Det är inte roligt när illarar bits och man tappar kontrollen. Men det gäller att inte tappa tålamodet och tron på att det kommer bli bra! Jag tycker det låter som ett vanligt valpbeteende, hon testar er, testar gränser och rang. Det är nu det är viktigt att visa henne vad som är rätt och vad som är fel. Ni måste vara envisare än henne, tillslut så fattar hon.

Jag känner så väl igen det, och jag vet att det kommer bli likadant för mig när jag får hem min valp. Jag vet att det är jobbigt och svårt, men tänk på de stunder när hon leker snällt, beröm mycket då. Jättemycket! Det kommer en dag då hon plötsligt förstår och då kommer hon vara underbar på heltid :) Det är vad ni strävar efter, det är därför ni kämpar. Lycka till!

Oj, vad jobbigt, och konstigt  Wilma är fortfarande snäll, hon har bitit tag hårt nån gång, men släppt när man sagt till henne.

Om hon inte blir snällare kan jag ta henne ;)

Det där låter inte roligt! Kan absolut inget om illrar, så jag kan inte hjälpa dig. Hoppas det löser sig!

Typiskt valp skulle jag vilja säga. Alla valpar e inte små änglar…eller snarare, de flesta är det inte ;) Hennes beteende är faktikst fullt normalt för en valp. De flesta uppfödare jobbar mycket med bitträning innan valpen flyttar, det kan vara bra att kolla med uppfödaren å se vilken uppfostrings metod hon/han körde med.

Det är här erat jobb börjar, uppfostra, uppfostra uppfostra, å sen uppfostrar ni lite till ;) Det är inte lätt, men det blir bättre. Hon måste lära sig skillnad på människo och iller kontakt helt enkelt, Och det är ni som får lära henne det. så kämpa på!

kentucky var likadan, belöna när hon gör rätt istället för att bestraffa, undvik situationer där hon kommer åt att bita.

Det jobbigare är att man knappt kan ta i henne nu. Så fort man rör henne så biter hon tag. Vi gör så gott vi kan, men det är inte alltid lätt. Det roligaste jag varit med om var när Blunda mitt i natten hoppade upp i sängen och bet Nina i näsan så hon fick gå runt med ett stort sår på näsan. Hahaha.. :$ Men hon är riktigt grym på att gå på lådan, synd att hon inte kan lära Melker.

1>Hur länge har ni haft henne nu? Om jag inte minns helt fel så tog det säkert uppemot ett halvår innan man börjar få hysad hyfs på en valp. Så tålamod är en dygd.

Kör med uteslutningsmetoden när hon gör del. Stick inte fram fingrarna till henne när hon är på bithumör. Håll fram näven istället för spretande fingrar när ni leker med henne. Använd handskar i värsta fall, när ni leker.

Om hon biter, låt henne veta att det inte bara är fel (det kan ju även trigga en lurig iller) utan även att det gör ont. Skrik på illerspråk, som hon förstår, Iiiiiiiii. Ända tills hon släpper… Och kanske samtidigt som ny tar bort henne i nackskinnet.

Testa dog-whisperer metoden, och immitera en hand som "biter" henne samtidigt som ni fräser när hon är envis och upprepar ett felaktigt beteende. Upprepa tills hon slutar. Det gäller att vara envisare än illern själv är, hur jobbigt det än är.

Sen kör jag ofta även med ignorering, biter hon en i foten, låt bli att reagera (om amn kan), då tycker hon det inte är roligt längre och slutar så småningom. Det bästa honvet är ju om ni reagerar på hennes bit, då har hon ju lyckats. :)

Lätt va? men det har funkat för mig! :-) Lycka till och stå ut, det är det värt!

precis, jag använde handskar, sen är jag slutade med handskar stack jag bara fram en knuten näve, istället för fingrar. Höll henne så hon inte kom åt att bitas, lekte med handskarna, gav henne godis, tvångsgosade. gick med skor inne i all evighet, hade avspärrat till sängen. nu kan jag gå barfota, kan pussa henne å få pussar tillbaka (förr högg hon i ansiktet) jag kan inte ens provocera henne till att bitas :P

hon var så hemsk att jag vid ett tillfälle tänkte omplacera henne för jag inte pallade, men så tänkte jag att får det inte bättre nån annanstans, hon skulle bara bli en vandringsiller, då jag fortsatte kämpa! Och nu är hon en ängel!

Efter ett tag blir man en jävel på att se hur illern tänker hugga. Om det inte vore för det skulle jag inte ha några händer kvar efter våra bitiga valpar.

Om det inte går att ta i henne alls så använd handskar, bättre hantera med handskar än inte alls…

Visst var lilla Blunda ung när hon kom till er?
Det hon utsätter er för nu skulle hon gjort med sin mamma som inte hade tillåtit de hårdaste tagen. Nu har inte mamma lärt henne det. Och då kan det bli värre. Inte har uppfödaren gjort sitt jobb heller med att lära dem NEJ. Som jag märkt det är set stor skillnad på hur mycet det jobbats med valparna innan man fått hem dem. Åtminstone har det varit så med mina.

