Hur mycket har uppfödaren hanterat henne? Hon kanske är rädd för händer. Muta henne med massa godis och vin hennes förtroende i första hand

Hon är uppväxt ute i bur.. men henne föräldrar var jätte snälla på alla vis. de ska tydligen pysslat med henne en dej men jag vet inte. Men hon är en nyfiken dam som vill bita och dra iväg med allt hon kan hitta även mig. Har försökt att ge henne godsaker men få fortsätta med det :)

Man får oftast vad man betalar för.. Sök på bitträning här inne, finns massor av trådar.

Får vad man betalar för är helt fel tycker jag. Dom jag haft minst problem med är billiga illrar och gratis omplaceringar faktiskt

Det verkar som att hon är mestadels rädd när man kommer med handen mot henne :/

#4 så du menar att det vore smartare att köpa en billig Iller från farm än att köpa en dyrare från tex din uppfödning? ;) jag menar, om det är "helt fel" att man får vad man betalar för, vad varför lägger man då ett par extra tusenlappar på en iller från en seriös uppfödare? Som jag skrev: Man får _oftast_ vad man betalar för. En buruppfödd Iller är oftast inte väl hanterad utan kräver extra socialisering av nya ägaren. En buruppfödd Iller är inte van vid att använda en toalåda vilket kan kräva extra träning av nya ägaren. En buruppfödd Iller går allt som oftast på en bristfällig kost. En buruppfödd Iller kan komma med ohyra. Med detta vill jag att TS ska få förståelse för varför hennes valp biter så mycket. Den socialisering som valpen fått är med andra illrar och de har tjock hud som tål betydligt mer än vad en människas hud tål. Valpen har alltså inga erfarenheter av hur man behandlar en människa eller att bli behandlad av människor. Först måste valpen förstå att du inte är farlig, du måste vinna valpens förtroende. Det finns inga genvägar, du får ta det i valpens takt.

Hon är uppväxt på mald kyckling.. men med lite tålamod och kärlek ska det nog gå att få henne lika snäll som hennes föräldrar :) har du något tips på något dom brukar tycka om ? Jag har testat med lite olika och det verkar som att de torkade jordgubbarna är en favorit :)

#5, Låt tjejen komma till dig och när hon närmar sig så är det bästa som Ferretcrow skriver, ge godis och mycket beröm, massor med tålamod och envishet så kommer din lilla tjej också bli bitfri, ge det bara mycket tid som man måste med alla valpar.

#7 illrar är mycket känsliga mot salt, socker och laktos. Ge därför ingenting som är sött (oavsett om det är bär, frukt eller russin). De har så kort tarmsystem att bör hålla sig till att ge dem det som är nyttigt för dem eller anpassat för rovdjur så som en iller är. Rå kyckling är jättebra, men för att utfodra med endast barf (rått kött) måste man vara duktig och väl insatt i illerns behov annars skapar man lätt en näringsbrist. Introducera ett högkvalitet torrfoder (tex Carnia Lynx eller orijen) som bas och ge lite blandat kött i veckan så som kycklinghjärta, lite lever, kycklingmage, kycklingvingar eller kanske putsbitar från nöt och fläsk när ni själva ska tillaga något. Ju mer senor, brosk och ben desto bättre för tänderna. Passa bara de största bitarna ben (från tex gris och nöt) då de kan vara riktigt hårda för illerns små gaddar. Vill du veta mer om barf så sök här inne eller läs på barf.ifokus.

Torkade jordgubbar är.inget bra o ge, det är alldeles för mycket socker som leder till sjukdommar senare i livet. Satsa på Lets bite bitar eller multivitaminpasta lr vetegroddsolja, lax olja etc. Ej frukt.

Senu r att Jossanh redan gett bra tips på mat o godis :)

Jag har beställt hem dessa två produkterna till henne :)

http://www.zooplus.se/shop/katt/kattgodis_snacks/gimpet/malt_vitamin/251053

http://www.zooplus.se/shop/gnagare_smadjur/godis_snacks_kosttillskott/vitaminer_mineraler/279334

#6 Vad man betalar någr extra tusenlappar för är en förhoppningsvis långlivad kamrat som har en seriös stamtavla och en sund avel vad gäller genetiska sjukdomar och andra sjukdomar som kan nedärvas. 

Man får ett bättre stöd från uppfödaren själv, god information om vaccinerng/vaccinerad valp(beroende på vilken ålder man hämtar sin valp vid) man fårr god information om kastreringsmetoder och deras för och nackdelar, och man får en chippad iller.

Men vad du alltid får hem oavsett pris är en valp. Alla valpar är nyfikna och bitiga precis som en hundvalp, du får aldrig hem en bitfri valp vid 9 eller 12 veckors ålder. Jag har haft turen att få hem en någorlunda bitfri valp en gång och det var fridolf men det har mer med hans personöighet att göra än den socialisering han har fått hos uppfödaren. Om socialisering hos uppfödaren spelar så stor roll att man får vad man betalar för varför var och är dande fortfarande bitig? Och inte förstår skilnaden på bitstyrka? Han kommer ju från samma uppfödare som fridolf och som fossa och eftersom de två är bitfria så borde ju dande rent logiskt också vara bitfri då han växt upp under samma förutsättningar. Men det är han inte därför att han är en individ med en viss personlighet som är lättare eller svårare att ha att göra med och den är inte beroende av hur socialiserad han var som valp. 

