Är jag hemsk om jag testar spruta vatten på skrollan när hon gör angrepp? Med en blomvattenspruta? Vet inte rikigt hur jag ska få henne att sluta vara så arg =(

Jag har ju två illrar, Freddie och Misool som inte funkar med kattungar. Speciellt inte Misool. Hon vill ta dem i nacken och skaka dem.

Jag låter inte de två träffa ungarna förrän de är såpass stora att de kan fräsa ifrån och banka tillbaka med tassen. Och då givetvis under uppsikt.

Så fort de fattar att kattungarna är riktiga djur med fräs och attityd så brukar de strunta i dem här hemma.

Men jag hade ju Lurvas, han gillade ju aldrig katter.

Jag tror att det definitivit är svartsjuka och avundsjuka.  Skrollan känner nog av kattungen också man vet ju inte om hon upplever kissen som ett hot.

Hon har ju iofs gått ihop med fina Schess så egentligen kanske det går med lite tid och arbete eftersom hon tidigare har funkat ihop med katt.

Jag känner spontant efter att ha försökt att para ihop illrar under en längre tid att det är extremt påfrestande att hela tiden försöka, försöka, sära på dom, och det svåraste av allt är att inte bli arg på den som bråkar mest. Dom kan ju inte råför att dom inte tycker om varandra, så är det ju bra.

Det kanske blir mer jobb än vad ni har tänkt er? Skrollan kanske blir sur och bitter? Om skrollan och lillkissen inte kommer överens, hur kommer det påverka skrollan? får illrarna mindre utrymme osv?

Jag tycker att det är ett milt sätt att använda duschspruta. Men då ska det ge effekt också, så att man inte sprutar vatten förjäves. När jag har använt den metoden så har jag enbart sprutat vatten mot bakroppen.

Hur beteer hon sig när hon är runt kissen? hoppar hon på? burrig svans? kraffsar? revirmarkerar? poppar?

Usch jag vill bara gråta! Hur ska jag någonsin få ihop pysen med skrollan =(

Pysen är så liten så att han endast är i våran säng, han kommer varken upp eller ned. Men med tiden vet jag ju att han gör det. Vad händer då =(

Skrollan kommer upp i sängen, skunkar varenda gång så man vill dö och får diskborstesvans! Är så uppspelt så hon skakar och hjärtan slår!
Nyss kom hon upp i sängen och jag höll upp pysen i luften, då högg hon mig i gäddhänget.

Åh min lilla skrollan, vill inte att hon ska må dåligt över detta och inte pysen heller. Han är dock nyfiken och pga av hans unga ålder vill han leka med allt som rör sig. Men min lilla skrollan, hon får inte må dåligt av detta.

Försöker ge henne tid, prata snällt och ha egentid med henne. Men skit svårt för när hon inte sover så jagar hon upp sig på pysen =(

Trodde i början att hon ville åt hans a/d mat som luktade. Som hon aldrig ätit av iaf. Men pga av att han hade det på sin tallrik så åt hon upp allt i ett smack!

Ju längre tiden går, ju sämre känner jag mig. Måste jag räcka till för dem alla tre! :'(

Som sagt har ju skrollan gått ihop med Schess, så jag förstår inte =( Dock gick det ju aldrig med Sid, och efter att jag vet hur skrollan högg honom vågar jag inte skrollan låta träffa pysen nos mot nos. Sid var ju ändå 12 veckor och kunde fräsa och i alla fall springa ifrån skrollan. Det kan inte pysen ännu =(

När hon skunkar, då blir vulvan som uppblåst och vätska i, är det normalt?

#6 Det har jag absolut ingen aning om, kan inte honor. Är helt ny på sånt!

Det är så svårt det där med introduktion. Jag känner att huvudsaken är att man har tid för båda om man behöver dela av på något sätt.

När han blir äldre kan han ju komma upp på saker som Skrollan inte kan? typ klätterställningar? höga byråer? skåp? Det är nog inga problem för katten att ta sig undan från Skrollan.

Okej hoppas någon annan vet så det inte är farligt!

Ja, och ibland känner jag att jag bara ville ge upp, att jag bara måste skälla och säga nej till skrollan. Vi tappar våran kontakt! =(

Å andra sidan är jag arbetlös, har ett stort hus att dela upp. Och när pysen hoppar över avspärrningarna, får han vara redo att springa! Illrana är ganska lätt att ge tid, sover dem går jag och klappar, berättar hur mycket jag älskar dem. När dem sedan är vakna försöker jag leka med dem, öppna ut till verandan och kela med dem i den mån dem vill eftersom skrollan aldrig vart en kelgris.

Mitt hopp är ju att pysen en dag ska kunna säga ifrån precis som Schess kunde göra när det blev för hårt. Men det är så långt dit och jag är så rädd att skrollan blir sönder stressad av vad det är hon blir så arg av.
Och hennes ålder gör mig bara mera orolig pga av det.

Hur är illrar med stress? Visa djur kan ju stressa ihjäl sig på en gång av "små saker!"

Jadu, jag vet inte.

Men du skriver att hon tidigare har bajsat blod när ni hade Sid för att hon var så stressad och förbannad?

Har du all tid för två läger om du får jobb?

Mkt funderingar, men det är bara du som kan bestämma hur du vill ha det. Vad säger sambon? Bara ni är överens så kör på! Om man är oense om en sån sak som kan vara jobbig och påfrestande så är det enormt jobbigt.

Ja, om jag inte minns fel så var det blod någon gång i avföringen.
Jag hoppas det, sabom jobbar oftast skift så förhoppningsvis ska det finnas tid. Om jag nu någon gång mot all förmodan lyckas få ett jobb.

Nja, sambon tycker ju att vi tog ett ansvar när vi hämtade pysen, självklart tycker jag det med. Men skrollan och groggie går först i alla fall, och det förstår han. Mamma är en räddning om det inte fungerar med pysen, så känns bra att ha en plan B som känns bra. Annars är jag emot att svika djuren med ännu ett hem.
Får ångest att man tagit ett ansvar man inte kan hålla! Men vill verkligen hjälpa denna lilla skit som skulle behövt sin mamma i flera veckor till egentligen.

Tips på hur jag kan få ihop dem?
Numera har vi gjort små saker som kelat med pysen för sedan med illrarna för luktens skull. Dem har delat lådor och matskål när pysen sovit så har skrollan fått vara inne i sovrummet.
Kanske inte bättre att ha en avspärrning som sitter hela tiden? Istället för att låta henne komma in då och då?

Förhoppningsvis är pysen så stor om ett halvår så det fungerar att han kan säga ifrån, men det är lång tid och skrollan får inte må dåligt längst vägen!

Jag vill återigen poängtera att en kattunge och en vuxen katt inte är samma sak för en iller.

En kattunge är ett bytesdjur som ska dödas, speciellet när de får fram ett pip ur kattungen så är det ju full jakt.

En äldre katt fräser, försvarar sig som vilken annan iller som helst. Då blir den mer respektingivande och får vara ifred.

Jag skulle lika lite låta en kattunge träffa en ovänligt inställd iller som att jag skulle låta den illern träffa en guldhamster.