Ja, jag fasar verkligen för den dagen woodo ska gå bort. Vi har gått igenom mkt tillsammans de senaste fem åren. Nu när det var nära blir det helt plötsligt verkligt.

Beklagar din förlust.

Man får tänka på alla lyckliga stunder tillsammans. Minnena kommer ju alltid finnas kvar, han finns i ditt hjärta =)

Jag tror ärligt talat inte att man kommer över det. Men man kan lära sig leva med det.
Jag miste min vän sommaren 2006 och jag gråter ännu. Men jag har börjat kunna minnas henne och jag kan prata om henne i fem minuter innan tårarna kommer. Förrut kom de direkt jag tänkte på henne. Så det blir bättre, det tar bara tid.

Jag beklagar din sorg, och jag vet att det är tungt för dig nu. Men det kanske låter som en klysch men det blir bättre. Tillåt dig själv att sörja och gråta för det är nog enda chansen tror jag.

ja detta är något jag inte vill uppleva på många år.. faktiskt en så tung del i att ha djur att man ibland överväger att aldrig skaffa någon mer..

Beklagar verkligen sorgen…

Jag beklagar din sorg Elin.

Tröstkramar från mig och Athlaz

Beklagar sorgen

kramar

man kommer aldrig över sorgen men man måste acceptera att det som hänt har hänt! jag lider med dig

vad hemskt :'( stackare, jag var påväg att förlora min hund precis när vi fick honom för den där j#vla f##t uppfödaren ljög för oss, han var ju dödssjuk när vi fick honom!!

och min hund jag hade innan det blev 13 och fick canser och vi fick avliva honom:'(  pappa lovade mig att jag skulle få säga hejdå, för vi visste att det skulle bli avlivning, han lovade att jag skulle få gå från skolan för att säga hejdå till honom, en hel vecka efter avlivningen fick jag reda på det !!!   och det här var för 4-5 år sen, och jag gråter nu när jag berättar om det :(

Man kommer aldrig över sorgen när ens djur har dött :(
Acceptera det som hänt och gå vidare tänk mer på det braiga ni gått igenom, hur roligt ni hade :)  han har det nog bra där hamnar :)….

"krya på dig"   tröstkramar (F)

Det gör mer ont ju längre de har varit med en. En vän till mig hade sin katt i 18 år… En speciell figur tydligen…själv fick jag aldrig chansen att träffa honom.

Beklagar verkligen sorgen… vet hur de är (står att läsa om min lilla nora här på minnesidorna) Den dagen Svea och alla andra illrar kommer att flytta hem till himlen vet jag att hon väntar på mig den dagen jag kommer hem… För mig lär jag mig leva då med sorgen… Jag har förlorat många människor och djur under årens lopp och jag har varit med om flera dödsfall och människor som jag tagit hand om och djur och männiksor dör på liknande sätt… De är FRID! Dock tror jag att Lilla Nora kommer att jag alltid minnas med tanke på den korta livstid hon fick…

Varför inte ha en liten enskild minnestund för din vovve… För din sorgs skull! Antar de har fullt sjå med bus nu han och min Lilla Nora och övriga av mina illrar.,,,

Kramar från Åland och Burton..

Min älskade hund är 12år och hans levervärlden höjs hela tiden. Dom hittar inget fel på honom, men en sak vet jag och det är att han snart lämnar in. Just nu är han pigg och mår hur bra som helst, men en dag kommer det, nu när som helst.. Han har funnits hos mig i över halva mitt liv och snart finns han inte mer. Min älskade lilla Wille.. Men vad kan man göra? Tiden har sin gång. Tiden läker såren, man lär sig leva med dom men man kommer inte över dom…

Nä, ni har rätt, man kommer aldrig över dödsfallet. Och ju mer plågsamt döden var för djuret, destå värre svider det i hjärtat.

Enda hoppet är att med tiden slutar man gråta när man tänker på djuret och drar istället på mungiporna åt den goda tiden man haft. Ibland önskar jag att jag kunde dra tillbaka tiden och bara få säga hejdå en gång till! *snyft*