R.I.P Lillgubben, du är saknad av alla.
Min älskade Lilleman/Samiq är död:
Har nu samlat mig så pass att jag kan skriva och tala om att min älskade lillgubbe Lilleman dog den 25 juli i min famn (du får ursäkta Camilla att jag inte talade om detta för dig på lördagen den 28 juli och torsdagen den 2/8 när jag var hos dig, eller när vi har talats vid på telefon).
Men jag orkade inte tala om det än förrän jag kände mig någorlunda klar för att kunna tala om det, och utan att hela tiden gråta floder när jag talar om det.
Den 25/7 vaknade jag som vanligt vid ca 04:30 tiden och gick och tog vatten. Men ingen Lilleman stod vid sängen och ville komma upp när jag skulle lägga mig igen.
Förstod då att något inte var som det skulle, jag tittade in i buren, och då låg han nere under täckena med huvudet ut en bit i buren och sov. Jag tog fram honom , men han såg väldigt trött ut i sina ögon, så jag förstod att han nog inte hade så många timmar kvar. Jag försökte få i honom lite vatten och fick kanske i honom 2-3 ml, mat ville han inte ha. Men jag tog ändå med sprutan med vatten till vardagsrummet för att ha till hands om han ville ha lite, hade också med AD-mat som han brukar älska, men han ville inte ha något. Men jag ville också ha honom under uppsikt så att ingen av de andra skulle hoppa på honom i buren när de springer där ut och in mest hela dagen, och för att försöka få i honom åtminstone lite vatten.
Försökte ge honom vatten och mat under hela dagen, men han ville inte ha.
Och ca 14:10 somnade han in på mitt bröst tyst och stilla.
Han bara somnade in utan att kämpa något alls. Jag hade honom på axeln och han sov där mest hela dagen inlindad i en mjuk fleecefilt, sen lyssnade jag hela tiden på hans jämna, lugna andetag. Men ca 14:10 så hörde jag inte honom längre, så jag tog fram mitt stetoskop för att lyssna på hans hjärta och lungor, men jag hörde inget ljud över huvud taget. Så jag hade kvar honom i famnen i ca 30-40 min och klappad och smekte hans päls, innan jag lyssnade igen. Men där var inget ljud vare sig från hans hjärta eller lungor och först då började jag gråta som en tossig, min älskling var borta.
Lilleman, eller Samiq som var hans namn blev 5 år och nästan 7 månader (han skulle ha blivit det den 28/7). Han hade tappat nästan all päls uppe på huvudet och ner mot halsen på sin högra sida, och pälsen i övrigt var mycket tunn och gles speciellt på hans mage och svans.
Han liknade mycket min Aslan när han dog, och han hade fått lymfosarcom eller möjligen insulinom, i vilket fall som helst så valde jag samma med Lilleman som med Aslan efter konsultation med veterinären att inte behandla något bara för att få ett par månader till med honom med hjälp av mediciner.
Jag tycker att det är för egoistiskt att göra så, vist han hade fått ett bra liv kanske med hjälp av piller eller sprutor i ett par månader…. vem vet?? Men varför ska jag utsätta en äldre iller för denna dagliga pers?? Nä, då får de hellre mycket kärlek och mys och äta det dom vill helst ha än detta tvång ev. med både piller och kanske sprutor också.
Valde då hellre att fullständigt skämma bort dem båda två, och ge dem så mycket pussar och kel som de bara orkade ta emot, och de fick äta det tyckte mest om. I Lillemans fall var det kokt eller stekt kyckling utan skinn och makrill i tomatsås (som jag vet att illrar inte ska ha då det är fel sorts fisk), och i Aslans fall var det vindruvor, ljust choklad (som inte hellre det är bra att ge illrar, men Aslan fick en liten bit då och då) också gillade han torkade bananer över allt annat.
Trots detta så är det lika svårt varje gång ett djur dör, trots allt så är dom våra vänner och ska behandlas som sådana i alla lägen. Och då jag har fler illrar hemma så måste livet ändå gå vidare för deras skull, men jag tänker mycket på min älskade Lilleman då han var så speciell som han var då han var döv från födelsen, men också på Dino, Ronja och Aslan som ständigt är i mina tankar.