Det som spelar mest roll för bitträning är just då valpen flyttat ifrån uppfödaren i sitt nya hem, precis som en hund blir ju lydig hos sin ägare, du får ju knappast hem en hundvalp som är fullt lydnadstränad…

Tack för alla tips det verkar gå bättre och bättre vad det gäller min kontakt med henne och hennes bitande i min hand :)

Valpar biter mycket under olika åldrar/stadier. Det är ju rätt lika på ganska många djur att de testar hur hårt de kan bita osv, även råttungar smakar på fingrar och även där får man säga till när/om det inte är ok. En iller är lite annorlunda, den testar gränser väldigt mycket. Och sedan kliar det lite i tänderna under några perioder under uppväxten.

Jag har inte haft så många illrar, men jag har träffat en hel del och jag tycker att honor oftast är mer benägna att bitas. Men det är bara vad jag själv reflekterat över… givetvis har jag träffat många vuxna väluppfostrade fullt bitfria honor och hanar.

Men någon bitfri valp har jag inte träffat… hihi 😉

Vetegroddsolja brukar alltid vara något de flesta illrar uppskattar som belöning ;) Men ge med måtta då det inte är bra att ge för mycket :)

Tack så mycket :) vet att man bör köpa av en bättre uppfödare och betala lite mer men jag tyckte så synd om henne och blev verkligen fäst vid första stund jag såg henne :)

#13 då får du alltså en hel del för de extra tusenlapparna man lägger på en valp från en seriös uppfödare? Då är det ju inte helt fel att man får vad man betalar för? Förutom det faktum att flera verkar missa att jag använt ordet "ofta" så tycker jag nog att det blir ganska så missvisande att jämföra valpar från uppfödare med en omplacering. Oavsett vart djuret kommer ifrån så formas det genom varje person som har hand om djuret. Köper jag en välsocialiserad valp från en bra uppfödare och sätter den i en bur i ett halvår så kan jag inte räkna med att den ska veta hur den ska bete sig. Sedan är vi förstås överens om att alla illrar är individer och det fiffiga med seriösa uppfödare är att de kan se till att rätt Iller hamnar i rätt hem :) Oavsett vad för djur du köper så är det en fördel att få en socialiserad individ som är van vid människor. Och det även för djurets skull som kan bli väldigt stressad och förvirrad av att plötsligt kastas in i en ny värld. Jag har tagit emot 2 omplaceringar som varit uppvuxna i bur och sedan bott hos tvivelaktiga ägare som inte haft en aning om hur de ska handskas med illrar som aldrig blivit hanterade av människor. Dessa illrar har varit väldigt förvirrade, rädda och bitit hårt utan att fråga. Hade dessa människor från början kontaktat en seriös uppfödare hade de fått hjälp om de fått problem och de hade fått illrar som varit vana vid hemmiljö och människor och förhoppningsvis blivit tilldelade bra nybörjarillrar… Den ena killen överlämnade illern till mig med stora skinnhandskar som gick upp till armbågarna.. De köpte första bästa (billiga) iller..

#18 Jag förstår absolut och tycker du skriver vettigt.

Jag har ju inte superstor erfarenhet av "farmar-illrar" (eller jakt-illrar, vad man nu vill kalla dem, de har ingen stamtavla typ och du kan inte släktforska direkt och de kostar 500-1500 kr) vs uppfödar-illrar, men tycker ändå att "farmar-illrar" är lite mer vilda. Det är inte ovanligt att de inte blir helt tämjda, eller att de inte blir helt bit-fria. Ofta kan de vara snälla med en människa men bita andra… Men observera, detta är bara min lilla erfarenhet… jag har absolut inte träffat så många "farm-illrar", dock ägt en.

Jag har sett många från båda håll och på så sätt även märkt av en variation. En iller från en bra uppfödare behöver inte vara lättare än en Iller från en farm, men chansen att den är det är betydligt större och chansen att du får hjälp och stöd från uppfödaren om du behöver det är enormt mycket större!

TS, när du väl har illern i famnen så försök mamma den. D.v.s. simulera det en illermamma gör för att visa omsorg och att det är hon som bestämmer.

Illermamman slickar sina valpar över öronen i mungiporna och det kan du också göra genom att stycka/smeka över öronen och mungiporna. Är hon väldigt bitig så vänta med mungiporna tills hon lugnar sig lite. Att "mamma" sin iller är ett bra sätt att bonda med den.

Även promenader ute i stor otäcka världen är ett bra sätt att bonda med sin iller då du blir den trygga punkten. Börja med korta promenader alldeles utanför dörren de första dagarna och därefter kan man göra lite längre promenader allt eftersom hon vänjer sig med att vara ute och gå i sele.