puttar upp eftersom jag oxå är nyfiken

Har uppfödarn så dåliga gener i sina illrar, så att uppfödaren inte tycker att man inte skall avla vidare på dom?då tycker jag att dom skall läga av med uppfödnig . Mitt råd köp av en anan upfödare.mvh stolle

#2det handlar inte om att det är dåligt material. Utan snarare är det ett försök att begränsa aveln på en viss linje. Säg att en hona får 8 valpar, alla dessa går vidare i avel. Alla dessa valpar får i sin tur 8 valpar…osv osv…hur många besläktade illrar har vi då i sverige? Rätt många. Så det är ett sätt att begränsa/eliminera framtida inavel.

det känns som det håller på att bildas någon sorts häxjakt på uppföddare nu. Att det inte finns någon "seriös" uppfödare.

Avelsförbud på valpar är en bra sak och ingen dålig. Det finns vissa hanar som en säsong kan betäcka upp till 10 honor. Det är bara att räkna på om alla de honorna får 8 valpar var. De går vidare i avel. Då är risken ganska stor att det blir inavel ganska snart.

#3 Men vad säger att uppfödaren är den rätta att bestämma vilken "linje" man inte ska få avla vidare på? Okej att man vill minska inavel, men man får ju med stamtavla!

Det borde väl bara klokare att uppfödare försöker plocka in illrar från andra länder (Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Frankrike och Storbrittanien är ju länder som ligger nära…) snarare än att lägga avelsförbud på sina valpar.

#4: Har svårt att se hur den här tråden skulle kunna kopplas till någon sorts häxjakt. Seriös uppfödare är något var och en får bedömma efter sina egna kriterier. Jag tycker att det finns seriösa uppfödare om man utgår från mina kriterier även om de inte växer på träd.

#6 jovisst…men det är ett sätt att se till så att allt för många ur samma linjer inte går vidare i avel. för det funkar inte i längden. tillslut kommer man inte hitta illrar som är obesläktade..eller om linjen skulle visa sig vara riktigt dålig..jadu..då har mååånga illrar problem.

Norge, danmark, tyskland och frankrike har till större delen mycket sämre iller stam än vi. Merparten av illrarna i tyskland och frankrike samt danmark tex. härstammar från Ferpharm. och i deras stamtavlor kan mna hitta mycket spännande teckningar, för att inte tala om sjukdomar. Så det är otroligt svårt att hitta avelsmaterial i de länderna som är bättre än våra. Finland känner jag inte till så mycket om. England har ju antagligen bäst illrar i europa, men även där finns det linjer man skall se upp med.

#8 Aa, okej, då är det ingen vits att plocka in illrar därifrån. Men jag tycker ändå att det vore vettigare att försöka plocka in illrar från andra ställen än lägga avelsförbud på sina valpar. Åtminstone jag tycker att det låter som att man borde fundera på vad sjutton man själv använder för stam om det inte går att fortsätta på den.

Hur är det med avelsförbud inom andra djurraser? Och vilken är orsaken till det i så fall?

Inavel = Far - Dotter, Mor - Son, Bror - Syster.

Dessa kombinationer borde väl vara ganska lätta att undvika eftersom alla "hemmauppfödare" här verkar så seriösa. Hört talas om stamtavla folk?

#9 jag tror inte du förstår hur jag menar. Man lägger inte avelsförbud på en hel kull. Istället väljer man att bara låta kanske 2 st ur varje kull gå vidare i aveln, just för att begränsa antalet släktingar till just dessa illrar. Man gör det för att det inte skall matador avlas på en viss linje tex. i dags läget är det rätt skrämmande att se hur många illrar som är släkt. Så här gör man ofta i hundvärlden vet jag. Uppfödaren kanske låter en elelr 2 valpar gå i avel, medans de andra bara går till sällskap. Man behöver inte överbefolka landet med djur som är släkt. i det långa loppet skulle man då aldrig kunna hitta 2 illarr som är obesläktade.

#11 Okej, då förstår jag hur du menar. Men som tidigare nämt, det finns ju stamtavlor. Plus att eftersom alla illrar här i Sverige tycks vara släkt med varandra så blir det ju inavel hur man än vänder sig..

