kan inte annat än att hålla med dig jossan…detta är sorgligt, men oh så sant….

instämmer oxo med dig jossan..men det vet du ju

Jag håller med dig.

 Men det kanske är dax att försöka fixa in nytt blod bland illrarna inte vara så rädda att ta inportera illrar. Visst det är en kostnad men om fler uppfödare gör de sammtidigt går kostnaden ner då man kan dela på kostnaden.

Jag vet inte hur det är med Norska illrarna nu för tiden jag vet att dom har haft extremt mycket problem att dom fåt typ vårtor som kommer kring nos o kring öron.

Danmark o Tyskland ligger inte så långt bort. Englad har väldigt fina djur.

Bara ett tipps och värt att fundera på.

#3 det värsta är att de danska illrarna har haft ännu större problem och likaså många av de tyska… de är extremt färgavlade..

Men…det finns att hitta.

#3: Jag var helt inställd på att imortera nytt material under de tre närmaste åren. med början redan nästa år. Nu har jag omvärderat mitt beslut då jag antagligen inte kommer avla mer.

åsa, varför inte? :\

Man kan hitta fina illrar o bra stammar i anndra länder.

Det är som här att vissa inte avlar sunt. Med tanke på att åldern har blivit så låg o cansern har ökat i stor utsträkning är ett tänken att någon stanns avlas det på osunda linjer som sprids vidare till de som avlar sunt som ej vet om detta.

Någon stanns måste det brytas o det måste komma in ett flertal anndra linjer ett annat blod.

 Här kommer jag in som ny på sidan o ger mig kanske in i för stora diskutioner innan ni äns känner mig :S ni får säga till om ni tycker att jag ska vara tyst.

Jag tycker det är lite motstridande åsikter om det här med aveln. Vissa säjer att det är skit och andra säjer att det är bra. Vissa är så gröna så dom kanske inte fattar problemen än men sen finns det dom somhållt på länge som säjer skit och dom som säjer bra. Hade nyligen kontakt med en uppfödare som hållt på länge och hon säjer att hennes linje har bara gått från klarhet till klarhet och är friska och lever länge. Bättre än någonsin. Hon har bara svenskt och bara brunt. Sen läser jag att svenskt är bara skit och att ända räddningen är att importera?? Är runt lite på europeiska forum och fattar inte allt men ser att dom klagar alla på sina stammar. Just DERAS är värst och dom borde importera. Är gräset kanske bara grönare på andra sidan?

Det verkar som om det i alla länder finns dom som "lyckats" och dom som inte gär det. Jag tror jag håller med om att stammarna verkar ha blivit allmänt sämre men kanske är oxå vissa uppfödare skickligare än andra på att ta till vara det som finns?

Om man tar englad som är en av de länder som har väldigt mycket illrar. Där det är extremt mycket lättare att hålla sundare linjer.
Här i sverige har vi en bråkdel av illrar mot vad dom har.
Sen vet jag ett flertal som inte har avlat sunt utan har avlat för deras utseende o kunnat para mor o son eller far och dotter så och att det blir inavel märks där det inte finns så mycket illrar och man kan säga att det blir ganska stora problem för oss här i sverige när de händer eftersom illerstamen ej är så stor. Om det skulle hända på nån enstaka gång i ett land som är iller populärt så märks de ej så tydligt o det går lättare att få bort de dåliga generna.
Jag tror att de flästa som avlar illrar vill säga att deras linje är sunda men om man då tittar på hur mycket sjukdommar o hur kraftigt åldern har gått ner så ser man ju själv att det inte rör sig om sund avel utan någon stanns har det gått galet men frågan är vart det gick galet o från vilken gren det började. Men den stora frågan är hur man ska börja få in sundare linjer och jag tror att alla måste inse att det kommer inte att gå med enbart svenska tam-illrar. Ska det vara svenska illrar hur ska vi då kunna få en bättre o sundare iller ska man fånga in vildillrar o sätta på våra tam-illrar men hur kommer dessa valpar att bli och i längden hur kommer linjen att bli? Kommer vi få mer en vild tam-iller som är mer opolitlig eller kommer den att vara de samma?
Avel är svårt att hålla på med specielt när det inte finns tillräckligt med linjer att avla på för att få upp åldern o minska på canser o anndra sjukdommar.

