Jag brukar lägga mig och sova inne hos illrarna ibland. Inte ofta, men det är så mysigt. Är nog mer rädd att någon av dom ska få för sig att nypa mig i näsan, än att jag ska klämma någon.

Verkar som om kroppen registrerar att dom finns där, även när man sover. Det var lika när barnen var bebisar och låg bredvid, hände aldrig att jag vände mig 'över' någon av dom.

När jag sover med något djur i sängen så är jag mycket mer försiktig än annars. Det kommer liksom automatiskt.

Okej :) där ser man vad kroppen kan ställa in sig på liksom! :)

Min iller brukar lägga sig i min säng ibland, jag är mycket mer försiktig då. Men det har aldrig varit problem, brukar inte låta henne ligga imot mig eftersom jag flyttar på mig mäldigt mmycket när jag sover.

Har sovit med flickorna så gott som varje natt i 6 år nu och aldrig hänt nåt, man blir så van att de ligger vid/på en. Sen är det klart att man råkat lägga ett ben på nåns svans eller ben men då river de på en så man flyttar sig. Eller att nan råkat stötta till dem i sömnen o då går de surt därifrån bara, så ingen större skada sked än ett skadat ego :)

Haha, okej :)

skulle sett roligt ut om man puttade på en iller i sömnen och sen suckade den och gick därifån :P Skulle vilja se nått sånt :P haha

Tack för bra svar! :)

Jag har inga illrar utan bara 2 katter men det är lite samma ide. I sängen vänjer vi oss alla med varandra. Sambon ger oss alla en snyting då och då eftersom han rör sig massor i sömnen. Lillkatten sover inte hos husse alls just därför.

Storkatten bryr sig katten (ursäkta dålig ordvits). Men man märker nog, även i sömnen, att dom är där.

Jag sover alltid ihop med min grabb och jag rullar t.o m over den tyska schaferhundstiken om vi sover ihop men Dexter ligger ju alltid nere vid fotandan ovanpa tacket sa det ar inga problem for oss

Vad skönt att höra :)

Under en kort period förra året delade vi rum med illrarna, men det var bara den ena som kom upp i sängen och somnade mellan oss ett par-tre gånger. För övrig gick hon bara och bet oss i tårna, så vi tog ner henne från sängen.

Nu sover en bebis mellan oss så illrarna får sova i eget rum. Kroppen verkar ställa in sig på något vis, för jag sover varje natt med bebisen tätt intill mig och vaknar alltid i samma position som jag somnat. Har inte ens råkat stöta till henne med mina händer.

Har haft Kato sovandes i sängen i många år, visst har man varit orolig i början att man skall rulla över han, men som dom flesta har sagt så registrerar kroppen att någon är där och man rör sig mindre.

Eftersom jag är singel nu så har jag bytt ut huvudkudden till en puff och där sover Kato nästan varje natt. :)

Har haft 2 stycken, den ena låg alltid vid fötterna och den andra ville ofta ligga på samma kudde som jag vi låg alltid hos varandra och när dom tyckte jag skulle upp så smaka dom lite hi hi

#11 Mysigt det lät och dela kudde med sin iller :)

Dock vågar jag inte det då de får sina kliryck o springer som galna för o klia, rädd att de ska riva sönder ansiktet på en i farten :)

Lät jätte mysigt att dela kudde med sin iller! :) Roligt att höra era berättelser/svar!

Jag har sovit med djur i sängen nästan hela mitt liv. Haha, vad det lät gott.

Iller har jag bara haft i sängen (fast mest under) i 6 år. Det har inte varit några problem så länge vi sovit. Dock hade Benziller lite andra ideér om vad man gör under täcket, så han var min väckarklocka i 6 år. Sedan var det även så att han och hunden bråkade om vem som skulle sova i sängen med mig under några perioder. Ibland vann iller och då sov han på kudden brevid, ibland kom han upp sent på natten när/om hunden gått ur sängen och då valde han gärna att sova på mig - det var faktiskt väldigt olika. Sista året hoppade han dock gärna upp i sängen tidigt på morgonen för att väcka mig med lite under-täcket-övningar för att sedan lägga sig på mina ben en stund o sova. Gah, vad jag saknar hans krafsande. Det tog några år att till fullo tycka om det.

Jag har nog aldrig nojat över att sova med djur. Förr var det katter och degu, senare åren iller. Dock var det en gång som jag fick för mig att min degu var en demon som skulle dräpas , tog mig ett ögonblick att inse att så inte var fallet, utan att det bara var lilla Mini som låg på huvudkudden, i håret. Förutom den gången nojade jag mig aldrig för att råka klämma henne, och degus är ju betydligt mindre än en iller.

Sen kollar jag givetvis innan jag lägger mig om det ligger en Zingo där eller inte.

Okej, :) Tack för alla svar !