Jag tror hon blev skrämd och skunkade :P

Jaså, har dom det som försvarsmekanism eller?

Hon blev rädd för dig helt enkelt och så "skunkade" hon precis som AnnaJosefine skrev.

En illervalp har stort behov av att få springa och röra sig mycket. Och har ni henne instängd i köket så blir det lätt "överslag" när hon sen släpps lös.

Blir som när man släpper ut burdjur.

Ju mer hon får vara med er i hela lägenheten desto mindre hetsig blir hon ju.

#3

Det där tänkte inte jag på faktiskt! Ossian har ju köket och får vara med oss ibland i lägenheten och vi har gjort samma sak som TS att när han gått upp för mycket i varv så har han fått gå in köket igen! Då får han vara med mer numera =)

Vi brukar ta ut henne så hon får vara med oss och springa runt och upptäcka. Men börjar hon hoppa och hugga mott fötterna och springer fram och bits när vi sitter i soffan så brukar jag sätta in henne i köket igen. Det är ju inte så roligt att helt plötsligt bli biten så det börjar blöda bara sådär. Ulrika har du några bra tips på att få henne rumsren, filtar buffar hon bort, lådann buffar hon undan och sätter sig bredvid:p mat åt hon upp o sen satte sig där. Det är 2-3 hörn hon brukar gå i Tanken är att hon ska få även hallen som ät stor så fort hon blir rumsren i köket. Och kanske även få vardagsrummet om hon fixar det bra:)

#5 Valpar bits, det är inte så mycket att säga om det.

Angående rumsrenhetsträning så är lättast att fortsätta på det sättet som uppfödaren gjort. Om hon var rumsren där och ni gör likadant så bör hon snabbt bli rumsren även hos er.

Annars finns det en klistrad tråd här om rumsrenshet också där du kan få en hel del tips.

Jag har ju brodern till Frysa. Han bor i köket nu tills de andra illrarna vant sig vid honom.. Jag har just nu 8 lådor i köket för att få honom rumsren! Man får ta i lite i överkant i början.

Vid varje låda nästan så har jag en liten billig ikeamatta. Händer det några olyckor bredvid så ser man det då direkt plus att dom oftast inte gillar att sätta sig och göra sina behov på tyg.
Han var  ganska duktig på lådan först men blev sedan jättedålig..
Det vi upptäckte funkade bäst var att skvätta citronsaft på mattorna framför lådorna och på golvet runt lådorna. Då händer det sällan olyckor.

Man kan prova att lägga filtar, och foder också runt lådorna.
Lägg mycket foder runt och ställ gärna även en skål i det hörn som ni vill ha illerbajsfritt. Gör det till en matplats. Det funkade med mina första illrar!

Min valp kan också ta i alldeles för hårt när han "snäpper" och biter efter oss. Han har blivit mycket bättre än första veckan men bara för ett par dagar sedan bet han min pojkvän i knogen så att det knakade :S
Det var vanligt bus som gick över styr…

Valpar testar gränserna i början. Ibland biter de tag hårt men oftast testar de genom att nafsa- inte bita allt vad de har! Vår kille tuggar och biter så hårt han kan ibland. Vi är jättemycket i köket med honom. Vi busar, försöker mysa med honom och en av mina andra illrar brukar också gå in där ibland så han får en hel del stimulans.
ute i lägenheten får han komma ett par gånger om dagen och då är han ofta ute ett par timmar. Ibland går vi även ut med honom på kvällen eller hälsar på hans syster när dom är hemma.
Han biter alldeles för hårt/mycket när han blir för uppspelt och då är det enda som hjälper att argt (med låg röst då han får panik av för hög röst) säga AJ eller FY, släppa ned honom och gå därifrån så han får lugna ned sig.
Även om hon bor i köket ska ni inte tollerera att hon hugger er i fötterna. Jag tycker det är bra att avbryta, ta en paus (kanske kan ni gå in i köket i 5 minuter) för att visa att det hon gör inte är acceptabelt.
I början körde vi på med Vicente som vi gjort med våra tidigare valpar. Blir det för mycket säger man ifrån med rösten och så är det bra. Det funkar inte här. Man måste avbryta för att inte få sig ett ordentligt sår. Det är små steg fram för att nå dit man vill..

Prata väldigt mycket med henne. Uppmuntra henne hela tiden som hon är lugn och busar fint. Prata med ljus, lugn röst och beröm henne.