Personligen tror jag på att man söker sig utanför sverge efter sundare linjer. Det finns iller föreningar i anndra länder som man kan prata med o diskutera med o säkert hitta bra avelsmaterial.

Nu påstår inte jag att någon här är osund i er uppfödning. Så missförstå mig inte.

#7: Det kan vi ta vid någon annan tidpunkt. ;-)

#11, från början härstammar ju alla illrar från vildillrar så det är klart att det går att blanda, man får ju dock hålla på ett par generationer eftersom vildmixar blir lite skarpare i temperament. Dock tror jag på avel med mer vilt i, men då ska det vara en upppfödare som har bra koll på vad han/hon gör. Jag har själv två illrar med vilt i men jag vet vad jag gett mig in på :)

Jag vet vart illern härstammar efrån.

Det jag menar är att finns det tillräckligt kunniga uppfödare som kan mixtra med sånt utan att det ska bära väg åt helskotta?

Jag håller med på import än att dra in vildiller i avlande.

det största problemet med import av iller från våra grannländer är den stora farmen ferpharm som förut låg i danmark. Där avlade man enbart på färger och hårlag (mycket angora) och de försökte även komma fram med nya färger genom hård avel..
Det gick så långt att de lyckades få fram en vit iller med gröna ögon! Inte nog med att de bedrivet vansinnig avel de har även försäkrat sig om att vara mer eller mindre ensamma om sina angoravalpar så de har sålt valparna kastrerade med analkörtlarna bortopererade vid leverans… Vilket också har resulterat i många dödsfall.
Många som har erfarenhet från ferpharm vet att deras illrar inte har hälsan. Många dör i tidig ålder och är helt sönderavlade.
Ferpharm har jobbat hårt med sin avel och har lyckats sprida sina illrar runt om i världen.
Att avla på en ferpharmiller är som att be om problem, alla härstammar från samma "skit" och alla har riskteckningar och sjukdomar i släkten.
Sen har vi ju även Marshall farms. USAs motsvarighet. det är precis samma sak där… Även dom har exporterat mängder av illrar.

Visst är det ett bra alternativ att ta in iller från utlandet men då måste man vara väldigt insatt i vilka linjer man tar in. Sverige har inte på långa vägar den sämsta illerstammen i europa, den är riktigt dålig, men den är inte sämst, och det har vi förmodligen pga att vi inte tagit hem illrar från ferpharm eller bedrivit storskalig avel på färger och teckningar.

Nu känns det dock som att fler och fler väljer att blunda för det faktum att många illrar borde uteslutas gällande avel. Snart sitter vi i samma båt som resten av europa men då kan vi inte klandra några stora farmer för att de bedrivit dålig avel- då kan vi bara klandra oss själva. Allt för den egoistiska människans skull och vårat nöje!

#14 glömde.. Jag tycker helt klart att vildiller kan krävas för att stärka stammen. men som sagt, man måste kunna sina vildillrar så man inte tar sig vatten över huvudet och sen krävs det duktiga och tålmodiga valpköpare för att orka med en mix. Men visst tror jag att det är ett alternativ!

Du pratar bara om våra grann länder att dom avlar för att få fram bland annat långhårs iller så kallade angåra iller men hur var det inte här i sverge få ett antal år sen.. Folk var som galna o skulle avla på dessa djur så vi behöver inte gå långt för att se att det problemet finns även här.

Jag menar om man tar inporter ska man självklart vara noga med vart man tar den efrån. Att ha kontakt med folk o illerföreningar i de länderna borde kunna tala om vilka linjer som är bra. Lika väl som våra iller föreningar borde kunna svara på vilka linjer som ör bra.

Jag är nog bland den petigaste illerköpare som finns på grund av jag har en del krav på den iller jag köper o det tycker jag inte är mer än rätt som köpare att ställa krav.