Jag har låtit alla mina illrar som är kvar här hemma ta farväl av Lilleman (samma som de fick med Aslan när han gick bort) genom att de alla har fått nosa på honom innan jag la honom i frysförvar tills dem kan gräva upp graven på djurkyrkogården i Helsingborg på lördagen den 4/8. De kommer även då att få ta farväl ytterligare en gång av honom, i alla fall Laban och Lina som har tillbringat sina 6 år tillsammans med honom. De 3 är nästan lika gamla med Laban som åldermannen i familjen med sina 6 år och dryga 4 månader, och Lina snart 6 år. De andra 5, ja egentligen bara de 2 av dessa har aldrig dragit jämnt med Lilleman, och de bråkade ofta. Lilleman hatade alla bruna hanillrar (vilket de 2 är som har bråkat mest med Lilleman) av någon anledning, och allt startade med Aslan (som var brun). Däremot bruna tjejer kunde han umgås med hur bra som helst. Men bruna killar dem hatade han som pesten, och så till den grad att han skakade varje gång han mötte en, eller så gick han direkt till anfall mot dem om de var mindre än en meter ifrån honom, då bara sa det smack och han satt i nacken på dom.
R.I.P
Lilleman/Samiq
Du är saknad.
Christel.
Men usch! Vad hemskt!
Tänker på dig…
beklagar verkligen sorgen, usch vill inte tänka på när min/mina illrar ska över till iller himmlen, skönt att han fick somna in lungt i din famn…
nee va sorgligt… skickar tröstekramar till dig.. 
tycker att det var bra att han fick somna lugnt och fint.
Det är hemskt när dom fortfarande har pigga ögon och lider i övrigt typ min Gubben han kunde inte använda bakbenen pga cancer men var helpigg iövrigt så det blev djursjukhuset för honom
Du gjorde rätt i att låta honom somna in i frid utan medeciner tycker jag. Ta hand om dig nu, och dina andra illbattingar. Han har det bra nu. Kram
Beklagar verkligen sorgen. Fällde några tårar när jag läste det du skrivit.
Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.
Med tårar i ögonen läste jag här om Lilleman, vet hur speciell han varit för dig och jag är så ledsen för din skull… Vilket vackert avsked ni fick ändå… Men nu leker han för fullt med min Lilla Nora och massa andra illrar i himlen… STOR KÄRLEK TILL ER ALLA!
Tack så hemskt jätte mycket, tårarna sprutar igen för alla fina ord, tack än en gång alla.
Ett speciellt tack till dig TanjaS, vi brukar ju pratas vid då och då. Och det är ju inte så långe sedan som du miste din lilla Nora, och som du skrev så leker dom nu tillsammans med alla andra illrar som är i illerhimmlen. Och nu slipper dom alla sina krämpor och ev fel.
Tack än en gång Tanja.
nej vad tråkigt, kan inte äns föreställa mig hur du känner nu
du är stark christell! Jag beundrar dig, bamse kramar från mig och pälsarna.
Tack så jätte mycket #10# men själv tycker jag inte att jag är så stark. Tårarna sprutar bara för att tacka er alla som skriver och ger ert stöd, tack så hemskt mycket alla.
Vet inga ord som jag kan säga som kan trösta dig min vän i denna svåra sorg… Han finns i våra minnen som en söt och go liten iller… som var väldigt speciell. Tårar trillar då jag känt lilleman i hela hans liv… Erica har gråtit otröstligt då du vet att han var så speciell för henne… hennes favoritiller…
Sov så gott Lilleman ! Tror du har funnit många av dina gamla vänner i illerhimlen och leker och har det bra med dom… du finns alltid i våra tankar….
Christel…. jag finns här alltid för dig … det hoppas jag att du vet….
Kramar om hårt och försöker ge dig tröst….
Camilla, Erica och alla illrarna här hemma
beklagar verkligen sorgen av din älskling… Många tröstkramar från oss!!
Beklagar sorgen Christel. Tänker på dig stor kram, alla busarna här hemme skickar tröstpuss till dig. Mysan skickar en liten extra puss.
Skickar många tröstekramar från oss alla här i Skövde.
Jag antar att Lilleman har träffat Wanda och dom andra vid det här laget. Har inte orka skriva om Wanda än……tycker att du är stark som orkar skriva om Lilleman.
