Tänk bara på att en 30 kg hund lätt kan råka leka ihjäl en iller om den blir lite för exalterad. En tass över ryggen kan räcka.

Ja det är jag väl medveten om. Nu håller jag ju koll på vad han gör och inte gör så att jag kan stoppa honom om han skulle bli alldeles till sig.

Tänkte mig lite mer, använda-hjärnorna-ihop-lekar snarare än hoppa-runt-och-nafsa-varandra-lekar 🙂

Min hund är uppväxt med illrarna och är därför van vid dom och deras lek, han har därför även respekt för dom och vet när dom inte vill mer.
Hund och iller kan fungera jätte bra ihop men man bör känna hunden väldigt väl och så även illern.
Med tanke på att ni inte haft er hund sen den var valp så skulle jag råda till stor försiktighet då ni inte känner den till 100%.
Det kan vara så att hunden triggas om illern skriker, fräser eller liknande, ni får ta en dag i taget och se.
Sen kan hundens(och illerns) beteende förändras ju mer bekväma dom blir i varandras närvaro, vilket inte alltid är något bra.

Jag hade haft dom under uppsikt konstant under en längre tid.

Hoppas det blir en bra vänskap mellan dom :)

Jag har haft två hundar med illrar som fungerat bra tillsammans. Sista introduktionen tog lång tid. Ca 3 månader tog det innan Korven och Benziller hade accepterat varandra till fullo.

I mina hund och iller-introduktioner ingår det att illern biter och tjafsar och att hunden måste lära sig säga ifrån, sedan måste illern fatta att hunden säger ifrån. Jag som människa kan inte lägga mig i. Enbart kan jag ev stödja hunden lite om den är mesig och inte vågar säga ifrån.

När hundar säger ifrån kan det se läskigt ut och även låta en del, men de vill eg inte göra illa illern och detta märker illern och utnyttjar det. Detta är alltså en liten problematik…

När Korven (Dobermann) och Benziller (viltfärgad hane, köptes som valp 8 v gammal) äntligen hade accepterat varandra, för det handlade mer om acceptans än kärlek, så kunde de leka lite. Dock lekte Korven bäst med Diezel, en illerhona som bodde hos Ale. Henne uppvaktade han glatt.

Mellan Korven och Benziller var det aldrig superkärlek, det kan jag inte påstå, men de levde ihop i 6 år fredligt. De kunde ha maktkamp om mig, om sängen och Korven vaktade gnagarna mot illern. När jag lekte med någon av dem kom alltid den andra och ville vara med. Fick någon av dem en ny leksak så skulle den andra också ha. Det kunde ibland vålla lite problem…

Ute på promenader var de väldigt samspelta och ute kunde de koppla av och leka mer än inne.

Hunden Bosse (Briard) och illern Elvis (albino, 1 år gammal vid omplacering) fungerade på liknande sätt, dock funkade de väldigt bra ihop från början. Elvis var vuxen när han kom så det kan ha underlättat. Elvis var dock en ganska bitsk iller. Han bet alla besökare och andra hundar. Mig bet han bara en gång, när jag träffade honom första gången. Jag sa åt honom på skarpen och när jag gjort det så tittade han på mig med de mest kärleksfulla ögon… Många lekar med Bosse slutade med att Bosse fick säga åt Elvis på skarpen att inte bitas… lol

#3 Ja, försiktiga är vi. Håller ögon och öron öppna hela tiden och jag ser ju på bägge parter när de inte trivs i en situation.

Loke går iväg så fort Stripe fräser, då kommer han och lägger sig vid mig. När hon skuttar runt och poppar så tittar han bara på henne. Men jag håller givetvis koll, säkerheten för alla djur i hemmet är viktigast!

#4 Jo det är ju klart, de måste ju lära sig att säga ifrån. Men jag funderar lite på din metod. Jag antar att det tog ett tag innan de lärde sig hur den andra sade ifrån, hur reagerade hunden i början när illern inte riktigt lyssnade? Gick han därifrån?

Vår illerhane Pyret bet honom i benet för ett par dagar sen, Loke morrade till lite och gick därifrån.

Min hund är också i den storleken. Han går bra ihop med illrarna, oftast håller dom sig i varsitt hörn men när alla tre illrar drar igång och leker orkar han oftast inte hålla sig utan är med på ett hörn. Han vet att han inte får använda tassarna när han leker med dem, så det gör han inte, utan nafsar eller duttar på dem med nosen. Han har aldrig varit hårdhänt mot dem och skäller till när dom är för hårdhänta mot honom. Så här hemma funkar det kanon :)

#6 Låter mysigt. Att han inte får använda tassarna låter ju super!
Loke står ju bara och tittar, piper och viftar på svansen än så länge och VILL ju leka, men han vågar inte. Jag kanske måste visa honom att det är okej, och hur man ska göra för att han ska våga..

Även jag har hund i 25- kilosklassen. Hunden bodde här först, sen kom Mara. Julie älskar och är väldigt nyfiken på smådjur, så hon fick lära sig att illrar busar hårdhänt när Mara gnafsade ganska hårt i kinden på henne. I början var hunden på tok för "på" och ville busa och leka, så man blev rädd att hon trodde Mara var en pipleksak man kunde hoppa på, därför fick de inte vara själva hemma tillsammans i början, utan Mar afick vara i eget rum.

Nuförtiden leker de inte direkt, de kan spexa till det lite och komma och vara med när den ena gör något som låter skoj, och Julie kan stå och titta och glatt vifta på svansen när Mara studsar runt. 

När jag försökte introducera illern Abbe till Mara (det gick inte, han har nu ett finfint hem hos Grodan.), och de sprang runt och tjattrade, jagdes, slogs, skunkade och rullade runt var Julie jätteglad och hade så gärna velat vara med, för de hade ju så ROLIGT! :/