Jag hade 1 hona (Alba) som jag tog från valp, och när jag efter ca ett år skaffade en till valp till kompis till henne så älskade de varandra från första ögonkastet. Efter den stunden sov de alltid tillsammans, tätt omslingrade.

Men för ett halvår sedan dog den andra (den yngsta som då var 5 år) och jag bestämde mig för att skaffa en ny komis till henne (till 6-åringen). Jag hämtade hem världens gulligaste hane på 3,5 år. Jättesnäll och verkar intresserad av Alba. Men alba gillar inte honom alls. De kan nu, 3 månader senare, lukta på varandra när de möts i ett rum, men inget mera. Kommer Stiffler (hanen) för nära och tränger henne så kastar hon sig på honom och biter honom. han biter sällan tillbaka utan blir bara rädd för hennes attacker som är rätt taskiga. Men men, jag har fortfarande hopp, även om de skydnar påtok för långsamt. *suck*

Slutsats: det beror helt på iller till iller. Vissa älskar varandra, andra inte.

En iller som har en illerkompis är ofta mindre social med oss mattar och hussar än en iller som är ensamiller. De aktiverar varandra och sover med varandra. Men de slutar ju inte att vilja vara med oss.

Jag tycker det är bättre att ha 2 en 1 iller för att då har de varandra när man ex är borta på jobbet. Det är dubbla kostnader och dubbelt bajs men även dubbelt så kul.

Samtidigt som skillnaden i pris mot att ha en iller mot 2 är rätt liten ändå… Tycker inte att den dubbleras direkt…

Men visst, absolut ska man ha minst 2. En ensam iller har det rätt tråkigt. Man märker att de får ut huuuuur mycket som ehlst av varandra, även om de inte riktigt kommer överrens så aktiverar de varandra. Och kommer de överens så är det som om de vore kära. Det måste man unna sin iller.

Maten och försäkringen dubbleras ju, men inte toaströet.

Men det är som sagt värt varenda krona att se dem leka ihop!

Hehe.. Så tänker ja med! :)
Blir så himla glad när ja ser skorpen leka med andra illrar! Hon poppar och leker för fullt! heheh..

Tack för svaren!