Här har det fungerat ganska bra, Mimmi (illern) kom hem till mig när hon var 11 veckor,här bor redan en katt som är snäll mot andra djur (han har träffat både iller,råtta och marsvin som gått lösa med honom)

Det enda har varit att Mimmi fullkomligt älskar katten och skall helst efter och busa,bråka och tugga på honom hela tiden vilket han inte uppskattar,men han har aldrig försökt döda henne eller varit dum mot henne utan vill mest därifrån,någon gång har han klappat till med tassen lite lätt eller nypt henne som tillsägelse,men som sagt han drar sig hellre undan och är ganska trött på henne,det är snarare hon som är jobbig mot honom då hon inte lämnar honom i fred en sekund.

:) det låter bra. men katten är den utekatt? Mina katter är det och dom kommer hem med "överraskningar" ibland… kan man anta att dom skulle se illern som vilket villebråd som hälst (när den e liten)  tror du? till att börja med iaf?

Vuxna djur brukar hålla sig borta från valpar, av rädsla att valpens mamma ska komma och rädda den. Men det kan funka, kan inte funka det är nog mest personkemi tror jag. Våra katter bryr sig inte, de kan äta i samma matskål… trotts att de är rena utekatter… Det som finns på gården tillhör gården. Altså är de inga villebråd…

Lycka till!

Haha, jag hoppas verkligen att min iller kommer att passa ihop med minna katter. Den ena vet jag kommer att hålla sig undan och inte ställa till problem men den andra är jag lite osäker på, då han brukar vara ute och slåss om nätterna.-

Jag har en katt och skall i slutet av månaden hämta min illervalp :)
Jag tror dock att det kommer gå bra.

Som exempel hade jag en ekorre för en tid sedan och katten var väl förståss nyfiken på vad det var. Hände 2 ggr att han fick jaktinstinkt och attackerade, (fick dock inte tag på korren) men lyssnade på en då man sa åt honom då man såg att han tänkte göra något sattyg. (Iofs är ju en ekorre på drygt en månad mycket mindre än vad en iller är…)

I början var katten också väldigt svartsjuk, höll sig borta och surade då vi myste med korren. Men efter ett tag verkade han inte bry sig särskilt mycket om korren då han upptäckte att faktiskt också han fick uppmärksamhet. :)

#0: Så jag hoppas att det kommer fungera bra även för dig!

:) tack för svaren! Det känns lite bättre… Men jag måste erkänna att jag fortfarande e lite fundersam. Det känns som jag har två små torpeder här hemma :P Den där veckan har katterna kommit in med både möss, fåglar och en fladdermus(!). (lyckades rädda fladdrmusen dock :D) Dom som sägar att det bara är människor som jagar för skoj skull skulle nog ta ett snack med mina katter.

 Men jag antar att om kattern lär sig att det är "min" valp kommer dom låta den vara efter ett tag. Inte sant?

Andra rovdjur ska tydligen även kunna känna på lukten att illern också är ett rovdjur, och alltså minskar risken att det väcks någon jaktinstinkt eftersom den förstår att den inte är till för att äta upp :P Men de kan ju bli osams av andra anledningar än att katten vill äta upp illern!

Men om du tar det försiktigt och låter katten ha nåt ställe där den kan hoppa upp t.ex., så att kissen kan komma undan om illern blir för jobbig så ska det säkert gå bra! Det är nog bara bra att din iller är en valp, då har den inget revirtänk om hemmet än, och är mer nog lekfull än bestämd :)

#6 Haha, ja, verkligen. Minna katter drar in allt, dött som levande. Det mesta äter dom inte änns på, de har jagat för att leka.

Jag hoppas att det inte ska vara någon fara. Min iller kommer att vara i mitt rum med ett plan för så katterna kan hoppa in och ut men inte illern. Dessutom tror jag nog att illern kan säga ifrån ganska bra själv.

Jag tyckte inte det va ett problem. Katten kanske tycker valpen e jobbig som vill leka jämt bara hehe.

#3: Han har varit utekatt,dock var han kass på att jaga,ev bor det en vildiller i skogen hos mina föräldrar och den skrämmer slag på katten där…har svårt att tro att en katt skulle gå på en iller,min tycker som sagt mest de är påfrestande då illrarna verkar älska honom.