Igår inträffade ett stort framsteg. Som många av er vet så har inte alba och Stiffler gått vidare bra överens. Stiffler är ju en 3,5 årig omplaceringshane som jag tog i januari, och Alba är en 7årig hona som tidigare levt hela sitt liv med en annan hona. De verkar acceptera varandra hyfsat senaste månaderna, men Alba bits och skriker för fullan sky om Stiffler kommer för nära eller tränger in henne. Sätter han dessutom fram huvudet mot henne så kan hon hugga honom direkt och tom kasta sig på honom och bita honom. Stiffler som är helt harmlös biter sällan tillbaka utan flyr bara, förvånad över hennes rädsla/ilska.

Hur som helst, igår låg Alba och sussade i illerhålan (en katt-klösmöbels-kub med filtar i) när Stiffler bestämde sig för att han och pipis (gummipipleksak) skulle sova därinne. Normalt sett, när detta tidigare hänt, har slagsmål utbrutit och en iller har flytt. Hittills har de aldrig sovit ihop. Stiffler kryper in i kuben och bäddar ner sig med pipis, samtidigt som han varnande fräser. Han brukar fräsa åt pipis när han leker med den (eller när man stulit hans pipis), men aldrig åt Alba så det var svårt att tolka hans fräs, om det var åt pipis eller åt Alba… hehehe

Han bökar och stökar, bäddar och ålar sig därinne. Det är trångt… Men Alba ligger helt otroligt kvar och sover trots allt bök. Hon yttar inte ett gny eller pip och Stiffler får inga bett. Vi låg och spanade på monstrena, helt faschinerade, i säkert 10 minuter innan Stiffler tillslut hittade en skön ställning. Sen somnade båda därinne i den trånga hålan. Låg säkert ihop i minst en halvtimme.

Helt otroligt. Kanske går det framåt, eller så var bara Alba så trött att hon inte märkte hans bök och stök, emn det låter lite otroligt det med…hahaha. :-D Man vill ju bara att de ska gilla varandera, ska det vara så mycket begärt? hehehe!