Det är precis som det redan har skrivits ovan, om hon "skunkar" eller skriker så är det för att hon har blivit ordentligt rädd. Blir hon så rädd kan man behöva "lugna henne" eller avbryta det man håller på med. Man vill ju trots allt att hon ska respektera er, inte vara rädd. Sen så händer det då och då att man kan råka skrämmas eller överraska ändå.

Som det har skrivits ovan så har valpar väldigt mycket energi och ju mer hon är själv i köket desto mer extra energi har hon när hon kommer ut och i all glädje glömmer hon bort sig angående vad hon får och inte får göra. Hon är ju också van att busa väldigt mycket med sina syskon, och de biter varandra ganska hårt.

Om hon är välidgt busig och glad just när hon kommer ut kan det vara bra att vara beredd med ett antal leksaker så att ni leker med henne på så sätt tills hon har lugnat sig lite. Sen så kan hon också behöva en "time-out", men jag är lite tveksam till att hon förstår när hon sätts tillbaka i köket. Om hon brukar vara i köket ganska mycket, så är jag inte säker på att hon förstår skillnaden på att "nu är det dags för dig att gå tillbaka in i köket" och "nu är du för jobbig nu vill jag inte vara med dig innan du har lugnat ner dig", om samma sak händer vid de två händelserna. Det kan vara en tanke att ni övar med att ni går i väg om hon blir för jobbig, och kommer tillbaka direkt hon har lugnat sig. Det brukar fungera ganska bra, bara man är lite snabb (man kan inte vara långsint med en valp). Om hon biter och sliter i leksaker så fortsätter ni leka och vara glad, om hon är snäll med er likaså, men biter hon för hårt och inte lyssnar när ni säger till så säger ni till henne med mörk röst och går därifrån ett tag. När hon lugnat sig kommer ni tillbaka.

Sen två saker jag tänker på när jag läser det som hände, det är inte säkert jag har tolkat det rätt men för säkerhets skull. Det är väldigt viktigt att säga till direkt om hon gör fel. Är det så att hon smiter och det går ett tag så blir det till slut för sent för att säga till om det hon gjorde fel. Det ska vara snabba tillsägelser och beröm när de gör fel eller rätt. Det andra är att det är väldigt viktigt att den som blir utsatt också vågar säga ifrån. Nu kanske det var så att din tjej ändå behövde hjälp, men har Frysa gjort fel mot henne måste hon våga "sätta ner foten". Annars är risken stor att Frysa lär sig lyssna på dig och förstår att du bestämmer över henne, men inte att det är samma sak som gäller med din tjej. Om hon då är själv med Frysa kommer det bli ohållbart. Det var därför vi var så noga med att fråga er så att ni båda ville köpa iller och var med på det här, en kan ha huvudansvaret men båda måste våga uppfostra.

Angående lådan så har Frysa varit duktig hos oss, inte helt 100 % på lådan men ändå väldigt duktig på att springa dit självmant. Hon vet definitivt att hon bör gå på lådan och inte utanför. Vi hade ganska många lådor, på slutet fem stycken i det rummet som de bodde i. Det är bäst att börja med många och sen trappa ner. Sen tror jag JossanH har nämnt alla tips som jag kan komma på angående hur man kan göra kring lådan. Det gäller också att försöka vara med och märka när hon vaknar, då är de vanligtvis nödiga. Är hon då på väg utanför lådan så gäller det att vara snabbt framme, tillrättavisa och flytta henne till lådan.

Sen är det väldigt viktigt att prata mycket med henne, prata lugnt när allt är som vanligt, berömma om hon är duktig så att hon lär sig på så sätt vad ni uppskattar för beteende. Vi pratar väldigt mycket med våra illrar och även valparna, så det är vana med det.

Sen så hoppas jag att ni förstår att vi verkligen menade att ni får kontakta oss vid vilka frågor som helst. Det är klart vi förstår att vissa saker kanske ni vill ta på forum så att ni får svar från flera, men vissa saker om just henne och hur hon är kan också vara bra att prata med oss om eftersom vi vet hur hon var hos oss, hur syskonen är och hur mamman är. Det är inte säkert vi ser om ni har skrivit här. Sen så är det jättebra om ni fortsätter fråga och läsa, för även om ni själva tyckte att ni hade läst på bra innan ni skaffade iller så finns det väldigt mycket att lära sig eftersom. Jag hoppas att ni fårstår att allt jag har skrivit är med omtanke, och inget är illa menat. Lycka till och jag hoppas det blir bättre snart, men har man en valp behövs mycket tålamod.

hon blev rädd och gjorde ifrån sig illa lucktande fis typ..det är deras försvar :)

hon blev rädd och gjorde ifrån sig illa lucktande fis typ..det är deras försvar :)

vi brukar ta ut henne ur köket så mycket som möjligt.

