Det reagera jag också på när hon va här hos oss, men Manne trodde inte det va nått. Hon har aldrig reagerat på pingelbollarna utan vill bara leka med golfbollarna och dom där små kopparna. Men hon har reagerat varje gång jag kommit in till henne i köket.

Jo, jag tror att hon reagerar mest på rörelser och sånt. Hon kan bli lite skrämd ibland om man tar i henne utan att hon sett att man kommer.

Du kan nog fråga din veterinär… tror det finns hörseltester… Har du provat att pipa med ett pipdjur alldeles bakom henne ?

Här i Göteborg gör de inte hörseltest på illrar iallafall. Frågade när det gällde min tidigare.

Här i Göteborg gör de inte hörseltest på illrar iallafall. Frågade när det gällde min tidigare.

Jag har fortsatt att "undersöka" saken under dagen, men det är ganska svårt att avgöra huruvida hon reagerar på ljudet eller på rörelser/min närvaro. Hon tycks iaf höra "ibland", vilket också är svårt att tolka. Tänkte att jag ska passa på att fråga veterinären när jag vaccinerar henne.

Dey enklaste du kan göra är att du eller din pojkvän/sambo/man hjälper dig. Då går nu sa att en av håller henne med hennes ansikte rakt fram helst. Sen tar den av som nu inte håller henne och smyger bakom ryggen på den andra, och har då något som låter i handen. Antingen en plingboll, skallra, ett pipdjur eller en nyckelknippa. Sen skrammlar eller piper ni bakom huvudet på Corrine och ser om det blir någon reaktion alls, att hon då vänder sig om och ska se vad det är som låter. Detta test gjord jag på Lilleman när han var ca 1 år gamal då jag också misstänkte (trots att säljaren sa att han hörde normalt) att han var döv eller hade nedsatt hörsel. Lilleman brydde sig inte om att vända sig om, han tittade rakt fram hela tiden. Inte förren jag hade skrammlan nästan vid sidan om honom, så märkte han mig, men då för att han såg mig i ögonvrån, inte pga att han hörde mig. Lilleman var en döv iller och när jag skulle ha kontakt så fick jag se till att ha ögonkontakt med honom. Då anv. jag tecknet för kom till honom så han viste vad han skulle göra.

Det finns ett test man kan göra hos sin veterinär, men det är jätte dyrt och försäkringen täcker inte det. Det är samma test som görs på Dalmatiner hunden, denna ras testas alltid då den har en benägenhet att bli döv från födelsen. Jag själv skulle ha gjort den på Lilleman, men jag ger inte så mycket och inte får något tillbaka från Agria för det. Så jag gjorde aldrig testet.

Vi har också gjort småtester på Daisy. För vi visste inte säkert om hon var helt döv när vi fick henne. Vi smög oss på och såg till att hon inte märkt oss. Sen klappade vi i händerna eller skallrade, men fick ingen respons.

Men samtidigt så är det ju inte så farligt om hon är döv. För visst är det ett handikapp, men inget som de verkar lida så mycket av! Till skillnad mot hörande illrar blir de inte livrädda för ljud utifrån, dammsugaren mm mm.

Och som det har sagts innan så finns det andra sätt att kommunicera med än ljud.

Ett dövt djur om det nu är en iller, hund eller katt brukar märka genom golvet att du är i närheten, dom känner vibbrationer genom sina tassar. Ännu bättre känner dom detta utomhus då marken är lite mera genomsläpplig för vibbrationer, cement är ju lite kompaktare, men Lilleman kände oftast att när jag kom och tittade då upp från det han höll på med. Det som nog var jobbigt för honom var i hans kontakt med sina kompisar då han inte hörde när dom pep när dom lekte. Så oftast så tog nog dom hans lekbett för mobbing då han bet så hårt. Så dom i sin tur började mobba honom, det började med Aslan och sen Kahn och nu här till sist Jazz. Så Lilleman hatade alla bruna hanar till sist (förutom då Laban som var liksom hans bror, han försvarde ofta Lilleman mot dom andra), tikar går bra oavsett vad färg dom har, så där var allt OK.

#9 vilken konstig fläck han hade på huvudet? Var han döv sen födseln? Tänkte iom alla disskusiner kring riskteckningar och dövhet..

dammsugaren är alltid ett bra test. Alla illrar regerar på dammsugaren. Förutom dom döva illrarna.

Ja, han var döv från födelsen, även om uppfödaren sa att han hade testat alla valparna i Lillemans kull, och alla skulle vara hörande sa han. Men när jag misstänkte att han var döv så var Lilleman ca 12-14 veckor, han hörde inte när man kallade, tappade något som skrammlade eller lät. Jag och en annan illerkompis testade honom med en skallra och nyckelknippa, men inget av det hörde han. Han såg min hand och nycklarna komma i ögonvrån, så det räknas inte. Vi testade båda hans öron, men ingen rektion, var sen även hos veterinären och testade med nycklar. Han hörde inte då hellre, det var då jag frågade om det fanns något test man kunde göra på iller för att se om den var döv. Vist sa han, men den kostar en del, och du får betala allt själv (var det iallafall när jag skulle göra testet för ca 5½ år sedan, vet inte om detta är ändrat sedan dess). Men då veterinären 90 - 98 % sa att han var döv, så tyckte jag att det var ingen idé att betala 3000 -4000:- som testet kostade (om jag kommer ihåg rätt) då, och inte kunna få något från Agria till hjälp, så tyckte jag det var onödiga pengar att lägga ut när % halten var så hög som 90-98 % att han var döv. Hade % halten legat runt 50/50 så kanske jag hade gjort testet för att få reda på helt fullt att han var döv eller kanske bara hade nersatt hörsel på ett eller båda öronen. Men när det är uppe på nära nog 100% så är det utslängde pengar, speciellt som man inte kan göra något åt det. Du kan ju inte operera dövhet.

Tack för era svar! Känns skönt att få reda på lite mer. Jag ska fortsätta att "testa" Corinne. Och givetvis tycker jag inte om henne mindre ifall hon har dålig hörsel, jag vill bara vara säker för att jag ska kunna underlätta för henne och kunna ta hänsyn till det i olika situationer.

#12 vet du hur hans stamtavla ser ut? Om det finns silver eller andra riskteckningar bakåt i leden`?

#15 han e multicolor eller blaze…och de är till 75% döva