Igår kväll hade jag vart ute på en liten promenad med Stiffler och Alba. De verkade rätt nöjda med att få komma in.

Själv drog jag mig tillbaka till soffan och mös framför en nytänd brasa. Hade dock inte låst dörren eftersom jag väntade på min kille som snart skulle komma hem, men dörren ska inte gå att putta upp så jag var lung. Stiffer var dock inte helt uttröttad än så han ställde sig i vanlig manér och kraffsade på ytterdörren. Han är rätt skadad vad gäller stängda dörrar och spenderar säkert en timme/dag åt att kraffsa på olika dörrar som är stängda. Nu var det ytterdörrens tur.

Efter ett tag känner jag att det blivit lite kyligare igen, så jag vänder mig om för att se om brasan slocknat redan. Vad ser jag, jo ytterdörren står på vid gavel. Skräckslagen flyger jag upp och börjar ropa på Alba och Stiffler. mest rädd för Alba som har en tendens att vara modigare som lös och ta längre rundor (när de är lösa under uppsikt), men alba kikar ut från sovrummet efter jag ropat lite. I strumplästen springer jag ut på trappen och spanar och ropar på stiffler. Ingen syns. Rusar in och hämtar pipis, en gummipipleksak som tack och lov Stiffler är galen i. Piper med pipis för kung och fosterland samtidigt som jag hoppar i gympadojorna (och trampar ner hälarna *grrr*) och väl utsnubblad på trappen så kommer stiffler springandes mot pipis. Han har vart borta i en lerhög några meter från huset, dvs mycket längre från huset än vad han normalt vågar sig när han är lös. Med hjärtat i halsen går vi båda in och jag LÅSER dörren. Fy 17 vad skraj jag blev… från och med nu är det jag som låser ytterdörren alltid!!! Fattar inte hur han lyckades peta upp den eftersom dörren är splirrans ny och jag är säker på att den var helt stängd. Obegripligt!!! Slutet gott allting gott, som tur är. :-)