Det vanligaste felet är att förlossningen inte kommer igång av sig själv utan att man måste sätta igång illern hos veterinär.

Om något går snett så får man hålla koll på sin hona. Om man känner sin hona väl så ser man när hon mår dåligt. Tyvärr är illrar oerhört tåliga djur och bra på att gömma sin sjukdom.
Flytningar som luktar illa, en förlossning som drar ut på tiden en valp som börjar synas men åker in igen det är några tecken.

När valparna är födda gäller det att hålla hård koll på honornas spenar så man snabbt märker om de får problem med mjölkstockning eller något annat. även vulvan är bra att hålla koll på så att man ser att det inte kommer illaluktande flytningar eller missfärgade flytningar.

Dessa saker har jag råkat ut för:

• Värkarbetet kom ej igång, båda valparna dog
• Valp som fastnat (kejsarsnitt - honan och valparna dog)
• Hona som bitit ihjäl alla valpar strax efter födseln
• Valp som blivit kvar i magen (ingen mjölkproduktion startade - alla valpar dog)
• Valparna föddes i så snabb takt att honan inte hunnit ta bort alla hinnor och bita av navelsträngarna, resultat - en väldigt tajt "boll" med valpar som alla sitter ihop i mitten

Det är vad jag kommer ihåg iallafall…..kan vara mera…..usch, ibland undrar man om man inte ska sluta med uppfödning pga allt som kan hända/har hänt…. Tur att de kullar som går bra överväger en hel del.

Dessa saker har jag råkat ut för vid förlossningen.

• Att båda valparna dog efter ett par min när Lina hade fått P-spruta året innan (vet inte om det hade med saken att göra, men dom dog iallafall).
• Att tiken har bitit ihjäl 2 av 6 valpar vid födelsen.
• Att tiken har puttat undan en valp som hon absolut inte ville ha med att göra, valpen dog ca 2-3 timmar senare.

Sen har jag haft 1 valp som dog vid 5 veckors ålder då hon blev så skrämd att hennes hjärta stannade

En annan valpa som också blev ca 5 veckor som dog då tikens mjölk sinade vilket jag upptäckte för sent. Men jag lyckades rädda dom andra 6 valparna.

Hade sen en valp som dog när han var 8 veckor pga att han hade satt torrfoder i halsen, och detta svälde upp och ströp honom. Att jag vet att det var mat, är för att jag lyckades få ut 3-4 kulor av Hills maten som dom hade då. Detta blev snabbt ändrat så att nu har jag aldrig Hills till valparna, utan det blir RC Baby Kitten och en som heter Frankies Pro Gold Kitten. Båda har mycket små bitar som dom inte kan sätta i halsen.

Detta är vad som har hänt mig under dom snart 5 år som jag har haft uppfödningen.

Första tiken vi hade som fick valpar fick endast en. Den var ganska stor, men hon tog den i nackskinnet och bar den till bajslådan. Grävde sen ner den i hörnet och täckte över den :/

#4> Öööööh, läbbigt beteende. Levde den? Överlevde den? Såg ni när hon grävde ner den? Hur gick det sen? *1000 frågor*

vad mycket problem som verkar kunna uppstå, och lätt. är det så för illerstammen har blivit så inavlad? är Vildillern lika?

#5 Den var väldigt svag då den föddes. Min mor tog ju upp den för att se om det var något synligt fel, men det var det inte. Så den dog i hennes hand. Jo, har det på film då mamma filmade hela födseln.. Hon var inte i rummet, utan hade lämnat kameran på.