#12 haha jo där har du en poäng ;) fast inavel är ju inte det största problemet…det största är snarare att man avlar vidare på linjer med kända sjukdomar samt linjer med riskteckningar, särskilt sådana som redan gett upphov till andra defekter.

#13 Jo, det är ju sant, inaveln kanske man inte kommer ifrån, men "erkänt" dåliga linjer kan man ju faktiskt undvika.
Men hur var det där med mixillrarna?? Hur kom de till? Är det inget man kan fortsätta på?

Sen ska jag sluta ställa frågor, så kanske nån uppfödare kan svara på ursprungsfrågan *putt putt*

Mixillrarna har man använt flitigt, även de som "blandades in" under nittiotalet, däribland woodos linjer (han är 25-50% vild). Jag har hört om en illertjej som är elfte generationen efter honom. tyvärr är även dessa linjer blandade med "dåliga" linjer och därför är de inte bra längre.. Det har även resulterat i lite (eller mkt i vissa fall) "skarpare" illrar.

uppfödar svar då…

jag kör mer regel än undantag att ha avelsförbjud på valpar ifrån mig. Dels vill jag att köparen inte ska "komma på" i januari att de vill ha en kull, också är allt väldigt nytt och de är inte insatta i avel. Nej lite framförhållning vill jag ha, säger köparen att de ev. funderar på en kull så kan jag diskutera igenom saken med dem och fattat ett beslut. och skulle nu 5st som vill ha valp ur samma kull säga att de vill avla på sina säger jag självklart stopp och motiverar varför och är de insatta förstår de, och samtycker.

antalet valpar i en kull som skulle få gå vidare avel, max två lite beroende på hur mamman +pappan till den valpen används i avel beror mitt belut på. Är det mammans och pappans första kull så skulle svaret nog bara bli en valp till vidare avel då troligen både mamma och pappa blir föräldrar igen +man vill ju se hur de utvecklas. inte alla gånger kan man välja en valp ur en kull och tro att det blir de perfekta avelshonan även om föräldrarna e bra, valpen kan utvecklas åt olika håll. Får man en vaktig hona när hon har valpar kan det rent av vara ett helvete..

Ett stor problem är att många tror att det går att kombinera en iller med bra gener med en med dåliga och att alla genetiska problem hux flux bara är borta så vildillermixar används sällan på rätt sätt.

Endast 4 honor av mina fyra kullar har gått vidare i avel… Alltså… jag håller med om avelsförbud och begränsningar… Jag har på mina killar tex satt max 3 parningar (valpkullar) En fick 3 kullar och den andra 2 kullar. Min fódertik Sessan (Baloo's dotter) har fått 2 kullar valpar…. En av dessa valparna har fått tillstånd till avel. Rizz fick en kull varav jag behöll Isis för avelsyfte… Hennes syster har fått en kull med valpar… som jag inte visste om förrän det var för sent :( Ur Isis kull har endast en hona utlovats till avelssyfte.

Beror på hur stor kullen är, förra året behöll jag en hona till avel. Men i år vill de flesta köpare ha en sällskapsiller (vilket är bra då jag inriktar mig på att föda upp till sällskap) & köparna är ej uppfödare själva, så jag kommer att ha avelsförbud på 6 av 7  valpar. En Valp ska ev. gå till avel om de går bra med veterinärbesiktningen.

Så den individen som väljs ut ska (om det är en hane ha fått ner sina kulor), inte ha några riskteckningar, gå igenom vet.bes. vara stark & frisk, bland annat. Om det skulle komma fram sjukdomar i släkten eller annat som gör illern oduglig inom aveln får denna tas ur bruk.

#19 Vet att det var en annan tråd som handlade om stamtavlor. Hur många led bakåt har du i dina stamtavlor på den kullen du har nu? På både mammans och pappans sida? Sen skrev du att hanen du väljer ut till avel inte får han några riskteckningar. Betyder det att ingen tomte blir utvald till avel? Eller räknar du inte tomtar till riskteckningar. Jag är ingen uppfödare utan bara allmänt nyfiken. Det verkar vara lite olika bud om den saken.