Hillbiörns illrar finns på Facebook.
Beklagar sorgen. Vi skickar tröst kramar till er och Örjan skickar en tröst puss. Vi tänker på er.
Tack så jätte mycket alla.
Jag vet Camilla att du finns, och ge Erica en tröste kram, jag vet att Lilleman var speciell även för henne, det var ju alltid honom hon frågade först om vi hade med honom på träffarna.
Tack Nea, och ge lillfumman en puss och kram från mig, även hon är speciell för mig, det vet du.
Stort tack till dig också Nettan, tror också han har träffat Wanda nu. Jag hoppas att han drar jämnt med Aslan bara, och jag vet att han leker med min Ronja Bus. Han älskade hennes valpar så mycket.
Tack till dig också Sofie och Manne också naturligvis, pussa extra på Örjan från mig.
Sara
beklagar sorgen :(
Tack alla för era vänliga och starkande ord ni alla har gett mig. Det hjälper mig i mitt sorgearbete, det är så viktigt att man inte håller sorgen inombords, det tär mer på en än att försöka skriva om det. Så tack alla för era tankar, ord och kramar.
Christel
Mycket fint skrivet av dig! Beklagar sorgen och hoppas att ni alla mår bra med varandra!
Tack så mycket holtz, vi drar oss fram just nu, och Laban och Lina leter efter honom än. Dom låg ju alltid samma i samma sovbur eller var dom nu sov, så var det alltid dom 3 samman.
Stackarna=´( tur att dom har varann…har verkligen tänkt på dig och Samiq och han måste verkligen ha fått ett bra slut då han fick va hos den han älskar och fick somna in lungt och stilla i din famn*ännu mera tröst kramar från mig och Saga*
Jag beklagar :(
vilken fin berättelse… så skulle jag nog vilja att mina illrar får somna in, när det väl är dax. Inte på ett otäckt djursjukshus, utan i hemmet, på mitt bröst. *snörvel* RIP Lilleman! :')
Jag beklagar verkligen. Han fick ett fint slut i alla fall. Tänk att få somna in på mammas bröst sådär, ett dröm senario för alla illrar. Du har gjort vad du kunnat och gett honom ett jätte bra liv. Krama extra på de illrar som fortfarande är med dig. Tröstkramar från mig!
Så gråter jag för din skull här hemma. Beklagasr så din sorg. Vet att det är fruktansvärt jobbigt att ta sig igenom. Men den dag kommer när du kan se tillbaka på alla era minnen med glädje och inte sorg.
Just nu är det jobigt och det kommer det vara länge. Men det blir bättre även om man aldrig glömmer. Men vem vill glömma en sådan underbar kille.
Har själv träffat lilleman och han var speciell.
Massor med tröstekramar till dig.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Tack så jätte jätte mycket för alla värmande ord och kramar från er alla.
Jag tyckte också det var bra att han fick sluta sina dagar på mitt bröst med sina allra bästa vänner i närheten. Något jag inte skrev i inlägget var att Laban var inne hos oss hela dagen, ibland så var han uppe och la sig över Lillis, liksom för att skydda honom. Ibland så låg Laban på sackosäcken och sov en stund. Men ca en halvtimma eller så innan Lilleman gick bort, så kom Laban upp och la sig tillsammans med sin syster Lina i mitt knä. Så jag hade 3 illrar som var hos mig när han gick bort, när sen Lilleman var död så kom både Laban och Lina upp och började pussa mig på munnen och kinderna. Sen satt jag med alla 3 i famnen och bara grät floder ner i deras pälsar, både Laban och Lina ligger hos mig just nu. Det är precis som om dom vet att mamma behöver lite extra mycket gos just nu, dom är så goa dom 2, och jag fasar för den dagen när dom försvinner. Laban är ju över 6 år och Lina blir snart 6 år, trots detta gap i ålder så är dom helsyskon tillsammans med MissFerrets Frasse som är född i samma kull som Lina. Men jag hoppas att dom alla 3 har minst 100 år till att leva med oss, älskar dom förtvivlat mycket alla 3. Dom har alltid varit så speciella.
beklagar :'( han var ju så fin =(
Kram
Starta ny diskussion