Det där lät inte alls bra, sådär var min iller Stumpan också i början… Men nu har hon blivit bättre…
Jag började & lära mig att säga till på Skarpen & visa vem som bestämmer.. Till slut gav hon upp & hon är bra mycket mysigare nu…
Jag hoppas du får några bra tips & att hon blir bättre, annars om du verkligen inte kan ha kvar henne skulle ja jättegärna kunna ta hand om henne eftersom jag söker sällskap till min sötsak…

Låter verkligen som ett typiskt beteende för en valp som blivit tagen för tidigt från mamman. Nu blir det erat jobb att göra allt som mamman skulle gjort istället. Det kommer inte att gå över en natt. Ni har en lång väg framför er. Men hon är trots allt bara en liten valp och detta får man räkna med när man blir med iller.

Säger som alla andra, det enda ni kan göra är att kämpa med uppfostran. Angående handska är min personliga åsikt att det kan gå fel. risken är att illern inte förstår skillnaden mellan att bita i hand och hanske(ser det som två olika saker). Den dag handskarna tas bort är risken att hon inte lärt sig något alls och att ni därmed måste börja om från början utan handskar och har förlorat dyrbar tid. Jag tycker ni ska ta hem någon med illervana som låter sig bitas, säger ifrån då hon biter eller försöker bitas, låter henne bita igen, säger ifrån igen osv. Det är ett bra sätt att få henne att minnas att själva handlingen leder till obehag och då kan det sedan bli betydligt mindre tidskrävande att få henne att förstå att samma sak gäller då hon biter er. Betten är inte farliga så länge de inte tar på något kännsligt ställe, en mening som jag kommer att få ångra att jag skrev.

"När Melker går och lägger sig för att sova, då är Blunda direkt på hans öron.. lägger sig på honom och gnager på hans öron. Han orkar inte bråka med henne så han går bara därifrån och lägger sig någon annanstans."

Det hon verkar göra är att snutta på örat. Det är ett vanligt tecken på att valpar tagits från sina mödrar för tidigt. Hon snuttar helt enkelt på örat för att få i sig näring skulle jag tro.

Falo låter sig med glädje bli biten lite… hur kan man annars förklara att han inte lärt sig något :)

Mohahaha, japp den meningen lär du få ångra Falo. hihi

Men saken är att han trotts allt har rätt. Ett bett är inte farligt. Inte tjugo heller. Det gör ont man släpper en tår eller tre. Spottar sig i näven och blir biten igen. med enträgenhet och konsekvens vinner man fajten. :-)

Ge inte upp bara. Och som Falo säger, ni kanske ska be någon illervan att komma hem till er och hjälpa till. Vart bor ni? Någon borde bo i er närhet.

Mvh åsa

Ja vi bor ju inte så långt bort. Bara att säga till om ni vill ha hjälp.

jag har erbjudit mig att hjälpa till, angående handske, så ska man bara ha det på ena handen just för att kunna lyfta upp henne utan att bli bitem, påängen är att man ska undvika att bli biten och bara uppmuntra när hon gör rätt så hon får känna sig trygg. annars blir hon bara mer osäker på händer. den handen utan handske är den som ger gos å godis, då känner hon lukten av hud å lär sig associera till det.

Häromdagen springer jag omkring barfota och ska fylla på vatten i deras vattenskål. Då ligger Melker under soffan och smyger, och när jag går förbi flyger han fram och biter mig i hälen. Det var verkligen inte skönt kan jag lova..

Men vi jobbar på allt vi kan med Blunda. Men tro mig, hon är riktigt envis. Men nu har hon börjat slicka en på händerna IBLAND när man tar upp henne, det är ett bra tecken. För innan bet hon så fort man tog i henne. Så det går nog lite bättre nu :)

Jag måste bara säga nånting här och jag hoppas att ni inte tar illa upp. Jag såg att ni hade svarat på en omplaceringsannons. Det är det absolut värsta ni kan göra just nu. Blunda kommer att behöva all er tid ett bra tag framöver annars kommer ni absolut inte att få fason på henne överhuvudtaget.

hur går det nina & Carla ? Behöver ni hjälp så är det bara att höra av er, vi kanske kan ses i helgen också? :)

usch det är nästan så man gruvar sig när man ska hämta valpen hehe. men längtar efter min go tuss iaf=)

#14 hehe, Falo, vad ska man göra om dom biter på ett mer intimt ställe då;)? jag menar, det kan ju inte alltid vara lika skönt att låta dom bita bara för att kunna säga "NEJ" eller som i ditt fall (som tyvärr och förlåt, men fick mig att skratta väldigt mycke;)) skriker (skulle iaf ja göra) hjäääääälp, någon, få bort den här marodören!

P.S förlåt för lite sen OT, kunde bara inte hålla mig för en kommentar

#20 jo jag vet. det var lite dumt gjort!

#22 jo det går bara bra med blunda. hon har blivit mycket bättre, nu kan man ta i henne och hon bits inte lika mycket. nästan bara vid lek nu.. och man kan även pussas med henne vilket man inte kunde förut och ha henne nära ansiktet :D känns bra! men det är bara att jobba på liksom. det har ju gett sjukt bra resultat :)

vad skönt för er :) Läste den hemska tråden som nina hade skirvit, usch vilka hemsa personer det finns ibland. Men vi hr hemma stöttar er till 100 % :)