#17: Sådana valpköpare älskar jag. enda sättet att få uppfödare att förstå är att valpköparna ställer krav. Och det ska vara höga krav.

Sedan har du rätt om angora aveln. Vi har de som avlar på den här i Sverige också. Dock inte i samma utsträckning.

Att importera avelsdjur och inte var extremt noga med valet av djur gör importen direkt värdelös.

Håller med dig åsa

#17 jag har aldrig sagt att problemet med inavel och avel på färg och hårlag aldrig har funnits eller inte finns här! Då skulle jag inte göra en tråd om att jag redan gett upp hoppet för de svenska illrarnas framtid…
Däremot så har vi i sverige inte haft samma utsträckning gällande denna avel så som tex danmark genom ferpharm. De har alltså enbart gått in för färgavel och angoraavel och hälsan har fått komma i andra eller tredje hand..

Och visst önskar man att illerföreningar i de olika länderna skulle ge information om bra uppfödare, men med tanke på att jag inte förlitar mig på att de svenska föreningarna skulle göra det för mig hur ska jag kunna förlita mig på att utländska gör det?
Skulle du fråga en dansk förening tex så skulle du nog få många uppfödarnamn vars illrar skulle hjälpa till att försämra den svenska stammen istället för att förbättra.. Att hitta "friska" och "rena" linjer utsomlands är ett heltidsjobb för den som letar. Du kan inte lita på någons ord, du måste ha det på papper. Eftersom våran stam ändå inte är sämst så höjs ju kravet ytterligare på de linjer man importerar till sverige.

Som valpköpare måste man ställa krav! Det har du helt rätt i! Men om ingen uppfyller mina krav hur ska jag då kunna köpa en iller i framtiden?
ärligt så har jag väldigt lite förtroende för de svenska uppfödarna. Många har gett bra intryck men de är duktiga på att vända kappan efter vinden och inte erkänna sina brister.. om inte annat så har man fått lära sig det den hårda vägen.. Och åter igen- de som drabbas är djuren!

OM man inte kan lita på våra föreningar så varför finns dom? Hur kan dom överlveva om fler misstor dom?
Är det då inte dax att göra nått åt föreningarna i så fall?
En förening finns till för att man ska få hjälp. Att hitta seriösa uppfödare.

Har aldrig påstått att du inte sagt att det inte finns här jag ville påkeka att det finns här det har inget med vad du har sagt eller inte sagt.

Men om man läser om all canser som kommit på svenska illrar o vilken ålder dessa illrar är så är det ett tecken på att vi börjar få en ganska dålig iller stam i sverige.

Om man ska hålla på med uppfödning så får man nog acceptera att det är ett heltidsjobb och inte ett sesångsarbete. Att forska efter o ta reda på bra avelsmaterial och forska vidare i anndra länder om lämpligt material.  Som uppfödare får man se sina fel o brister har det gått snätt så får man vackert tala om det. Det tycker jag inte är mer än moraliskt att göra. Lika mycket tycker jag att det är till köparen att informera säljaren om de fel o brister som uppstår sammt att man ska bygga ut de registerings uppgifter som redan finns där sånna problem också ska registeras in och på det sättet kan man lättare se vart alla illrar med stora problem kommer efrån.

Jag kan förstå din oro med att kunna köpa en iller i framtiden då min kom redan för 5-6 år sen när angora iller blev populär.
Jag är kräsen och har krav på den illern jag vill skaffa hittar jag den inte här och jag värkligen vill ha en iller så får jag allt ta mig utanför sverige o göra efterforskningar o ta reda på allt tills jag hittar de jag söker samt en sund iller. Nu säger inte jag att du ska göra det samma det jag säger är att jag förstår din oro. Jag säger vad skulle göra.

angående föreningarna så menar jag bara att det som de anser är bra avelsmaterial behöver inte alls vara vad JAG anser är bra. Samma gäller ju uppfödare och deras djurhållning. Här i sverige har det ju uppkommit endel grupperingar och det har medfört att en gruppering förespråkar alla inom den medans den andra gör samma sak med sin grupp.. det är sorgligt.. men så är det..