När hon blir sådär så hon biter johanna och inte släpper fast johanna sitter och skriker så tyckte jag att hon skulle få lugna ner sig ett tag i köket.

Johanna är duktig på att säga ifrån, men just det tillfället halvlåg hon i soffan och hade fötterna på bordet med beileys på magen, o sen e ju magen rätt stor nu, så hon e ju inte smidigast i världen:p, så det va därför jag röck in:)

(Hon hade även sprungit och små bitit innan också)

Men jag tycker det går bättre för varje dag med det, med allt egentligen.

Ska nog försöka köpa lite fler låder, vi har bara 2 st nu, men hon brukar buffa undan dom och klämma in stjärten bredvid ist:P

Ja man lär sig nytt hela tiden, det är omöjligt och komma ihåg allt man läst:p

Ja vi kommer nog höra av oss, men det känns onödigt och hålla på och ringa om sånt som inte är brådskande eller så.

Idag har hon vart ute i lägenheten i 2 omgångar som hon brukar, nu under kvällen i många timmar och röjt runt:)

Hon har varit snäll och duktig då, så jag lyckades tillochmed få på henne hennes rosa söta lilla sele så fick hon sig en kvällspromenad ute på gräsmattan:)

Ska jobba mer med illersäkringen av resten av lägenheten och sen försöka få ihop frysa och beileys, frysa verkar det gå bra att ha både i hall vardagsrum och kök, vi ska bara köra stenhårt med lådan först sen blir det stort och fritt för lilla tjejen hela dygnet:)

Vi kommer mejla lite bilder på lilla frysa till er sen också:)

Vi har två illerhanar på 6 mån. inte kastrerade. att de släpper nån fis sådär och det luktar skunk i hela lägenheten har hänt varsin gång med båda två. Men det har inte hänt när de sprungit runt o busat eller blivit rädda, utan när vi myst med dem. så de nästan sovit men bara myst massa o så helt plötsligt börjar det lutka fruktansvärt illa.

De kan omöjligen ha blivit rädda när de ligger på mage o jäser medan man kliar dem..? :S

#12 Endel mysskunkar också.

Jag blev ju tokförvirrad nu när jag började läsa detta, kollade inte på datum.. "Vadå 'Frysa', det är ju jag som har Frysa..?" ^^

Lite intressant läsning för mig, jag ser inte alls detta beteende med Frysa nu. Visst har hon bitit mig några gånger, men inte som attacker utan bara lugnt biter tag i mina händer när jag bär på henne. När det kommer till fötterna så har hon ett mer busigt beteende och nafsar lite och sedan backar iväg från mig. För det mesta umgås hon med mig på ett väldigt trevligt sätt och lådan har hon varit jätteduktig på :)

#14 Kan själv vittna om stor förändring hos vår pojk men han är absolut den iller jag haft som litar minst på.
När man släpper ned honom när han är pigg kan han inget annat än att vända sig om och försöka få tag i handen… Och underarmar går fortfarande inte helt säkert.
Men han är tusen gånger bättre än vad han var i början. Han är liksom lite hårthänt med allt han gör och har en greppförmåga som inte är av denna värld. När han håller något i tassarna är det svårt att försöka stjäla det från honom.. Bara att hoppas att det inte är ens egen hand han håller i hehe

Han är ju en riktig gris vår lille pojke. Lille Herr Fyrkantig.
Söt som socker och med mycket personlighet!

#12 Vi har en notorisk mysfisare här. Han är 3 år nu och det har blivit betydligt bättre men det första 1-1.5 året så var det nästan hopplöst. Nästan varje gång det var som allra mysigast skulle det markeras som "min mysplats" med en rejäl skunkning. Så mysfisar är inte helt ovanligt, och vissa värre än andra.

#15 Okej :) Har ju inte så mycket erfarenhet, Lyssa är ju min första iller, men hon är ju helt klart en iller som gav mig mycket erfarenhet på en gång ;) Hon var ju 7 månader när vi fick hem henne och hon hade nog inte blivit mycket hanterad. Hon hade riktiga raseriutbrott och jagade oss i lägenheten. Men med lite positiv förstärkning och MYCKET tålamod (blandat med en skvätt kärlek) blev hon en helt ny iller.

Så om man jämför Frysa med hur Lyssa var så är hon rena ängeln ;)

#12

kan kanske vara att de svettas också :o

#18 djur svettas inte som människor. Illrar blir fuktiga om trampdynorna men det luktar väldigt lite.