Känns rätt orättvist på något sätt att det verkligen inte verkade funka när du nu var så snäll och tog hand om dom, trots att du redan hade två stycken.

Det känns som att du verkligen har försökt med allt och i min bok så skulle det inte vara det minsta snöpligt att ge upp nu.

Kanske vore det bästa att hitta ett nytt hem åt tjejerna?

#1 nej, tjejerna stannar här. Nu och för alltid. Jag som inte är så galen i honor har hittat 2 små guldklimpar som är som natt och dag trots att dom är halvsyskon :) Vi bor ganska illa nu, i litet hus och begränsad yta för illrarna men vi har ju en framtidsplan och där är 2 läger inga problem. Tror nog mest att det känns så frustrerande att för första gången få ge upp en ihopsättning där vi nu kunde haft en fungerande grupp på 4…

Jag sitter väl i ungefär samma sits som dig Jossan. Hoffa kom hem till oss när han var 13 veckor i september förra året, just då började vår hane sedan innan bli brunstig igen så han var inte allt för trevlig just då. Därför avvaktade vi tills hans chip hade börjat verka och hade dom separerade under tiden. När chippet börjat verka testade vi ännu en gång. Valle var fortfarande elak mot den lilla klumpen som skrek i högan sky så fort han såg både Valle och Donna. Det var bara avvakta ännu en gång tills det var Hoffas tur att bli brunstig. Då passade vi på att sätta ihop Hoffa och Valle ännu en gång för då hade Hoffa lite hormonmod i sig och kunde slåss tillbaka. Det var ett ordentligt slagsmål dom hade men det var värt mödan. Valle upptäckte att den lilla inkräktaren faktiskt hade något att sätta emot. Efter det var det bara att låta dom vara med varandra så mycket som möjligt. Detta var i december. I januari kunde vi börja ha Hoffa, Valle och Donna i samma rum hela tiden. Detta till Donnas stora förtret, hon gillar verkligen Hoffa. Hon flög på honom så fort hon såg honom. Och så har det fortsatt. Donna hatar Hoffa, men vi ser ändå små små små framsteg. Nu har det kommit så långt att Donna kan ligga i sin puff och slappna av trotts att Hoffa är i närheten. Dom har tom nosat på varann nos mot nos några gånger utan att det hänt någonting. Jag vet inte när och om man ska ge upp men jag har inte gjort det än iallafall :)

Det är aldrig kul med två läger men ibland är det enda lösningen. Man ska nog inte se det som ett misslyckande utan bara acceptera läget. Om tjejerna inte kan leva ett "normalt" liv och vara avslappnade och glada så är det ingen idé att försöka mer. Jag satte ihop Druie med flickorna och visst blev det bättre men det faktum att han liksom inte slutade jaga eller småbråka med dom gjorde att vi släppte det här med att få ihop dom. Det blev inga sår men flickorna var inte lyckliga! När Druie sov kunde flickorna busa runt ostört vilket var bra ;) men ändå, jag vill att dom ska kunna få sova och äta i lugn och ro. Jag förstår att det är jobbigt :/

#4 det är väl skam den som ger sig i vissa lägen ;) men fasen vad man kan vara frustrerad över att dom helt enkelt vägrar att bli sams! #5 det är precis det jag också känt. Tjejerna har liksom levt upp varje gång jag delat på dom och det känns inte rätt när man tom får ställa fram fler matskålar för att dom ska kunna äta i alla lägen, även när dom ligger gömda. Jag har iaf fått 2 glada tjejer och 2 lite mer avslappnade pojkar. Nu längtar jag bara efter nytt boende! :)

har du provat att dela dom hane /hona ett tag? Da har dom ju varandra och killarna eldar inte upp varann. sa har dom en chans att bli lara kanna varann och kanske bli battre vanner ( ursakta stavningen amerikansk dator som saknar vissa bokstaver )

#7 jag hade tankarna på det och det skulle nog gå väl för killarna men tjejerna skulle nog må fruktansvärt av det. Hela den här processen har svetsat samman dom något enormt. Att dela på dom när dom är som mest sårbara skulle nog tyvärr endast leda till olyckliga djur under försöket..