Ja men inom vilken djurart är det inte grupperingar? Det finns ingen djurt art som inte har det . Det är sant o bara acceptera.

Det är ju lite upp till dig som köpare att söka efter de du tycker är bara. Alla tycker vi ju olika o det är ju det man ska göra och på det viset så kan man få fram nått bra. Men sammtidigt får man inte bara köra fast på en linje utan utvigga sina vyer lite o se anndra möjligheter.

Man får se det som en resa i livet. Livet är inte rakt.

#23 o nej, livet är inte rakt!

jag som köpare håller både ögon o öron öppna hela tiden! Jag har kontakt med många människor som föder upp, omplacerar och letar illrar utomlands. jag har haft kontakt med flera som jag litat på och haft förtroende för gällande illeravel men jag har blivit lika besviken alla gånger… Jag hittar inget som jag tycker är bra! Och trenden lutar åt att mängder av nya illerägare vill ha avkommor från sina illrar och då spelar stam och hälsa ingen roll längre… vad ska man göra då, när man försöker o försöker? blir så less att jag snart ger upp helt..

jag håller med fullstänidgt!

Det är fortfarande upp till köparen. Om man vet att en uppfödare inte avlar sund då köper man inte där. Då säger man till alla att den där uppfödaren avlar inte sunt. Man berättar varför den inte avlar sunt. Blir det diskutioner om kring vad som är sagt får man stå för det man sagt och det är ett led på rätt väg.

En uppfödare avlar djur som det är efterfrågan på. Är det efterfrånga på mer pasteller så försöker ju uppfödaren att få fram det. Nu säger jag inte att alla är så men många är så. Det är bara se på hur iller stamen ser ut och deras sjukdommar.

All skuld ligger inte hoss uppfödaren det är lika mycket köparens fel eftersom det är köparen som vill ha denna typen av iller och uppfödaren levererar.

#26 tack för dessa ord! precis detta har jag tagit upp i en anann gamal tråd! som viserligen ballade ur på ett halvotrevligt sätt

Jo jag vet att det lätt gör det.

Det är så förbannat lätt att bara lägga skulden på uppfödarna.. Viss dom ska med ha koll men det är lika mycket upp till Köprarens annsvar då det är köparens behov som uppfödaren tillfredställs

fan det låter som om man pratar om en produkt än ett djur. Men ni fattar nog vad jag menar i alla fall.

det är egentligen mer upp till köparen än till uppfödaren. Om alla köparna helt plötsligt börjar ställa krav på stamtavlor i minst 5 led, inga riskteckningar, inga kända sjukdomsfall etc etc så kommer de uppfödare antingen få anpassa sig till köparnas krav eller stå med osälda valpar och tillslut lägga ner. Köparna har en otrolig styrka, oavsett om det gäller djur eller materiella ting. Men då måste man också vara enade. En köpare med hårda krav på uppfödaren kan inte förändra någonting.

Det jag menar med att det är upp till uppfödare är att det finns dom som myglar med att deras djur är friska och är de bästa gener som finns. Att stamtavlor inte är korekta osv. Detta förekommer inom anndra djurarter med.

Samt att det finns de uppfödare som avlar på fel material för att dom tycker att dom är söta och får dom som är okunniga att köpra dessa valpar som sedan i sin tur kanske kör vidare. Där har vi uppfödarnas problem

Men som du säger att det ligger mer på köparen. Men någon stanns brister det. Är kunnigheten bland iller ägare? Eller är det informationen om iller som ska ut till alla som brister att man inte vill släppa efrån sig sig kunnighet?

