Vermonica skrev detta i en annan tråd men jag tycker det sammanfattar det hela ganska bra så jag tar mig friheten att åtege det hon skrev även här.

"Alla illrar har en alldeles egen personlighet så vissa är lika okomplicerade som vandrande pinnar medans nästa kan kännas som man delar hem med en elefant. Jag vill påstå att nästintill alla har någon egenhet…!
Du kan få hem en iller som du aldrig lyckas få helt bitfri, eller en som inte biter dej men din familj och dina vänner, eller någon som avskyr din nya pojkvän.
Illrar är heller inget djur som alla kan tänka sej ett liv med, man får räkna med att nya kärleken absolut inte under några omständigheter ser en framtid där det finns illrar.
Vissa har svårt för lukten, vilket isåfall kräver att man lägger mer tid på hushållsysslor.
Jag personligen städar säkert dubbelt så mycket när jag har illrar mot hund eller katt och då menar jag tvätta, dammsuga, skura golv och skura lådorna varje gång nästan.
Jag har endast varit hemma hos en person med illrar som det inte luktar iller hos av 20(?) personer och det är JossanH här på iFokus, lukten kan sätta sej i inredning, vägger eller golv.
De flesta illerägare har inga gummisaker åtkomliga för illrarna men gummi är lätt att sortera bort finns värre saker de små (o)djuren kan klämma i sej tex. hårdplast - leksaker/rör/toalådor m.m. fleece/tyg/stoppning - sovmaterial/kuddstoppning/möblestoppning m.m. m.m.
Det finns inbrytarkungar så du får sätta barnspärrar på ALLA lådor, luckor och garderobsdörrar.
Det finns små apor som kommer över allt och upp på allt så du får möblera om eller byta ut halva möblemanget så de inte ska rymmer eller ramlar och skada sej eller välter gammelmormors vas.
Alla blir inte rumsrena.
De är sjukt olycksbenägna, även när man tror att det inte finns en möjlighet så listar illern ut ett nytt rackartyg vilket gör att veterinärkostnaderna fort blir höga när det händer något, de har också mycket sjukdommar så när man har iller räknar man kallt med någon sjukdom vid fem-sex års ålder.
allt detta samtidigt som enda försäkringen som går att teckna på iller har ett tak på 10.000.
De behöver mycket tid när de ska uppfostras och även resten av deras liv för de är extremt duktiga på att visa missnöje, på ett ofta mindre roligt sätt.
Kan fortsätta i all evighet troligtvis..

Ja, för mej är inget av detta ett oöverkomligt problem men jag kanske kan kalla det villkorslös kärlek?Det jag menar är att man behöver ett genuint intresse för djuret och verkligen vara medveten på vad man ger sej in på, illrar är inte som något annat djur och framförallt finns det ingen den andra lik.

Så träffa så många du kan, inte bara en eller två."

tack så mycket för det långa svaret ! jo jsg hsr förstått det , alla illrar jag har träffat har varit heel och hållet olika , den ena bara ville gosa, mysa och ta det lungt , men samtidigt så välte den andre 2 krukor och , dess ägare sa att dom är varandras motsatser :) , men jo jag har forskat och umgåts med illrar i några år nu , och är väldigt fascinerad av att dom kan tricks m.m :) mvh Emma

Jag skulle säga ätt om inte din mamma är beredd på ätt även hon måste ta ansvar, uppfostra och ge stora delar av sitt hem till illern så är det bättre ätt du väntar. Jag började tjata om iller när jag var 10. När jag hade fyllt 19 och precis flyttat hemifrån skaffade jag min första. Idag är jag enormt glad över att jag inte fick någon när jag bodde hemma. Det hade aldrig funkat då mina föräldrar inte ville det…

aha :) jo men mamma verkar ge efter nu för att jag ska kunna ha en iller ! jo men detr vet hon att det är så :)

Håller med om att du borde vänta. en iller påverkar hela familjen. Vll man inte leva med en iller så kan det vara överjävligt att ha en i huset. Funkar den inte med din mamma kommer hon kanske be dig göra dig ev med den. Är inte schyst att tvinga folk som inte vill ha iller att leva med dem. De kan vara sjukt jobbiga.

Att ha iller är ju lite en livsstil ;) Man får anpassa så mycket efter illerns behov och ofta då föräldrar "går med på det" så har de lite tanken om att det är ett djur som man kan stänga in utan problem om det skulle behövas, om barnet är i skolan eller liknande.. Men riktigt så enkelt är det ju sällan.

Dels ska en iller aldrig vara instängd i bur (om inte buren är minst 5 kvm vilket är storleken av ett halvt rum..) och dels så är illern ett så pass socialt djur att det kan bli jobbigt att ha den instängd.

Problem som kan uppstå är tex att illern känner sig ensam om den inte får vara med hela tiden men hör att det är folk i huset. Då står dom ofta och gräver på dörren/gallret/avspärrningen så att man kan bli smått galen..
Sedan kan det vara många uppoffringar i hemmet som måste göras även av din mamma.
Tex hur det är möblerat. Illern ska inte kunna ta sig upp på fönsterbrädor om där är växter då dessa antingen puttas över kanten eller grävs ur (tro mig jag vet ;)). så inga möbler som kan verka som en stege åt illern upp till växterna..

Blir den inte rumsren så ska det torkas bajs och golv kan bli förstörda om illern gör sig en egen liten toalett bakom en möbel.

Bara som exempel.

jo , jag har iller säkrat !har inga blommor(krukor) soffan är ganska låg har inga ben så man kommer inte under den, inga kablar ute ! inga fönsterbrädor inga mattor som jag är rädd om :P och jag har tänkt att ha en stoor bur öppen hela tiden ! så den har alltid ett val ! vill den vara ute så får den de ! jag hindrar den inte ! och jag har tänkt att den ska gå lös :)