 Se till att selen är så hårt åtspänd att du bara får in ett finger mellan den och hennes kropp. Vad för sele har du? I mina ögon är Håstenslövs selar dom bästa, https://www.facebook.com/Hastenslov?fref=ts

Själv har jag använt gummistövlar och handskar när jag har bitiga illrar, allt för att kunna säga ifrån utan att själv bli skadad. Har en liten kille här nu som har problem med händer. Allt fungerar ypperligt så länge handsken är på men han hatar verkligen bara händer. Här tränas han i små korta intervaller, innan jag tar upp honom så säger jag det högt, tar sedan upp honom bestämt, håller honom en-två-tre sekunder, släpper ner honom INNAN han får för sig att bita. Nersläppet är hans belöning och jag berömmer honom också med rösten, blir sådär löjligt jollrig :-)) Jag tränger mig aldrig på honom eller utsätter honom för situationer där han känner att han måste bitas. På det här sättet har vi kommit jättelångt. Nu kan han ligga kvar, löst fasthållen,i knäet i 2-3 minuter. Jag har accepterat att han aldrig kommer att bli en gose-iller :-(

Men jag förstår din frustration, inte så kul när man bara har en iller och ha det som du har det……vet inte riktigt hur du ska lösa det.

Vi hämtade hem en illervalp till iår och den har bott hos min kille sen den kom hem. Och jag har fått sms och bilder på fb där illern har bitit honom och det blöder rätt mycket och han säger att han inte kan röra honom för han bara bits och väser.

Jag åkte dit i fredags och var beredd på det värsta. Men jag satte mig ner och började busa med honom, som om jag inte brydde mig om att han kunde bitas, och när han väl gjorde det så höll jag kvar fingret i munnen och höll kvar lite lätt i käken. Han blev helt överumplad och förstod inte riktigt vad som hände. Så busade vi lite igen och så fort han var för hårdhänt så gjorde vi samma sak. Sen efter ca 10 min-15 min så låg han och sov i mitt knä och min pojkvän bara suckade åt mig.

Min kille rycker ju troligen undan händerna när han bits och då känner den lille att han har kontroll och fortsätter. När jag inte tog undan händerna utan visade att jag inte skrämdes av honom.
Och vem tycker egentligen att det är kul att få ett finger intryckt i munnen?

Efter det bet han mig inte alls någonting.

Vart finns du och det kanske finns någon i närheten som kan komma och hjälpa dig? :)