Det jag tycker borde ske och inom snar framtid är att sammanslå dessa 2 register till 1 och senda bygga ut det och göra det åtkomligt för allmänhetetn att ta del av.

ja ett register som skk, där almänheten kan gå in och söka på vilken iller somhelst hade varit rena drömmen. Tyvärr pågår som du säger rätt mycket mygel och hemlighetsmakeri inom illervärlden. Jag har viss förståelde för att uppfödare föredrar att inte gå med info offentligt. under de senaste åren har det pågått otroligt mycket smutskasting, både med och utan grund. Vilket har gjort att många har dragit sig tillbaka. detta är oerhört synd. För till den dag då alla uppgifter om våra illrar blir offentliga, kommer vi inte få nån ordning på stammen. Att en iller man avlar på får cancer eller något annat är inte skamligt,. vad som är skamligt är när man mörklägger det, och avlar vidare utan att informera de som kanske avlar på släktingar De få uppfödare som öppet erkänner att de upptäckt brister i sina linjer förtjänar stora ovationer. Vi kan inte styra över allt, men vi kan styra över vilken information vi väljer att gå ut med.

#26 självklart skapar efterfrågan vad för slags djur som föds upp, men när nu fler och fler verkar strunta i både levnadsförhållanden och hälsan hos de djur de köper så kommer vi aldrig bli av med den marknaden som finns..
Ja, visst vore det toppen om man öppet kunde diskutera uppfödare och deras val av material eller ifrågasätter deras avel… men det brukar sluta med att det kallas för "hysteri", "häxjakt" eller "personliga påhopp"… tyvärr är det så det ser ut..

Enligt mig så tycker jag att det är lite till Föreningarnas annsvar.

Om jag fattar rätt så var väll Stif sveriges huvudförening för illrar. Sen kom det fler. Nu är frågan är STIF fortfarande den som är huvudförening?

Om vi nu leker med tanken att STIF är huvudföreningen. Medlemmar annsluter sug till den. Man vet att det är en person som inte har en sund uppfödning. Då vänder man sig till föreningen. Föreningen driver detta vidare. När bevis lagts fram och det är så att denna person håller på med osund avel så varnas folk för denna uppfödare. Detta borde fungera då det fungerar i anndra djurarter.

Vissa häxjakter som du pratar om är rykten. När man väl försöker nysta i det så står inte personerna som strarta häjakten för det dom sagt tidigare. Rent ut många ändrar kappan efter vinden. Dom vågar inte ta konsekvenser för deras åsikt nått som är vanligt. Min mening om man inte kan stå för sin åskikt  och man vänder kapan efter vinden så kan man lika bra vara tyst o bara läsa vad som skrivs.
Hårda ord men sanna

#32: Jag har då alltid sagt att man får diskutera Hakuna Matatas avel öppet här inne i alla fall. Men att det är upp till varje uppfödare att tillåta om man diskuterar deras val och avel öppet.
Jag har i egenskap av uppfödare gett klartecken om min uppfödning. Och detta har också startat diskussioner. Men inget jag kallar häxjakt precis, utan rena diskussioner. :-)

(jag fattar vad du menar, ville bara belysa att alla inte gör så)

Håller med er fullständigt om att köpare måste sätta krav på uppfödarna speciellt idag när det finns så mycket information att tillgå relativt lätt.

MEN huvudansvaret ligger på uppfödaren. Tyvärr finns det ju som sagt många som avlar osunt och många av dem endast för att få in några kronor och det kommer det alltid att göra, för det kommer alltid att finnas okunniga köpare samt folk som hellre köper billigt.

Då kommer jag in på # 33´s inlägg. Jättebra förslag men det kommer aldrig att fungera. Folk kommer att bli skogstokiga och det är faktiskt ett brott att utsätta människor för förtal.

Att jag kallar det för förtal är för att det finns INGET bevis eller något att stödja sig på i lagen som säger att deras uppfödning är osund osv. Det enda man eventuellt kan komma vidare på är att farmarna har för små burar.

En annan fråga är ju vem som ska sätta reglerna för sund avel. Vad är osund avel? Vilka går inte igenom spärren?

• Icke symmetriska tomtar?
• Inavel efter hur många led? Kusiner? Sysslingar?
• Vita fläckar?
• Pastell, albino, DEW, silver osv?
• Angora?
• Cancer hos nån i släkten?
• Hjärtfel hos nån i släkten?
• Dövhet?
• Vassa illrar?
• Hybrider?

Missförstå mig rätt nu, jag vill oxå ha en sund och frisk illerstam och anser att alla som arbetar med sund avel är hjältar. Det är stora och svåra frågor som definitivt måste lösas.

Min lösning är att uppfödarna måste gå ihop, överbygga privata gräl och arbeta tillsammans för att förbättra stammen en bit i taget, för det här kommer inte att lösas inom de närmsta 10-20 åren.

#35 mycket bra inlägg! håller med dig på alla punkte

men hur skall man få uppfödarna att kunna samarbeta? de har inte kunnat de förr, och jag har svårt att tro att de kan göra det nu. Man måste komma ifrån allt hysch hysch som finns inom aveln, men det kan man nog inte göra så länge folk är rädda för att bli påhoppade så fort de erkänner att något negativt har uppstått i deras linjer, eller så fort de delar med sig av information om avelsdjur som egentligen andra uppfödare vore tacksam över.

Kanske kan några uppfödare/vetrinärer/genetiker med samma mål starta upp en förening och sätta upp lite mål och riktlinjer som stöd för deras verksamhet som uppfödare?

Samt bjuda in föreläsare och söka forskningsmaterial. Nånstans måste man börja och fungerar det inte så har nån iaf försökt.

Som läget ser ut nu så blir det ju sämre och sämre med illerkvalitén och fler uppfödare kanske förstår att det går utför. Det kanske kan bidra till att man sätter sig över de gruff man har privat och inriktar sig på det som är viktigt, alltså att börja komma tillrätta med problemen i aveln.

Allt går inte att lösa på en gång, utan säg att de kommer överrens om vad som är viktigast att utesluta i aveln till att börja med. Utesluter man ex inaveln i alla led så kanske sjukdomstatistiken sjunker samtidigt? (det där kan jag inte men tog det som exempel.)

I ett senare skede kanske man kan sammanställa de register som finns samt ha nån sorts "kvalitéts" märkning, typ "auktoriserade illeruppfödare" som kan vägleda nya illerintresserade vid illerköp.

Att få uppfödare i illervärden att komma överäns låter som ett stort skämt Ursäkta utrycket. Men det är som att starta värdskrig om man äns skulle försöka.

Jag var med om diskutoner när det bärjades avla fram långhårs illrar när det tog upp diskutioner om hur dom kom till. När det var känt att det avlades på pälslängden o struntade helt i om det var syskon eller om det var mor o son eller far o dotter osv utan bara för pälsen. För angora var ju så fin och det skulle bara fram. När denna diskuton var kan jag lova att det var värdskrig. Jag vet inte om du åsa miss denna diskuton när den var i gån du har inte börjat med din uppfödning än utan börja fundera på att göra de. (missförstå mig inte nu Åsa skulle inte avla långhår).

Så att få uppfödare att komma överäns är nog ganska svårt en del går men långt efrån alla.

#38: Jodå jag minns. :-)

Och nej att få alla uppfödare att komma överrens blir nog omöjligt. Inte ens i hundvärlden där det är så stort går det. Dock har de något vi ite har SKK. Så vi behöver en SKK för iller. :-)

Håller med dig åsa.. vi behöver en skk för illrar men vem ska ha den :D

Kom på ju jag kan vara den nya skk för illrar  attans vilka förendringar de skulle bli

#40: Jag vill ju att SKK ska ta åt sig illrarna. ;-)

Men alla uppfödare behöver inte komma överrens utan bara börja arbeta mot samma mål. En frisk illerstam.

Vill nu inte SKK ta sig an illrarna så får väl några starta upp ett eget "SKK" för illrarna. Vars mål och riktlinjer bygger på forskningsresultat och bevisade effekter av osund avel.

Man kan misstänka hur mycket som helst men utan forskningsresultat kan man aldrig övertyga folk som är tveksamma, hur logiskt det man misstänker än är.

Eftersom det inte finns några forskningsresultat i Sverige om iller direkt så får man väl kika på utländska forskningsresultat eller andra djurslag där det finns genetiska likheter.

Det är så mkt snack om att stammen är så dålig osv, men för några år sedan så var jag på ett möte i Gbg som handlade om illeraveln och alla var jättepå och det skulle anordnas fler träffar om detta. Vad hände? Ingenting!

Så med mycket snack och ingen verkstad kommer man inte långt.

Jag ser det som att det finns 3 val.

1. Uppfödarna organiserar sig för sundare avel.
2. Uppfödarna arbetar enskilt för att förbättra aveln.
3. Uppfödarna fortsätter som de gör och inget händer.

Personlig åsikt tror jag inte det kommer att hända specielt mycket för många som avlar och inte har koll på vad dom gör.

Att köpa en iller som har en lifslängd mellan 3-5 år och stå och betala 2500-3000kr tycker jag är hutlöst. Då det även kan vara så att jag har veterinärkostnader som kommer där till.

Att köpa en iller som alas sund o man vet att lifslängden ligger mellan 8-15 år visst då är inte 2500-3000kr hutlöst utan ett bra pris.

Nu kommer jag nog få alla uppfödare flåsande i nacken :D och kanske någon annan med.

Ett sätt att komma i gång o få lite mer konkerans med farmarna är att sänka sitt pris på valparna under den tiden uppföderna försöker jobba mot samma mål. Gör man detta kan man nog se att mindre farmade illrar kommer in i avel och människor väljer då att hällre köpa en från privat uppfödning än farm. Om en farmare tar mellan 1000-1500 kr o man står och betalar 2500-3000kr så är det en stor skillnad. Nu vet jag att farmillrarna får mellan 50-100 valpar om året och bara den tanken skrämmer mig enormt dessa valpar kommer fort ut bland illerfolket. Men om privat uppfödaren sänker sitt pris kommer nog efterfrågan på farmade illrar att minska och dom är tvugna att sänka sitt valpstånd varge år. Ni vet jag med att det är en kostnad som alla uppfödare har när dom föder upp sina valpar. Men under en tid så kanske man får ligga under för att försöka göra drastiska ändringar i illerns överlevnad som husdjur.

Undra om man blir flådd levande.. :)

Jag kommer iaf inte flå dig ;) Jag tillhör dem som anser att ett högre pris på illrar behövs för att bla höja deras status. MEN jag ser en poäng i det du säger! Det går bevisligen inte att stoppa folk från att köpa illrar från farm, hur man än beteer sig. Därför tror jag att  din idé skulle kunna fungera. MEN om den gör det i praktiksen vet jag ej. Ett så lågt pris skulle få de flesta hemuppfödare att gå back, antagligen så mycket att de hellre slutar med avel. Det kostar otroligt mycket mer att föda upp i hemmet och sälja valparna besiktigade, chippade och vaccinerade och försäkrade än vad det gör att föda upp illrar på en farm. Så frågan är hur många som skulle vara villiga att försöka?

#44: Nepp vi struntar i att flå dig levande :-)

Som jag sagt, en frisk fläkt att folk diskuterar. Tycker jag om.

Men att sänka priset och gå minus mer än vad man ändå gör i många fall, det är något för de med mycket pengar. Jag kan tyvärr inte det på grund av min ekonomiska situation. Även om jag kan hålla med dig att det skulle kunna hjälpa till att konkurera ut farmarna en del.
Men samtidigt säljer farmarna till vem som helst, de har inte den kollen på sina valpköpare som till exempel jag har. (kan bara prata för mig) Så då kommer i alla fall de som inte får köpa av mig för att jag anser att de inte är seriösa valpköpare ändå att vända sig till farmare. För att komma bort ifrån detta måste jag således gå minus på mina kullar dessutom älja till även de jag anser inte ska ha annat än en gosedjursiller.
Det kan jag bara inte skriva under på som uppfödare.

Men om man nu leker med tanken för att inte privata uppfödare ska få back.

Farm iller
När jag köper där vad får jag?
1 iller pris 1000kr.

Inget mer

Hemma Uppfödare.
Vad får jag här.
1 iller pris 1200kr

om jag vill kan jag få
Chipmärket x kr
Vaccinering x kr
OSV

Att göra att valpköparen får ett val att få extra tjänster utförda om han så önskar där uppfödaren kan säga sitt så som jag tycker du bör ha det här o det här.

Er tanke men herre gud det låter som jag köper en tv eller liknade. Men låt det göra det. Nått måste hända inom avel. ALLA borde fatta att det inte kan forlöpa så här för då är vi snart där att valpen är sjuk när den kommer till köparen där illern får lida hela sitt liv.

#47: Men det funkar inte heller. Jag är ute efter att illrarna verkligen chippas och försäkras och vacineras. På så sätt kan jag hålla bättre koll på dem och deras avkommor. De finns registrerade liksom och de har sitt eget nummer (chippet) som jag har koll på.
Om man låter detta li ett tillval för valpköparna kommer vi snart ha en massa hemmauppfödda valpar som far omkring och ingen vet vilka de är.

#47 där har du en bra ide! Jag vet att det finns uppfödare som gör så utomlands. De har ett grundpris på själva valpen, och sedan lägger man själv till resten. Visserligen har jag svårt att tro att en seriös uppfödare skulle sälja en valp ovaccinerad etc. MEN det går ju att sätta upp krav. Antingen vaccinera å chippar uppfödaren valpen till en merkostnad, så slipper köparen besväret och ofta blir det billigare i och med att man kan få rabatt om man har flera illrar med sig till veterinär- ELLER så för man in i kontraktet att köparen skall göra dessa saker själv inom en viss tid och sedan skicka veterinär pappren till uppfödaren. Men självklart finns ju alltid risken att köparen struntar i det och försvinner från jordens yta. Så det blir ändå lite svårt

men en klar upp delning över vad illern respektive tillbehören kostar skulle nog göra så att fler fick förståelse över vilka kostnader som bakats in i hemuppfödarens högre pris

Jag förstår dig Åsa
Men nått måste hända och då får man kanske vidga sina vyer lite o kanske göra nått som man egentligen inte vill.

Men att ge valpköpare en möjlighet att få bestämma där du kan vara med att påvärka där du talar om fördelerna med att den är det så kan det ändå bli en minskning på famrmade illrar.
Där köparen ser att själva priset för illern inte är stor skillnad från farmarnas utan det är dom övriga kostnaderna man får betala för. Att se mer vad allt kostar gör också det lättare för en person att välja. Även om en hemma uppfödare räknar upp vad som följer med så ser köparen sig blind på det totala priset. Men göra det mer drastiskt och mer synligt kan man spesifisera allt och ge sina valpköpare en möjlighet.

Japp du kan som sagt ha en stor poäng där. Men vad gör vi med alla dom som vill köpa valp (även till dagspriset) men enligt mig inte är lämpliga? De vänder ju sig i alla fall till de oseriösa eller till farmarna.

Om en person som inte är lämpad att ha iller så tycker jag att man säger det rakt ut. Denna kommer säkert att köpa en farm iller men denna person kommer i alla fall att komma i kontakt med någon som har iller o på det finnset ha kontroll över denna i alla fall. En som inte är van med iller kommer att ta kontakt med föreningar osv. Man får inte hålla på med förtal eller liknande men som många företag samt föreningar har en black list där det noteras om personer som inte beter sig rätt till så som är agresiva, spydiga osv man får helt änkelt försöka iller föreningarna införskaffa sånt. Den får ej vara en ofentlig handling utan en som är mer sluten där uppfödare kan ta del av den om dom är med i ett uppfödar register.

tror jag fått  brainstorm för att försöka förbättra för allas skull..

# 52 Det är jättebra att du brainstormar! 

Nya idéer är alltid uppfriskande oavsätt vem som kläcker dem och även om alla inte är genomförbara så kan man alltid spåna vidare eller plocka ut godbitar ur dem.